Bibeln är inte bara den mest tillförlitliga källan till kunskap om Gud utan lär oss också mycket om vad det är att vara människa. De som levde för så ofattbart länge sedan kunde lika gärna vara levande idag. Vår mänskliga natur är densamma, det är bara de yttre omständigheterna som förändrats.
Här ska jag fundera lite över Kain, den förste mördaren i den bibliska historien. Han tog livet av sin egen bror. Det är svårt att förstå eftersom det inte fanns någon anledning till det .
Berättelsen är knapphändig, men av dialogerna kan man förstå en del intressanta detaljer om den personlighet som drivs till en sådan ohygglig gärning och hur tidigt i mänsklighetens historia Gud såg den enskilde som ansvarig för sina tankar och handlingar. De teologiska aspekterna om varför hans offer förkastades av Gud, medan Abels offer accepterades, ska jag ta upp i ett separat inlägg, Men det måste sägas att Gud ju inte kan agera orättfärdigt, döma orätt, så Kain måste ha varit olydig, nonchalant, oengagerad i tro och gärning. Kain gjorde fel helt enkelt.
Här beskrivs återigen en valsituation: Kain kunde välja att lyssna på Guds varningar (och sitt samvete) och inte agera ut sin vrede i denna fruktansvärd handling, att begå ett överlagt mord på sin oskyldiga lillebror. Vem var Kain så arg på? Gud eller sin bror som offrade på rätt sätt, och kanske sig själv? Det kan vi bara gissa, men det var antagligen en blandning av detta. Men vi utgår från att han var vred på Gud som ”behandlade honom illa”.
Hans ovilja att lyda Gud ledde till den känsla av förkastelse som gjorde att han tyckte synd om sig själv och såg sjjälv som ett offer med ”rätten” att hämnas. Här ser vi det första tydliga exemplet på hur synden så helt förvrider perspektiven: förövaren ser sig som ett illa behandlat offer och menar sig därför ha skäl att ge igen. Den skyldige menar sig inte vara skyldig. Det är alltid andras fel, Guds eller människors i den självcentrerade och obotfärdige människans liv.
Det avslöjar ju också den totala självcentrering som karakteriserade honom och andra i samma situation. Han ångrar inte sin gärning utan tänker bara på sig själv efter mordet, och menar att Guds straff är för stort att bära, att han kommer att få det svårt att leva under förbannelsen som Gud uttalat, och att han kan bli dödad.
När det förfärliga skett , visar han inga tecken på ånger, tänker inte på Abel som ligger död på marken . Han tycker istället synd om sig själv och beklagar sig över sitt öde.
När Herren ser hans reaktion försöker han få honom att tala ut, tänka om och inse att ha kan välja att inte låta synden ta över och begå den fruktansvärda gärningen. På samma sätt talar Gud till honom efter mordet för att han ska rannsaka sig själv och förstå vad han gjort, och kanske ångra sig. Det kusliga är att Kain verkar sakna varje känsla för sin bror, kärlek, empati, respekt. Som den förstfödde hade han ju ett ansvar för sin lillebror, men hatet, avunden, vreden verkar totalt ha tagit över hans sinne. Det fanns ingen verklig ånger och självinsikt hos honom.
Och Herren sade till Kain: ”Varför är du vred och varför är din blick så mörk? 7Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den.”
Det beskrivs som att synden ”lurar vid dörren”, på hebr. רֹבֵץ, rovets. Verbet beskriver ofta ett djurs position innan det attackerar, redo för ett språng.
Människan skapades alltså med ett samvete, att göra det goda och så kunna leva i en öppenhet mot Gud och andra, frimodigt, och utan onda baktankar. Om hon blev frestad av synden, kunde hon stå emot och råda över den, inte låta den attackera sinnet och agera ut den onda intentionen, tanken, viljan. Men som vi vet av Bibelns samlade vittnesbörd, behövde Guds Son Jesus Kristus dö för vår skull på korset för att bryta denna starka och förödande makt som synden är, det mörka motståndet mot Gud och sanningen.
+
Texten från 1 Moseboken kap 3: 3 Efter en tid hände sig att Kain bar fram en offergåva åt Herren av markens gröda. 4Även Abel bar fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett. Och Herren såg till Abel och hans offer, 5 men till Kain och hans offer såg han inte. Då blev Kain mycket vred och hans blick blev mörk. 6 Och Herren sade till Kain: ”Varför är du vred och varför är din blick så mörk? 7Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den.”
8 Kain talade med sin bror Abel, och medan de var ute på marken överföll Kain sin bror och dödade honom. 9 Och Herren sade till Kain: ”Var är din bror Abel?” Han svarade: ”Jag vet inte. Skall jag hålla reda på min bror?” 10 Då sade han: ”Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken! 11 Nu är du förbannad mer än den jord som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod av din hand. 12 När du brukar jorden skall den inte längre ge dig sin gröda. Kringflackande och hemlös skall du vara på jorden.” 13 Kain sade då till Herren: ”Mitt brott är för stort för att förlåtas.
14 Se, i dag driver du mig bort från åkerjorden, och jag är dold för ditt ansikte. Kringflackande och hemlös kommer jag att vara på jorden, så att vem som helst som träffar på mig kan döda mig.” 15 Men Herren sade till honom: ”Kain skall bli hämnad sjufalt, vem som än dödar honom.” Och Herren satte ett tecken på Kain så att ingen som träffade på honom skulle döda honom. 16 Så gick Kain bort från Herrens ansikte och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden.
alefochomega 