Människan har alltid utforskat sig själv och sin omvärld och vi har kommit långt i kunskapsinhämtning och förståelse. En gåta som dock återstår att lösa är själva medvetandet genom vilket vi varseblir och erfar oss själva och omvärlden. Man forskar intensivt om detta i olika discipliner och det finns många olika teorier. Men hur ska medvetandet kunna betrakta sig själv? Man kan ju mäta enskilda delar och system i hjärnan, men att överblicka och förstå hela det gigantiska nätverket av neuroner i sin helhet och hur allt hänger ihop med vår kropp och vår interaktion med andra människor och omvärlden, är nog lika omöjligt att fullt begripa på samma sätt som det är med universums begynnelse.
Man kan ju inte ställa sig utanför sig själv och betrakta sig själv. Därför behöver vi andra för att spegla oss i varandra och därmed få både distans och närhet för att förstå oss själva, och andra.
Min enkla undran är hur det är möjligt att studera och förstå något så oerhört komplicerat som medvetandet utan att räkna med tanken på vad, eller snarare vem, vem som ytterst är upphov till det? Ingenting kan skapa något. Ingenting kan inte ge upphov till sig själv. Det måste enligt all logik och sunt förnuft, kunskap och intutition, vara någon som sätter igång det hela utifrån, som är upphov till allt genom att inte vara en del av det.
I alla sammanhang räknar vi med vem som tänkt ut en plan för t x en konstruktion, och sedan byggt upp det, eller programmerat något. Grunden för allt är att det börjar med en tanke, en plan, en kod, en ritning, en idé, och att det sedan materialiseras, realiseras, konstrueras enligt denna.
Vad är upphovet, har någon skapat förutsättningarna för vårt medvetande? Den grundläggande frågan måste ställas. Är det evolutionens blinda slump som till sist resulterat i oss människor och vår unika förmåga att tänka, tala, skriva, reflektera över oss själva, utforska och kategorisera, planera, skapa, uppfinna osv osv. (i så fall måste den rent materiella utvecklingen under årmiljoner vara förvånasvär intelligent…)
Om man som i de flesta fall utgår från att det finns en konstruktör, en programmerare, någon som kommer på en tanke och genomför hela processen till ett färdigt resultat, vad det än är, måste vi till slut komma fram till den logiska och enda rimliga slutsatsen att det finns en Skapare. Han har skapat allt, även oss och därmed vårt medvetande. Det är ett grundläggande faktum och en utgångspunkt för vår förståelse av oss själva och världen, och gör det mer möjligt att se oss själva utifrån, från vår Skapares perspektiv.Hur det gick till och hur lång tid det tog är omöjligt att säga, det går inte att mäta i detalj med vare sig vår intelligens eller några slags instrument.
Det viktiga är att utgå från att ett superintelligent medvetande, en intelligent Skapare , gjorde allt som finns med ett syfte. Eftersom vår tro är att denne Skapare är en person, och inte bara någon slags okänt vara eller kraft, ville han inte bara ge upphov till allt som finns utan också ha en relation till oss människor här på jorden. Det visade sig vara det primära målet för Guds handlande. Den materiella verkligheten, alltifrån det hisnande kosmos till elementarpartiklarna, är både fantastiskt och snillrikt sammansatt och ska utforskas.
Men, det är inte hela verkligheten. Vi är så mycket mer än materia, så mycket mer än bara kropp och själ. Vi är skapade till Guds avbild, alltså till att likna honom på sätt och vis, återspegla vem han är här på jorden. Därför kan vi också uppfatta hans tilltal och förstå hans avsikter genom hans nåd och i det han uppenbarat om sig själv. Vi kan mirakulöst nog ha gemenskap med vår Skapare.
+++
Vi vet från den bibliska uppenbarelsen att Gud är Ande, helt skild från skapelse, men ändå verksam på olika sätt i den. Gud har inrättat fysiska lagar för vår jord i universum och moraliska lagar för vår tillvaro. Dessa regler, lagar och ordningar är ju inte materiella i sig men de kan mätas, förnimmas och erfaras av oss.
Guds vilja, hans ord och lagar, ordningar och kontroll, är icke-materiella och osynliga, men verkliga och styr hela universums gigantiska nätverk. Gud som själv är Ande har inrättat dessa icke-materiella informations-och funktionssystem på olika nivåer av liv på den materiella, fysiska nivån.
Gud var självklart först. Han har alltid varit, är och skall vara. Vi däremot existerar i en slags tids-och rumskapsel med stora begränsningar för vår kunskap och förståelse, men utifrån våra förutsättningar har vi kommit enormt långt
Den Evige Guden beslutade att skapa en värld skild från honom själv men har varit djupt engagerad i den, så till den grad att han lät sin Son bli människa och leva i världen.
”I begynnelsen skapade Gud himmer och jord” . (Gen 1:1).
Det var genom sitt Ord, där vi kan tänka oss att all information och handlingskraft , hela programmeringen för livet, planen och syftet fanns samlad, som han skapade allt som finns.
”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud och ordet var Gud”. ( Joh 1:1).
Överföringen i Guds värld, rike, himlen, den andliga verkligheten, kan ju ske direkt utan förmedling av de fysiska sinnena. I himlen kommer vi att ha helt annorlunda kroppar än här på jorden, vilket är svårt att föreställa sig. Men de fysiska lagar som gäller här på jorden och som gör att våra sinnen kan samspela med den omgivande världen, andra människor, behövs naturligtvis inte där. Vi kommer nog att kunna kommunicera direkt på något sätt i anden, tanken, kanske utan ord. Det vet vi inte.
Men redan här på jorden erfar vi sådana benådade ögonblick av gemenskap där ord är överflödiga, där det finns ett samförstånd i kärlek och förståelse. Mycket av vår kommunikation är icke-verbal, det är kärlekens språk som uttrycks i närvaro, lyssnande öppenhet. Det är en svag men ändå underbar reflektion av den osynlige Gudens väsen, han som skapade oss för kärlek och gemenskap.
Universum Skapare är en person som uppenbarat vem han är i sitt ord, sin frälsningshistoria.
1 Johannesbrevet Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi har skådat och rört med våra händer, om detta vittnar vi: Livets Ord. 2 Livet har uppenbarats, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. 3 Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. 4 Detta skriver vi för att vår glädje ska bli fullkomlig.
kap 3 Och detta är hans bud: att vi ska tro på hans Sons namn, Jesus Kristus, och älska varandra så som han befallt oss. 24 Den som håller fast vid hans bud förblir i Gud och Gud i honom. Och att Gud förblir i oss, det vet vi av Anden som han gett oss.
alefochomega 