Den stora frågan om lidandet.

 

 

job

Job.

 

 

Det här ämnet är alltid aktuellt, och särskilt nu när vi upplever en svår pandemi som påverkar oss alla mer eller mindre. Man frågar sig i denna tragiska tid, liksom vid många andra kriser och katastrofer, var är Gud?

 

Gud är där han alltid har varit, nära varje människa som åkallar Jesu namn. Vår Gud stod inte på långt avstånd och betraktade sin lidande mänsklighet. Vi vet att han kom så nära han kunde i Jesus. Hans egen Son har lidit och dött, så Gud vet vad det innebär av egen erfarenhet. Han är densamme idag, nära varje lidande människa för att trösta, stötta och hjälpa.

 

Hur kan det hjälpa oss? Vi måste ju alla lida och dö, men vi gör det inte ensamma. Gud är med oss,  nöden och döden, genom lidande till det himmelska där allt detta äntligen får ett slut.

 

Det blir ett långt inlägg, eftersom ämnet är svårt och måste belysas från många olika perspektiv för att vi ska börja förstå. Men vi kommer aldrig helt att finna alla svar på denna brännande fråga, ytterst är det och förblir ett mysterium som så mycket annat i våra svåra, underbara och komplicerade liv.

 

 

 

Del I.

 

 

Det finns naturligtvis inga korta, enkla och heltäckande svar på denna stora fråga. Det är särskilt svårt eftersom det kommer oss själva så nära i vårt eget liv. Vi kanske alla kämpar med denna fråga. Det går inte att hålla det ifrån oss och studera detta rent objektivt.

 

Lidandets problem hänger  ihop med ondskan, vilket komplicerar saken ytterligare. Men lidandet är även ett uttryck för kärleken, så det finns många aspekter av detta att ta med i beräkningen för att kanske börja få ett helhetsperspektiv.

 

Det finns först och främst några självklara och grundläggande fakta:

 

Alla människor lider på ett eller annat sätt, både troende och icke-troende. Det hör till våra existentiella villkor på samma sätt som döden. Skillnaden är vad vi gör med lidandet och vad lidandet gör med oss. Det kan vara nyttigt att ställa några frågor till sig själv.

 

Anklagar vi omedelbart den Gud vi oftast inte ägnar så mycket uppmärksamhet annars för allt lidande i världen? Om han finns (och det gör han förvisso), är det verkligen Guds fel?

Varför känner vi oss nästan alltid orättvist behandlade av ”livet”, ”ödet” eller Gud? Varför tycker vi att vi förtjänar bättre?

Om inte Gud finns eller vi  inte bryr oss om han finns, varför förväntar vi oss att det ska finnas någon slags moralisk instans som ska döma till vår förmån och låta oss slippa lidandet?

 

Vi kan förhålla oss på olika sätt till det ofrånkomliga lidandet. Det finns många exempel på religioners och filosofiers olika förhållningssätt, men jag kan inte gå in i detalj på dem här.

 

Bara några tankar om detta: Accepterar vi att det tillhör livets villkor utan att fråga eller plågas av detta faktum? Intar vi en stoisk attityd, där vi försöker nollställa oss så totalt att vi inte plågas känslomässigt av det ofrånkomliga lidandet utan bara försöker uthärda det ? Sopar vi det under mattan,  roar oss och lever livet så länge det går? Blandar vi ihop en egen version av tankar om karma, tidigare liv och konstruerade förklaringar till att vi lider, utan att verkligen tänka igenom det hela ordentligt?

Låter vi bitterhet och ilska över vårt lidande ta över eller förvandlas vi till medkännande, tacksamma och ödmjuka människor i lidandets eld? Det kan komma något gott i varje lidande. Han ger oss ett hopp som ingenting kan ta ifrån oss. Det är inte ute med oss, lidandet har ett slut och vi kan lära oss något av det vi går igenom.

 

Eller söker vi Gud i vår egen nöd och andras? Ber vi om hans hjälp och förtröstar på att han ensam ser helheten och ytterst kommer att skipa rättvisa och göra slut på lidandet och ondskan, vilket innebär evig tröst, upprättelse och kompensation.

 

Det beror naturligtvis på många olika saker och varje människas historia är unik och det går inte att generalisera.

 

 

+++

 

 

Först lite om hur kristna kan se på lidandet och sedan om några orsaker till de olika formerna av lidande.

 

Många har erfarit att det är en stor skillnad mellan att lida och sörja tillsammans med Gud eller utan Gud. Rent mänskligt sett är  det lättare att ha någon vid sin sida när man har det svårt. Det har vi nog alla känt. Det är bra att hålla någon i handen då, men många av oss har erfarit att det inte räcker med en människa, hur väl hon än vill. Det räcker inte hela vägen. Den ende som verkligen kan gå med oss i dödsskuggans dal är Gud själv, och det har han gjort genom Jesus Kristus.

 

Kristna som lever i gemenskap med Gud genomgår också kriser när lidandet slår till, och utgången är olika. En del blir så förbittrade på honom att de bryter kontakten. Andra håller fast vid tron på Gud trots allt och genom allt,  även om man är förtvivlad, tvivlar och tidvis ifrågasätter hans godhet eller mening. Men alternativet är alltid sämre: att stå ensam utan Gud. Man vill hålla fast vid Herren till varje pris, eftersom Han är viktigast i livet.

 

 

Man litar också på den större förklaringen till varför det blev så här på jorden, med all synd, ondska, lidande och död samt vad Gud gjorde för att lösa detta, som han inte var upphov till. Det ger perspektiv, hopp och kraft att härda ut i mycket svåra omständigheter.

 

Människor som inte tror på Gud hittar andra strategier och förklaringsmodeller att hålla sig till, som jag inte ska gå in på här.

 

+++

 

 

Det  finns ett par olika orsaker till lidandet, dels den moraliska, dels den naturliga. För det första beter sig människor  på ett sätt som orsakar lidande för andra, med attityder, ord och gärningar . Man begår onda handlingar mot andra. Här finns hela skalan från förkastelse, likgiltighet och elakhet till mord och övergrepp på barn. Vi skadar också oss själva på många olika sätt och orsakar oss själva och andra lidande.

 

För det andra har vi den ”naturliga” förklaringen: naturkatastrofer, olyckor och sjukdomar, död.

Detta kan delvis ha orsakats av människors påverkan och medverkan, men vi bortser från detta just nu. Dessa händelser hör helt enkelt till de betingelser vi lever i, de bara händer och drabbar urskiljningslöst.

 

När det gäller människors agerande håller nog de flesta med om att människors val spelar en stor roll när det gäller det moraliska onda som skapar lidande. Men ingen kan reda ut alla aspekter av detta och det är egentligen ett annat ämne. Hur fri vilja har vi? Hur mycket påverkas vi av  arv, miljö, andras beteende mot oss? Man kan dock konstatera att vi alla är djupt inblandade i varandras liv, på gott och ont, och påverkar mer än vi kanske anar.

 

Här blir det alltså svårt. Vi är alla både offer och förövare och har svårt att reda ut hela sammanhanget. Ofta förstår vi inte hur vårt eget beteende påverkar andra negativt.

Vi tenderar dock att döma andra hårdare än oss själva, hittar ofta bortförklaringar och ursäktar vårt beteende.

 

Problemet är att vi utgår från oss själva och bedömer allt från den snäva utgångspunkten. Vi har inte hela bilden av orsak och verkan och allt som påverkar oss alla. Därför blir det rent logiskt svårt att anklaga Gud, som är den ende som ser och vet allt i det längre tidsperspektivet.Vi vet ju inte vad han vet. Därför blir det också omöjligt att döma på ett rätt sätt.

 

Hur som helst, vad gäller naturkatastrofer, sjukdomar, olyckor och liknande saknas ju oftast en moralisk agent. Det bara händer i denna värld som är sådan. Om man ändå undrar över orsakerna till detta, spelar ens livsåskådning in. Materialister och  icke-troende menar att det är resultat av evolutionen och slumpen. Man har naturvetenskapliga förklaringar till det mesta, t ex rent biologiska till människors beteende. Men när man själv drabbas,  ligger det närmare till hands att de anklagar någon eller något för det i alla fall.

 

Kristna kan komma till olika slutsatser när det gäller detta, men man söker och finner förklaringar i Bibeln, som ger de bästa svaren. Orsaken till lidandet och därmed våra livsvillkor i stort i denna farliga och osäkra värld, beror på en katastrof som inträffade långt innan vi kom in på scenen och som påverkar våra livsvillkor idag, det vi kallar syndafallet. I och med detta rubbades den goda ordning som var Guds ursprungliga plan med sin skapelse.

 

Den kunskapen hjälper kanske inte så mycket i akut smärta och sorg, men ger tröst och styrka i nöden. Gud  lämnade oss inte i denna situation, utan sände sin egen Son för att vara med oss och hjälpa oss.

 

 

öken

 

 

 

 

Del II

 

 

Först några ord om att lidandet inte bara hör ihop med ondskan, på så sätt att ondskans gärningar skapar lidande hos sina offer. Men det hör även ihop med kärleken. Den som älskar lider när kärleken inte blir mottagen, när föremålet för kärleken skadas av andra eller skadar sig själv och plågas. Det finns hur många exempel som helst på det. Tänk bara på   föräldrar som lider vid barnets sjukbädd och skulle vilja ta på sig sjukdomen och smärtan för att det barnet ska slippa plågas och kanske dö. Varför är vi sådana? Därför att vi älskar våra barn.

 

Sådan är också Gud. Det har Jesus uppenbarat om honom. Han är en älskande Fader som vill rädda sina sjuka och plågade barn och han gör det på riktigt när hans egen Son blir människa och tar allt ont på sig. Gud vill återställa skapelsen till sitt ursprungliga skick, utan död, ondska och plåga.

 

Drivkraften hos oss människor att få älska, bli älskade och bilda familj är oftast starkare än vetskapen om att vi kan bli svikna av de allra närmaste, att de t o m förkastar oss, gör oss illa (och vi dem). Vad gäller Gud själv som ÄR kärlek, visste han naturligtvis från början att hans skapade varelser skulle förkasta hans ord och lämna gemenskapen med honom. Det stora är att Herren, som inte ville att vi skulle bryta med honom och därmed lida och bli olyckliga, har gjort allt han kan för att få oss tillbaka till sig. Han tar vårt onda på sig och ger oss sin kärleks överflöd på nytt. Vi klarar inte att komma tillbaka till Gud själva utan han måste dra oss till sig genom Jesus Kristus.

 

 

Kärleken är starkare än allt, det viktigaste av allt. För den kan vi offra mycket, för att se dem vi älskar räddas och må väl. Den hämtar kraft i sig själv (och ytterst Gud)  och i hoppet och tron. Vi är skapade till Guds avbild och kan på något sätt känna igen oss i Guds kärlek, även om den överträffar allt mänsklig kärlek. Jesus var fullkomligt helig och utan synd men tog vår synd på sig för att vi skulle bli förlåtna och återfå gemenskapen med Gud. Vi är alla syndare och älskar ofullkomligt, men vi gör det i alla vår svaghet.

 

 

Guds kärlek  gör sitt yttersta för att rädda oss från allt ont, besegrar synd, brustenhet och döden. Jesus är Guds synliga kärlek, när han delar våra villkor, lider med oss och låter oss dela sitt eviga liv.

 

 

Guds handlande visar oss att han kan göra något gott av det onda, förvandla lidandet till en djupare förbundenhet med honom och andra. Ytterst har han besegrat döden, det onda och lidandet. Han tar det värsta och gör det bästa av det genom korset. Livet, kärleken, läkedom och upprättelse segrar till sist.

 

 

+++

 

 

Man kan i detta sammanhang också utgå från Jesu liknelse om ogräset och tillämpa den på skapelsen också och inte bara Jesu förkunnelse om himmelriket i nutid och framtiden. Den säger något fundamentalt som gäller i alla tider. Gud skapar allt fullkomligt gott och en fiende sår in sitt onda för att förstöra. Han vill förgöra, förstöra, förnedra Guds skapelse, människan, och orsakar därmed Gud smärta. Det ser vi på korset. Så länge vi lever här på jorden kommer det att finnas gott och ont, som påverkar oss alla, på samma sätt som vi genom våra liv påvekar andra.

 

De första kapitlen i Bibeln beskriver just detta. Jag har gått igenom de första kapitlen noga på andra ställen så jag kan inte i detalj återge hela förloppet här men vill bara konstatera detta faktum: det onda kommer inte från Gud. Lidandet och ondskan är ett resultat av att det onda fick makt över människan och hela skapelsen, helt emot Guds avsikt. Det onda i form av den andliga makt som ljuger, bedrar, förför, förstör och fördärvar. Det är en verklighet som gradvis uppenbaras i Bibeln. Jesus själv talar om honom, satan,  som en tjuv, mördare och lögnare.

 

För att fortsätta med liknelsens språk,  tog de första människorna till sig av den onda säden, Guds fiendes ord ( som egentligen är en snedvridning av vad Gud sagt) istället för den goda, som är Guds Ord, och blev förgiftad i själ och hjärta. Bibeln presenterar inte en teoretisk och heltäckande förklaring till lidande och ondska. Den beskriver orsakerna, huvudaktörerna i detta kosmiska drama och särskilt då Gud själv som

 

Hans Ord  var och är gott, sant och rätt. Det fastställer normer och regler för människan. Det Gud gör är för människans bästa. Som vår skapare vet han vad som är bäst för oss och verkar i enlighet med detta. Fienden vill bara skada oss och Gud själv, genom att få oss att göra de som inte är bra för oss. Det orsakar en smärta hos Gud att se sina skapade varelser förvandlas till hans fiender och bli uppfyllda av stolthet, lögn, hat och ondska. Det orsakar oss själva ett stort lidande i långa loppet att leva i opposition mot Gud, även om det för stunden kan vara behagligt och bekvämt på många sätt.

 

Att inte hålla sig till det Gud sagt medförde alltså ödesdigra konsekvenser.  Gud skapade både änglar och människor med fri vilja, för utan den fria viljan blir kärleken omöjlig. Men av det följer, att vi också kan välja fel. Det var en stor risk och utmaning, men Gud ansåg det tydligen värt priset. Vi  lever alla med konsekvenserna av det felaktiga valet än idag, att de första människorna valde att gå sin egen väg. Gud lovade från början att rädda mänskligheten från den destruktiva makt som håller den fången, något som bara han kunde göra och denna räddning erbjudes oss alla.

 

 

Vi värdesätter nog också friheten  om vi tänker efter. Även om vi får lida för andras och vår egen kärlekslöshet. För vem vill avstå från sin fria vilja egentligen? Problemet är, att när vi använder den fel och konsekvenserna blir förfärliga, skyller vi ofta på Gud.

 

Här är  nu Jesu liknelse från Matt 13: 24-30.

 

Liknelsen om ogräset.

 

24 Han lade fram en annan liknelse för dem: ”Himmelriket är som en man som sådde god säd i sin åker. 25 Men medan folket sov, kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg. 26 När säden växte upp och gick i ax, visade sig också ogräset.

27 Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån kommer då ogräset? 28 Han svarade: Detta har en fiende gjort. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi ska gå och samla ihop det? 29 Nej, svarade han, då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar ut ogräset.30 Låt båda växa tillsammans fram till skörden. När skördetiden är inne, ska jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen för att brännas. Men vetet ska ni samla in i min lada.”

 

 

 

Guds perspektiv.

 

Bibeln ger oss Guds perspektiv och beskriver hur han handlar med mänskligheten som helhet genom den första människan Adam, som både var en historisk individ och som samtidigt förkroppsligar hela mänskligheten. Alla som sedan fötts och föds in i denna värld föds in i Adam, in under de villkor som gäller sedan syndafallets dagar. Men efter Jesu död och uppståndelse får vi alla möjligheten att födas på nytt in i Kristus, där helt andra villkor gäller för det livet. Livets Andes lag som befriar från syndens och dödens lag. Där finns förlåtelse, upprättelse, helande, gemenskap.

 

Problemet från vårt perspektiv handlar om tidsaspekten. När Jesus föddes in i världen kom Guds rike till jorden och han vann segern över den onde med sin död och uppståndelse. Segern är vunnen, men ändå finns ondska och lidande kvar tills Jesus kommer tillbaka.  Kristna lider som alla andra av allt som kan drabba oss som människor på denna denna jord.

 

 

Gud har bestämt tider och stunder och när Jesus kommer tillbaka till jorden är det slut med den ondes välde för gott och Guds Rike kommer i sin fulla synlighet. Men än så länge lever vi alla med syndafallets konsekvenser. Vi har Guds löften om vår fulla räddning och lever i hoppet om att Guds rike ska komma, samtidigt som vi  kan få konkreta bönesvar i form av befrielse, hjälp och helande.

 

 

Till sist kan vi konstatera att alla människor lider på olika sätt och det är omöjligt att gradera lidandet eftersom det är så personligt. Det finns olika anledningar. Man kan lida som en konsekvens av sina egna handlingar eller andras. Man kan bli oskyldigt anklagad och förkastas. Alltför många utsätts för övergrepp, misshandel, mobbing, utnyttjas och förnedras. Historien är fylld av tragiska exempel på människor som lidit och dött, okända för världen men kända av Gud. Eländet började med det första brodermordet, när Kain dödade Abel, och fortsätter tills Jesus kommer tillbaka som Fridsfurste och gör ett slut på allt ont.

 

Man lider p g a krig, en olycka, en naturkatastrof, sjukdom, fattigdom och hungersnöd, flykt, förlust osv.  Man lider p g a sin övertygelse, förföljs för sin tro. Det finns lika många exempel på lidande som det finns människor. Samtidigt som det finns lika många exempel på övervinnande och Guds hjälp i yttersta nöd.

 

Det unika och storartade med kristen tro är att vi inte lider ensamma. Gud lät sin egen Son dela våra villkor till det yttersta, lidande och död, för att vi som tror ska kunna dela hans uppståndelse och liv.

 

 

 

300px-Cristo_crucificado

Gud älskar dig.

heaven-child-god-1

 

 

 

Människan är ju skapad för relation, att finna sig själv i relation till sin Skapare och Gud, och andra människor. Gud är livets källa, vi är beroende av honom för vår existens.

 

Bara Gud själv kan fylla vårt djupaste behov av kärlek, trygghet, mening och tröst. Han hjälper oss att finna oss själva när vi äntligen möter honom i Jesus Kristus, och förstår att han själv är allt vi längtat efter och sökt.

Han sände sin Son Jesus Kristus för att visa vem han är och hur mycket han älskar dig och vill hjälpa dig.

 

Han känner till din situation och har redan gjort allt för att du ska kunna få kontakt och gemenskap med honom själv. Han har röjt undan alla hinder och banat vägen till sig själv. Allt som skilde oss människor från den Helige och Rättfärdige Guden, har Jesus tagit på sig när han bar all vår synd på korset. Vår synd skiljer oss från Gud och bara Jesus kan ta bort den. Jesus  uppstod från de döda för att vi skulle få tillträde till Guds närvaro, som renade, pånyttfödda barn till vår Fader.

 

Gud vill att vi vänder om från våra egna vägar och söker honom med ärligt och uppriktigt hjärta. Då får vi tron som en gåva och börjar ett helt nytt liv. Det är en lättnad att få lätta sitt hjärta för honom och bekänna/berätta om det felaktiga och onda vi gjort och tänkt. Han förlåter dig, ger dig hopp och tröst.

 

Vår Frälsare Jesus lever och han är dig nära denna stund. Be till honom, öppna ditt innersta och tag emot honom som din Herre och Kung. Läs Nya Testamentet, särskilt evangelierna, t ex Lukas , sök upp en församling, be om förbön.

 

Du är inte ensam, läget är inte hopplöst, det finns hjälp att få. Du är sedd, du är älskad,, det finns svar på dina frågor och framför allt: det finns EN, JESUS,  som är med dig genom allt och vill leda dig här i  livet och in i himlen, evighetens salighet, där alla tårar ska torkas och sorg och smärta försvinna. Jesus har besegrat allt det onda som förstör våra liv.

 

”Herren välsigne dig

och bevare dig

Herren låte sitt ansikte lysa över dig

och vare dig nådig.

Herren vände sitt ansikte till dig

och give dig frid.” (4 Mos 6:24-26).

 

 

Joh 3:16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. 

 

19 Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. 20 Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas.

 

 

Israel utifrån Guds löften. Inledning.

Det kommer troligtvis att bli många delar i den här serien. Ämnet är så stort och omfattar de flesta aspekter av den väsentliga historien, nutiden och framtiden, och i det längsta perspektivet, ända in i evigheten.

Israel som land,  nation och folk,  är ett mirakel och ett tecken för alla folk. Det är unikt eftersom det är skapat av Gud själv genom förbundet med Abraham och kung David. Det hela började för ca 2000 år sedan och påverkar historien än i dag. Historien kommer också att slutas där när Jesus kommer tillbaka som Here och Kung till Jerusalem. Det handlar om konkreta händelser på speciella platser och under bestämda tider där Gud verkat på ett unikt sätt och skapat frälsningshistoria. Allt som hör till hela mänsklighetens frälsning händer alltså samman med vad som skedde och ska ske med detta folk och land. Frälsningen kommer från judarna, som Jesus själv sade (Joh 4:22) i sitt samtal med den samaritiska kvinnan. Det är han själv som är judarnas och alla människors Frälsare. Alla Guds löften sammanfattades och uppfylldes i honom själv.

Därför är det omöjligt för en kristen att inte älska Guds utvalda folk och land, utifrån hans löften och handlande. De, liksom vi , har inte varit perfekta i tro och lydnad och det finns många brister att peka på. Men detta folk, som består av en majoritet av aktiva motståndare till Jesus och många sekulära, men samtidigt sedan de sista decennierna av en växande grupp av Jesustroende judar, existerar ändå på grund av Guds löften, liksom vi. Gud verkar och genomför sin räddningsplan för sitt namns skull, sin egen ära, och ingen av oss kan berömma sig inför Gud om någon egen förtjänst. Gud visste i förväg att hans eget folk skulle förkasta sin Messias och att hednafolken skulle komma in i fullt antal innan hela Israel (hur man nu tolkar detta)  i sista tiden ska bli frälst.

Vi får inte veta något om bakgrunden till Guds handlande. Det är helt och hållet Guds eget beslut och initiativ att tala till Abram och ge honom detta löfte, vilket alltså inte kräver någon förklaring. Gud är suverän i denna skildring på samma sätt som i skapelseberättelsen. Det tas bara för givet att Gud talar och agerar, skapar i och genom sin vilja. Det börjar med löftet om folket:

Herren sade till Abram: ”Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig.2 Där ska jag göra dig till ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort, och du ska bli en välsignelse. 3 Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig ska jordens alla släkten bli välsignade. (Gen 12:1-4).

I kap 15 läser vi om landlöftet:

På den dagen slöt Herren ett förbund med Abram och sade: ”Åt dina efterkommande ska jag ge detta land, från Egyptens flod  ända till den stora floden, floden Eufrat: 19 keniternas, kenisiternas, kadmoneernas,20 hetiternas, perisseernas, rafaeernas, 21 amoreernas, kananeernas, girgasheernas och jebusiternas land.”

Folk och land hör ihop, och det är omöjligt att tänka sig det ena utan det andra.

Herren har haft en särskild relation till detta folk och trädde själv in i historien när hans Son blev människa. Jesus härstammade från Abraham, av Davids släktlinje. Vi vet ju att vår Frälsare är jude och hans apostlar var judar. Tack vare alla som trott, bett, kämpat och hållit fast vid förbundet med Gud, och genom Jesus Kristus själv, har vi som icke-judar upptagits i detta välsignade och utvalda folk.

Genom honom har muren som skiljt jude från andra folk brutits ner och vi har alla tillträde till Skaparen, den sanne Guden och Fadern genom hans Ande, på grund av att Jesus dog och uppstod för oss alla, för att samla åt sig ett folk från alla nationer. Gud började i det lilla, med en man som blev ett folk, och i vars släktled Jesus föddes in i vår värld för att alla som tror på honom skulle räknas till Guds eget folk, hans familj.

En period kan räknas från patriarkerna till kungatiden när David etablerade Jerusalem som huvudstad till den slutliga exilen 70 e Kr, när det andra templet förstördes och folket skingrades till jordens alla hörn. Dock fanns judar kvar i landet, om än i små grupper. De växte sedan till större samhällen på vissa platser. Det har alltså alltid funnits en judisk närvaro i Israel sedan Josuas dagar fram till idag

Från det första århundradet fram till 14 maj 1948, var löftets folk förskingrade och landet under främmande makt, romerskt, bysantinskt, muslimskt, korstågstiden, ottomanskt, brittiskt. Efter andra världskriget och förintelsen blev det ännu mer tydligt att judarna måste få ett eget hemland, bli en nation igen. Sionismen som begrepp och en nationellt inriktad politisk rörelse uppstod i slutet av 1800-talet, men som levande verklighet och företeelse är den känd sedan tusentals år.

Den första av fem stora invandringsvågor, alijor,  av judar, särskilt från Östeuropa, skedde 1882-1903.

Theodor Herzls bok “Judestaten, ett försök till en modern lösning av judefrågan” kom ut 1896. Herzl kan sägas vara den politiska, moderna sionismens fader, 1897 hölls den första  första sionistiska kongressen i Basel, Schweiz.

Han betydde oerhört mycket för sitt folk, liksom även  Eliezer Ben-Yehuda, som återupplivade hebreiskan som talspråk och moderniserade det, också under slutet av 1800-talet. Den moderna hebreiskan bygger på bibelhebreiskans grundstruktur och senare hebreiska i t ex Mishnan. Men här finns kontinuiteten från tidig tid till våra dagar. Så mycket är sig likt, samtidigt som stora förändringar skett.

Fortsättning följer.

+++

”Domedagsklockan”.

 

 

 

Den symboliska domedagsklockan startades i början av det kalla kriget och uppdateras efter hur nära man menar att ett förödande kärnvapenkrig är. Forskare vid Chicagos Universitet började räkna ner tiden och beräknar nu i sin senaste uppdatering att det bara är två och en halvminut kvar till det definitiva tolvslaget då jorden förmodas gå under.

 

 

Hoten mot planeten har enligt många bedömare ökat på ett alarmerande sätt. Det gäller inte bara är kärnvapen längre, utan de klimatförändringar som hotar själva livet på många sätt. Sedan tillkommer förutom ökade politiska spänningar i världen och oro inför framtiden . Undergångsstämningarna sprider sig. Det är en stor flyktingkris i världen, lokala konflikter och krig, sjukdomar och pandemier. Mycket har blivit bättre och många lever längre, men samtidigt ökar problemen på många sätt.

 

 

Det är förståeligt att icke-kristna endast ser allt som pågår  i världen och skräms av det, men det är ändå så att ingen människa kan med säkerhet säga när när tiden är ute.  Det är bara Gud själv som vet det, och han följer sin egen tidsplan. Hans klocka kan se helt annorlunda ut. Hur som helst är det han som har den yttersta kontrollen över vad som sker på jorden. Inför naturkrafterna, de globala katastroferna och den ovissa framtiden är vi som enskilda människor små. Därför är vår yttersta trygghet i att Gud har allt i sin hand, och vi själva är i hans hand, hur det än ser ut och vad som än sker.

 

Som troende väntar vi på Jesu återkomst och vet att detta föregås av den sista tidens omskakade och förfärliga händelser. Det är vårt stora hopp och vår förväntan. När denna tidsålder tar slut, börjar evigheten hos Gud, eller snarare fortsätter.

 

Redan från begynnelsen, när Gud skapade universum, hade han bestämt när tiden skulle ta slut och mänsklighetens historia vara över. Jesus har givit oss vissa hållpunkter, tecken, som gör att vi kan orientera oss efter dem och ana var vi befinner oss. I det s k eskatologiska talet beskriver Jesus vad som kommer att ske innan hans återkomst.

 

 

På Guds egen klocka är de viktigaste och mest avgörande händelserna de som relaterar till hans eget handlande i historien för att förbereda för Sonens ankomst till jorden.  Målet för hela historien var ju från Guds perspektiv att få oss tillbaka till sig, som hans högt älskade och förlåtna barn. Det handlar särskilt om tiden för hans födelse, död, uppståndelse, himmelsfärd, och inte minst hans återkomst vid tidens slut. Så länge världen består, är dörren öppen till Guds rike, och människor över hela jorden får höra evangeliet, tror och tar emot. Fadershuset fylls dagligen på med frälsta människor från alla folk.

 

Men till sist tar tiden slut och Gud ska döma världen och göra slut på all ondska, lögn och lidanden. Jesus kommer tillbaka som den Herre han är för att ta hem de sina till sig själv, och för att döma de obotfärdiga, de som vägrar tro och erkänna hans herravälde, de som väljer lögn framför sanningen.

 

 

Så här sade Jesus själv om världens slut:

 

Matt 24: 3 ”När Jesus sedan satt på Olivberget och lärjungarna var ensamma med honom, kom de fram till honom och frågade: ”Säg oss: När ska det ske? Och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?”
4 Jesus svarade dem: ”Se till att ingen bedrar er. 5 Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de ska bedra många. 6 Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet. 7 Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike, och det ska bli svält och jordbävningar på många platser.8 Men allt detta är bara början på födslovåndorna. 
9 Då ska man utlämna er åt lidande och döda er, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. 10 Och då ska många komma på fall, och de ska förråda varandra och hata varandra. 11 Många falska profeter ska träda fram och bedra många, 12 och eftersom laglösheten ökar kommer kärleken att kallna hos de flesta. 13 Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. 14 Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma.”

 

 

 

Stridslarm, rykten om krig, etniska konflikter, svält och jordbävningar, naturkatastrofer, hungersnöd, förföljelse av kristna, avfall, falska profeter och bedrägeri, ökad laglöshet och kärlekslöshet, och samtidigt mission till alla folk som fullbordas. Visst känner vi igen oss i dessa tecken? Andra tecken har att göra med Israels folk också, men det ryms inte här.

 

 

För den som hör till Herren finns denna glada förvissning om att han snart kommer och ska återställa allt som förstörts på vår vackra jord, och vi kan leva i en fullkomlig trygghet att det är han som bestämmer när saker och ting ske ske. Vi som tillhör honom behöver inte frukta eller misströsta vad som än händer. Han själv är vår tillflykt, vår frälsning, vår frid, vår hjälp genom allt.

 

 

 

 

Psaltaren 46: 2

 

”Gud är vår tillflykt och styrka, en hjälp i nöden, väl beprövad 

3 Därför räds vi inte även om jorden ger vika

och bergen störtar i havets djup,

4 om vågorna brusar och svallar

så att bergen bävar

vid deras uppror. Sela

 

 

5 En ström går fram med flöden

som ger glädje åt Guds stad,

den Högstes heliga boning.

6 Gud bor där inne,

den vacklar inte.

Gud hjälper den

när morgonen gryr.

7 Folken larmar, riken vacklar,

han höjer sin röst –

då smälter jorden.

8 Herren Sebaot är med oss,

Jakobs Gud är vår borg. Sela

 

 

9 Kom och se Herrens verk,

häpnadsväckande saker

gör han på jorden.

10 Han stillar strider över hela jorden,

han bryter bågen

och bräcker spjutet,bränner upp vagnarna i eld.

11 ”Bli stilla och besinna

att jag är Gud,

upphöjd bland folken,

upphöjd på jorden.”

12 Herren Sebaot är med oss,

Jakobs Gud är vår borg. ”Sela

 

 

 

 

 

Jag avslutar med Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, där Herren säger:

Se, jag kommer snart, och jag har min lön med mig för att ge åt var och en efter hans gärningar. 13 Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. 

Vi säger: Amen, kom Herre Jesus!

Guds skapande Ord.

 

 

Jag ska fundera på hur Gud skapar genom att tala, genom sitt Ord. Det är ytterst ett mysterium för oss. Allt han är och gör är mirakulöst från vårt perspektiv. För Gud själv är det självklart helt normalt och i enlighet med hans natur. Han är Gud och kan göra allt vad han vill.
Vi som hans skapelser  är med rätta fyllda med förundran inför hans stora och mäktiga gärningar : hur han skapar genom att tala, hur hans egen Son blir människa för vår räddnings skull och tar på sig våra synder, hur han föder oss på nytt och gör oss till sina förlåtna och befriade barn. Samtidigt har Jesus förklarat och i sitt liv visat vem Gud är. Den som ser och tror på Jesus ser Gud själv. Gud har uppenbarat sig själv genom sin Son och vi har det sanna och det fulla vittnesbördet om detta i Skriften.
Vi vet att allt liv i sin grundstruktur är uppbyggt av information, t ex den genetiska koden, som är en informationsstruktur, DNA. De informationskoder som rymde planritningen för allt som Gud talade ut i existens, i sina skapande Varde-ord, fanns i hans tanke med sin skapelse och blev en realitet, både materiell och immateriell. De rymde också själva energin att omvandla orden till fysisk verklighet. När Gud talade skedde det som han sagt. Man kan alltså tänka sig att i det Gud talade ut när han sade sitt ”Varde” fanns den nödvändiga informationen för hur det skulle ske, själva planritningen och energin att omvandla detta till den verklighet vi känner som vårt universum.
Det unika med oss människor är att vår fysiska konstitution rymmer den icke-materiella dimension som utgör vår själ med förnuft, vilja och känslor, och vår ande. Vi kan studera vår omvärld och oss själva, vara medvetna om tiden och samtidigt ha kontakt med Gud själv. Vi är sannerligen skapade på ett övermåttan underbart sätt!
Ordet, Logos på grekiska och Dabar på hebreiska har flera betydelser, som mening och syfte, plan, tanke som uttrycks i ord, men som också rymmer dimensionen av handlande. Det Gud säger, det sker.
 
 
Allt fysiskt kan reduceras till information, en icke-materiell verklighet som alltid föregår det materiella. När Gud skapar så talar han, förlöser informationen i ​sitt kommando, sitt Ord, till ​fysisk, materiell verklighet. Vi vet att Gud talar och skapar genom Ordet, hans Son som blev människa. 
Den första versen i 1 Mos: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord” är en konstaterande sammanfattning. Bibeln inleder med det självklara och grundläggande: Gud, och att hans skapade allt i begynnelsen.
Det betyder att han skapade universum, allt som finns,  i begynnelsen. I resten av kapitlet centreras skildringen av hur Gud gör jorden beboelig. Den var öde och tom, tohu  wabohu, och mörker var över djupet och Guds Ande svävade över vattnet. 
 
Förutsättningarna fanns för liv med de viktigaste grundämnena, men de var oformade och i befann sig i slags kaotiskt urtillstånd, vilket uttrycks med öde, tom , mörker över djupet.  När Gud börjar skapa uppstår ordning, struktur, liv. I skapelseprocessen kan man skönja flera steg: Gud talar, det sker , och så gör Gud något. Han skiljer ljus från mörker t ex och kallade ljuset dag. Till sist såg han att det var gott. Här ser vi också att Gud bestämmer de bärande kategorierna i tillvaron, han benämner dem. De levande varelserna i havet och fåglarna välsignar han och befaller dem att föröka sig.
Vad gäller människan så är det Gud säger och gör så speciellt att jag återkommer till det.
 
Gud talade först och sade ”Varde ljus”. Ljuset är ju en förutsättning för själva livet. Ljus är en form av elektromagnetisk strålning, vågor, och/eller fotoner. 
Ljuset var förutsättningen för allt liv, all perception. Det ingår på sätt och vis som förutsättning för vår varseblivning, vårt tänkande, våra basala kategorier för livet. Samtidigt läser vi att Gud skilde mörkret från ljuset och kallade det dag, och mörkret natt. Det säger oss att han är herre över själva verkligheten, han bestämmer och definierar vad som är vad. 
Gud själv är ljus, det oskapade ljuset som fanns i evighet innan han skapade det synliga ljuset, och lät det ljus och det liv som fanns i Gudomen, i Ordet, prägla sitt verk. Det gäller ju särskilt skapandet av människan till sin avbild, som jag återkommer till.
Gud talar sitt skapande Ord, och Anden är närvarande i skapelseprocessen. Det är ett mönster vi känner igen från Bibeln. När Guds egen Son, Ordet som var hos Gud i begynnelsen, skulle bli människa, samverkade Fadern i sin plan och hans vilja och Ord med Anden som kom över Maria och gjorde henne havande.
Det är något vi inte heller helt förstår, hur gick det tillMaria blev havande genom den helige Ande.  Jesus var både full​komlig​ ​Gud och ​människa , mänsklig och gudomlig.  Konceptionen var unik och mirakulös. Gud  skapade sitt eget liv i Marias livmoder i enlighet med sin vilja, plan och uttalade ord, och genom den helige Ande. Hela Gudomen, Fader, Son och Ande är alltid med i varje skapelseprocess, vilket egentligen är självklart eftersom Gud ÄR en natur, ett väsen som består av de tre Personerna. Detta är också ytterst ett levande mysterium för oss…Men vi förstår något av det utifrån Bibeln där vi ser på hur Gud agerar.
Vad är ord egentligen? De förmedlar liv, vilja, betydelse, kunskap, mening, uttryck, förnuft, planer, tankar. De är beskrivande, innehåller värderingar och känslouttryck, idéer, åsikter osv osv. Detta stämmer in på Ordet, Logos också. De förmedlar Guds liv och allt detta.

Guds stora Ja.

 

 

”Så sant Gud är trofast: vårt budskap till er är inte ja och nej. 19 Ty Guds Son, Jesus Kristus, som bland er har blivit predikad av oss, av mig och Silvanus och Timoteus, han kom inte som ja och nej, utan ett ja har kommit genom honom. 20Ty alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt amen, för att Gud skall bli ärad genom oss. 21 Den som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss, det är Gud. 22 Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en handpenning i våra hjärtan.” (2 Kor 1:18-22).

Alla Guds löften har fått sitt ja i Jesus Kristus. Hur många är de ?  Trehundrasextiofem, alltså ett löfte för varje dag på året, eller tusentals? Jag vet inte, det beror på hur man räknar men listan blir hur som helst lång om vi skulle räkna upp dem alla. De täcker alla områden av vårt eget och alla andras liv, liksom hela skapelsen.
Jesus är Guds stora Ja till allt han lovat skulle ske för att rädda sin förlorade mänsklighet tillbaka till sig. Jesus Messias är Guds Ja till Israels folk och till alla folk. Jesus bekräftat alla Guds löften samtidigt som han uppfyller dem. Alla Guds löften får genom honom sitt amen, ἀμήν. Det uttrycker den absoluta vissheten  om att  Gud själv gör detta. I Johannesevangeliet säger Jesus ofta Amen före ett viktigt uttalande , vilket  översätts med ”sannerligen” och understryker sanningen och auktoriteten i hans ord. På samma sätt som vi kan lita fullkomligt på Gud själv, är hans ord lika tillförlitligt. 

De vi kan göra är att tro och förhärliga honom i våra liv. Gud har gjort och gör allt. Vi tackar, älskar och prisar honom för det och lever för honom.

 

Vad handlar dessa löften om? Först och främst om att Gud håller det han lovat, att hans ord är sant, att han är det han säger att han är, och gör det han säger att han ska göra. Guds ord och handling är ett. Det är det enda som består i evighet.
Vi får del av allt det goda Gud lovat i sin räddningsplan: frälsning, upprättelse, förvandling, evigt liv, hans närvaro med oss här i tiden och i evigheten.
Frälsning, vilket betyder räddning, rent bokstavligt att frihalsas från slaveri, bli av med den halsboja som slavarna bar. Räddning i sin tur innebär syndernas förlåtelse, försoning med Gud, oss själva och andra, befrielse från den eviga andliga döden i. Frälsning ger oss upprättelse, helande och ett återförande till Guds ursprungliga plan med skapelsen när vi blir lösta från allt som förvränger och förstör oss. Vi befrias från satan och mörkrets makter, syndens lag och allt som vill skilja oss från Gud.

Vi får frid med Gud,  en total trygghet i liv och död för att han vakar över oss och hjälper oss. Vi får av nåd Guds egen glädje.

Evigt liv. När vi tror på Jesus och blir födda på nytt in i Guds rike som barn till vår himmelske Fader övergår vi från döden till livet. Vi får leva, verkligen leva som hans älskade och befriade barn.
Det finns så mycket mer att säga om detta och jag återkommer.
 

 

Apostlagärningarna. Kap 1-3.

 

 

 

Trots att jag redan skrivit en kortare sammanfattning om Apostlagärningarna, https://alefochomega.com/2017/01/08/apostlagarningarna-i/
ska jag gå igenom varje kapitel, eftersom det är en fantastisk och viktig bok i Nya Testamentet, som ständigt inspirerar till att läsas och inspireras av.

Den är ju församlingens egen historiebok i ett utvalt sammandrag och författaren Lukas är en lysande berättare. Man kan också kalla boken för den helige Andes gärningar. Det hänvisas ett sjuttiotal gånger till vad Anden sagt och gjort. Vi ska passa på att räkna de många under som sker när vi går igenom varje kapitel.
Boken utgör en perfekt övergång mellan evangelierna och breven, eftersom den innehåller de underbara skildringarna av Jesu lärjungar som verkligen visar att de varit med honom och lärt av honom. De fick lära sig mycket under Andens ledning också . Genom predikningarna, talen, bönerna, konflikterna, missionsresorna får vi veta mycket om hur teologin formas. Det är som sagt mycket spännande läsning att följa de hårt arbetande apostlarna i medgång och motgång, i väckelse och förföljelse, vid upplopp, skeppsbrott, inför samtidens maktmänniskor och tillsammans med varandra i innerlig gemenskap.

Ibland säger man att Apostlagärningarna fortsätter, vilket stämmer på det sättet, att evangeliet predikas till jordens alla folk och då förhoppningsvis med tecken och under i Andens kraft.
Men ändå är den naturligtvis helt unik i sin skildring av den första församlingens liv och trons utbredning de första decennierna efter Jesu uppståndelse och återvändande till sin himmelske Fader.

Vi är som läsare i goda händer eftersom Lukas läkaren, som noggrannt efterforskat allt och skrivit ner det i god ordning, vägleder oss igenom den historiska period som fortfarande utövar ett enormt inflytande på vår tid, vår värld.

Den lilla omskakade och försagda skaran av ärjungar som inte riktigt förstått att det var nödvändigt för Jesus att dö, och inte heller riktigt fattade att han skulle uppstå från de döda (trots att Jesus undervisat och förberett dem), fick uppmaningen att invänta den helige Ande efter himmelsfärden.
I och med detta, att de uppfylldes av Anden, förändrade situationen totalt. Apostlarna fick frimodighet och kraft att börja förkunna att Jesus var Messias, Guds Son, och att han uppstått. På mycket kort tid växte de troendes skara och vittnesbördet om Herren Jesus började spridas.

+++

Lukas hade tillgång till information från många ögonvitnen, som kunde berätta om allt som hänt. Han skrev ju både sitt evangelium och Apg. Som icke-jude ger han värdefulla perspektiv på frälsningshistorien och Jesu liv, vilket kompletterar de andra evangelisterna så att vi får en mer heltäckande framställning av vår Frälsare.

Lukas betonade vissa saker (bönen , Anden, glädjen, att frälsningen är för alla folk) och ger oss upplysningar som de andra inte har med (de fyra lovsångerna t ex. Hans två skrifter utgör två sjundedelar av NT:s hela textmassa. Lukas måste ha fått uppgifter från Jesu mor Maria och kanske även Jesu halvbror Jacob

Vi förstår av Apg 16 ff att Lukas var en nära medarbetare till Paulus och följde med honom på missionsresor. Mer om det längre fram.

Boken kan delas upp i två delar: 1-12 som handlar om evangelisationen bland judarna och där Petrus är en viktig personen, men även andra. Vidare 13-28 där Paulus och missionen till hedningarna är i centrum. Det handlar alltså om budskapets väg från Jerusalem till väldsmaktens huvudstad Rom.

+++

Kap 1.
I sitt evangelium avslutade Lukas med Jesu himmelsfärd, men i APG 1 berättar han lyckligtvis lite mer om de fyrtio dagar som föregick den. Det är framför allt några punkter man kan notera. Så här skriver han:
I min förra skrift, käre Teofilus, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde 2 fram till den dag han togs upp till himlen, efter att ha gett sina befallningar genom den helige Ande till de apostlar som han hade utvalt. 3 Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, när han under fyrtio dagar lät dem se honom och talade med dem om Guds rike.”
I grekiskan stå det ἤρξατο, erxato som Jesus började göra och lära. Det kan ju ha en viss teologisk betydelse ..
Centrum i Jesus förkunnelse hade varit Guds rike, och han fortsatte att undervisa dem om detta. Då är det inte märkligt att lärjungarna undrade när den Uppståndne Herren skulle upprätta riket åt Israel. De längtade liksom många fromma judar på befrielsen i det messianska riket.
Jesus svarade inte på frågan utan hänvisade istället till det uppdrag som väntade dem, att i Andens kraft bli hans vittnen. De skulle bli ”döpta i den Han sade även att de inte får veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt. De återger de grekiska orden χρόνους och καιρος. De beskriver den viktiga skillnaden mellan den vanliga klocktiden och den speciella tid och situation där Gud själv agerar i sitt frälsningshistoriska skeende på ett avgörande sätt.
Det har alltid varit svårt att förstå när Guds löften och alla profetiorna ska uppfyllas för dem och för oss, men vi kan lita på att Herren kommer att agera i sin tid för att det skall ske.
Några andra saker kan noteras: 1. Jesus ”visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis ( τεκμήριον (tekmērion) på att han levde”.. Det är viktigt. Lärjungarna hade svårt att tro att han verkligen levde, men de blev så överygade av de bevis de fick under dessa fyrtio dagar, att de blev vittnen om hans uppståndelse, ända till döden som martyrer.
2. Här får vi veta att Jesus kommer tillbaka på samma sätt som han lämnade, även om det vid historiens absoluta slut gäller att alla människor kommer att se det. ”Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han skall komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen.”
3. Apostlarna var sedan tillsammans med Jesu mor Maria, hans bröder och några andra kvinnor i det rum i övre våningen där de brukade samlas. Var det där Jesus instiftade nattvarden? Där bad de och förberedde sig inför löftets uppfyllelse, det Fadern utlovat och Jesus talat om.
4. Det är intressant att se hur de utvalde den person som skulle ersätta Judas Iskariot, vilket alltså skedde genom att de kastade lott, en sedvänja som gick tillbaka till det gamla förbundets tid. När Anden sedan kom över dem behövde de inte göra så längre. I samband med det ser vi hur Petrus redan från början fastslog det som är grunden för apostlarnas och kyrkans liv, tro och förkunnelse, hur man förstod att Skriftens ord uppfylldes i det som skedde. Han trädde fram bland bröderna och sade:
”Mina bröder, det ord i Skriften måste uppfyllas som den helige Ande genom Davids mun hade förutsagt om Judas…
Till sist kan man notera att ett par olika uttryck används för pingsterfarenheten: att lärjungarna skulle bli döpta i den helige Ande, uppfyllas av Anden och att Anden kom över dem.
+++
Kap 2

 

 

 

Det passar bra att fortsätta med  Apostlagärningarna så här på det nya året.  ​Det finns så  mycket att inspireras av vid läsningen av denna viktiga bibelbok alla tider på året. 

 

Kap 2 är så rikt att detta bara är en inledning. Jag ska inte orda så mycket om själva pingstundret när de alla uppfylldes av den helige Ande, annat än att apostlarna började tala riktiga, existerande språk om Guds väldiga gärningar. De fromma judar som bodde i Jerusalem var från alla folk, så därför fanns många språk representerade när de samlades för högtidens firande. De hörde apostlarna tala om uppfyllelsen av Guds löften på sitt eget språk. 

Pingsten, Shavuot, var ursprungligen en skördefest och firades även till minne av att man mottog Toran, Lagen, på Sinai berg, 49 dagar efter påsk, Pesach. Den var en av de tre stora högtiderna.

Vi har läst om detta så många gånger att vi kanske är en aning avtrubbade, men det som hände var något alldeles oerhört och exceptionellt för de människor som befann sig på platsen. Något sådant hade aldrig skett förut.

 

Det var av samma genomgripande livsförvandlande betydelse som Jesu död, uppståndelse och himmelsfärd. Där och då föddes församlingen i Andens liv och kraft och lärjungarna utrustades för sin tjänst att vara vittnen om Jesus och hans uppståndelse. Många löften från det gamla förbundet, och Jesu eget löfte om att Anden skulle komma till dem, gick i uppfyllelse denna dag. 

 

 

Det var Petrus som trädde fram och förklarade vad som hänt genom att hänvisa till profeterna. Det är ett mönster vi ser i hela NT. Allt vad Gud talat och förutbestämt började gå i uppfyllelse i och med att den messianska tiden inleddes med Jesu ankomst till jorden​, och alltså​ även detta mäktiga Andens utgjutande som Petrus hänvisar till profeten ​ ​Joel för att förklara för de häpna judar som bevittnade denna händelse så tidigt på pingstdagens morgon.

 

 

 

​Det är i sig intressant att av de bibelställen i GT som handlar om pingsten, han väljer just detta. I dessa verser har vi Guds eskatologiska program sammanfattat, alltså vad Herren kommer att göra i ”de sista dagarna” innan ”Herrens dag kommer, den stora och fruktansvärda”. Anden ska utgjutas och människor ska åkalla Herrens namn till frälsning. Det är precis vad som skedde, vilket vi ska titta närmare på.

 

 

”Och det ska ske i de sista dagarna,säger Gud,

att jag utgjuter av min Ande över allt kött.Era söner och era döttrar ska profetera,era unga ska se syner och era gamla ska ha drömmar.

18 Ja, över mina tjänare och tjänarinnor ska jag i de dagarna utgjuta av min Ande,och de ska profetera.

19 Och jag ska göra under uppe på himlen 

och tecken nere på jorden,blod, eld och moln av rök.

20 Solen ska vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer,den stora och ​fruktansvärda​.21 Och det ska ske att var och en som åkallar Herrens namnska bli frälst.”

 

Härmed inleddes den tidsperiod då evangeliet skulle predikas för alla folk innan Jesu återkomst. Lärjungarna visste inte på den tiden att den perioden skulle bli över 2 000 år.

+++

Ett annat bibelställe som Petrus hänvisar till är Psalm 16. I dessa verser får vi också inblick i hur apostlarna förstod det som skett med Jesus inte bara utifrån profeterna utan även Psaltaren.Jesus förklarade ju själv för lärjungarna vid Emmaus ​vad som var sagt om honom i alla Skrifterna, med början i Moseböckerna och alla profeterna.

Israeliter, lyssna till dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som Gud bekände sig till inför er genom kraftgärningar, under och tecken, som Gud genom honom utförde mitt ibland er, så som ni själva vet. 23 Efter Guds fastställda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av dem som är utan lagen spikade ni fast honom på korset och dödade honom. 24 Men honom har Gud uppväckt och löst ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt att han skulle behållas av döden. 25 David säger med tanke på honom:

 

Jag har alltid Herren för ögonen. 

Han är vid min högra sida för att jag inte ska vackla.26 Därför gläds mitt hjärta och jublar min tunga.Även min kropp  får vila i trygghet

27 att du inte lämnar min själ åt dödsriket eller låter din Helige se förgängelsen.

28 Du har visat mig livets vägar,

du ska mätta mig med glädje inför ditt ansikte.

Petrus hänvisa​de​ alltså till kung David ​i de två Psaltarpsalmerna16 och 110för att ​understryka trovärdigheten i sin predikan​. Kung David  var​ ju​ en profet och förutsade det som  skulle ske med Messias.  Så här sade han om sig själv : ”Herrens Ande har talat genom mig, hansord är på min tunga” ( 2 Sam 23:2).   Deras stamfader hade  alltså i förväg  sett hans uppståndelse​, vilket naturligtvis talade till de judar som kände till Skrifterna. ​Det är verkligen intressant att studera hur apostlarna tolkade dessa.​ ​

Bröder, jag kan öppet säga er att vår stamfar David är både död och begraven. Hans grav finns här hos oss än i dag. 30 Men han var profet och visste att Gud med ed hade lovat att sätta en av hans ättlingar på hans tron. 
31 I förväg såg han Messias uppståndelse och sade: Han ska inte lämnas åt dödsriket, och hans kropp ska inte se förgängelsen.
32 Denne Jesus har Gud uppväckt, och vi är alla vittnen till det. 33 Han har blivit upphöjd till Guds högra sida och fått den utlovade helige Ande av Fadern, och han har utgjutit det som ni ser och hör. 34 David har ju inte stigit upp till himlen, men han säger:

Herren sade till min Herre:

Sätt dig på min högra sida

tills jag lagt dina fiender

som en pall under dina fötter.

 

Därför kan hela Israels folk veta säkert att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort till både Herre och Messias.”

37 När de hörde detta högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad ska vi göra?” 38 Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. 39 Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar.”
40 Med många andra ord vittnade han och vädjade till dem: ”Låt er frälsas från det här bortvända släktet!” 41 De som tog emot hans ord döptes, och antalet lärjungar ökade den dagen med omkring tre tusen.

 

 

Det som hände sedan på detta första ”väckelsemöte” i historien när Petrus predikat klart och uppmanat åhörarna att omvända sig och låta döpa sig var att tretusen personer hörsammade detta. Efter högtiden återvände dessa nyfrälsta människor till sina hemländer, släktingar och vänner och vittnade med all säkerhet för dem om vad de upplevt. Därför var denna första predikan så viktig, missionen igångsattes här, evangeliet började spridas utanför Jerusalem. Det kommer dock att behövas handfast vägledning av Herren för att få den första församlingen att förstå att alla hednafolk skulle nås och därmed inkluderas i Guds rike , se särskilt kap 11. Vi återkommer till det vid läsningen av resten av boken.

 

 

 

I slutet av kapitlet får vi en fin beskrivning av livet i församlingen, som präglades av gemenskap, delaktighet, glädje, undervisning, brödsbrytelse och bön.

 

42 De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna. 43 Varje själ greps av bävan, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. 44 Alla de troende var tillsammans och hade allt gemensamt. 45 De började sälja sina egendomar och ägodelar och delade ut till alla efter vars och ens behov. 46 Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje.  47 De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.
+++
Kap 3

 

 

 

 

 

I det tredje kapitlet ser vi att apostlarna höll fast vid sin vana att delta i de dagliga bönestunderna i templet och att det första mäktiga miraklet skedde, som skulle få så stora konsekvenser för evangelisationen (mer om det i nästa kapitel). De gömde sig inte längre utan trädde frimodigt fram i det offentliga. Den förlamade man som satt och tiggde ber dem om en gåva och Petrus tar tillfället i akt att vittna om kraften i Jesu Kristi namn. Petrus ger vad han själv fått som gåva av Gud, den helige Andes livgivande kraft. Mannen får styrka i sina ben, ställer sig upp och inte bara går utan hoppar av glädje . Han följer med dem in i templet och går som ett levande vittnesbörd om Guds kraft runt och prisar Gud.

 

I samband med detta mirakel får han tillfälle att förklara och undervisa för den häpna skara som bevittnat händelsen.
11 ”Mannen höll sig till Petrus och Johannes, och allt folket skyndade fram till dem i den gång som kallas Salomos pelarhall. De var utom sig av häpnad. 12 När Petrus såg det sade han till folket: ”Israeliter! Varför är ni förvånade över det här? Varför stirrar ni på oss, som om vi av egen kraft eller fromhet hade gjort att han kan gå?
13 Nej, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus. Ni utlämnade och förnekade honom inför Pilatus när han hade bestämt sig för att frige honom.14 Ni förnekade den Helige och Rättfärdige och krävde att få en mördare fri! 15 Livets furste dödade ni, men Gud har uppväckt honom från de döda. Det är vi vittnen till. 16 Och genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt denne man som ni ser och känner. Tron som kommer genom det namnet har gett honom full hälsa, som ni alla ser.
Här ser vi några av de viktigaste teologiska sanningar som hela den apostoliska tron kan sägas vila på, och som återkommer i Apostlagärningarna. Det är först och främst återigen hänvisningen till det gamla förbundet, till patriarkerna Abraham, Isak och Jakob. Det är judarnas Gud, Jahve, som förhärligat sin tjänare Jesus (παῖς (pais), barn, tjänare. Samma beteckning på Messias används hos profeten Jesaja i den grekiska översättningen. Gud uppväckte honom från de döda, vilket apostlarna som sett och hört den levande Jesus, vittnade om. Det är också genom tron på hans namn som detta kunna ske.
+++
17 Nu vet jag, bröder, att varken ni eller era ledare visste vad ni gjorde. 18 Men Gud har med detta uppfyllt det som han har förutsagt genom alla sina profeter, att hans Messias skulle lida. 19 Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade 20 och tider av nytt liv kommer från Herrens ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jesus.21 Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt det återupprättas som Gud från urminnes tid har förkunnat genom sina heliga profeters mun.
Genom folkets okunnighet, när de utlämnade och förnekade den Gud sänt, uppfyllde de allt vad Gud hade förutsagt om hans Messias’ lidande och död. Det är alltid ett både-och i Bibeln, människorna som agerade och Gud som verkade och genomförde sin vilja mitt i hela denna mänskligt komplicerade mix av överväganden och beslut.
22 Mose har sagt: En profet lik mig ska Herren er Gud låta uppstå åt er, bland era bröder. Honom ska ni lyssna till i allt vad han säger er.23 Men var och en som inte lyssnar till den profeten ska utrotas ur folket.
24 Alla profeterna, de som har talat från Samuel och framåt, har också förkunnat dessa dagar. 25 Ni är barn till profeterna och arvtagare till förbundet som Gud slöt med era fäder, när han sade till Abraham: I din avkomma ska alla folk på jorden bli välsignade.26 Det var först och främst för er som Gud lät sin tjänare uppstå, och han har sänt honom för att välsigna er genom att vända var och en bort från sina onda gärningar.”
Petrus citerar återigen GT, denna gång från 5 Moseboken. Det var en välkänd profetia om profeten med stort P som Gud skulle sända. Här ser vi hur redan Moses förstod betydelsen av förebilder för Messias, och apostlarna står i samma tradition. Petrus menar att alla profeter från Samuel och framåt har förkunnat dessa dagar, och att deras budskap just riktades till det judiska folket som Abrahams ättlingar. Uppståndelsen omtalas återigen och omvändelsens nödvändighet.
Här ser vi återigen det som är typiskt för apostlarnas förkunnelse och vad de från början betonar: Helande, vittnesbördet om Jesu uppståndelse, förkunnelsen om omvändelse och tro, förståelsen av uppfyllelsen av det gamla förbundet och skrifterna. De förkunnade och verkade i Andens kraft och bar fram vittnesbördet om att Jesus levde på ett så tydligt sätt att motståndarna försökte göra allt de kunde för att stoppa detta.

Är en fråga bara en fråga och ett bevis ett bevis?

 

 

 

fra%cc%8age

 

 

 

Överskriften kan vid en ytlig betraktelse synas märklig, men vid närmare eftertanke finns faktiskt en del att säga om detta. Jag tänker ta upp olika aspekter av detta i ett par inlägg.

 

Som man frågar får man svar.. Vi vet nog alla att attityden hos den som frågar är avgörande. En ärlig, öppen och ödmjuk människa som verkligen vill veta något har inga baktankar. Den som av hjärtat söker sanningen, finner den med Guds hjälp.

 

En annan vill genom sin fråga ställa svararen i dålig dager direkt, förlöjliga eller förakta både svararen och innehållet i svaret. Det gäller främst frågor, eller snarare påståenden som ateisten ställer till en kristen. Jag ska fundera lite över det här.

 

De svar, de ”bevis” som en troende presenterar är naturligtvis av ett helt annat slag än naturvetarens svar på de frågor som hör till naturvetenskapen. Vad gäller humaniora, filosofi och religion så utformas svaren utifrån de speciella förutsättningar som gäller dessa områden av mänsklig erfarenhet. En troende kan inte avkrävas samma slags bevis  en fysiker eller kemist kan uppvisa i form av provresultat, matematiska bevis, empiri som stämmer.

 

Men det finns ändå bevis utifrån den kristna tron, som kan jämföras med andra trossystem för att se vilka frågor som bäst besvaras. De kan också jämföras med vetenskapens resultat och då är det mycket som stämmer med Bibelns uppenbarelse. Jag återkommer till de ”bevis” som finns utifrån den uppenbarelse om och av Gud själv som vi har i Bibeln.

 

 
Vad gäller alla mänskliga frågor och svar ska de helst stämma så bra överens med verkligheten som möjligt, vara relevanta och sanna, och hjälpa människor att leva i enlighet med sin natur och bestämmelse.

 

 

 

20151009_144530.jpg

 

 

 

 

+++

 

 

Frågor är ju bara en språklig form och är lätta att formulera, men svaren återspeglar en del av själva verkligheten och är därför oändligt komplexa i förhållande till den enkla frågan. Vi måste alltid räkna med komplexiteten, att se saker från olika håll, för att få en helhetsbild som rymmer både djup, bredd och höjd.

 
Det är helt självklart för oss att förstå hur olika dessa frågor och hur olika svaren blir eftersom det är helt olika kategorier av svar. Här är bara några exempel:
Varför är himlen blå?  
Var är Kalle och Anna ? Varför är du vän med NN? Finns Gud? 
Vad är medvetandet?   Varför finns ondskan?

Varför faller äpplet till marken? Vad är en människa? Finns multiversa? Hur kan Jesu död betyda något för mig? Vad är meningen med livet? Tycker du om det här musikstycket? Vad är rationella tal? Vad är sanningen? Vad händer efter döden?  

 

 

Vi svarar av naturliga och högst begripliga skäl mycket ollika på dessa frågor. Vad gäller de rent vetenskapliga frågorna, så söker vi svaren hos den beprövade och samlade kunskap som finns i ett ämne, men vi vet samtidigt att det aldrig kan handla om absoluta sanningar. De enda absoluta bevis som finns är inom matematiken. Andra vetenskaper har gjort iakttagelser, experiment, ställt upp hypoteser som man sedan sökt falsifiera eller verifiera. Kunskapen växer med forskning, innovation, bättre undersökningsmetoder osv, och vår kunskap om universum, om mikrokosmos, om naturen har ökat enormt på ett par århundraden, och fortsätter expandera.

 

 

Det är något jag som kristen är tacksam för, att det finns människor som utforskar vår värld och samtidigt förhoppningsvis gör den bättre att leva i för flertalet. Gud har skapat världen och oss till att leva i den, med en förmåga att utforska, skapa, lära oss och påverka den till det allmänna bästa. Det måste finnas ett samband mellan vår intellektuella förmåga att utforska naturen och den lagbundenhet vi finner i den. Det är Guds verk i båda fallen.

 

Vad gäller den inre, andliga dimensionen gäller andra lagar och regler. Den utgör en verklighet som inte kan mätas och vägas som i det yttre. Det är ju ganska självklart egentligen. Både den yttre och den inre världen är ju verklga och sanna, och även om de är olika är det samma Skapare bakom allt.

 

Men uppdelningen mellan fysiskt och andligt, kropp och själ, världsligt och andligt är inte helt korrekt utifrån Bibelns människosyn. Vi är skapade till Guds avbild, som en helhet. Vi är besjälade biologiska varelser i relation till vår omvärld och andra människor, och som i och genom vår ande kan ha kontakt med Gud själv.

Vi behöver då visserligen födas på nytt av Guds Ande för att komma in i hans rike, enligt Jesu undervisning i Joh 4. Men det är ett annat ämne..

 

Vi lever på denna fantastiska jord som finjusterades just för att vi skulle kunnna bo här, och genom Guds försyn hitta tillbaka till honom. På vägen dit lär vi oss en hel del om oss själva, andra människor, livet, kosmos. Det gör vi genom att ställa många frågor och få en del svar i alla fall.

 

Fortsättning följer.

Första Johannesbrevet.

 

 

Jag reflekterar lite över Första Johannesbrevet  i ett par inlägg.

 

Huruvida det nu var aposteln Johannes som skrev evangeliet, breven och Uppenbarelseboken, bortser jag ifrån, och utgår från de mäktiga texterna själva. Han kunde sammanfatta det kristna budskapet på ett enastående sätt.

 

+++

 

 

 

Precis som i Johannesevangeliet finns många djupa och förtätade utsagor, som säger så mycket om Gud och vilka vi får vara i relation till honom: Gud är ljus, Gud är kärlek.

 

Brevet inleds med begynnelsen, som vi känner igen från evangeliet. Det är samma Ord det handlar om, Ordet som fanns hos Gud i begynnelsen när han skapade allt som finns. Detta Ord var och är Guds Son, som blev människa och som ögonvittnena hörde, såg och rörde vid. Ordet fanns hos Gud från evighet, och han uppenbarade sedan detta eviga liv från Gud som människa. Jag återkommer till att Gud skapade genom Ordet, Sonen, i mer detalj i ett särskilt inlägg. Det är så betydelsefullt och anger syftet och målet med hela skapelsen.

 

 

1 ”Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi skådade och med våra händer rörde vid – om Livets Ord är det vi vittnar. 2 Ja, livet uppenbarades, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. 3 Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. 4 Och detta skriver vi för att vår glädje skall vara fullkomlig.”

 

 

 

Här är några kärnord hos Johannes: Livet, uppenbarelsen, kärleken och sanningen, gemenskapen med Fadern och hans Son Jesus Kristus, gemenskapen mellan troende, glädjen som skall vara fullkomlig. En kompletterande översättning kan vara att glädjen ska bli helt uppfylld, och därmed är fullkomlig. Det grekiska ordet är πεπληρωμένη (peplērōmenē), som betyder att fylla upp något helt och hållet.

 

Det är Guds egen glädje som vi av nåd för del av. Det är inget krav på att vi ska känna oss fullkomligt glada hela tiden i någon slags strävan efter perfektionism. Det handlar om den djupa glädjen som består även i livets svåra perioder, glädjen över att vi är älskade av Gud och får leva i gemenskap med honom.

 

 

+++

 

 

 

Den andra delen tar upp förutsättningarna för vår gemenskap med Gud: att vi vandrar i ljuset. Hos Johannes ser vi kontrasterna så tydligt, mellan liv och död, ljus och mörker, sanning och lögn. Att vandra i ljuset är att vandra i kärlek och sanning. När vi gör det förstår vi vårt stora behov av nåd och rening från synd. Och om vi bekänner våra synder förlåter Gud oss och renar oss så att vi kan ha gemenskap med honom och med andra.

 

 

Detta är det budskap som vi har hört från honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. 6 Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. 7 Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. 8 Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. 9 Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. 10 Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare och hans ord finns inte i oss.

Ljus, sanning, bekännelse, förlåtelse och gemenskap hänger samman.
V 7 och 9 har kanske lite vanvördigt kallats ”den kristnes tvål”, med det ligger mycket i det. Vi har behov av ständig rening och den goda traditionen att rannsaka sig själv vid dagens slut och ta emot förlåtelse och rening håller i alla tider.
+++
Johannes har förmedlat något av det största och djupaste som sagts om Gud med sina betydelsemättade utsagor om liv, ljus, sanning, kärlek. Endast hos och med Gud har vi liv, ljus, sanning, kärlek. Skilda från honom finns död, mörker, lögn och hat. Det gäller i detta livet och efter vår fysiska död.
Vi möter dem redan i brevets och evangeliets första kapitel ”Gud är ljus” och i Ordet, Sonen ”Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen” människornas ljus”(v 9) samt i Uppenbarelsebokens sista kapitel.
Där talas om att det nya Jerusalem inte behöver ljus från sol eller måne, ”ty Guds härlighet lyser upp den och dess ljus är Lammet” (21:23).
Det är på samma sätt med Livet. I Upb kap 22 tals det om ”en flod med livets vatten, klar som kristall” och om ”livets träd”. I evangeliet sägs det om Ordet, Sonen, att ”i honom var liv, och livet var människornas ljus” (1:4) och i brevet talas det om ”Livets Ord och att livet, det eviga livet som var hos Fadern uppenbarades för oss.
Dessa bärande begrepp återkommer ständigt i de johanneiska skrifterna.
+++

 

I kap 2 återfinns hans teman: ljus, kärlek och sanning, som hör samman, och dess motsatser mörker,  hat, lögn. Vi ser också det typiska gemenskapstemat. Han talar ofta om att vi kan ha gemenskap ( κοινωνία (koinōnia)) med Gud, vilket är ett rikt begrepp som handlar om delaktighet och innerlig närhet, och om att vi kan lära känna honom ( γινώσκω (ginōskō). 

De grekiska orden betyder så många fler saker än vi kan uttrycka på svenska. Detta begrepp betyder b la att erfara, förstå, lära känna på djupet.
Till sist använder Johannes ordet ”förbli” μένω (menō) ,  leva i Kristus, att ha vår djupaste identitet och tillhörighet hos honom.
Det är intressant att notera att Jesus Kristus som är rättfärdig är den som ”för vår talan inför Fadern” när vi syndar. Det är en översättninig av det innehållsrika παράκλητος (paraklētos)
Detta begrepp som betyder advokat, någon som kallas till vår sida för att hjälpa oss, används även om den Helige Ande i hans evangelium. 
Jesus som dog och uppstod för oss, är ju försoningen för våra synder och därför den som kan föra vår talan inför Fadern. Anden påminner oss om detta, till tröst och uppmuntran. Därför är han vår Hjälpare.
+++
Ett annat tema som ofta återkommer i hans skrifter är världen. Här avses världen i betydelsen av gudsfrånvänd och upprorisk. Annars vet vi ju att Gud skapat världen och älskade den så mycket att han utgav sin egen Son för att rädda den. Men det är just denna världens ande, som ytterst styrs av den onde själv, som är en fiende mot Gud och oss troende. Den vill göra allt för att skilja oss från Gud i sitt fientliga oberoende och synd. Det är världens system, som inte erkänner Guds auktoritet och vilja. Det måste vi stå emot.
15 Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom. 16 Ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen. 17 Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet.
+++
Johannes ger oss  förutom sin fördjupade kristologi även unik kunskap om Antikrist. Det är faktiskt bara han som talar om denne person med stort A, samtidigt som han nämner flera gestalter med litet a. Jesus själv nämner inte Antikrist utan talar om falska messiasgestalter och falska profeter i sitt tal om den sista tiden.  Paulus talar om Laglöshetens människa, fördärvets son. I Upb:s apokalyptiska bildspråk talas om ett vilddjur och dess tal, som är en människas tal.
Det kanske hör ihop mer än ser vi en ytlig betraktelse, eftersom Johannes betonar gemenskapen med Gud, att vi kan lära känna Jesus och vandra i ljuset, att förbli i hans ord och så förbli i honom själv, blir också den absoluta motsatsen mer skarp i konturerna. 
 
Det handlar då om de som förnekar att Jesus är Messias, förnekar att han är Faderns Son och därmed förnekar Gud själv. Det är antikrists ande som för fram denna urlögn, det är lögnaren
 
Johannes skriver att de troende redan har hört attt Antikrist skall komma, men att flera antikrister har trätt fram, och att det därför är den sista tiden. De utgick ur de troendes krets men tillhörde aldrig den. Skyddet mot detta är att förbli i sanningen och de troende har en smörjelse från den Helige och känner sanningen.
Fortsättning följer!

Jesu sju Jag Är-ord i Johannesevangeliet. I

 

Jesus_Giotto_03.8

Jesus uppväcker Lasaros av Giotto

++

 

Dessa sju meningar brukar kallas för Jesu ”Jag är-ord”. Det han sade om sig själv sammanfattar det han är för oss, det han gör för oss, och ger oss.  ”Jag är”, ἐγώ εἰμι (ego eimi)  på grekiska för tankarna till det heliga gudsnamnet, Jahve, i det gamla förbundet. Jesu anspråk på att vara detta, visar att han är Gud, något som är så tydligt i Johannesevangeliet, det mest teologiskt genomreflekterade av evangelierna. De andra evangelierna är också det, de framhåller bara olika aspekter. Den som ÄR livet och ger liv, är per definition Gud.

 

Vi får veta vem han är och sedan i konkret handling vad det innebär. Det är ett tydligt mönster hos Johannes, men inte bara där. Det är Jesu pedagogik att illustrera det han vill ha sagt rent praktiskt, eller att göra det i liknelseform.

 

Jag är livets bröd, Joh 6:28-38

Jag är världens ljus , Joh 8:12

Jag är dörren, Joh 10:9

Jag är den gode herden, Joh 10:11

Jag är uppståndelsen och livet, Joh 11:25, 26

Jag är vägen, sanningen och livet, Joh 14:6

Jag är vinträdet, Joh 15:5

 

+++

 

I . Jesus ger oss andlig föda. Han ger oss näring, som mättar oss på djupet av vår existens. Vi får även be om dagligt bröd i Fader vår, men här handlar det säkert om en rent existentiell mättnad som bara han kan ge oss. Vi är skapade av Gud för att leva för honom, det är själva livets mål och mening. För oss alla vilsna, sökande människor kommer Jesus med liv från Gud, med hans kärlek. 

Han sade detta efter att ha mättat folket med bröd i ödemarken och undervisade dem sedan om att hans gåva är så mycket större än det manna som judiska folket fick under sin långa vandring. Det är ett andligt bröd som ger oss Guds liv genom Jesus.

 

+++

 

II. Jesus ger oss ljuset från Gud och leder oss rätt. Den som vandrar i mörkret ser inte vart han går. Vi behöver Guds eget ljus för att lära känna Gud själv. Han måste uppenbara, visa vem han är i ord och handling. Han är den ende som kan besegra  allt mörker som finns inom oss och i världen. Hans ljus avslöjar all synd, all lögn och förställning, men det är samtidigt fyllt av barmhärtighet. Gud vill vårt bästa, att vi lever i sanningens ljus och får hjälp med att förvandlas till de människor han vill vi ska bli.

Detta säger han innan han botade en blindfödd man som fick sin syn och kunde se dagens ljus.

 

+++

 

III. Jesus är själva dörren in till fåren, Guds folk. Han är den efterlängtade och av profeterna förutsedde herden för sitt folk. Den som kommer till Gud genom honom ska bli räddad. Han är den ende som öppnat vägen hem till Fadershuset.

Detta säger han innan han blir involverad i ett av många samtal med det judiska ledarskapet. 

 

 

 

++++

 

IV. Jesus har som den gode herden omsorg om oss, sin hjord. Han skyddar oss från våra fiender , de andemakter som vill oss illa, som stjäl, sargar och förstör. Han leder oss rätt, genom alla svårigheter. Han tar hand om oss, ger oss det vi behöver, och förbinder våra sår. Han ger sitt liv för fåren.

Jesus framställer sig själv både som dörren in till fåren och som den gode herden. I GT var bilden av Gud som sitt folks herde viktig och förekommer i flera sammanhang och Jesus uppfyller dessa förebilder i sin egen person.

 

+++

 

V. Jesus är uppståndelsen och  livet.

Detta säger han om sig själv innan han uppväckte Lasarus från de döda. Det är en profetisk proklamation om hans makt över döden och vad som kommer att ske vid hans återkomst.

Han besegrade döden för vår skull, försonade oss med Gud och ger oss evigt liv. 

 

 

+++

 

VI.  Jesus ÄR själva vägen till Gud, han visar oss sanningen om Gud och är återigen, själva livet från Gud.

Jesus uppenbarade dessa djupa sanningar om sig själv för lärjungarna under den sista måltiden innan sitt lidande och sin död.

 

Tre gånger nämns just LIVET i dessa majestätiska proklamationer. Det betonar det Jesus är och gör för oss i sin totalitet: han ger oss det eviga livet från Gud, som inte enbart är temporalt utan kvalitativt helt annorlunda än det liv vi känner till från vår begränsade jordiska horisont. Gud är Ande och Liv, och vi får av nåd bli delaktiga av detta liv. Vi har det inte i oss själva av naturen, utan det är en gåva. Vi har ingen gnista i vårt innersta som gör att vi kan bli gudomliga på egen hand, utan vi måste omvända oss och födas på nytt av Guds Ande för att få tillträde till Guds rike.

 

+++

 

VII. Jesus är vinträdet och vi är grenarna. Det beskriver den djupa livsgemenskapen och närheten till Gud vi har genom honom. Vi är i honom och  hans liv strömmar genom oss. 

 

Det var också en del av Jesu avskedstal . Lärjungarna skulle snart bli förkrossade och förvirrade över Jesu död, för de hade ännu inte helt förstått betydelsen av hans offer. Men Jesus tröstade dem  och försäkrade dem om att han inte skulle lämna dem utan komma tillbaka dem när den Helige Ande blev utgjuten över dem. Då skulle de vara i honom som grenarna i vinstocken.

 

+++

 

 

bättre sol

 

 

II

 

De sju orden om Jesus i Johannesevangeliets kap 1.

 

Det finns även dessa sju ord om Jesus i Johannesevangeliets första kapitel, som beskriver det han är och gör för oss. För evangelisten var sjutalet viktigt och han använder det i många sammanhang. Han inleder sitt mäktiga första kapitel med den mäktiga prologen, v1-4,   som jag återkommer till särskilt. Men den handlar också om vem Jesus är, att han är Ordet, Gud själv.

I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

I v 6 möter vi sedan Johannes döparen som fortsätter beskriva vem Jesus är, och vad han kommer att göra för oss. Därefter följer hans lärjungars vittnesbörd, de lärjungar som sedan följer Jesus istället. Det är samtidigt motsvarigheten till de andra evangeliernas skildringar av hur Jesu första lärjungar kallas. För Johannes är vittnesbörd, vittnen, ett bland flera viktiga nyckelbegrepp. Många vittnar om vem Jesus är, längre fram Fadern, Krifterna, Anden. Men här i början är det människor som förstår vem han är.

 

Det är dessa sju ord :

Jesus som Guds lamm

Guds Son

Rabbi/ Lärare

Messias/Kristus

Den som Mose har skrivit om i lagen och som  profeterna har skrivit om. 

Guds Son, Israels konung.

Människosonen.

 

+

 

Jesus ger sitt liv för oss, när han dör för vår synder som Guds lamm.

Jesus ger oss Evigt liv som Guds Son.

Jesus ger levande bröd från himlen i sin undervisning som Rabbi.

Jesus fullbordar och uppfyller hoppet om Messias.

Jesus fullbordar allt som är förutsagt av Mose och profeterna.

Jesus är Israels konung, och alla folks kung genom sin försoning på korset, i Guds eviga rike.

Jesus talar om sig själv som Människosonen, utifrån Daniel 7 och andra bibelställen, men man kan också betona hans fulla mänsklighet. Han var fullkomlig och sann Gud, fullkomlig och sann människa.

Det finns likheter mellan det Jesus säger om sig själv i Jag ÄR-orden.

+++

 

Det är Johannes Döparen som först får vittna, berätta om vem Jesus är, och det är ett teologisk djupperspektiv redan från början: Jesus är Guds lamm, och Guds Son.

 

Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: ”Se Guds lamm, som tar bort världens synd. 30 Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, ty han var före mig. 31 Och jag kände honom inte. Men för att han skulle uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten.”

 

32 Johannes vittnade och sade: ”Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och bli kvar över honom. 33 Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den som du ser Anden komma ner och bli kvar över, han är den som döper i den helige Ande. 34 Och jag har sett det och har vittnat att han är Guds Son.”

 

Två av Döparens lärjungar, som hade hört Joh Döparens ord, följde efter Jesus och ville veta mer om honom. De kallade honom Rabbi, lärare.

 

Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. 36 När han såg Jesus komma sade han: ”Se Guds lamm!” 37 De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde Jesus. 38 Jesus vände sig om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem vad de ville. De svarade: ”Rabbi” – det betyder lärare – ”var bor du?” 39 Han sade till dem: ”Kom och se!” Då gick de med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Det var omkring tionde timmen.

 

Ryktet sprider sig, intresset växer. Andreas, Simon Petrus bror berättar:

Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört vad Johannes sade och som hade följt Jesus. 41 Han fann först sin bror Simon och sade till honom: ”Vi har funnit Messias” – det betyder Kristus. 42 Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: ”Du är Simon, Johannes son, du skall heta Kefas” – det betyder Petrus.

 

 

Nästa dag beslöt Jesus att gå därifrån till Galileen. Han fann då Filippus och sade till honom: ”Följ mig!” 44 Filippus var från Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus. 45 Filippus fann Natanael och sade till honom: ”Den som Mose har skrivit om i lagen och som profeterna har skrivit om, honom har vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret.” 46 Natanael sade till honom: ”Kan något gott komma från Nasaret?” Filippus svarade: ”Kom och se!” 47 När Jesus såg Natanael komma sade han om honom: ”Se, han är en verklig israelit. I honom finns inget svek.” 48 Natanael frågade honom: ”Hur kan du känna mig?” Jesus svarade: ”Innan Filippus kallade på dig, såg jag dig där du var under fikonträdet.” 49 Natanael svarade: ”Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung.” 50 Jesus svarade honom: ”Därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet, tror du. Det som är större än detta skall du få se.” 51 Sedan sade han till honom: ”Amen, amen säger jag er: Ni kommer att få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”

 

Med Bibeln i centrum från början till slut.

Med Bibeln i centrum från början till slut.

Reasons to Believe

Med Bibeln i centrum från början till slut.

Apologia

Med Bibeln i centrum från början till slut.

The Center for the Study of New Testament Manuscripts

Med Bibeln i centrum från början till slut.

John Lennox - News & Events

Med Bibeln i centrum från början till slut.

Svenska Evangeliska Alliansen

Med Bibeln i centrum från början till slut.

ONE FOR ISRAEL Ministry

Med Bibeln i centrum från början till slut.

D.A. Carson Posts Archive

Med Bibeln i centrum från början till slut.