En fråga har ljudit genom alla årtusenden och ljuder än idag: vad är sant i det vi hör och läser om? Är källan till informationen trovärdig? Det gäller på alla nivåer av mänsklig verksamhet, i stort och smått. Jag har skrivit om det i andra sammanhang och hänvisar därför till det, b la https://alefochomega.com/2021/10/22/sanningen-ingenting-annat-an-sanningen/
Här ska det handla om det första dokumenterade bedrägeriet som fick katastrofala konsekvenser och som så väl beskriver vilka rotorsakerna är till vårt främlingsskap gentemot Gud. Vi får gå tillbaka till urmönstret för hur lögnens mekanismer fungerar och hamnar då naturligtvis i Edens lustgård, i de första så viktiga kapitlen i vår Bibel. Det symboliska bildspråk som denna berättelse framställer dramat i lämnas därhän, det torde vara uppenbart att det just är metaforer för en verklighet som inte kan beskrivas på ett bättre sätt. Det väsentliga är vad texten vill säga om det som skedde (vilket påverkat hela mänsklighetens historia) , inte det tidstypiska mytologiska språket som de flesta förstod i sin kultur. De tänkte sig inte en vanlig orm som talade eller två synliga träd, varav det ena gav liv och det andra kunskap om gott och ont osv.
Men, ingen vet hur det ”egentligen” gick till. Det viktiga är vad texten lär oss om vår gode Skapare, och vår andliga fiende som arbetar precis på samma förrädiska sätt i alla tider. Man måste alltid se till Bibeln i sin helhet, vad det sägs om olika företeelser, och då ser man hur alt hänger ihop.
Det handlar ytterst om epistemologi, vad vi vet kan veta om verkligheten, vad som är sant.
De ord, de tankar vi möter i texten representerar parterna i det första stora dramat -Gud, de första människorna och Lögnaren. Det typiska för moraliskt ansvariga, medvetna varelser är att de kommunicerar, förmedlar b la fakta, information som kan vara sann eller falsk, intention och vilja . De har också ett ansvar inför Gud med hur de bearbetar information, vem och vad de tror på. Vi är skapade med sunt förnuft, att inte bejaka det dåraktiga och orimliga. Hur kunde t ex de första människorna tro mer på vad ormen sade än deras Skapare och Gud? Men sådan är frestelsens logik: det börjar med ett ifrågasättande av Guds godhet och generositet, sedan ett direkt motsägande av det, och till sist den flagranta lögnen. Det blir möjligt genom att sinnesförnimmelserna s a s bekräftar frestelsen. Se texten längst ner på sidan!
Det är precis det som sker i texten. Ord uttrycker och förmedlar den talandes tankar, avsikt och mening. Det kan verka självklart, men ändå viktigt att tänka på i detta sammanhang. När aposteln Paulus skriver i sitt 2:a brev till Korint att den kristnes vapen här i världen inte liknar den här världens utan ”har makt inför Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som rese sig upp mot kunskapen om Gud…( 10:4-5), så är det precis vad det handlar om.
Upproret mot Gud började i förvanskningen av hans ord, förnekelse av hans suveräna auktoritet och vilja med sin egen skapelse. Lögnen skapar en egen slags alternativ verklighet som sedan byggs upp när de lögnaktiga makternas inflytande fortsätter arbeta genom människans fallna natur som låter sig bedras, och avgudadyrkan som leder hennes hjärta vilse från sann tillbedjan och tro. Detta uppror kommer att nå sin kulmen innan Jesus kommer tillbaka. Paulus beskriver detta så här:
I texterna möter vi först och främst den evige Guden själv, som skapade allt som finns genom att tala det till existens och funktionalitet i hela den ofattbart geniala och subtilt sammanhängande väv av livsformer på alla nivåer som utgör vår värld, vår plats i kosmos (även den perfekt designad ner på nanonivå för att kunna hysa detta liv i en för övrigt mörkt och tomt rymd). I de ord han talade till människan låg hans kärlek och vishet, hans avsikt att de människor han skapat till gemenskap med sig själv, skulle förströsta och tro på hans ord.
På samma sätt som Gud skapade de naturlagar som styr universum måste hans ord måste vara lag för vår existens vad gäller vår relation till honom. Vi skulle inte veta något om honom som person om han inte talat till oss i sitt eviga Ord, som uppehåller skapelsen, som uppenbarades i Sonen och som återfinns i Skriften.
Vi har två röster som förmedlar helt olika världsbilder. Det är först och främst Gud själv som uttrycker sin vilja, sin goda och kärleskfulla avsikt att människan ska leva i tro och gemenskap med honom. Därför lät han henne ställas inför valet som den moraliska varelse hon skapats för att vara.
Den andra rösten kommer från den onde i ormens skepnad som har en totalt motsatt plan, nämligen att förneka och förstöra denna Guds plan. Det är något som blir tydligt i Bibelns samstämmiga vittnesbörd om denne fiende till Gud och människa. Det antyds bara i GT, och man ska vara försiktig eftersom vi inte vet och förstår alt om ondskans och laglöshetens mysterium, men i NT blir dessa andemakter lite mer tydliga.
Jesus själv talar om denne som en andlig entitet med vilja, kunskap, målsättning och maktanspråk. Jesus säger att ” han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, för det finns ingen sanning i honom. När han talar lögn talar han utifrån sig själv, för han är en lögnare och lögnens fader.” (Joh 8). Mer om djävulen i ett kort kommande inlägg.
Gud tillåter att detta sker och vi kan ana att det handlar om alla skapade varelsers val att lyda Gud eller inte lyda. I änglarnas fall handlar det om att tjäna Gud, i människans fall att älska, tro på och följa Guds befallningar , vara hans representant på jorden, förvalta skapelsen, utbreda kunskapen om Gud, leva i hans gemenskap och i fred med varandra.
+++
Ytterst handlar det alltså om medvetna tankar och planer, uttryckta i ord och språk, praktisk vägledning om vad som är sant. De två förhållningssätten är från början dessa: symbolen för gemenskap är Livets träd som människorna fick äta fritt av, dvs få del av Guds liv, ljus och vishet, ta emot från honom. Det är detsamma som att tro på och lyda Guds ord, honom själv. Ord representerar personen, Gud själv .
Symbolen för överträdelse, otro och olydnad, är trädet med kunskap om gott och ont. Kunskapen är inte ond i sig, men att göra tvärtemot vad Gud sade är roten till det onda. Gud hade klart och tydligt sagt att de skulle döden dö, vilket betyder att de ”dog” andligt, skildes från Gud om de inte gjorde som Gud befalt. Det lockade med frestarens ord om att ”bli som Gud med kunskap om gott och ont”. Det är själva avgrunden i detta mörker, att människan som redan var skapad till Guds avbild, att vara lika honom, ändå ville bli som Gud. Det är stolthetens och högmodets eko vi hör från tidernas begynnelse, att människan är i centrum, alltings mått, i sin självhävdelse och inbilskhet att kunna leva oberoende av sin Skapare. Det är rösten av fienden som hörs i så många sammanhang där man förvränger sanningen om Gud.
Det är alltså samma grundmönster som har gällt i alla tider: att människan har en gudomlig kvalitet i sig själv och på egen handkan nå fram till andlig kunskap och moralisk perfektion och att hon inte behöver dö, och dömas. Vi känner igen dessa tankar i de gnostiska tankesystemen. Gudsförnekelse återfinns i många ideologier, och förvirring angående Guds person och verk präglar många religioner.
Vad Gud lovar att göra redan i början, är att krossa ormens huvud, alltså hela den bedrägliga tankesystemet bakom dessa ord. Han har gjort det i och genom Jesus, när han dog på korset för våra överträdelser och synder och samtidigt bröt djävulens, dödens, ondskans och lögnens fördärvliga och förfärliga makt. Jesus är Herre och vid hans återkomst blir detta faktum en tvingande nödvändigt att erkänna för alla gudsfientliga andedmakter och människor.
Här är texten från 2 och 3 kapitlet i Första Moseboken:
alefochomega 