Livet, och det andliga livet.
Hur kan man kunna bryta ner detta enorma ämne som ju omfattar nästan allt vi känner till i hanterbara delar som kan förstås lite bättre? Om man ska kunna definiera vad liv är i alla sina olika betydelser och funktioner måste man utgå från de olika typer av liv som finns, på en rent molekulär cellnivå till mer komplicerade levande system i naturen. Biologi är naturligtvis läran om livet på jorden och psykologi, antropologi och sociologi bidrar med kunskap om hur människor fungerar och lever tillsammans.
Här ska handla det om hela människan i sin kroppslighet som innefattar själ och ande. I judiskt-kristen tradition är kroppen central och självklart positiv som skapad av Gud. Det blir ännu viktigare i frälsningshistoriskt perspektiv, att Guds Son fick en kropp, blev människa i en bestämd tid och på en geografisk plats. Gud har på så sätt helgat det kroppsliga, det mänskliga livet till fulländning. Gud var inte så andlig att han inte kunde låta sin Son få en kropp och leva på jorden, så skadad av synden, döden och lidandet, för att frälsa oss från det verkliga problemet: vår synd. Vår fantastiska kropp är en stor gåva från Gud. Vi är så oerhört och underbart skapade att kunna få leva i Guds lika storartade och vackra skapelse. Tragiken ligger i att vi svikit vårt uppdrag att vårda skapelsen och varandra.
Jesus Kristus övervann döden och kom tillbaka till livet i en fullkomligt förhärligad kropp, som bar sårmärkena från korsfästelsen. I evighet kommer vår Frälsare att bära dessa ärr efter att han gaav sitt liv för oss på korset för att frälsa oss. Vi kommer också att få nya kroppar vid uppståndelsen som är anpassade till det eviga livet i Guds rike. Dem kan vi inte ens försöka föreställa oss, det är bortom vår förmåga. Men det blir lika underbart som allt Gud gjort i sanninng är underbart, fyllt av under , godhet och härlighet.
Vi är inte reinkarnerade andar som bor tillfälligt i en kropp och har en själ som samlar poäng till nästa liv. Kroppen i sig är inte heller sämre eller lägre än ”anden” och därför ska bekämpas, vilket hävdats i platonska och gnostiska fantasier. Den är inte själva problemet som man ska övervinna genom ”andliga övningar och speciella insikter”. Det handlar om hur vi använder vår kropp, om de goda eller onda impulserna får dominerar, om den används till goda eller syndiga handlingar. Vi kan välja att styras vad vi tittar på, vad vi lyssnar på , vad vi säger, hur vi agerar. Kroppen gör som den blir styrd av från vårt inre, bortsett naturligtis från utsattheten för sjukdomar, olyckor, naturkatastrofer osv som vi inte råder över. I vårt inre har vi utvecklat en moral, en kunskap om hur man beter sig mot andra, samverkar för allas bästa, och framför allt vet vi hur Gud vill att vi ska leva och göra.
Det har blivit mer självklart i och det allmänna medvetandet att vi är sammansatta, komplicerade varelser som måste förstås i sin helhet. Allt påverkar vartannat, det påtagligt fysiska påverkar det själsliga välbefinnandet och tvärtom, och det andliga livet påverkar både själ och kropp. Man kan tala om psyke, men jag använder ordet själ också. Alla dessa svenska ord är naturligtvis översättningar av grekiskans begrepp, där logi, betyder läran om.
Vår inre människa som inte syns lika påtagligt som vår kropp (även om mycket kan utläsas i kroppsspråk och ansiktsuttryck och framför allt förmedlas genom språk och handlingar) består av ett oerhört komplicerat samspel med yttervärlden och vår perception, av sinnesintryck, förståelse av omvärlden, tankar, känslor, reflektioner, världsbilder, tolkningar, självmedvetande och en slags pågående berättelse om vad som sker med just mig i förhållande till andra.
Liv är biologi, men bakom de studerbara materiella mekanismerna finns en osynlig icke-fysisk kod för just den formen av liv. Jag tror ju att Gud själv har kodat allt liv, från minsta grundämne, atom, molekyl, ordnad cellstruktur till organ, till komplexa levande varelser med förmåga till ämnesomsättning, fortplantning och anpassning till rådande betingelser, som kulminerar med människan där alla dessa livets steg och nivåer fulländas genom vårt gudagivna medvetande, att vi är skapade till Guds avbild, att han andades livsande i oss och vi blev medvetna. Vi kan förstå oss själva, omvärlden, kommnunicera med språk och utveckla utforskandet av skapelsen, och vi kan framför allt på ett förnuftigt och andligt sätt kommunicera med vår och alltings Skapare.
På grekiska finns ju dessa nivåer av liv, och därmed skillnader i vad liv är, klart återgivna i själva språket. Guds slags liv är reserverat för ett enda ord ζωὴν αἰώνιον. Det är vid närmare eftertanke ganska självklart att Gud, som är skild från sin skapelse som den evige, helige, upphöjde Skaparen och Guden, i sitt ”innersta” liv, sin egen verklighet är skild från den materiella värld han skapat. Det biologiska livet är skapat av hans ord, hans superintelligenta vilja och makt, men människorns skapades som redan sagts, till att få en speciell status: hans avbilder. Vi fick en uppgift att representera honom, älska och tjäna honom, sprida kunskapen om honom som gavs i begynnelsen om honom. Paulus uttryckte vår antropologiska konstitution på detta sammanfattande sätt i 1 Tess 5.
23 Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela så att ni är utan fläck när vår Herre Jesus Kristus kommer. 24 Trofast är han som kallar er, han ska också utföra sitt verk.
alefochomega 