DEL IV. Gud och kvinnorna i Nya Testamentet.
Jesus, den store förebilden.
Lärjungarna som följde Jesus fick omvärdera sina kulturella referensramar och fördomar många gånger när de såg hur han behandlade kvinnor, barn och människor som inte var av judisk härkomst. Jesus satte alltid den enskilda människan och hennes behov i centrum, vem det än var. För Gud är det en självklar utgångspunkt, att vi alla, var och en personligt, är lika värdefulla som hans älskade skapelser. När t ex lärjungarna försökte hindra barnen från att komma till honom blev de skarpt tillrättavisade (Mark 10:13-16).
Barn och kvinnor hade en undanskymd plats i samhället, och man hade regler för att inte umgås med icke judar. Men Jesus var helt fri från alla religiösa och konventionella begränsningar och undervisade inte bara med ord utan också genom sitt sätt att bemöta alla människor, något som lärjungarna fick lära sig efter sin Herres exempel, och som man också tillämpade i församlingslivet. De kristna var kända för att välkomna alla som bröder och systrar, oavsett status och bakgrund.
Lukas berättade i sitt evangelium (kap 8:1-3) att en grupp kvinnor följde och betjänade Jesus. Det var Susanna, Johanna, och Maria från Magdala, som också var med honom hela vägen fram till korset och som var de första att omvittna hans uppståndelse. De var verkligen de första vittnena, och mötte tvivel när de berättade det för lärjungarna. Eftersom de följde Jesus hörde de honom predika och undervisa, och därför är det rimligt att anta att de haft en stor betydelse för att sprida evangeliet efter.
Jag föreställer mig att de var Jesu vittnen under resten av sina liv på sitt sätt. Jesus utvalde naturligtvis inga kvinnor formellt till apostlar, vilket skulle vara omöjligt på den tiden, men flera av dem var som sagt Jesu vittnen redan under hans offentliga tjänst. Tänk bara på den samariska kvinnan som berättade om Jesus för sina grannar (Joh 4). Hon hade fått höra de mest djupa teologiska sanningar från honom, trots att hon var föraktad och marginaliserad på flera sätt, dels som kvinna från Samarien, dels med ett oordnat liv.
De människor som blev befriade och botade av Jesus berättade det säkert i realtid för sina närmaste, sin omgivning. Maria från Magdala var en av dem som hade mycket att vara tacksam för att hon blvit befriad och upprättad. Hon var en an de kvinnor som följde Jesus och var med vid korset och fick möta honom efter uppståndelsen, när hon stod och grät utanför graven, enligt Johannes i sitt evangelium (kap 20). Systrarna Maria och Marta, som tillsammans med sin bror Lasarus var vänner till Jesus, fick också veta viktiga sanningar om vem han verkligen var (Joh 11).
Jesus lyfte fram synderskan i fariseens hus som ett exempel på gästfrihet och gott beteende, samtidigt som han förlät och upprättade henne (Luk 7:36ff). Hon gjorde det som värden borde ha gjort enligt god sed. Den syrofeniciska kvinnans ihärdiga tro och bön om hjälp för sin dotter besvarades, och undret skedde (Mark (7:24-30) Här ser vi gång på gång att det viktigaste var människors tro och ödmjukhet för att undret skulle ske, inte varifrån de kom eller vilka de var. En annan gång berömde ju Jesus en romersk officer för hans stora tro och sade: Jag säger er sanningen: Inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro. (Matt 8:5-12) .
Jesus hjälpte och botade många kvinnor, t ex : Petrus svärmoder, Jairus lilla dotter, den krokryggiga kvinnan (Luk 13:10-16) vilken Jesus kallade en Abrahams dotter, änkan i Nain som förlorat sin son och som Jesus väckte från döden (Luk 7:11-17) , kvinnan med blödningar (Mark 5:25-34).
Vår Herre Jesus är också alltid vår stora förebild om hur vi ska bemöta människor, vilka de än är. Han såg den lilla enskilda individen, drabbad av nöd och lidande, och sträckte sig i sin helande kärlek ut till dem för att bota, och stora under skedde för dem i mötet med honom.
+++
EVANGELIERNA OCH APOSTLAGÄRNINGARNA.
Bibelns syn på kvinnor utgår från den absoluta och för all teologi och andligt liv självklara förutsättningen, att Gud skapade man och kvinna till sin avbild, till att vara honom lika och representera honom som hans familj på jorden. Bibeln handlar om olika slags relationer, till Gud själv och i familjer.
Utan Jesu mor Maria hade vi inte haft några evangelier att läsa. Hennes exempel på tro, ödmjukhet, lydnad och överlåtelse kan inte överskattas. Hon fick tillsammans med Josef den stora uppgiften att nära och fostra Guds egen Son. Det innebar också mycket vånda och smärta när han inledde sin offentliga tjänst. Genom hennes själ gick verkligen ett svärd, som Simeon profeterade om när Jesus frambars i templet. Hennes släkting Elisabeth, av Arons släkt, som tillsammans med sin man levde gudfruktigt, blev havande trots att hon var ofruktsam och till åren kommer (precis som Abrahams hustru Sara). Hennes uppgift var också stor, att med sin man fostra sonen Johannes, som var viktig i Guds frälsningsplan. (Luk 1-2).
Profetissan Hanna av Asers stam, som tjänat Gud med fasta och bön ett helt liv, kände omedelbart igen Jesusbarnet som den efterlängade Messias hon och många ”stilla i landet” hade väntat på.
Jag vill bara åter nämna Maria , Martas syster, som också Lukas berättar om (10:38-42). Jesus berömde hennes längtan efter att lyssna till hans undervisning när han sade ” Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den ska inte tas ifrån henne.”
Bara Gud själv vet hur de kvinnor som fått möta Jesus till frälsning, upprättelse och förvandling vittnade om honom i sina familjer och för sin närmaste omgivning, och vad det betydde för Guds rike. Det som gäller för Jesu egna gärningar gäller säkert också för alla okända kvinnor som förmedlat tron i det fördolda, och som säkert inte skulle rymmas i en bok.
Johannes skrev allra sist i sitt evangelium : Det är den lärjungen som vittnar om detta och har skrivit detta, och vi vet att hans vittnesbörd är sant. 25 Jesus gjorde också mycket annat. Men om varje händelse skulle skrivas ner, tror jag att inte ens hela världen skulle rymma de böcker som då måste skrivas. (21:24).
APOSTLAGÄRNINGARNA.
I denna fantastiska bibelbok får vi läsa om det som brukar kallas församlingens födelse på Pingstdagen, när Anden utgjöts över lärjungarna, där även flera kvinnor var med, liksom Jesu mor Maria och hans bröder. De var tillsammans i bön efter Jesu himmelsfärd och fick sedan ta emot Guds dyrbara gåva, den helige Ande. Alla dessa höll enigt ut i bön tillsammans med några kvinnor, Jesu mor Maria och hans bröder. (Apg 1:14.
Den första predikan som hölls efter att lärjungarna utrustats med kraft och frimodighet hölls av Petrus och han citerade då från profeten Joels bok, som gick i uppfyllelse denna välsignade dag. Det visar klart och tydligt att Gud från början ville att Andens gåva och verk skulle gälla för alla människor, för män och kvinnor, unga och gamla.
- Och det ska ske i de sista dagarna,
- säger Gud,
- att jag utgjuter av min Ande
- över allt kött.
- Era söner och era döttrar ska profetera,
- era unga ska se syner
- och era gamla ska ha drömmar.
- 18 Ja, över mina tjänare och tjänarinnor
- ska jag i de dagarna
- utgjuta av min Ande,
- och de ska profetera. (2:14-21)
Boken handlar om Andens gärningar genom apostlarna och Jesu efterföljare, och evangeliets utbredning, från Jerusalem och sedan ut i allt vidare cirklar genom apostlarna. Där spelade kvinnor självklart en stor roll.
De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen brödsbrytelsen och bönerna. 43 Varje själ greps av bävan, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. 44 Alla de troende var tillsammans och hade allt gemensamt. 45 De började sälja sina egendomar och ägodelar och delade ut till alla efter vars och ens behov. 46 Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. 47 De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta. ( 2:42-45).
Här är några av de kvinnor som nämns. Det finns mycket mer att säga om dem, men utrymmet tillåter det inte. Jag uppmuntrar var en att läsa Apostlagärningarna själv, en så både spännande och uppbygglig bok.
Kap 9: 36
Kap 12:13-15 Om husförsamlingen som möttes i Marias hus, mor till Markus, och om de unga flicka Rodes som förstod att Paulus som varit fängslad blivit frigiven genom ett Guds mirakel och verkligen stod och bultade på deras dörr. Det är en underbar skildring, också med stor humor.
När han nu insett vad som hänt gick han till Marias hus, hon som var mor till Johannes som kallades Markus✱. Där var många samlade och bad. 13 Petrus bultade på porten, och en tjänsteflicka som hette Rhode gick för att öppna. 14 När hon kände igen Petrus röst blev hon så glad att hon i stället för att öppna porten sprang in och berättade: ”Petrus står utanför porten!” 15 De sade till henne: ”Du är tokig!” Men hon försäkrade att det var så, och då sade de: ”Det är hans ängel.” 16 Under tiden fortsatte Petrus att bulta, och när de öppnade såg de till sin häpnad att det var han. 17 Han gav tecken åt dem med handen att vara tysta, och så berättade han för dem hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Han sade: ”Berätta det för Jakob✱ och de andra bröderna.” Sedan gick han ut och begav sig till en annan plats.
Kap 16
Kap 17. När de hörde Paulus tala om uppståndelse från de döda började några håna honom, men andra sade: ”Vi vill höra dig tala om detta igen.” 33 Med detta lämnade Paulus dem. 34 Men några anslöt sig till honom och kom till tro. Bland dem var Dionysius, som var medlem av Areopagen, och en kvinna som hette Damaris och några till.
Kap 18 Sedan lämnade Paulus Aten och kom till Korint. 2 Där träffade han en jude vid namn Aquila, född i Pontus, och hans hustru Priscilla. De hade nyligen kommit från Italien, eftersom Claudius hade befallt att alla judar skulle lämna Rom Till dessa båda kom nu Paulus, 3 och då de hade samma yrke, stannade han hos dem och arbetade. De var nämligen tältmakare. 4 Varje sabbat förde han samtal i synagogan och försökte övertyga både judar och greker. … Till Efesos kom en jude som hette Apollos, en bildad man som var född i Alexandria och mycket kunnig i Skrifterna. 25 Han hade fått undervisning om Herrens väg och talade brinnande i anden och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes dop. 26 Nu började han predika frimodigt i synagogan. När Priscilla och Aquila hörde honom, tog de sig an honom och förklarade Guds väg grundligare för honom.
Kap 21 När vi hade skilts från dem och lagt ut seglade vi raka vägen till Kos, nästa dag till Rhodos och därifrån vidare till Patara. 2 Där fann vi ett skepp som skulle till Fenicien, och vi gick ombord och lade ut. 3 Vi siktade Cypern och lämnade ön bakom oss på babords sida, seglade till Syrien och kom till Tyrus där lasten skulle lossas. 4 Vi sökte upp lärjungarna och stannade där i sju dagar. Genom Anden sade de åt Paulus att inte fortsätta upp till Jerusalem. 5 Men när dagarna hade gått bröt vi upp och fortsatte resan. Alla, även kvinnor och barn, följde med oss ut ur staden, och på stranden böjde vi knä och bad. 6 Sedan tog vi farväl av varandra och steg ombord på skeppet, och de återvände hem till sitt.
+++
DEL VI. Kvinnorna i NT. Kan Johanna i Luk 8:2 vara samma person som Junia i Rom 16:7?
Jesus var ju oerhört radikal för sin tid. Han talade med kvinnor om teologiska frågor och hade kvinnliga efterföljare, och Paulus gick också i sin Herres och Mästares fotspår i det aveendet. Men innan jag ska titta lite på de kvinnliga medarbetare som omnämns i Paulus brev, finns intressant information om Johanna, som Lukas skriver om på två ställen i sitt evangelium.
Därefter vandrade Jesus genom städer och byar och förkunnade evangeliet om Guds rike. De tolv var med honom, 2 och även några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och sjukdomar: Maria som kallades Magdalena – från henne hade sju onda andar farit ut – 3 och Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, samt Susanna och många andra som tjänade dem med vad de ägde.
Johanna hade tydligen blivit botad från en sjukdom och erfarit mötet med Jesus med en så livsförvandlande kraft att hon helhjärtat ville leva för honom, vilket hon alltså fick, och kunde göra rent praktiskt.
Hon tillhörde samhällets toppskikt, som hustru till Kusas. Vi vet dock inte mycket om honom. Men det var otänkbart på den tiden att en gift kvinna inte höll sig inom hemmets domäner utan offentligt visade sig tillsammans med en annan man/män. Därför han hon ha varit änka, eller skild p g a sitt helhjärtade engagemang för Guds rike. Hon hade hur som helst i alla fall ekonomiska medel att kunna betjäna Jesus och lärjungarna, och vara fri att följa Jesus, vilket hon gjorde tillsammans med de andra kvinnorna, säkert under en längre tid.
Hon var också med vid korset och såg Jesus dö, och fick sedan som de första vittnena till hans uppståndelse stå vid den tomma graven och se och höra änglar förkunna det glada budskapet:
+++
Härär några andra kvinnor som Paulus omnämner:
Hälsa Maria, som har arbetat mycket för er
Hälsa Tryfena och Tryfosa som arbetar i Herren.
Hälsa den älskade Persis, som har arbetat mycket i Herren.
Hälsa Filologus och Julia, Nereus och hans syster, Olympas och alla heliga hos dem.
Vad menade Paulus med att ”arbeta i Herren”? Det måste vara detsamma som idag. Det handlar om förbön, diakoni, förkunnelse och undervisning, praktiska göromål i och för församlingen. Varje kristen är kallad att vara ett vittne för Jesus och förklara tron, att be för människor och hjälpa dem. Den kallelsen gäller män och kvinnor. Prisca och Aquila nämns också tillsammans som ett par som tjänade Gud. Man kan läsa om dem i Apostlagärningarna 18.
Det tar sig konkret olika uttryck genom historien och i vår tid. Man har man erkänt och uppmuntrat kvinnors arbete på missionsfälten också när det gällt undervisning.
Här är ett intressant föredrag av den eminente bibelforskaren, författaren och teologen Ben Witherington.
+++
DEL VIII. Kvinnorna i NT. Paulus kvinnosyn-ska kvinnan tiga i församlingen?
Chagalls glasmålning: Jakobs brottning med ängeln. Vi brottas också med vissa bibeltexter..
Vad menade Paulus med att ”kvinnor skulle tiga i Guds församling”? Är det en regel, t om ett Herrens bud som skulle gälla för alla tider och i alla sammanhang? Vad betyder det att kvinnor helt ska underordna sig och låta sig undervisas i stillhet? Dessa omtalade bibelställen har orsakat många frågor och mycket split, och för oss moderna människor för vilka jämställdhet mellan könen är självklar, verkar de främmande och anstötliga. Paulus måste ha varit en riktig patriarkal översittare som tryckte ner kvinnor, eller? Han uttryckte sig i alla fall väldigt skarpt och kategoriskt.
Det gjorde Paulus ibland i sina brev när han blev upprörd över något. Det är också ett känt retoriskt grepp när man vill betona något särskilt mycket att man tar till extra starka ord, överdriver. Det finns många olika synpunkter på de här texterna från olika forskare, teologer och kyrkfolk.
Vi måste hur som helst alltid utgå från den situation i vilken denna och alla andra bibeltexter skrevs i. Som vi ser handlar det om två praktiska och konkreta exempel på problem i församlingen som Paulus måste ta itu med rörande gudstjänstfirandet. Det är något Paulus ofta måste göra i sina brev, särskilt till församlingen i Korint, och ibland handlade det om riktigt svåra missförhållanden av mycket allvarlig karaktär.
Läs gärna detta brev rakt igenom någon gång! Det rymmer så mycket, högt och lågt, djup teologi blandat med förmaningar, omsorger och uppmaningar.
I det första exemplet från församlingen i Korint, som han i flera olika frågor alltsåmåste undervisa och tillrättavisa i sina brev, beskriver han hur en gudstjänst ska gå till på bästa sätt, under ordnade former. Paulus utgår från att var och en har något att ge (kvinnor och män), med målet att allt som sägs och görs ska vara till uppbyggelse för alla. Han ger direktiv för hur det ska gå till när någon talar tungomål, som ska åtföljas av eventuell uttydning. Detsamma gäller profeterandet, som det också finns ordningar för. Om någon som sitter där får en uppenbarelse, skall den förste tiga. Vidare skriver han att alla kan profetera, men en i sänder, så att återigen alla blir undervisade. Dessa inslag i gudstjänsten ska präglas av ordning, eftersom Gud inte är oordningens Gud utan fridens. Det ska alltså finnas både frihet för Anden att verka, och ordning.
Paulus tog det för givet att Andens gåvor var i funktion på mötena, alla kunde bidra med bibelord, några undervisande ord, uppenbarelse, tungotal, uttydning, profeterande. Det var självklart för den första församlingen. Problemet var att det kunde bli rörigt och stökigt när man inte iakttog ordningen, utan talade i mun på varandra. Det kan alla förstå att det blir omöjligt i vilket sammanhang som helst, om man inte följer vissa regler för en sammankomst.
Det Paulus troligtvis tänker på när han i v 33 tar upp frågan om kvinnor som tiger i alla församlingar, men inte i Korint, är det ett annat fenomen som avses. De judiskt kristna hade med sig detta från synagogan, att man inte avbröt talaren i gudstjänsten med frågor, vilket de från hednavärlden omvända kvinnorna inte var vana vid. De brukade tvärtom fråga de personer som ansågs tala på avgudens vägnar i sina kulter, därför rådfrågade man oraklen i ceremonier om det ena och andra. Det kan också ha varit kvinnor med andlig makt i dessa hedniska sammanhang som blivit kristna och som ännu inte förstått att man som nyomvänd på ett ödmjukt sätt borde lyssna och lära, och inte visa upp sig och försöka komma till tals själv. Därför skulle de ställa frågorna till sina män i hemmet och vara tysta och stilla under gudstjänsten. För Paulus var det också viktigt med ledningen i församlingen och att man respekterade autkoritet och underordnade sig denna på rätt sätt. Jag återkommer till frågan längre fram om hur han tänkte om ledarskap och underordnande. Det är ett stort ämne.
Han understryker återigen att allt ska ske på ett värdigt sätt och med ordning.
1 Kor 14: 26 Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. 27 Om någon talar tungomål, får två eller högst tre tala, och då en i sänder, och någon skall uttyda det. 28 Men finns det ingen som uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast tala för sig själv och till Gud. 29 Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs. 30 Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, skall den förste tiga. 31 Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade. 32 Och profeternas andar underordnar sig profeterna. 33 Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens.
Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar 34 skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. 35 Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. 36 Är det kanske från er Guds ord har gått ut? Eller har det kommit bara till er?
37 Om någon menar sig vara profet eller andligt utrustad, skall han inse att det jag skriver till er är Herrens bud. 38 Men om någon inte erkänner detta, är han själv inte erkänd. 39 Därför, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet. 40 Men låt allt ske på ett värdigt sätt och med ordning.
+++
Vad gäller detta textsammanhang så börjar Paulus återigen med hur det vara med bönelivet i församlingen genom att fastså följande viktiga fundament:
1 Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, 2 för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. 3 Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare, 4 som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen. 5 Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, 6 som gav sig själv till lösen i allas ställe. Detta vittnesbörd skulle framföras när tiden var inne, 7 och för detta vittnesbörd har jag blivit satt till härold och apostel – jag talar sanning och ljuger inte – till hedningarnas lärare i tron och sanningen.
Sedan går han vidare och framhäver hur männen ska bete sig. De ska ”be med heliga, upplyfta händer, utan vrede och diskuterande”. Anledningen till att han måste påpeka detta var att det förekom ovärdigt beteende bland dessa män, som inte passade in i den gudstjänstfirande församlingens helgade aktivitet att stå i förbön inför Guds ansikte. Kvinnorna uppträdde heller inte måttfullt och värdigt utan klädde upp sig på ett onödigt pråligt sätt som inte passade in, men som också var typiskt för många hednakulter . Det var enkla praktiska uppmaningar, vars avsikt var att ingjuta gudsfruktan hos alla närvarande så att man gjorde skillnad på hur man betedde sig i profana eller hedniskt religiösa sammanhang, och i församlingens gudstjänst. Det var också en omsorg om de mindre bemedlade, som inte hade råd att klä upp sig. Huvudsaken var att rätt fokus låg fast: man samlades som ett folk, Guds folk, inför helig Gud, och skulle ha all sin uppmärksamhet på Ordet och Andens verk mitt ibland dem.
8 Jag vill nu att männen på varje ort skall be med heliga, upplyfta händer, utan vrede och diskuterande. 9 På samma sätt skall kvinnorna be och uppträda i anständig klädedräkt, med blygsamhet och gott omdöme, och smycka sig, inte med håruppsättningar, med guld eller pärlor eller dyrbara kläder 10 utan med goda gärningar, så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan.
11 En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. 12 Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, 13 eftersom Adam skapades först och sedan Eva. 14 Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. 15 Men hon skall bli frälst under det att hon föder barn, om hon fortsätter att leva ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse. Det ordet är tillförlitligt.
Verserna 11-15 är inte helt enkla att förstå och det finns många olika tolkningar av vad Paulus kan ha menat. Jag återkommer i en särskild serie som ska handla just om hur Paulus referererar till Adam och Eva, i vilka sammanhang han gör det och hur vi kanske kan förstå dem.
+++
Det finns fler kvinnor som omtalas i Paulus brev, b la Eunike, Timotheos mor. Han var som en andlig son för Paulus och medarbetare till honom, och i ett av de brev som var till honom, står det Ständigt, natt och dag, tänker jag på dig i mina böner. 4 När jag kommer ihåg dina tårar, längtar jag efter att få se dig igen för att bli uppfylld av glädje. 5 Jag tänker på den uppriktiga tro som finns hos dig och som först fanns hos din mormor Lois och din mor Eunice och som nu, det är jag övertygad om, också finns hos dig.
Här är ett fint exempel på betydelsen av familjen, i detta fall mormor och mor, som förmedlade trons verklighet till Timotheos.
+++
Sammanfattnigsvis kan vi se genom hela Bibeln att Gud verkat genom män och kvinnor, familjer, släkter, och att han utvalt somliga för speciella kallelser. Gud har inte anseende till personen och kan använda vem han vill. Som hans folk ska vi alla vara uppfyllda av hans Ande, vandra i tro och tillbedjan, och tjäna honom. Men det strängt reglerade patriarkala samhället och det kulturella klimatet präglade ändå livets alla områden. Jesus var dock oerhört radikal i att ge kvinnor den rättmätiga plats de hade som likvärdiga med männen som vittnen och lärjungar. Han tog många gånger kvinnornas parti och stod på deras sida.
I den första församlingens liv var kvinnor och män lika viktiga i att leva ut sin tro, även om det fanns traditionella ordningar som också spelade in. Paulus hade många kvinnliga medarbetare och sökte framhäva det viktigaste i den religiösa, kulturella och samhälleliga kontexten, nämligen både mäns och kvinnors ansvar i familj och församling, i att underordna sig varandra i kärlek och ömsesidigt tjänande. Det finns mycket mer att säga om detta och jag återkommer längre fram till de s k hustavlorna i breven, som just handlar om de etiska perspektiven, hur det det praktiska livet ska utformas för allas bästa i församling och samhälle. Det finns hierarkier och ordningar som är instiftade av Gud, och därför av godo, för allas bästa.
Slutordet får ändå bli:
Gal 3: Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. 27 Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. 28 Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.
gre fram. Kvinnor hade en viktig funktion i församlingen, då som nu.
alefochomega 