Bibelns texter är befriande ärliga om vad det är att vara människa. Dem vi möter på dessa sidor skildras på ett ocensurerat sätt, utan att försköna eller skyla över svagheter och tillkortakommanden. Man vet att det bara funnits en enda fullkomlig människa som levt på jorden, och det är Gud själv i mänsklig gestalt, Sonen Jesus Kristus. Han var den ende alltigenom rättfärdige, goda människan, full av kärlek och helighet, nåd och sanning.
Alla andra framträder i sin mänskliga komplexitet och svaghet, i sin överlåtelse till Guds kallelse, men också sin kamp. Därför kan vi identifiera oss med dem och finna goda förebilder och inspiration. Vad gäller goda exempel finns många, särskilt Josef, Jakobs son i GT, och även profeten Daniel, som Jesus hänvisade till i sitt eskatologiska tal.
Gud vet vad som finns i oss på gott och ont, och erbjuder oss att leva i hans ljus med det som plågar och gläder oss. Vi är liksom inriktade på att vända oss till någon annan med det vi bär inom oss, att ha någon att vända oss till i livet. Vem ska vi tacka för de riktigt stora och livsförvandlande händelserna, och vem får vi utgjuta vår sorg och smärta inför? Vi är skapade för relation, det är så grundläggande att avsaknanden av kärlek och meningsfullt utbyte skadar själen på djupet. Människor behöver självklart varandra, men också ytterst behöver var och en av oss vår Skapare och Gud. Vi kan också möta varandra på ett innerligare sätt om det är Kristus som förenar oss i ande och liv.
När vi väl tackat, lättat vårt hjärta får vi bara vara, ta emot, börja lära oss att lyssna och vila i Guds goda närvaro. Han vet redan allt, förstår allt. Det finns tröst i varje sorg, nåd för varje nödsituation, hjälp i alla omständigheter. Vi är inte utelämnade till våra egna och andras fel och brister, Gud själv är vår innersta tillflykt.
Därför pågår ständigt denna dialog med Gud själv som Psaltaren är ett underbart exempel på. Kung David, som hade många kreativa gåvor inom poesi och musik (han spelade det tidstypiska instrumentet harpa, mindre än den nutida varianten!). Han talar ofta till sig själv med uppmaningar att förtrösta, och tro, hoppas på, och prisa Gud.
Psalm 42 Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig?
Sätt ditt hopp till Gud. Jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom.
7 Min Gud, min själ är bedrövad i mig.
Därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder.
Psalm 103
Lova Herren, min själ, ja, hela mitt inre skall prisa hans heliga namn!
2 Lova Herren, min själ, och glöm inte alla hans välgärningar,
3 han som förlåter dig alla dina synder och botar alla dina sjukdomar,
4 han som återlöser ditt liv från förgängelsen
och kröner dig med nåd och barmhärtighet,
5 han som mättar ditt begär med sitt goda,
så att du blir ung på nytt som en örn.
+++
De människor som skrev den fantastiska bön-och hymnboken Psaltaren var inte rädda för att uttrycka sin förtvivlan och sina tvivel inför Herren, men också ständigt sin tro och förtröstan. Deras trygghet låg framför allt i att leva inför Gud med allt inom sig, i ständig dialog och överlåtelse.
Vi är fullkomligt sedda av Gud med total och trofast kärlek. I gemenskapen med honom får vi vara trygga och vila i hans nåd i varje ögonblick, i allt vi går igenom. Samtidigt ska vi med hans hjälp kämpa trons goda kamp mot allt inom oss som inte hör hemma i hans rike, och bistå andra. En av de andliga lagar Gud inrättat är ju att den som ger, får. Vi blir själva mer människor genom att ge och ta emot kärlek.
.
Det fanns många orsaker till oro på deras tid, liksom i vår egen, och det försvinner inte genom positivt tänkande, ytligt hopp. Det är på så många plan förtvivlan och frustration växer i våra samhällen, och det finns tyvärr inga enkla och snabba lösningar på de svåra problem vi står inför lokalt och globalt. Hos Gud själv får vi ta emot det vi behöver för att leva och verka i världen. Vi har alla en uppgift där vi befinner oss, att be, räcka ut en hjälpande hand, bjuda in till samtal.
+++
Om vi lever i Herrens ljus inser vi hur svårt det är att förändra oss själva. Självhjälpsböcker är inget nytt fenomen, men kanske mer inkomstbringande i vår tid eftersom behoven av vägledning ökat i takt med sekulariseringen och att vi fått det bätte materiellt sett sedan efterkrigstiden. Det är inte självklart längre att söka visdom, vägledning och frid i Bibeln och kristen själavårdande tradition. Livet är antagligen också mer komplicerat i vår individualistiska tid när var och en måste finna sin egen identitet i ett samhälle utan självklart givna gemenskaper och de kollektiva referensramar, som den kristna tron ger.
Det talas i olika spirituella traditioner om betydelsen av acceptans och medveten närvaro, något som även infogats i psykologiska hjälpprogram för stressade nutidsmänniskor som mår psykiskt dåligt. Det är något som praktiserats i den judiskt-kristna traditionen i tusentals år, och som är viktigt. Men här finns alltid Gud som ett självklart centrum: det är i hans närvaro och frid som vi försöker stilla oss och bli medvetna om vår omvärld, oss själva i relation till tillvarons djupaste grund som är han själv. Vi får leva i överlåtelse till honom och i hans nåd få hjälp att acceptera vårt liv som det blev och är, och be om läkedom och upprättelse. Det är alltid utifrån bibelordet som vi mediterar över vem Gud är för oss, ord som är är levande och verksamma i oss.
+
Psalm 139 Herre, du utrannsakar mig och känner mig.
2 Om jag sitter eller står, vet du det,
du förstår mina tankar fjärran ifrån.
3 Om jag går eller ligger, utforskar du det,
med alla mina vägar är du förtrogen.
4 Innan ett ord är på min tunga,
vet du, Herre, allt om det.
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar,
den är så hög att jag ej kan förstå den
7 Vart skall jag gå för din Ande,
vart skall jag fly för ditt ansikte?
8 Om jag far upp till himlen, är du där,
bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där.
9 Tar jag morgonrodnadens vingar,
gör jag mig en boning ytterst i havet,
10 skall också där din hand leda mig
och din högra hand fatta mig.
11 Om jag säger: ”Må mörker falla över mig
och ljuset bli natt omkring mig”,
12 så är inte mörkret mörkt för dig,
natten skall lysa som dagen
och mörkret vara som ljuset.
alefochomega 