Vi människor är sociala varelser, beroende av varandra från livets början till dess slut. Vi är skapade för kommunikation och gemenskap, och därför är språket avgörande, den är vår förmåga att göra världen begriplig för oss själva genom våra sinnen, förnuft och kommunikation med andra. Men kommunikation består av mer än talat språk naturligtvis, men det lämnar jag därhän här.
Vi bekräftar varandra genom språket, genom att vara överens om fakta i omvärlden, genom att utbyta information, lyssna och lära, tala och dela med oss av vår inre värld. Språket är en förutsättning för det nödvändiga samarbetet för att bygga familjer och samhällen, för utveckling inom alla områden av mänskligt liv och verksamhet.
Det förblir ett mysterium hur vår kognitiva förmåga kan vara så avpassad för att hantera och förstå den ”yttre ” verkligheten, hur det vi uppfattar med våra sinnen blir internaliserat och representerat i vårt medvetande som kunskap, kategorier av objekt, fenomen, och som vi kan dela med andra genom språket.
Det lilla barnet erövrar världen genom språket och genom relationen till andra. Utbytet pågår sedan hela livet på en allt högre abstraktionsnivå och med större mognad.
Språket är ofatbart rikt och kan uttrycka allt från enkel vardagskommunikation till komplicerade vetenskapliga resonemang, och det gemensamma är hur vanligt förekommande det är med bildspråk. Metaforerna är ett sätt att beskriva verkligheten, uttrycka tankar, beskriva inre bilder. Om vi skalade av språket alla sinnebilder, omskrivningar och metaforer skulle det inte bli mycket kvar. Vad det än beror på i all sin komplexitet, så är språkförmågan så nära förbunden med vår perception, det vi ser och upplever i vår inre värld, vårt intellekt och även rent fysiologiska förutsättningar. När vi uttrycker oss i bildspråk underlättar det förståelsen av både den inre och yttre världen.
+++
Allt detta är självklart, men varför är det på det sättet? Det enkla och korta svaret är för att vi skapades på det sättet för att kunna begripa verkligheten och relatera till andra.
Det är intressant att se hur Gud själv använder sig av denna skapelsegivna förmåga att uppfatta omvärlden. Det gäller naturligtvis först och främst Jesus, som talade i liknelser, bilder. Det är bara på detta sätt som vi kan ana vad Guds rike är, genom att liknas vid något som vi känner igen och har kategorier för att förstå. Matteus ägnar ett helt kapitel åt detta i sitt evangelium, kap 13.
Vi kan inte ta emot Guds verklighet oförmedlat, hans väsen är så annorlunda i sin upphöjda helighet, härlighet och makt. Det är som att titta direkt in i solen, vilket är omöjligt och farligt. Gud ÄR ljus, men detta eviga ljus måste transponeras ner till vår nivå. Därför blev Guds Son människa, för att tala och agera i vår fysiska värld. Han kommunicerade inte bara med ord utan lika mycket med sin närvaro, sin aktiva barmhärtighet och kärlek, genom sin Ande. Men det han sade var avgörande för att uppenbara sanningen om Gud, vem han är. Men redan i det gamla förbundet uttryckte sig Gud i bilder när han talade. Jag återkommer till det i nästa inlägg.
I vår fysiska konstitution kan vi inte se eller förstå den andliga verkligheten direkt, det behövs ett mellanled mellan oss och denna verklighet, vilket är bildspråket, jämförelserna.
I biblisk mening beskriver bildspråket i mer absolut mening Guds verklighet än de människoskapade metaforer vi använder i vår inomvärldsliga kommunikation. Guds ord är ju naturligtvis av en helt annan kaliber än våra egna ord. Det är levande, har kraft att skapa, förvandla, frälsa, även om de ord vi läser i vår bibel är ”vanliga” mänskliga ord. Det är Guds Ande som inspirerade författarna att skriva, och som gör dessa ord levande för oss idag.
Guds ord är Ande och liv. Guds ord som det uppenbarades i Skriften, är uppfyllt av Guds Ande. Ordet och Anden kan aldrig skiljas åt; det är garanten för både sann, sund bilisk lära, och Andens verk i alla tider. Den helige Ande kan aldrig sanktionera något som går utöver Ordet, inte stämmer överens med det. Det har sin djupaste grund i Guds egen verklighet: Fadern, Sonen, som är Ordet, och Anden, är ett, dessa tre personer i Gudomen, som vi uttrycker det med de för oss tillgängliga språkliga kategorierna.
2 Tim 3: Men håll fast vid det som du har lärt dig och blivit överbevisad om. Du vet av vilka du har lärt det, 15 och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus. 16 Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, 17 för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.
Jesus Kristus ÄR ju Guds fullkomliga och perfekta avbild. Den som ”ser”, Jesus ,vilket betyder i tro har förstått att Jesus är Guds Son , har sett Fadern som Jesus sade (Joh 14:9) . Han är ett med sin Fader i evighet, men vid en bestämd tidpunkt i historien , steg han ner till vår sargade jord för att visa vem Gud är och förmedla hans kärlek, försona oss med Gud och bringa liv och läkedom.
Joh 1: I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
Och Ordet blev kött och bodde bland oss och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. 15 Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig.” 16 Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. 17 Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. 18 Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd.
+
Kol 1: Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. 16 Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. 17 Han är till före allting, och allt består genom honom. 18 Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. 19 Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom 20 och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen.
+++
Tro och liv
Som kristna tror vi på det Gud har uppenbarat om sig själv i den heliga Skrift, förmedlade genom de inspirerade författarna.
Kyrkan sammanfattade sedan de viktigaste lärosatserna i de tidiga dop-och trosbekännelserna. Det var och förblir grundläggande för församlingens tro och liv, samtidigt som de utgjorde en klar gräns mot de olika typer av gnostisism och judaism som hotade den kristna trons sanning och frihet.
Men samtidigt tror vi inte på enbart en teoretisk lära om Gud, utan på en levande person. Jesus Kristus var Ordet själv som blev människa, förutsagt i GT. Om Jesus inte uppstått från de döda skulle kanske hans ord bevarats som en samling vishetsord, en bland många genom seklerna.
Men det oerhörda skedde som ingenting i denna världen kan mäta sig med, det faktum att Jesus uppstod och lever idag. Därför är det den levande Gudens Son vi tror på, tillber och älskar, tjänar. Hans ord visade sig vara sanna, och därför kan vi också lita på att han kommer tillbaka.
Aposteln Paulus uttrycker evangeliets kärna, att Jesus dog och uppstod för oss. I sina brev utvecklar han detta vidare, i b la Romarbrevet handlar det om hur vi dog från synden och lagen (kap 6 och 7).
I Kolosserbrevet handlar det om de andliga maktstrukturer som verkar i världen ovh är motståndare mot Gud och hans frälsningsplan, om hur vi också blir befriade från dessa genom korset. Korsfästelsen, en på alla sätt fruktansvärd och förnedrande avrättningsmetod hos romarna, är i centrum för vår tro. Det var och är oerhört motbjudande och obegripligt för både judar och hedningar, hur en upphöjd Gud kunde stiga ner på en sådan förbannelsens mörka plats. Men korset är för oss i ljuset av uppståndelsens verklighet, livets, kärlekens och hoppets symbol. Där besegrade Gud döden och allt ont.
Ingen, varken änglar eller människor, kunde förstå denna Guds kärlek som uttrycktes i Sonens lidande och död för oss. Vi kan bara tro och ta emot i stor tacksamhet. Om det var detta som krävdes för att få oss tillbaka till Gud, förlåtna och lösta från syndens och dödens mak, kan väl inte vi säga emot? Vi förstår inte syndens oerhörda allvar, de onda andemakternas fördärvliga inflytande i oss och i vår värld. Det är bara Gud själv som vet vad han behövde göra för att rädda oss och hela sin skapelse.
+++
När vi i tro tar emot evangeliet och blir döpta, sker den förvandling som gör oss till helt nya skapelser, något som Paulus och de andra nytestamentliga författarna skriver om ur olika perspektiv. När vi dog från synden, världen och lagen togs vi andligt från mörkrets välde in i den älskade Sonens rike.
Efes 1: I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, 6 för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas. 7 I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd 8 som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt. 9 Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, 10 den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden. 11 I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, 12 för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära. 13 I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. 14 Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.
+++
Vi tror inte på friden som ett abstrakt begrepp, Jesus ÄR vår frid . Vi tror inte på frälsningen bara som ett Guds verk, Jesus ÄR vår räddning, inte på rättfärdigheten som ett eftersträvansvärt tillstånd, Jesus ÄR vår rättfärdighet. Han är också vårt hopp, vår, glädje, vår tillflykt och beskydd,
Jesus ÄR vårt liv, det är tillvarons djupaste innebörd och mening att tillhöra honom.
Vårt liv är nu fördolt med Kristus i Gud, vi dog från allt som inte är av Gud, blev skilda från det genom korset, och ett med Kristus i Gud, genom Andens verk.
Kol 3: 1 Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. 2 Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. 3 Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud. 4 När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom.
Vi människor är alla identitessökande individer som behöver andras bekräftelse och samspel för att utvecklas och leva ett gott liv. Det finns så mycket att spegla sig i för att få denna efterlängtade bekräftelse, som mänskliga förebilder, idoler, grupper, ideologier, filosofier, religioner. En del försöker genom andliga övningar förlösa sin inneboende gudomliga identitet genom affirmationer som alltid börjar med Jag är.. Jag vill , Jag skapar mitt liv.
Detta är totalt väsensskilt från den kristna förhållningssättt som alltid börjar med: Du min Fader, Du Jesus min frälsare, du helige Ande min hjälpare. Du är vägen, sanningen, och livet. Du är ljuset, friden, kraften, kärleken i mitt liv. Tack!
Att tro är att erkänna detta vårt fundamentala beroende av vår skapare och leva i det som bedjande och tillbedjande människor.
+++
Vårt korta liv här på jorden, som kommer att sluta med den fysiska döden, är tack vare Jesu död och uppståndelse, inte slutet för oss. Vi kommer att uppstå och få nya kroppar. Hur det kommer att gå till är som allt Gud gör ett fullkomligt mysterium eftersom vi inte kan förstå det. Men det är sant, det är själva verkligheten själv, som Paulus i samma brev konstaterar.
Det finns inte tillstymmelse av nedvärdering av det kroppsliga i den judiskt- kristna traditionen. Om det har funnits och fortfarande finns ett sådant inslag beror det på ett arv från den grekiska filosofin som var dualistisk och såg frälsningen som en själens befrielse från det kroppsliga. Det själsliga, andliga, ansågs vara förmer än det materiella .
Men vår Gud är hela skapelsens Gud, och när hans Son själv blev människa helgades människolivet på ett särskilt sätt. Förutom att Gud nu s a s inifrån vet vad det är att vara människa fullt ut, är Människan Jesus Kristus, Guds älskade Son, på Faderns högra sida i det himmelska.
Efes 1: Sedan jag hört om er tro i Herren Jesus och er kärlek till alla de heliga, 16 upphör jag inte att tacka Gud för er när jag nämner er i mina böner. 17 Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om honom. 18 Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, 19 och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam.
20 Med denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, 21över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. 22 Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen, 23 som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.
alefochomega 