Allt har sin början hos Gud vår Skapare. Han är upphovet till livet, från cellen till galaxerna, och till oss komplicerade människor som är sammanlänkade med allt levande rent biologiskt, men som framför allt fått en unik förmåga att medvetet kunna relatera till vår Skapare och förstå oss själva och varandra i hans ljus. Gud uppehåller sin skapelse fram till dess han beslutat att skapa nya himlar och en ny jord vid Kristi återkomst.
Det är förunderligt, både i betydelsen av övermåttan underbart och ett underverk, att det är en personlig, Gud , vår Fader, som är det superintelligenta upphovet till skapelsens mångfald och skönhet. Det är omöjligt att inte förundras när man blickar ut från ett berg i solnedgången, ett hav i gryningen, en promenad i skogen på våren och stjärnhimlen. Kärleken, gemenskapen och den spontana medmänskligheten, viljan att hjälpa, väcker också förundran och glädje över att det goda är så mycket större än det onda.
Det är förunderligt att han också har en personlig erfarenhet av hur det är att vara människa. Jesus, Guds Son, delade de mänskliga villkoren till fullo, men utan att synda, och tog istället på sig vår skuld för allt orätt och fel vi gjort. Han levde ett fullkomligt rättfärdigt liv och uppfyllde alla lagens krav, något vi av nåd, Guds fria gåva, får del av. Vi får ha en rätt ställning gentemot Gud p g a att han uppfyllde lagen.
Det är i sanning förunderligt att den höghelige och upphöjde Guden vill ha gemenskap med oss och att han skapar möjligheterna för det genom sin Sons liv, lidande och död, uppståndelse, himmelsfärd och Andens utgjutande. Vi kan stå inför honom som förlåtna och födda på nytt till barnaskap hos vår Fader, och får leva vårt kristna liv i församlingsgemenskaper, samlade runt Guds Ord och den heliga Nattvarden.
+
Att skapa är Guds verk och vi kan aldrig förstå hur det gick till i detalj men vi anar den ogripbara storheten genom ”titthål” som vetenskapen försett oss med. Störst av allt är kanske ändå när han lät sin Son bli människa och födas av en kvinna, och när han reste upp honom ur graven som den nya skapelsens Herre med en förhärligad kropp. Jesus gjorde under genom att tala, ge liv och bota, och han fortsätter göra under genom sin Ande idag som förmedlar hans kärlek och överbevisar om synd, leder människor till tro på sin Frälsare, till upprättelse, helande och gemenskap med sig själv.
Det är förunderligt att vi blir uppfyllda med samme helige Ande som verkade i Jesu liv från konceptionen till uppståndelsen. Han är i sanning vår Hjälpare för att vi ska kunna förbli i Jesus Kristus, och leva som fria människor, hans älskade barn och tjänare.
+++
Vad definierar oss som människor? Vilka är vi ”egentligen” som självmedvetna, unika personer? I vår tid talas mycket om identitet, att finna den, att definiera den för sig själv. Det tar tid att lära känna sig själv, vilket också sker i samverkan med andra människor. Det kan vara en mycket svår process.
Vi är ju inte självtillräckliga i vår självmedvetenhet, tvärtom. Vi kan inte ta ett andetag utan Guds uppehållande närvaro eller leva utan hans försyn. Den som blir mer medveten om sina egna brister och vågar se sanningen om sig själv, om sina behov av förlåtelse, förvandling och trygghet i något större än henne själv, söker den Gud som redan söker henne.
Men finns det något skapelsegivet, som vi kan spegla oss i för att finna oss själva? Ja, det gör det, i vår förblivande identitet som skapade till Guds avbild. Inför Gud är vi alla lika och har möjligheter att växa in i vår egen unika personlighet i relation till honom och andra människor. Den är grundad i hans nåd, och inte i vår prestation eller position. Därför erbjuder den också vila och frid från allt i oss själva och i andras förväntningar som stressar oss till fruktlösa jämförelser och krav.
En människa som kommit till tro på den Gud som redan uppenbarat sig och talat om hennes djupaste identitet som hans älskade skapelse, har också kommit till ro med sig själv.
+++
En kristen kan definieras som en troende, älskande, bedjande, lovsjungande och tjänande människa. Det beskriver en rörelse från det som är givet- Guds försoningsverk i och genom Kristus- till hennes eget liv på vandringen mot löftenas fullbordan vid Kristi återkomst. Vägen kan vara svår på olika sätt, men med Guds trofasthet och nåd i alla situationer kan vi bli bevarade och till och med övervinna.
+++
Vårt svar på Guds kärlek och godhet är tro, tillbedjan i förundran och lovsång. Här är några som verkligen kan prisa Gud:
alefochomega 