Att universums Skapare talat på ett för oss begripligt sätt är vid närmare eftertanke fantastiskt, rentav mirakulöst. Han talar på olika sätt; genom sina skapade verk, vårt samvete, genom de skrifter den helige Ande inspirerat till, och framför allt genom Sonen.
Hebr 1: Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, 2 har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen. 3 Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.
Gud har sagt allt som behöver sägas vad gäller vårt eviga väl, och gjort allt för vår räddning från syndens och den eviga dödens förfärliga realiteter.
Det är upp till oss att ivrigt studera hans ord, leva i bön och gemenskap med honom och hans folk, lära oss att känna igen hans sätt att tala till oss. Mer om det längre fram.
Men när vi tar vår relation med Herren på allvar och vill leva lyssnande och överlåtet till honom på det personliga planet, erfar vi ibland att Gud är tyst och som det känns, frånvarande. Det gäller särskilt när vi går igenom svårigheter och lidanden och ropar till honom utan att få svar. Men det är Herren själv som uppmanat oss att be, att söka hans ansikte och att få det vi behöver.
Nu kan inte Gud, som i sitt väsen per definition ÄR närvarande vara frånvarande, men av olika anledningar kan vi ha svårt att uppfatta vad han säger om vår situation och hur vi kan få hjälp.
Jag ska fundera över vad det kan bero på i några inlägg och hur vi ska förhålla oss till Guds tystnad, b la utifrån några bibliska exempel. Men först några övergripande perspektiv.
+++
Det som får oss att inte kunna kommunicera öppet är om vi syndat och inte gör upp med det utan bara fortsätter trots att vi säkerligen fått förmaningar och uppmaningar om att vi är ute på fel väg. Om vi ignorerar detta kan han ”dra sig tillbaka” för att vi ska inse att vi måste omvända om innan han talar till oss igen. Vi kan inte behandla Gud hur som helst, det finns regler för umgänget. Om det gör det människor emellan, hur mycket mer gäller det då inte den Helige Guden, Skaparen och den Högste!
Han är Gud och vi är hans skapelse, hans älskade barn om vi tror på Jesus Kristus, och då har han också rätten att fostra oss och bestämma hur han vill agera.
Vi måste hela tiden leva i ljuset och vara ärliga inför Gud, älska sanningen om oss själva hur ont det än kan göra ibland. Om vi gör det får vi nåd och hjälp av honom att hantera våra problem.
Om vi inte längre, och tidvis av olika anledningar, upplever Guds tystnad som plågsam, måste vi fortsätta att tala med honom desto mer. Han lyssnar ju på oss och avläser vårt förhållningssätt i dessa sistuationer. När vi talar finns möjligheten att vi förstår mer vad som pågår än om vi tystnar och drar oss undan i besvikelse och uppgivenhet. Vi väljer ju att medvetet vara i hans närvaro och det är alltid gott, egentligen själva meningen med trons vandring.
Gud kan vilja att vi söker honom mer ihärdigt och uthålligt, att vi fördjupar vår relation med honom. Han kan också önska att vi lär oss att vänta, står ut med att inte få snabba svar på ytligt ställda frågor. Han kanske vill att vi älskar honom för den han är och inte för vad han ger oss.
Det är också viktigt att tänka igenom vad vi kan begära av honom, hur vår gudsbild ser ut. Är den orealistisk och vi därför blir besvikna över att han inte agerar som vi önskar?
Det är paradoxalt nog när man är som mest desperat att få ett svar som det kan vara omöjligt att höra, eller ens kunna samla sig till bön och stillhet. Friden försvinner och förmågan att uppfatta de finstämda maningarna från Gud. Det bästa kan då vara att tona in själen på hans våglängd genom att läsa Psaltaren, som troende i alla tider läst och vars texter uttrycker mänsklig erfarenhet av nöd, ångest, tvivel, oro och fruktan, men också förtröstan, tro, trygghet, tacksamhet och lovprisning över att Gud är med i allt detta.
Guds tystnad är inte alltid plågsam utan kan oftast vara vilsam. Det är en ordlös närvaro tillsammans med honom som älskar oss, som vet och förstår allt, och som vi bara får vara tillsammans med. Där finns glädjens och fridens djupaste källor.
II
Det finns andra aspekter av Guds tystnad, något vi kanske inte tänker på i första hand , att han måste uthärda hur de människor han skapat, behandlar varandra så illa, hur han sett sin goda skapelse förstöras och ytterst hur hans Son led och dog. Jesus var tyst inför de människor som dömde honom, misshandlade och spikade upp honom på korset. Han uthärdade människornas ondska utan att döma och klaga.
Profeten Jesaja skrev 800 år innan denna världsförändrande händelse följande, om den lidande tjänaren:
Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun. (Kap 53:7). Hela kapitlet är värt att begrunda eftersom vi ser vår Frälsare porträtterad där.
Lukas hänvisar till detta bibelställe i Pg 8:32:
Liksom ett får som förs bort till att slaktas, och liksom ett lamm som är tyst inför den som klipper det, öppnade han inte sin mun.
Guds Son, den ende som levt på jorden utan synd, fullkomligt rättfärdig i sitt liv och älskande in i döden, lät sig utsättas för orättvisa domar, all förnedring, allt våld och den ofattbara tyngden av att bära vår och alla människor synd i sin egen kropp. Ingen kan ana vad Jesus gick igenom för vår skull, och han gjorde det med detta saktmod; han var tyst och lät det ske.
Sonen, som var och är med Fadern i evighet som Skapare och uppehållare av universum, lät sig överlämnas i människors grymma händer under tystnad. Hela himlen måste ha förstummats inför detta, alla Guds änglar som ännu inte förstått varför Fadern lät detta ske. Det var ännu fördolt att Jesus skulle komma tillbaka från döden i sin förhärligade kropp med sin seger över mörkrets makter för att bringa evigt liv och ljus till mänskligheten.
+++
Vi har ännu ett exempel på tystnad, just apropå himlen. Det står i Upb 8:1 :När Lammet bröt det sjunde sigillet, blev det tyst i himlen omkring en halv timme.
Man kan tänka sig att denna tystnad består av både bävan och förväntan inför den slutgiltiga fasen i de omvälvande händelser som leder fram till Jesu återkomst.
+++
Vi förstår inte varför Gud verkar tyst och avlägsen i vår personliga vandring vissa tider, något som troende erfarit i alla tider. Det är bara något vi får acceptera som en del av livet med Gud. Men vi har hans eget Ord som talar till oss varje dag, och om vi bara fortsätter förtrösta och bedja, kommer vi att få hans svar i rätt tid.
Meningen är nog inte att få alla svar här utan att lära känna Gud bättre, och i hans ljus oss själva. Guds tystnad kan också lära oss något.
alefochomega 