Den här serien kommer att handla om det uppenbara historiska faktum att det funnits och finns oräkneligt många gudar som tillbes på olika sätt i världen, och om den Gud som ( be)visat sig vara den ende sanne Guden, Skaparen av himmel och jord, Frälsaren av mänskligheten från syndens och dödens makt, Hjälparen den helige Ande som är med de troende i realtid och leder dem. Hur kan det komma sig? Det är inte en helt enkel fråga och många bibelforskare har även i denna fråga många olika meningar.
Här är Gudsnamnet på hebreiska, de fyra konsonanterna YHWH (eller försvenskat JHVH) som ingen vet exakt hur de uttalades, men troligen var det Jahve. Guds namn beskriver vad han gör , och har med en verbform att ” vara” att göra. Mer om det i andra inlägg.
Den första dokumenterade konfrontationen i historien mellan en nations gudar och den världsliga maktmänniska som ansågs vara deras representant och därför gudomlig, och Israels Gud Jahve, kan vi läsa om i Exodus: Därefter gick Mose och Aron till farao och sade: ”Så säger Herren, Israels Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla högtid åt mig i öknen!” 2 Men farao svarade: ”Vem är Herren? Skulle jag lyssna på honom och släppa Israel? Jag känner inte Herren, och jag tänker inte släppa Israel.”
Några kapitel längre fram när Guds straffdomar kulminerar, står det i Exodus 12:
”Den natten ska jag gå fram genom Egyptens land och slå allt förstfött i Egypten, både människor och boskap. Och jag ska hålla dom över Egyptens alla gudar. Jag är Herren.
Det finns mycket att säga om dessa fascinerande händelser som definierade gudsfolkets identitet då fram till vår tid, när man firar den judiska påsken till minne av befrielsen från slaveriet. Det belyser också den grundläggande konflikten mellan den sanne Guden och de gudar som folken av olika anledningar dyrkade. Mer om denna komplicerade fråga längre fram, som jag ska belysa från olika synvinklar.
Detta är de första( bud)orden :
Och Gud talade alla dessa ord:
2 Jag är Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.
3 Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.
4 Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. 5 Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, 6 men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud.
Här ser vi hur Guds folk lärde känna honom genom hans ord och gärningar, ett tema som återkommer genom hela Skriften. Det blir också tydligt att det finns andra ”gudar”, men att det är förbjudet att hålla sig till någon annan av dessa än Herren själv.
Detta är det första men inte sista konfrontationen mellan Gud och nationernas gudar under Israels historia, men den är naturligtvis helt unik i det att Gud gör dessa mäktiga under när han konkret grep in i historien för att befria sitt förslavade folk, i enlighet med sina löften till Abraham. När folket blivit Herrens förbundsfolk och kommit in i det utlovade landet gällde hans bud, hans lag. Om de höll fast vid Jahve i tro och lydnad, skulle han skydda dem från deras fiender. Så var det under vissa perioder, men även det motsatta, att Guds beskydd vek från dem när de tillåtit avguderi, orättfärdighet och omoraliskt leverne. Profeterna var Guds språkrör när det gällde att varna för följderna av detta avfall. Läs t ex Jes 2:6-11, Jer 44, Hes 8, Hos 2. Det finns så många exempel på detta som också var ett genomgående tema i de historiska böckerna, folkets otrohet mot Gud, som ändå talat så tydligt till dem och gjort så stora under mitt ibland dem.
En avgörande konfrontation mellan den sanne Guden och de jordiska potentaterna, uppbackade av gudsfientliga andemakter, skedde vid Guds Sons första ankomst till jorden, och den sista och definitiva konfrontationen kommer vid hans återkomst till jorden vid tidens slut , något jag återkommer till.
Men det alltså skett flera gånger i Israels historia, vilket vi kan läsa om i den hebreiska Bibeln, vårt Gamla Testamente.
Det lilla landet Israel var inklämt mellan stormakter, vilket de gång på gång fick erfara mycket påtagligt. Men de var inte bara påverkade rent konkret och politiskt utan också andligt av grannfolkens seder, och av de gudar de dyrkade.
Ofta fick kungen representera folket, jorden, som förenades i en rituell akt med himmelsguden. Detta fanns delvis kvar i modern tid i synen på kejsaren eller kungen som gudens son, t ex solguden i de asiatiska religionerna. Makthavarna i ett land och dess gudar har från begynnelsen och fram genom historien haft täta band, något vi ser även idag på olika ställen i världen. Man trodde att kungen hade en speciell funktion som gudens representant och det finns många typer av ritualer för kontakt och även symbolisk förening med guden.
Detta tema fortsätter genom hela Bibeln på olika sätt, där det gång på gång visar sig att Jahve är starkare än de andra gudarna. Det tragiska som sker är när hans folk som skulle vara helgat åt Jahve avfaller till avgudadyrkan av grannfolkens gudar, t ex Baal och Astarte, denna oerhört grova typ av fruktbarhetskult.
Det öppnar för fienden s a s inifrån och får just de stora konsekvenser Gud själv varnat för från början. Trots alla försök från Guds sida att få dem att omvända sig slutar det med landsflykt. De är naturligtvis ett utdraget skeende med många händelser, mellan ca 1000 f Kr – 589, först med ett förenat kungarike under David och Salomo, sedan splittring i nord-och sydriket och till sist babyloniernas ockupation av Jerusalem. Avgudadyrkan visade sig vara absolut förödande för Guds egendomsfolk. Det var ett förbundsbrott som ledde till exil, mycket lidande, splittring, förödelse.
Efter exilen försavnn detta. Det judiska folket höll sig till Toran.
+++
Men, hur kan det komma sig att det finns så många gudar när vi vet att vår Gud, Skaparen och Herren är en? Är det bara mänskliga konstruktioner, påhitt eller är de verkliga och hur kan de ha fått en sådan makt över människor och folk? Det finns vissa antydningar till svar i Bibeln. Paulus uttrycker denna dubbeltydighet så bra i 1 Kor 8 : 4 När det nu gäller frågan om man får äta kött som är offrat åt avgudar , så vet vi att det inte finns någon avgud i världen och att det bara finns en Gud. 5 För även om det skulle finnas så kallade gudar i himlen eller på jorden – och det finns många ”gudar” och många ”herrar” – 6 så har vi bara en Gud, Fadern från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus genom vilken allting är och genom vilken vi själva är.
Det finns alltså många ”gudar” och många ”herrar” i världen, vilket är ett resultat av flera uppror i den andliga världen gentemot den Högste, den sanne Guden, vilket antyds i Bibeln. Samtidigt är dessa ”gudar” och ”herrar” ett intet i jämförelse med Gud Fadern, Skaparen själv och Herren Jesus Kristus. De är också delvis skapade av människor, av deras fantasier och påhittade myter. Jag återkommer även till detta .
Det fanns en kunskap om Gud i den förhistoriska världen som bevarades av några få, men ganska snart efter att människorna spreds över jorden började dessa myter och legennder att cirkulera bland folken. Det viktigaste som sedan skedde var när Gud uppenbarade sig för Abraham, vilket var själva början på Guds frälsningshistoria. Gud verkade sedan i denna släkt för att vid den rätta tiden och på rätt plats, i Betlehem, låta sig Son födas in i denna släktlinje, för att i sin utgivande kärlek rädda alla folk i sin korsdöd och uppståndelse.
För det första kan man konstatera att människan alltid har undrat över sitt ursprung och sökt beskydd och hjälp under svåra och osäkra livsbetingelser, och därför har hon varit och är, religiös i vid mening. Man har alltid anat att det finns något mer bortom det rent materiella och man har hoppats på övernaturliga makters välvilliga bistånd, liv efter döden. Det har man gjort, och gör för alltid, för att Gud skapat människan till sin avbild, till att leva i gemenskap med honom och i denna relation finna mening, mål och kraft att leva rätt. Men problemet är att hon missat målet gång på gång, och istället avfallit från sin bestämmelse att tro på honom, älska och söka hans vilja,
Det finns skapelsemyter, gudahierarkier och myter om deras tillvaro hos de flesta folk. Många känner vi till ifrån vår egen nordiska mytologi, liksom kanske också de grekiska och romerska gudarna som ligger närmast vår egen kulturkrets, Ännu längre tillbaka har vi b la babyloniska och egyptiska gudar, och än idag hinduismens över trehundra miljoner gudar. Det finns likheter och samtidigt stora skillnader, men själva strukturen i den andliga hierarkin med en högsta gudom som tronar på gudaberget återkommer i många varianter.
Man har tillbett naturen och gör det än idag, man ville hålla sig särskilt väl med fruktbarhetens gudapar, liksom dödsrikets och krigets gudar. Man gudomliggjorde också vissa idéer, och dyrkade t o m djur, vilket sker än i dag. Skapelsen ses som befolkad av andliga väsen som man ofta var rädd för och försökte blidka för att få välgång. I vår sekulariserade tid söker man sig tillbaka till dessa förkristna föreställningar,
Ibland talas om olika folkgruppers traditionella religioner, deras kultur, i enbart positivta ordalag. Men i verkligheten innebar/innebär det att man lever i fruktan för dessa okända och ofta skrämmande makterna, gudarna, och vill söka blidka dem med offer. Man vet inte mycket om dessa gudar , de är stumma, de talar inte till människorna. Det finns mer eller mindre fantastiska myter, legender om dem utan egentlig grund i verkligheten. Men människans liv har alltid varit utsat, man sökte makternas och gudarnas hjälp i sjukdom, hungersnöd, krig och för personlig framgång. Man har också alltid velat veta något om framtiden, hur det ska gå för en, och har med hjälp av för oss groteska metoder sökt spå framtiden i b la döda djurorgan.
Mot denna mörka bakgrund framstår Israels Gud i all sin vishet och nåd, när han visar vem han är genom att tala och agera, ingå förbund med folket och förvänta sig deras förnuftiga respons i tro, kärlek och lydnad.
+++
När man säger sig tro på Gud idag måste man alltså precisera lite närmre. Är det det judiska folkets Gud, som vi kristna och många messianska judar tror visat sig vara vår Fader och frälsare i Jesus Kristus ? Är det Muhammeds gud Allah, eller är det någon av alla dessa oräkneliga gudar i historisk tid och nutid, panteismens eller deismens opersonliga gudom, andliga guider inom nyandligheten som är direkt knutna till de onda andemakterna och/eller den ”kristus” som dess förespråkare hävdar är en och densamme i alla religioner, ”gudomen” inom alla?
The Bible Project har en podcast och en YouTube-kanal där man går igenom Bibelns böcker och tar upp olika teman på ett intressant och bra sätt. Här är ett kort klipp om själva ordet, begreppet ”Gud”, ELOHIM.
För den som är intresserad finns en sammanfattning här av den framstående bibelforskaren Michaels S Heiser, som i sin avhandling och sitt grundliga studium av texterna har lyft fram dessa viktiga, men ännu inte så allmänt kända fakta:
+++
alefochomega 