Många filosofier och religioner uppvisar likheter när det gäller levnadsregler, etik och allmän livsvisdom, vilket egentligen är självklart eftersom människan alltid försökt förstå sig själv, sina relationer och hur man på bästa sätt kan leva i världen tillsammans. Det är bara genom respekt, samarbete och konstruktiva lösningar på konflikter som mänsklig utveckling har gått framåt. Omoral och brott i relationer förstör och skapar problem, krig mellan samhällena gör det på en ännu högre destruktiv nivå. Det har varit nödvändigt i alla tider att formulera regler och lagar för samexistens.
Våra handlingar påverkar självklart oss själva och andra människor. Det goda, och mer eller mindre onda vi gör, mot andra har konskevenser. Men vi syndar också mot Gud själv genom att bryta mot de moraliska lagar han inrättat världen efter. Han är ju alla människors skapare och varje liv är därför unikt och absolut värdefullt i hans ögon.
Men inför Gud kan vi inte förjäna eller tillräknas någon rättfärdighet genom en hög moral och goda gärningar. Den brustna relationen med Gud kan inte återställas genom våra egna meriter, utan bara på grund av det Gud gjort för oss genom Jesus Kristus. Han är medlaren mellan oss och den helige Guden, som tar på sig vårt onda för att ge oss sitt överflödande goda.
+
Det finns lite olika formuleringar av samma etiska grundprincip som formulera både negativt och positivt, bemöt inte andra som du inte vill bli bemött, gör mot andra det som du vill de ska göra mot dig.
Därför är den gyllene regeln i NT inte unik, men det dubbla kärleksbudet att älska Gud och sin nästa, och även sina fiender och be för dem, är det däremot. Jesus talade inte bara om rätt sätt att leva kärleksfullt, utan levde ut kärleksbudet i sitt eget liv, också till den yttersta konsekvensen genom att dö på korset för sina fiender, för oss alla. Det är fullständigt unikt för kristen tro, lika unikt som uppståndelsen från de döda. Religionsstiftare, vishetslärare, hur upphöjda de anses vara, är döda. Bara Jesus, som genom sin död besegrat döden, lever för evigt efter sin uppståndelse, och har lovat att också ge oss del i denna mirakulösa nyskapelse vid sin återkomst.
Den kärlek Jesus talar om och och förmedlar är en genomgripande kraft som förvandlar syndare och försonar fiender. Han var inte enbart profet och lärare, utan kunde som Guds Son tala och förmedla en full uppenbarelse om Gud Fadern.
+++
Kristen tro och naturvetenskap
Vetenskapen utgör ingen hot mot tron eftersom den utforskar materien, den fysiska verkligheten, från den kvantmekaniska nivån till det djupaste universum. Det ligger ju i vår natur att göra det, något som alltså Gud själv skapat oss till. Utan alla dessa naturvetares bidrag till vår gemensamma kunskapsbank, skulle vi vara mycket fattigare. Dessa människor som dedikerat sitt liv åt att utforska och förstå vår värld, mötte ofta stort motstånd men gav inte upp. För oss som lever i en era som präglats av upptäckter och tekniska framsteg är det närmast självklart, men för inte så länge var den naturvetenskapliga kunskapen mycket begränsad.
Tack vare naturvetenskapen förstår vi den biologiska och fysiska delen av vårt liv som människor, vår plats i kosmos, men den kan inte ge en helhetsbild av verkligheten. Vi är så mycket mer än bara materia. Vi har ett unikt medvetande som möjliggör reflektion, kommunikation och relationer, kultur och skapande, förmåga att ständigt utforska alla aspekter av livet på jorden. Men vi kan också relatera till den andliga verkligheten, till Gud själv, och därmed uppnå den djupaste meningen med vårt liv. Han har en avsikt med allt och när vi börjar förstå hans vilja vidgas vår horisont: vi är inte skapade enbart för denna världen, utan för Guds verklighet, som inte begränsas av tid eller rum.
Att utforska universums begynnelse lär oss inte med automatik något om vår plats i kosmos på ett djupare plan. Det ger oss fantastiska perspektiv om att leva på en unik planet, som samtidigt är försvinnande liten i kosmos. Det hjälper oss inte att första meningen med vår existens , annat än att vi lever här och nu med allt vad det innebär . Men om hela universum och vi bara är resultatet av slumpartade händelsekedjor, och att alla materia finns en tid och sedan förgås, då är det svårt att tänka sig att det finns någon mening utöver vårt korta liv på jorden. Det förklarar inte vår djupaste längtan efter kärlek, frid, upprättelse, gemenskap och liv bortom döden.
Skapelsen säger oss mycket om vår del i den, men för att få veta mer om oss själva som människor med själsligt och andligt liv, får vi söka oss till vår skapare. Det fysiska universum kan inte tala på ett meningsfullt sätt till oss om vad det innebär att vara människa. Det kan bara andra personer göra som liknar oss själva. Och det är precis det Skaparen själv har gjort, i och genom människan Jesus Kristus. Gud erbjuder oss gemenskap med sig själv, för alltid.
Vad som skiljer oss från allt annat levande, alla andra varelser är att vi kan ha en relation till Skaparen själv, en medveten relation till Gud, som födda på nytt av hans Ande. Då får också skapelsen sin rätta plats i förhållande till honom. Vi lever fullt ut i den här världen och har var och en olika uppgifter, men tillhör samtidigt inte av den eller för den.
alefochomega 