Apostlagärningarna är en bra utgångspunkt för detta. Apostlarnas första predikningar efter Pingstdagen och de böner de bad tillsammans borde vi studera extra noga. Dessa män hade levt med Jesus i tre år, gått i en särskild bibelskola i 40 dagar efter hans uppståndelse, och blivit uppfyllda av hans Ande. När nu evangeliet började predikas med tecken och under lät inte motreaktionen vänta på sig. Petrus och Johannes fängslades för att i Jesu namn ha botat en lam man. När de släpptes fria gick de till sina egna, berättade vad som hänt och började be : ”Herre, du som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem, 25 du har sagt genom den helige Ande, som talade genom vår fader David, din tjänare:
mot Herren och hans Smorde.
De människor som bestämde att Jesus skulle dödas är borta sedan länge, men Jesus lever och Guds frälsningsplan fortsätter att fullbordas fram till Jesu återkomst. ”O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar och hur outrannsakliga hans vägar.. ” (Rom 11:33).
Jag fortsätter att titta på de bibelställen där det talas om förutbestämmelse och börjar med Romarbrevet 8. ”Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut. Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder. Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat.”
Här ser vi hur Paulus använder detta begrepp. De människor som Gud i förväg känt προέγνω, proegno, har han också som en konsekvens av detta, förutbestämt, προώρισεν, proorisen, till att formas efter hans Sons bild. Nästa steg i processen är att de som är förutbestämda också är kallade, förklarade rättfärdiga och förhärligade. Vi har alltså fyra steg i denna process som började med att Gud i förväg visste vilka som skulle bli hans. Gud vet hur allting kommer att sluta från början. Han tar ansvar för hela processen, vilket är vår stora trygghet att veta. Gud tar initiativet till att rädda oss. Redan innan världens skapelse visste Gud att de människor han tänkte skapa skulle göra uppror mot honom och han hade redan sin räddningsplan klar: Guds Son, skulle dö för att försona oss med Gud och återupprätta relationen med honom, ”offerlammet är slaktat från världens grundläggning”(Upb 13:8). Gud visste också från början vilka som skulle tro och ta emot, evangeliet, som är Guds kraft till frälsning. Guds målsättning för dessa är att de ska formas till likhet med hans Son och vägen dit går via Guds kallelse, rättfärdiggörande och förhärligande. Nästa bibelställe återfinner vi i 1 Kor. ”Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet .”
Här får vi veta att denna Guds frälsningsplan var en fördold vishet men att Gud bestämt i förväg att den skulle bli till härlighet för oss. Den visheten är evangeliets kärna: den korsfäste Jesus. Avslutningsvis är det Efes 1:5 och 11: ”I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut”.. och ”I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut”… Här ser vi återigen att det Gud efter sin vilja och sitt beslut har gjort för att rädda oss är i Jesus Kristus var förutbestämt. Vi skulle få bli hans barn och arvingar. Det finns ingenting i dessa verser som säger något om att Gud förutbestämmer somliga men inte andra till frälsning i Kristus. Vad som poängteras är Guds förutvetande plan att rädda oss. Det är hans beslut och vilja.
Vi vet av Bibelns sammanlagda vittnesbörd att Gud alltid har ställt människan inför ett val: att vilja lyssna till Guds ord, tro och göra eller vägra ta till sig det. Vad det sedan beror på att en del tror och tar emot medan andra förkastar evangeliet är ett mysterium. Gud vill att alla ska bli frälsta, men alla blir det inte. Det betyder inte att Gud inte är allsmäktig eller god. Han har redan gjort allt han kan för att rädda oss och Anden verkar i denna stund för att överbevisa människor om att de genom sin synd är skilda från Gud, och för att leda dem fram till Kristus. Men Gud är kärlek och kärlek kan inte tvingas på någon. Vi vet också att vi inte av oss själva kan komma till Gud, tro och ta emot. Det är också ett Guds verk, även om vår vilja inte är helt frånkopplad. Det är som jag ser det, som så ofta, både-ock. Gud och människa.
alefochomega 