Aposteln inleder med en hälsning, som var standard i antikens brevlitteratur, men som hos Paulus betonar hans kallelse som Herrens sändebud. Jesu lärjungar var ju apostlar, utvalda av honom till att vara hans vittnen och förvalta hans ord för eftervärlden. De sändes också ut att predika och bota sjuka. Paulus fick efter mötet med den uppståndnde Herren uppdraget att förkunna evangelium för de icke-judiska folken, grunda församlingar och undervisa de troende.
Därefter börjar den teologiska lovprisningen hos Gud själv, källan till välgång, livskraft, nåd : 3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse,
Här nämns ordet ”välsignad” (Εὐλογητὸς ) och välsignelse tre gånger. Gud är välsignad, han har (därför) välsignat oss, med all den himmelska världens andliga välsignelse.
Det var vanligt i den judiska traditionen att välsigna Gud, vilket innebär att erkänna och tacka honom för att vara alla goda gåvors givare. Han är livets upphov och själva skapelsens goda kraft, som vi är helt beroende av. Välsignelsen är en kraft som skapar liv, välgång, harmoni.
När vi talar väl om , prisar och tackar vår Skapare, välsignar vi honom som en reaktion på att han har visat oss sin godhet och överflödande nåd, alltså välsignat oss.
Från Bibelns första till sista bok är Gud i färd med att välsigna- från de första människorna så att de kunde vara fruktsamma och utbreda sig över jorden, till sina tjänare som fick Guds löften och fram till oss idag som läser hans ord. Det har varit och är en verksam kraft att förmedla och gestalta Guds kärlek och vilja till sitt folk, och till alla människor som vill ta emot gåvan.
Välsignelsen är primärt Guds andliga kraft, som även tog sig uttryck i materiell välgång för hans folk. Den är i och med Abraham och knuten till tro och lydnad, och därmed på sätt och vis villkorad. Det skulle gå dem väl om de bevarade Guds ord och höll sig helhjärtat till honom. Om de avföll från förbundet, skulle istället förbannelse drabba dem.
Ett av många exempel: 5 Mos: 26 Se, jag förelägger er i dag välsignelse och förbannelse: 27 Välsignelse, om ni lyssnar till Herrens, er Guds, bud som jag i dag ger er, 28 och förbannelse om ni inte lyssnar till Herrens, er Guds, bud, utan viker av ifrån den väg jag i dag befaller er att gå och följer andra gudar som ni inte känner.
Guds välsignelse är därför också sammanlänkad med Lagen- den som lever i enlighet med Guds uppenbarade vilja och bud blir välsignad. Nu vet vi att ingen enda av oss syndare någonsin kunnat leva fullkomligt inför Gud, eftersom det är helt omöjligt, lagens uppgift var att leda oss fram till Kristus som uppfyllde lagen och all rättfärdighet. Vi får av nåd del av Kristi rättfärdighet genom tro på hans försoningsverk på korset, och det är kärnan i det nya förbundets välsignelse. Alla folk får del av Guds välsignelse och frälsning, och varje troende kan bli uppfyllld av den helige Ande. Därmed gick alla profetior om räddning, pånyttfödelse och liv, i och med Gud själv, i uppfyllelse.
Paulus behandlar detta i sitt Galaterbrev, om vad välsignelsen till Abraham ytterst syftade fram emot.
3 8 Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade. 9 Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.
10 Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter. 11 Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige skall leva av tro. 12 Men lagen säger inte ”av tro”, utan den som håller dessa bud skall leva genom dem. 13 Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. 14 Vi friköptes, för att den välsignelse Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.
+++
Gud själv har betalat det höga priset genom sin Sons död för att vi ska få del av all den himmelska världens andliga välsignelse. Vi får i tro ta emot denna ofattbart stora gåva.
Det är alltså en andlig välsignelse i Kristus, och inte självklart materiell framgång, ett liv utan sjukdomar och problem. Detsamma gäller när Paulus i kap 6 talar om Guds vapenrustning, vilket av uppräkningen framgår är ett andligt beskydd från bedrägeri och angrepp från den onda andevärlden, och inte ett automatiskt beskydd från från olyckor, katastrofer, sjukdomar och nöd. Vi ska och får naturligtvis alltid be om beskydd på alla livets områden, välgång, hälsa och hjälp i konkreta situationer, men det är inte det primära. När vi förblir i Kristus är vi välsignade med hela Guds underbara räddningsverk i Kristus, på samma sätt som vi är iklädda Kristus själv när vi tar på oss Guds vapenrustning, se Efes 6:10-17. Så länge vi är i denna värld kommer vi att lida på olika sätt, men är aldrig ensamna.
+
Guds förutbestämmelse
v 4 ..liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom.
Efter den första versen i Efesierbrevet om den trefaldiga välsignelsen, fortsätter Paulus att beskriva Guds verk. Redan innan universum, och vår kända värld skapades och det som kallas syndafallet skedde, hade vår himmelske Fader tänkt ut sin räddningsplan för oss, att vi i och genom honom själv skulle upprättas till att vara heliga och fläckfria, som om vi aldrig hade gjort något fel, aldrig hade överträtt hans befallning, aldrig varit ohörsamma och olydiga.
Man kan säga att Gud är i färd med att genomföra en återställelse av sina ordningar, hur han vill att världen ska se ut när den befrias från allt ont. Han har genomfört denna plan i historien, med sin höjdpunkt i och genom Kristi liv på jorden och dess fullbordan vid hans återkomst vid tidens slut. Genom honom lär vi känna vår Fader, vilka vi är och ska bli. För att komplettera denna trefaldiga enhet kommer den helige Ande att nämnas i v 13 och 14.
Gud är i sitt väsen dessa tre personer som verkar i enhet, något som övergår vår fattningsförmåga, men som blir verkligt i och genom hur Fadern, Sonen och Anden verkar i världen, i församlingen, i våra personliga liv. Det ligger ju faktiskt i sakens natur att vi inte ska, eller kan, förstå Guds väsen- han är ju inte en del av den värld som vi med våra sinnen kan begripliggöra. Han står utanför, men verkar i sin skaparmakt och kärlek i vår värld för att välsigna, frälsa och befria oss från de gudsfientliga makter som verkar i den.
Det är svårt att förstå för oss tidsbundna människor som lever i nuet och inte vet vad som ska hända i framtiden, och som har episodiska minnen kvar av det förflutna. Men därför kan Gud Skaparen verka utanför dessa bestämmande gränser för vår perception, eftersom han inte är beroende eller begränsad av tid och rum. Han vet vad som kommer att ske, hur vi människor ska agera, även om han inte alltid vill att det ska ske. Men vårt handlande hindrar inte honom från att genomföra sin vilja. Därför är Gud i sanning suverän, när han räknar in allt i sin försyn och till och med använder det onda för att skapa det som är gott.
Gud visste alltså att de första människorna skulle använda sin vilja för att tro på de påståenden som motsade vad han sagt . Ändå planerade han, innan det skedde, för hur människan skulle ”räddas från sig själv”- sin otro och sitt uppror, sina felinriktade begär, sin egoism, stolthet och alla felaktiga och skadliga handlingar. Hon skulle också räddas från den lögnaktiga makt som spred falsk information om verkligheten från början och som sedan orsakat förödelse och död.
5 I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, 6 för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas.
Det är av kärlek till oss, sin skapelse, som Gud Fadern bestämde i förväg (προορίσας) om vårt barnaskap hos sig själv, i och genom sin Son, för att hans härliga nåd ska prisas. Därför är allt av nåd, det är tack vare Guds ingripande som det finns hopp för oss. Vi kan inte rädda oss själva eller undgå den eviga döden och att stå till svars för våra synder Det är omöjligt att på djupet förvandlas till nya skapelser som vandrar i Guds ljus. Vi får det som en gåva när vi tror på Jesus Kristus, som gjorde allt i vårt ställe- betalade priset för våra skulder, gav oss tillträde till den helige och upphöjde Gudens härlighet och närvaro, och löftet om uppståndelse och ett evigt liv hos honom.
Det Gud ville och bestämde var att vi skulle tillhöra honom. Det gäller alla människor i alla tider, eftersom Gud älskar alla. Från hans sida är allt klart- Jesus Kristus dog för alla för att rädda alla från synd och död, men alla tror inte på detta och tar inte emot denna gåva, och tackar heller inte Gud.
Det är och förblir ett mysterium som vi inte har insyn i, varför en del förkastar evangeliet och vad som sker med varje enskild individ i det långa perspektivet. Vi vet inte det Gud vet om var och en, och därför kan vi inte döma i saken. Men, vad vi vet är att att Guds frälsningsplan gjorts känd genom Jesus och genom det trovärdiga och samlade vittnesbörd som Bibeln utgör.
Jag har skrivit om detta i tidigare inlägg, som går att läsa nedan:
Guds hemlighet
Jag fortsätter att studera detta fantastiska brev.
7 I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd 8 som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt. 9 Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, 10 den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden.
Dessa verser är lika rika i som de tidigare i detta första kapitel i Efesierbrevet, och här introduceras ett viktigt begrepp i Paulus teologi: det som varit fördolt i Guds plan från begynnelsen, hans μυστήριον, mysterion. Vi får fel associationer när vi utgår från svenskan – det är inte ett mysterium i den meningen att det är märkligt, obegripligt, oförnuftigt. Det är tvärtom logiskt, följdriktigt och förutsett i det bibliska vittnesbördet utifrån det Gud uppenbarat om sig själv, att han älskar oss och vill rädda oss till gemenskap med sig själv.
I det gnostiska tankegodset är μυστήριον däremot endast tillgängligt för de initierade genom olika övningar, på samma sätt som γνῶσις, gnosis, kunskap endast var och är till för den andliga eliten, de speciellt utvaldas skara. Detta är en total motsägelse till kristen tro.
Men den verkliga uppenbarelsen av Guds viljas hemlighet, hans fördolda plan, skedde i det öppna och erbjöds alla som ville höra, tro och ta emot. Jesus undervisade om Guds osynliga rike, visade det i ord och gärningar, och i sin död på korset.
Det Gud tänkt ut i sin räddningsplan var hans viljas hemlighet, hans fördolda plan, som steg för steg uppenbarades i den bibliska historien, och fullbordades i och med Kristi liv, död och uppståndelse. Det betyder samtidigt inte att vi rent intellektuellt förstår hela djupet i och vidden av Guds räddningsplan för sin förlorade mänsklighet, men tron kan åtminstone börja omfatta detta mäktiga verk, som vi dock inte kommer att förstå i sin fullhet förrän vi är hemma hos Gud.
Den plan som Gud haft innan han skapade världen var att sammanfatta allt i Kristus, eftersom han skapat allt i , genom och för sin Son av evighet. Vi återfinner även detta storslagna tema i Kolosserbrevet, och jag återkommer i nästa inlägg till ett begrepp som är viktigt i v 10 och som översätts med ”sammanfatta”. Det grekiska ordet är ἀνακεφαλαιώσασθαι , som har med huvudmannaskap, auktoritetsordning, herravälde att göra. κεφαλή betyder ”huvud”. Det används b la i både svenska och engelska, ”familjeöverhuvud”, ”head of the family”. Paulus skriver också att Kristus är huvudet för sin församling, som är hans kropp (Kol 1:18).
Men i äldre grekiska texter handlar det som sagt om att sammanfatta, samla till en enhet, att koncentrera och summera det man vill ha sagt.
Förutsättningen för återställandet av Guds skapelseordningar, upprättelsen av mänskligt liv och värdighet, var att hans Son gav sitt liv i döden, utgjöt sitt blod på korset, för att försona oss med Gud och befria oss från synd och död. Det var förutsagt av profeterna och genomfördes i historien, steg för steg när Gud började uppenbara sin vilja, och fullbordade den i Kristus.
Detta brev är så fyllt av tacksägelse för Guds rika nåd som han låtit flöda över oss, med all vishet och insikt. Han lät oss få veta vad som var hans goda räddningsplan från början och hur han verkat, för att vi just ska kunna prisa honom, leva till hans ära och finna vår frid och glädje honom. Genom hans Ande får vi insikt om det vår Fader gjort för oss i och genom sin Son Jesus Kristus.
alefochomega 