I inledningen till den här serien om prövningar och frestelser skrev jag att det är nödvändigt att vi sätts på prov för att veta vad som verkligen finns i våra hjärtan. På det sättet lär vi känna oss själva och om vi står fasta i tron. Så gör vi ju människor emellan när vi prövar om det går att lita på någon som en verklig vän.
När Gud utvalde sina tjänare prövade han deras lojalitet på olika sätt. I Bibeln talas om olika förbund som Gud ingick med sitt folk. Det var ett slags avtal som slöts med villkor och löften. Gud tog naturligtvis initiativet och borgade själv för att han skulle genomföra det han lovat, men samtidigt skulle folket uppfylla sin del. De skulle tro, följa hans anvisningar och leva ett liv helgat åt honom, avskilda från avguderi, omoral, orättfärdighet osv. Ibland fanns specifika anvisningar för vad de skulle göra. När de bröt mot förbundet med Gud genom avfall och synd fick det enorma konsekvenser vilket vi ser i Israels historia.
All utkorelse är nåd, att Gud i sitt rådslut väljer enskilda människor, ett folk, för att genomföra sin vilja med det är alltid för allas bästa, för mänsklighetens frälsning. Den enskildes svar var ändå viktigt, kanske ibland avgörande? Vad skulle hänt om Jesu mor Maria inte svarat: ”Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Gud visste naturligtvis innan vad responsen skulle bli och var inte ”utlämnad” åt människans val, men samtidigt visar det ändå hur viktiga enskilda individer är som ställer sig till hans förfogande.
Vad vi kan förstå av bibeltexterna sökte Herren i varje generation någon/några som vandrade med honom, var rättfärdiga och villiga att göra Guds vilja.
Ofta står det bara några rader om dessa och vi skulle ju vilja vet mer om deras liv med Gud. Några fascinerande gestalter i den riktigt tidiga historien är Hanok, en förfader till Noa. .. Sedan Hanok på detta sätt hade vandrat med Gud fanns han inte mer, ty Gud hämtade honom.
En annan är Melki-Sedek, som jag återkommer till i ett eget inlägg eftersom han är så intressant och betydelsefull.
När Abram hade kommit tillbaka efter att ha slagit Kedorlaomer och de kungar som var med honom, gick kungen i Sodom ut för att möta honom i Savedalen, det vill säga Kungadalen. 18 Och Melkisedek, kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin. Han var präst åt Gud den Högste, 19 och han välsignade Abram och sade:
”Välsignad vare Abram av Gud den Högste, skapare av himmel och jord! 20 Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina fiender i din hand! Och Abram gav honom tionde av allt.”
Berättelsen om Noa kräver också ett eget inlägg.
+++
Här ska det nu handla om Abraham, trons fader , en central gestalt i räddningshistorien, och om hur Herren befaller honom att gå till Moria land och offra sin älskade son Isak, löftessonen och mirakelbarnet som han och Sara äntligen fick efter 25 års väntan ,Gen 22. Det är inte märkligt att judiska och kristna bibelforskare genom tiderna har försökt förstå denna märkliga text. Rent litterärt är det en laddad berättelse som nästan liknar en filmsekvens. Man kan se scenen framför sig, hur Abraham agerar för att följa Guds befallning utan att yttra ett ord, men vad han tänkte under de tre dagarnas resa med sin son vet vi inte. Det kan man bara fantisera om. Vad vi kan läsa oss till är hur hans tro bestod provet. För oss som kristna är budskapet klart och tydligt. Det pekar fram emot det Gud själv gjorde tvåtusen är senare, när hans egen Son offrades som det fullkomliga offret.
För att förstå något av denna händelse måste man läsa kap 12-21 för att se hur Abraham hade börjat lära känna den Gud som uppenbarat sig för honom och gett honom sina stora löften. Han hade lärt sig lita på honom, och var kanske redo för den här obegripliga prövningen ? Herren hade ju lovat att göra honom till ett stort folk och i honom välsigna alla folk och Abrahams tro var så förankrad i hans liv att han lyssnade och lydde.
Vi förstår den här berättelsen och allt som står skrivet i GT genom Jesu liv och apostlarnas skrifter i NT. I Joh 8:31.59 finns ett långt resonemang mellan Jesus och en grupp judar om tro , sanning och identitet där han sade: Abraham, er fader, jublade över att få se min dag. Han såg den och blev glad..
Hela kontexten måste självklart läsas men det är ändå intressant att ha med sig detta i läsandet av texten om Abraham. Trots att vi inte vet vad som försigick i hans inre när han på vägen är det inte omöjligt att Guds Ande visade honom en glimt om vad som skulle ske långt fram i tiden. Det finns så många subtila hänvisningar och kopplingar mellan bibeltexterna som när de studeras tillsammans ger den helhetsbild som den utgör. Det är Guds evighetsperspektiv som är det överordnade metanarrativ som vi kan se, och ju mer man ser, desto fler frågor kan man också ställa sig. Det är därför bibelstudiet är pågående, vi blir aldrig färdiga med det. Det finns så mycket att förstå i de djuplodande betydelserna av Guds ord.
Vilken ”dag” menade Jesus? Dagen för sin födelse, korsfästelse, uppståndelse eller återkomst? Det kan vara allt detta eftersom ”dag” betyder mer än bara dygnets ljusa timmar. Det syftar ofta på det Gud gör i sin skapande-och frälsningsavgörande aktivitet i tiden, och vid tidens slut den sista avgörande domens dag- Herrens dag. Det kräver ett stort bibelstudium att studera detta begrepp.
Fler frågor att begrunda : vem är ”Herrens ängel” som ropade till Abraham och hindrade honom från att döda sin son? Det är Herren, men ändå inte.. Här skymtar vi den intressanta tanken att man redan i GT anade att det inom Gudomen finns två personer, Jahve och Herrens ängel. Mer om detta stora ämne i andra sammanhang.
Vi ser hur själva meningen med denna prövning var att lyssna till Guds röst och göra som han sade. Det är det ständiga mönstret vi möter genom hela den bibliska historien. Gud vill att vi ska höra från honom och göra som han bjuder oss, enkelt men ändå så svårt…
Här är texten från I Mos 22:
En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: ”Abraham!” Han svarade: ”Ja, här är jag.” 2 Då sade han: ”Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som bränn-offer på ett berg som jag skall visa dig.”
3 Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till. 4 När Abraham på tredje dagen lyfte blicken fick han se platsen på avstånd. 5 Han sade då till sina tjänare: ”Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er.” 6 Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak, men själv tog han elden och kniven, och de gick båda tillsammans. 7 Isak sade till sin far Abraham: ”Far!” Han svarade: ”Ja, min son?” Han sade: ”Vi har eld och ved, men var är lammet till brännoffret?” 8 Abraham svarade: ”Gud kommer att utse åt sig lammet till brännoffret, min son.” Så fortsatte de sin vandring tillsammans.
9 När de kommit fram till den plats som Gud hade sagt till Abraham, byggde han ett altare där och gjorde i ordning veden. Sedan band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden. 10 Och Abraham räckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son. 11 Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: ”Abraham! Abraham!” Han svarade: ”Här är jag.” 12 Då sade han: ”Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son.” 13 Abraham såg sig omkring och fick då bakom sig syn på en bagge som hade fastnat med hornen i ett snår. Abraham gick dit och tog baggen och offrade den till brännoffer i stället för sin son. 14 Och Abraham kallade platsen Herren förser. I dag säger man: Berget där Herren förser.
15 Herrens ängel ropade ännu en gång till Abraham från himlen: 16”Jag svär vid mig själv, säger Herren: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, 17 skall jag rikligen välsigna dig och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma skall inta sina fienders portar. 18 I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade, därför att du lyssnade till min röst.”
19 Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare, och de bröt upp och gick tillsammans till Beer-Sheba. Och Abraham bodde i Beer-Sheba.
alefochomega 