Job.

Det här ämnet är alltid aktuellt, och särskilt nu när vi upplever en svår pandemi som påverkar oss alla mer eller mindre. Man frågar sig i denna tragiska tid, liksom vid många andra kriser och katastrofer, var är Gud?

Gud är där han alltid har varit, nära varje människa som åkallar Jesu namn. Vår Gud stod inte på långt avstånd och betraktade sin lidande mänsklighet. Vi vet att han kom så nära han kunde i Jesus. Hans egen Son har lidit och dött, så Gud vet vad det innebär av egen erfarenhet. Han är densamme idag, nära varje lidande människa för att trösta, stötta och hjälpa.

Hur kan det hjälpa oss? Vi måste ju alla lida och dö, men vi gör det inte ensamma. Gud är med oss,  nöden och döden, genom lidande till det himmelska där allt detta äntligen får ett slut.

Det blir ett långt inlägg, eftersom ämnet är svårt och måste belysas från många olika perspektiv för att vi ska börja förstå. Men vi kommer aldrig helt att finna alla svar på denna brännande fråga, ytterst är det och förblir ett mysterium som så mycket annat i våra svåra, underbara och komplicerade liv.

Del I.

Det finns naturligtvis inga korta, enkla och heltäckande svar på denna stora fråga. Det är särskilt svårt eftersom det kommer oss själva så nära i vårt eget liv. Vi kanske alla kämpar med denna fråga. Det går inte att hålla det ifrån oss och studera detta rent objektivt.

Lidandets problem hänger  ihop med ondskan, vilket komplicerar saken ytterligare. Men lidandet är även ett uttryck för kärleken, så det finns många aspekter av detta att ta med i beräkningen för att kanske börja få ett helhetsperspektiv.

Det finns först och främst några självklara och grundläggande fakta:

Alla människor lider på ett eller annat sätt, både troende och icke-troende. Det hör till våra existentiella villkor på samma sätt som döden. Skillnaden är vad vi gör med lidandet och vad lidandet gör med oss. Det kan vara nyttigt att ställa några frågor till sig själv.

Anklagar vi omedelbart den Gud vi oftast inte ägnar så mycket uppmärksamhet annars för allt lidande i världen? Om han finns (och det gör han förvisso), är det verkligen Guds fel?

Varför känner vi oss nästan alltid orättvist behandlade av ”livet”, ”ödet” eller Gud? Varför tycker vi att vi förtjänar bättre?

Om inte Gud finns eller vi  inte bryr oss om han finns, varför förväntar vi oss att det ska finnas någon slags moralisk instans som ska döma till vår förmån och låta oss slippa lidandet?

Vi kan förhålla oss på olika sätt till det ofrånkomliga lidandet. Det finns många exempel på religioners och filosofiers olika förhållningssätt, men jag kan inte gå in i detalj på dem här.

Bara några tankar om detta: Accepterar vi att det tillhör livets villkor utan att fråga eller plågas av detta faktum? Intar vi en stoisk attityd, där vi försöker nollställa oss så totalt att vi inte plågas känslomässigt av det ofrånkomliga lidandet utan bara försöker uthärda det ? Sopar vi det under mattan,  roar oss och lever livet så länge det går? Blandar vi ihop en egen version av tankar om karma, tidigare liv och konstruerade förklaringar till att vi lider, utan att verkligen tänka igenom det hela ordentligt?

Låter vi bitterhet och ilska över vårt lidande ta över eller förvandlas vi till medkännande, tacksamma och ödmjuka människor i lidandets eld? Det kan komma något gott i varje lidande. Han ger oss ett hopp som ingenting kan ta ifrån oss. Det är inte ute med oss, lidandet har ett slut och vi kan lära oss något av det vi går igenom.

Eller söker vi Gud i vår egen nöd och andras? Ber vi om hans hjälp och förtröstar på att han ensam ser helheten och ytterst kommer att skipa rättvisa och göra slut på lidandet och ondskan, vilket innebär evig tröst, upprättelse och kompensation.

Det beror naturligtvis på många olika saker och varje människas historia är unik och det går inte att generalisera.

+++

Först lite om hur kristna kan se på lidandet och sedan om några orsaker till de olika formerna av lidande.

Många har erfarit att det är en stor skillnad mellan att lida och sörja tillsammans med Gud eller utan Gud. Rent mänskligt sett är  det lättare att ha någon vid sin sida när man har det svårt. Det har vi nog alla känt. Det är bra att hålla någon i handen då, men många av oss har erfarit att det inte räcker med en människa, hur väl hon än vill. Det räcker inte hela vägen. Den ende som verkligen kan gå med oss i dödsskuggans dal är Gud själv, och det har han gjort genom Jesus Kristus.

Kristna som lever i gemenskap med Gud genomgår också kriser när lidandet slår till, och utgången är olika. En del blir så förbittrade på honom att de bryter kontakten. Andra håller fast vid tron på Gud trots allt och genom allt,  även om man är förtvivlad, tvivlar och tidvis ifrågasätter hans godhet eller mening. Men alternativet är alltid sämre: att stå ensam utan Gud. Man vill hålla fast vid Herren till varje pris, eftersom Han är viktigast i livet.

Man litar också på den större förklaringen till varför det blev så här på jorden, med all synd, ondska, lidande och död samt vad Gud gjorde för att lösa detta, som han inte var upphov till. Det ger perspektiv, hopp och kraft att härda ut i mycket svåra omständigheter.

Människor som inte tror på Gud hittar andra strategier och förklaringsmodeller att hålla sig till, som jag inte ska gå in på här.

+++

Det  finns ett par olika orsaker till lidandet, dels den moraliska, dels den naturliga. För det första beter sig människor  på ett sätt som orsakar lidande för andra, med attityder, ord och gärningar . Man begår onda handlingar mot andra. Här finns hela skalan från förkastelse, likgiltighet och elakhet till mord och övergrepp på barn. Vi skadar också oss själva på många olika sätt och orsakar oss själva och andra lidande.

För det andra har vi den ”naturliga” förklaringen: naturkatastrofer, olyckor och sjukdomar, död.

Detta kan delvis ha orsakats av människors påverkan och medverkan, men vi bortser från detta just nu. Dessa händelser hör helt enkelt till de betingelser vi lever i, de bara händer och drabbar urskiljningslöst.

När det gäller människors agerande håller nog de flesta med om att människors val spelar en stor roll när det gäller det moraliska onda som skapar lidande. Men ingen kan reda ut alla aspekter av detta och det är egentligen ett annat ämne. Hur fri vilja har vi? Hur mycket påverkas vi av  arv, miljö, andras beteende mot oss? Man kan dock konstatera att vi alla är djupt inblandade i varandras liv, på gott och ont, och påverkar mer än vi kanske anar.

Här blir det alltså svårt. Vi är alla både offer och förövare och har svårt att reda ut hela sammanhanget. Ofta förstår vi inte hur vårt eget beteende påverkar andra negativt.

Vi tenderar dock att döma andra hårdare än oss själva, hittar ofta bortförklaringar och ursäktar vårt beteende.

Problemet är att vi utgår från oss själva och bedömer allt från den snäva utgångspunkten. Vi har inte hela bilden av orsak och verkan och allt som påverkar oss alla. Därför blir det rent logiskt svårt att anklaga Gud, som är den ende som ser och vet allt i det längre tidsperspektivet.Vi vet ju inte vad han vet. Därför blir det också omöjligt att döma på ett rätt sätt.

Hur som helst, vad gäller naturkatastrofer, sjukdomar, olyckor och liknande saknas ju oftast en moralisk agent. Det bara händer i denna värld som är sådan. Om man ändå undrar över orsakerna till detta, spelar ens livsåskådning in. Materialister och  icke-troende menar att det är resultat av evolutionen och slumpen. Man har naturvetenskapliga förklaringar till det mesta, t ex rent biologiska till människors beteende. Men när man själv drabbas,  ligger det närmare till hands att de anklagar någon eller något för det i alla fall.

Kristna kan komma till olika slutsatser när det gäller detta, men man söker och finner förklaringar i Bibeln, som ger de bästa svaren. Orsaken till lidandet och därmed våra livsvillkor i stort i denna farliga och osäkra värld, beror på en katastrof som inträffade långt innan vi kom in på scenen och som påverkar våra livsvillkor idag, det vi kallar syndafallet. I och med detta rubbades den goda ordning som var Guds ursprungliga plan med sin skapelse.

Den kunskapen hjälper kanske inte så mycket i akut smärta och sorg, men ger tröst och styrka i nöden. Gud  lämnade oss inte i denna situation, utan sände sin egen Son för att vara med oss och hjälpa oss.

Del II

Först några ord om att lidandet inte bara hör ihop med ondskan, på så sätt att ondskans gärningar skapar lidande hos sina offer. Men det hör även ihop med kärleken. Den som älskar lider när kärleken inte blir mottagen, när föremålet för kärleken skadas av andra eller skadar sig själv och plågas. Det finns hur många exempel som helst på det. Tänk bara på   föräldrar som lider vid barnets sjukbädd och skulle vilja ta på sig sjukdomen och smärtan för att det barnet ska slippa plågas och kanske dö. Varför är vi sådana? Därför att vi älskar våra barn.

Sådan är också Gud. Det har Jesus uppenbarat om honom. Han är en älskande Fader som vill rädda sina sjuka och plågade barn och han gör det på riktigt när hans egen Son blir människa och tar allt ont på sig. Gud vill återställa skapelsen till sitt ursprungliga skick, utan död, ondska och plåga.

Drivkraften hos oss människor att få älska, bli älskade och bilda familj är oftast starkare än vetskapen om att vi kan bli svikna av de allra närmaste, att de t o m förkastar oss, gör oss illa (och vi dem). Vad gäller Gud själv som ÄR kärlek, visste han naturligtvis från början att hans skapade varelser skulle förkasta hans ord och lämna gemenskapen med honom. Det stora är att Herren, som inte ville att vi skulle bryta med honom och därmed lida och bli olyckliga, har gjort allt han kan för att få oss tillbaka till sig. Han tar vårt onda på sig och ger oss sin kärleks överflöd på nytt. Vi klarar inte att komma tillbaka till Gud själva utan han måste dra oss till sig genom Jesus Kristus.

Kärleken är starkare än allt, det viktigaste av allt. För den kan vi offra mycket, för att se dem vi älskar räddas och må väl. Den hämtar kraft i sig själv (och ytterst Gud)  och i hoppet och tron. Vi är skapade till Guds avbild och kan på något sätt känna igen oss i Guds kärlek, även om den överträffar allt mänsklig kärlek. Jesus var fullkomligt helig och utan synd men tog vår synd på sig för att vi skulle bli förlåtna och återfå gemenskapen med Gud. Vi är alla syndare och älskar ofullkomligt, men vi gör det i alla vår svaghet.

Guds kärlek  gör sitt yttersta för att rädda oss från allt ont, besegrar synd, brustenhet och döden. Jesus är Guds synliga kärlek, när han delar våra villkor, lider med oss och låter oss dela sitt eviga liv.

Guds handlande visar oss att han kan göra något gott av det onda, förvandla lidandet till en djupare förbundenhet med honom och andra. Ytterst har han besegrat döden, det onda och lidandet. Han tar det värsta och gör det bästa av det genom korset. Livet, kärleken, läkedom och upprättelse segrar till sist.

+++

Man kan i detta sammanhang också utgå från Jesu liknelse om ogräset och tillämpa den på skapelsen också och inte bara Jesu förkunnelse om himmelriket i nutid och framtiden. Den säger något fundamentalt som gäller i alla tider. Gud skapar allt fullkomligt gott och en fiende sår in sitt onda för att förstöra. Han vill förgöra, förstöra, förnedra Guds skapelse, människan, och orsakar därmed Gud smärta. Det ser vi på korset. Så länge vi lever här på jorden kommer det att finnas gott och ont, som påverkar oss alla, på samma sätt som vi genom våra liv påvekar andra.

De första kapitlen i Bibeln beskriver just detta. Jag har gått igenom de första kapitlen noga på andra ställen så jag kan inte i detalj återge hela förloppet här men vill bara konstatera detta faktum: det onda kommer inte från Gud. Lidandet och ondskan är ett resultat av att det onda fick makt över människan och hela skapelsen, helt emot Guds avsikt. Det onda i form av den andliga makt som ljuger, bedrar, förför, förstör och fördärvar. Det är en verklighet som gradvis uppenbaras i Bibeln. Jesus själv talar om honom, satan,  som en tjuv, mördare och lögnare.

För att fortsätta med liknelsens språk,  tog de första människorna till sig av den onda säden, Guds fiendes ord ( som egentligen är en snedvridning av vad Gud sagt) istället för den goda, som är Guds Ord, och blev förgiftad i själ och hjärta. Bibeln presenterar inte en teoretisk och heltäckande förklaring till lidande och ondska. Den beskriver orsakerna, huvudaktörerna i detta kosmiska drama och särskilt då Gud själv som

Hans Ord  var och är gott, sant och rätt. Det fastställer normer och regler för människan. Det Gud gör är för människans bästa. Som vår skapare vet han vad som är bäst för oss och verkar i enlighet med detta. Fienden vill bara skada oss och Gud själv, genom att få oss att göra de som inte är bra för oss. Det orsakar en smärta hos Gud att se sina skapade varelser förvandlas till hans fiender och bli uppfyllda av stolthet, lögn, hat och ondska. Det orsakar oss själva ett stort lidande i långa loppet att leva i opposition mot Gud, även om det för stunden kan vara behagligt och bekvämt på många sätt.

Att inte hålla sig till det Gud sagt medförde alltså ödesdigra konsekvenser.  Gud skapade både änglar och människor med fri vilja, för utan den fria viljan blir kärleken omöjlig. Men av det följer, att vi också kan välja fel. Det var en stor risk och utmaning, men Gud ansåg det tydligen värt priset. Vi  lever alla med konsekvenserna av det felaktiga valet än idag, att de första människorna valde att gå sin egen väg. Gud lovade från början att rädda mänskligheten från den destruktiva makt som håller den fången, något som bara han kunde göra och denna räddning erbjudes oss alla.

Vi värdesätter nog också friheten  om vi tänker efter. Även om vi får lida för andras och vår egen kärlekslöshet. För vem vill avstå från sin fria vilja egentligen? Problemet är, att när vi använder den fel och konsekvenserna blir förfärliga, skyller vi ofta på Gud.

Här är  nu Jesu liknelse från Matt 13: 24-30.

Liknelsen om ogräset.

24 Han lade fram en annan liknelse för dem: ”Himmelriket är som en man som sådde god säd i sin åker. 25 Men medan folket sov, kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg. 26 När säden växte upp och gick i ax, visade sig också ogräset.

27 Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån kommer då ogräset? 28 Han svarade: Detta har en fiende gjort. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi ska gå och samla ihop det? 29 Nej, svarade han, då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar ut ogräset.30 Låt båda växa tillsammans fram till skörden. När skördetiden är inne, ska jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen för att brännas. Men vetet ska ni samla in i min lada.”

Guds perspektiv.

Bibeln ger oss Guds perspektiv och beskriver hur han handlar med mänskligheten som helhet genom den första människan Adam, som både var en historisk individ och som samtidigt förkroppsligar hela mänskligheten. Alla som sedan fötts och föds in i denna värld föds in i Adam, in under de villkor som gäller sedan syndafallets dagar. Men efter Jesu död och uppståndelse får vi alla möjligheten att födas på nytt in i Kristus, där helt andra villkor gäller för det livet. Livets Andes lag som befriar från syndens och dödens lag. Där finns förlåtelse, upprättelse, helande, gemenskap.

Problemet från vårt perspektiv handlar om tidsaspekten. När Jesus föddes in i världen kom Guds rike till jorden och han vann segern över den onde med sin död och uppståndelse. Segern är vunnen, men ändå finns ondska och lidande kvar tills Jesus kommer tillbaka.  Kristna lider som alla andra av allt som kan drabba oss som människor på denna denna jord.

Gud har bestämt tider och stunder och när Jesus kommer tillbaka till jorden är det slut med den ondes välde för gott och Guds Rike kommer i sin fulla synlighet. Men än så länge lever vi alla med syndafallets konsekvenser. Vi har Guds löften om vår fulla räddning och lever i hoppet om att Guds rike ska komma, samtidigt som vi  kan få konkreta bönesvar i form av befrielse, hjälp och helande.

Till sist kan vi konstatera att alla människor lider på olika sätt och det är omöjligt att gradera lidandet eftersom det är så personligt. Det finns olika anledningar. Man kan lida som en konsekvens av sina egna handlingar eller andras. Man kan bli oskyldigt anklagad och förkastas. Alltför många utsätts för övergrepp, misshandel, mobbing, utnyttjas och förnedras. Historien är fylld av tragiska exempel på människor som lidit och dött, okända för världen men kända av Gud. Eländet började med det första brodermordet, när Kain dödade Abel, och fortsätter tills Jesus kommer tillbaka som Fridsfurste och gör ett slut på allt ont.

Man lider p g a krig, en olycka, en naturkatastrof, sjukdom, fattigdom och hungersnöd, flykt, förlust osv.  Man lider p g a sin övertygelse, förföljs för sin tro. Det finns lika många exempel på lidande som det finns människor. Samtidigt som det finns lika många exempel på övervinnande och Guds hjälp i yttersta nöd.

Det unika och storartade med kristen tro är att vi inte lider ensamma. Gud lät sin egen Son dela våra villkor till det yttersta, lidande och död, för att vi som tror ska kunna dela hans uppståndelse och liv.

Människan är ju skapad för relation, att finna sig själv i relation till sin Skapare och Gud, och andra människor. Gud är livets källa, vi är beroende av honom för vår existens.

Bara Gud själv kan fylla vårt djupaste behov av kärlek, trygghet, mening och tröst. Han hjälper oss att finna oss själva när vi äntligen möter honom i Jesus Kristus, och förstår att han själv är allt vi längtat efter och sökt.

Han sände sin Son Jesus Kristus för att visa vem han är och hur mycket han älskar dig och vill hjälpa dig.

Han känner till din situation och har redan gjort allt för att du ska kunna få kontakt och gemenskap med honom själv. Han har röjt undan alla hinder och banat vägen till sig själv. Allt som skilde oss människor från den Helige och Rättfärdige Guden, har Jesus tagit på sig när han bar all vår synd på korset. Vår synd skiljer oss från Gud och bara Jesus kan ta bort den. Jesus  uppstod från de döda för att vi skulle få tillträde till Guds närvaro, som renade, pånyttfödda barn till vår Fader.

Gud vill att vi vänder om från våra egna vägar och söker honom med ärligt och uppriktigt hjärta. Då får vi tron som en gåva och börjar ett helt nytt liv. Det är en lättnad att få lätta sitt hjärta för honom och bekänna/berätta om det felaktiga och onda vi gjort och tänkt. Han förlåter dig, ger dig hopp och tröst.

Vår Frälsare Jesus lever och han är dig nära denna stund. Be till honom, öppna ditt innersta och tag emot honom som din Herre och Kung. Läs Nya Testamentet, särskilt evangelierna, t ex Lukas , sök upp en församling, be om förbön.

Du är inte ensam, läget är inte hopplöst, det finns hjälp att få. Du är sedd, du är älskad,, det finns svar på dina frågor och framför allt: det finns EN, JESUS,  som är med dig genom allt och vill leda dig här i  livet och in i himlen, evighetens salighet, där alla tårar ska torkas och sorg och smärta försvinna. Jesus har besegrat allt det onda som förstör våra liv.

”Herren välsigne dig

och bevare dig

Herren låte sitt ansikte lysa över dig

och vare dig nådig.

Herren vände sitt ansikte till dig

och give dig frid.” (4 Mos 6:24-26).

Joh 3:16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. 

19 Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. 20 Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas.

Det kommer troligtvis att bli många delar i den här serien. Ämnet är så stort och omfattar de flesta aspekter av den väsentliga historien, nutiden och framtiden, och i det längsta perspektivet, ända in i evigheten.

Israel som land,  nation och folk,  är ett mirakel och ett tecken för alla folk. Det är unikt eftersom det är skapat av Gud själv genom förbundet med Abraham och kung David. Det hela började för ca 2000 år sedan och påverkar historien än i dag. Historien kommer också att slutas där när Jesus kommer tillbaka som Here och Kung till Jerusalem. Det handlar om konkreta händelser på speciella platser och under bestämda tider där Gud verkat på ett unikt sätt och skapat frälsningshistoria. Allt som hör till hela mänsklighetens frälsning händer alltså samman med vad som skedde och ska ske med detta folk och land. Frälsningen kommer från judarna, som Jesus själv sade (Joh 4:22) i sitt samtal med den samaritiska kvinnan. Det är han själv som är judarnas och alla människors Frälsare. Alla Guds löften sammanfattades och uppfylldes i honom själv.

Därför är det omöjligt för en kristen att inte älska Guds utvalda folk och land, utifrån hans löften och handlande. De, liksom vi , har inte varit perfekta i tro och lydnad och det finns många brister att peka på. Men detta folk, som består av en majoritet av aktiva motståndare till Jesus och många sekulära, men samtidigt sedan de sista decennierna av en växande grupp av Jesustroende judar, existerar ändå på grund av Guds löften, liksom vi. Gud verkar och genomför sin räddningsplan för sitt namns skull, sin egen ära, och ingen av oss kan berömma sig inför Gud om någon egen förtjänst. Gud visste i förväg att hans eget folk skulle förkasta sin Messias och att hednafolken skulle komma in i fullt antal innan hela Israel (hur man nu tolkar detta)  i sista tiden ska bli frälst.

Vi får inte veta något om bakgrunden till Guds handlande. Det är helt och hållet Guds eget beslut och initiativ att tala till Abram och ge honom detta löfte, vilket alltså inte kräver någon förklaring. Gud är suverän i denna skildring på samma sätt som i skapelseberättelsen. Det tas bara för givet att Gud talar och agerar, skapar i och genom sin vilja. Det börjar med löftet om folket:

Herren sade till Abram: ”Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig.2 Där ska jag göra dig till ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort, och du ska bli en välsignelse. 3 Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig ska jordens alla släkten bli välsignade. (Gen 12:1-4).

I kap 15 läser vi om landlöftet:

”På den dagen slöt Herren ett förbund med Abram och sade: ”Åt dina efterkommande ska jag ge detta land, från Egyptens flod  ända till den stora floden, floden Eufrat: 19 keniternas, kenisiternas, kadmoneernas,20 hetiternas, perisseernas, rafaeernas, 21 amoreernas, kananeernas, girgasheernas och jebusiternas land.”

Folk och land hör ihop, och det är omöjligt att tänka sig det ena utan det andra.

Herren har haft en särskild relation till detta folk och trädde själv in i historien när hans Son blev människa. Jesus härstammade från Abraham, av Davids släktlinje. Vi vet ju att vår Frälsare är jude och hans apostlar var judar. Tack vare alla som trott, bett, kämpat och hållit fast vid förbundet med Gud, och genom Jesus Kristus själv, har vi som icke-judar upptagits i detta välsignade och utvalda folk.

Genom honom har muren som skiljt jude från andra folk brutits ner och vi har alla tillträde till Skaparen, den sanne Guden och Fadern genom hans Ande, på grund av att Jesus dog och uppstod för oss alla, för att samla åt sig ett folk från alla nationer. Gud började i det lilla, med en man som blev ett folk, och i vars släktled Jesus föddes in i vår värld för att alla som tror på honom skulle räknas till Guds eget folk, hans familj.

En period kan räknas från patriarkerna till kungatiden när David etablerade Jerusalem som huvudstad till den slutliga exilen 70 e Kr, när det andra templet förstördes och folket skingrades till jordens alla hörn. Dock fanns judar kvar i landet, om än i små grupper. De växte sedan till större samhällen på vissa platser. Det har alltså alltid funnits en judisk närvaro i Israel sedan Josuas dagar fram till idag

Från det första århundradet fram till 14 maj 1948, var löftets folk förskingrade och landet under främmande makt, romerskt, bysantinskt, muslimskt, korstågstiden, ottomanskt, brittiskt. Efter andra världskriget och förintelsen blev det ännu mer tydligt att judarna måste få ett eget hemland, bli en nation igen. Sionismen som begrepp och en nationellt inriktad politisk rörelse uppstod i slutet av 1800-talet, men som levande verklighet och företeelse är den känd sedan tusentals år.

Den första av fem stora invandringsvågor, alijor,  av judar, särskilt från Östeuropa, skedde 1882-1903.

Theodor Herzls bok “Judestaten, ett försök till en modern lösning av judefrågan” kom ut 1896. Herzl kan sägas vara den politiska, moderna sionismens fader, 1897 hölls den första  första sionistiska kongressen i Basel, Schweiz.

Han betydde oerhört mycket för sitt folk, liksom även  Eliezer Ben-Yehuda, som återupplivade hebreiskan som talspråk och moderniserade det, också under slutet av 1800-talet. Den moderna hebreiskan bygger på bibelhebreiskans grundstruktur och senare hebreiska i t ex Mishnan. Men här finns kontinuiteten från tidig tid till våra dagar. Så mycket är sig likt, samtidigt som stora förändringar skett.

Fortsättning följer.

+++

Den symboliska domedagsklockan startades i början av det kalla kriget och uppdateras efter hur nära man menar att ett förödande kärnvapenkrig är. Forskare vid Chicagos Universitet började räkna ner tiden och beräknar nu i sin senaste uppdatering att det bara är två och en halvminut kvar till det definitiva tolvslaget då jorden förmodas gå under.

Hoten mot planeten har enligt många bedömare ökat på ett alarmerande sätt. Det gäller inte bara är kärnvapen längre, utan de klimatförändringar som hotar själva livet på många sätt. Sedan tillkommer förutom ökade politiska spänningar i världen och oro inför framtiden . Undergångsstämningarna sprider sig. Det är en stor flyktingkris i världen, lokala konflikter och krig, sjukdomar och pandemier. Mycket har blivit bättre och många lever längre, men samtidigt ökar problemen på många sätt.

Det är förståeligt att icke-kristna endast ser allt som pågår  i världen och skräms av det, men det är ändå så att ingen människa kan med säkerhet säga när när tiden är ute.  Det är bara Gud själv som vet det, och han följer sin egen tidsplan. Hans klocka kan se helt annorlunda ut. Hur som helst är det han som har den yttersta kontrollen över vad som sker på jorden. Inför naturkrafterna, de globala katastroferna och den ovissa framtiden är vi som enskilda människor små. Därför är vår yttersta trygghet i att Gud har allt i sin hand, och vi själva är i hans hand, hur det än ser ut och vad som än sker.

Som troende väntar vi på Jesu återkomst och vet att detta föregås av den sista tidens omskakade och förfärliga händelser. Det är vårt stora hopp och vår förväntan. När denna tidsålder tar slut, börjar evigheten hos Gud, eller snarare fortsätter.

Redan från begynnelsen, när Gud skapade universum, hade han bestämt när tiden skulle ta slut och mänsklighetens historia vara över. Jesus har givit oss vissa hållpunkter, tecken, som gör att vi kan orientera oss efter dem och ana var vi befinner oss. I det s k eskatologiska talet beskriver Jesus vad som kommer att ske innan hans återkomst.

På Guds egen klocka är de viktigaste och mest avgörande händelserna de som relaterar till hans eget handlande i historien för att förbereda för Sonens ankomst till jorden.  Målet för hela historien var ju från Guds perspektiv att få oss tillbaka till sig, som hans högt älskade och förlåtna barn. Det handlar särskilt om tiden för hans födelse, död, uppståndelse, himmelsfärd, och inte minst hans återkomst vid tidens slut. Så länge världen består, är dörren öppen till Guds rike, och människor över hela jorden får höra evangeliet, tror och tar emot. Fadershuset fylls dagligen på med frälsta människor från alla folk.

Men till sist tar tiden slut och Gud ska döma världen och göra slut på all ondska, lögn och lidanden. Jesus kommer tillbaka som den Herre han är för att ta hem de sina till sig själv, och för att döma de obotfärdiga, de som vägrar tro och erkänna hans herravälde, de som väljer lögn framför sanningen.

Så här sade Jesus själv om världens slut:

Stridslarm, rykten om krig, etniska konflikter, svält och jordbävningar, naturkatastrofer, hungersnöd, förföljelse av kristna, avfall, falska profeter och bedrägeri, ökad laglöshet och kärlekslöshet, och samtidigt mission till alla folk som fullbordas. Visst känner vi igen oss i dessa tecken? Andra tecken har att göra med Israels folk också, men det ryms inte här.

För den som hör till Herren finns denna glada förvissning om att han snart kommer och ska återställa allt som förstörts på vår vackra jord, och vi kan leva i en fullkomlig trygghet att det är han som bestämmer när saker och ting ske ske. Vi som tillhör honom behöver inte frukta eller misströsta vad som än händer. Han själv är vår tillflykt, vår frälsning, vår frid, vår hjälp genom allt.

Psaltaren 46: 2

”Gud är vår tillflykt och styrka, en hjälp i nöden, väl beprövad 

3 Därför räds vi inte även om jorden ger vika

och bergen störtar i havets djup,

4 om vågorna brusar och svallar

så att bergen bävar

vid deras uppror. Sela

5 En ström går fram med flöden

som ger glädje åt Guds stad,

den Högstes heliga boning.

6 Gud bor där inne,

den vacklar inte.

Gud hjälper den

när morgonen gryr.

7 Folken larmar, riken vacklar,

han höjer sin röst –

då smälter jorden.

8 Herren Sebaot är med oss,

Jakobs Gud är vår borg. Sela

9 Kom och se Herrens verk,

häpnadsväckande saker

gör han på jorden.

10 Han stillar strider över hela jorden,

han bryter bågen

och bräcker spjutet,bränner upp vagnarna i eld.

11 ”Bli stilla och besinna

att jag är Gud,

upphöjd bland folken,

upphöjd på jorden.”

12 Herren Sebaot är med oss,

Jakobs Gud är vår borg. ”Sela

Jag avslutar med Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, där Herren säger:

”Se, jag kommer snart, och jag har min lön med mig för att ge åt var och en efter hans gärningar. 13 Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. 

Vi säger: Amen, kom Herre Jesus!

​

—

”Så sant Gud är trofast: vårt budskap till er är inte ja och nej. 19 Ty Guds Son, Jesus Kristus, som bland er har blivit predikad av oss, av mig och Silvanus och Timoteus, han kom inte som ja och nej, utan ett ja har kommit genom honom. 20Ty alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt amen, för att Gud skall bli ärad genom oss. 21 Den som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss, det är Gud. 22 Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en handpenning i våra hjärtan.” (2 Kor 1:18-22).

Trots att jag redan skrivit en kortare sammanfattning om Apostlagärningarna, https://alefochomega.com/2017/01/08/apostlagarningarna-i/
ska jag gå igenom varje kapitel, eftersom det är en fantastisk och viktig bok i Nya Testamentet, som ständigt inspirerar till att läsas och inspireras av.

Ibland säger man att Apostlagärningarna fortsätter, vilket stämmer på det sättet, att evangeliet predikas till jordens alla folk och då förhoppningsvis med tecken och under i Andens kraft.
Men ändå är den naturligtvis helt unik i sin skildring av den första församlingens liv och trons utbredning de första decennierna efter Jesu uppståndelse och återvändande till sin himmelske Fader.

Vi är som läsare i goda händer eftersom Lukas läkaren, som noggrannt efterforskat allt och skrivit ner det i god ordning, vägleder oss igenom den historiska period som fortfarande utövar ett enormt inflytande på vår tid, vår värld.

Den lilla omskakade och försagda skaran av ärjungar som inte riktigt förstått att det var nödvändigt för Jesus att dö, och inte heller riktigt fattade att han skulle uppstå från de döda (trots att Jesus undervisat och förberett dem), fick uppmaningen att invänta den helige Ande efter himmelsfärden.
I och med detta, att de uppfylldes av Anden, förändrade situationen totalt. Apostlarna fick frimodighet och kraft att börja förkunna att Jesus var Messias, Guds Son, och att han uppstått. På mycket kort tid växte de troendes skara och vittnesbördet om Herren Jesus började spridas.

+++

Lukas hade tillgång till information från många ögonvitnen, som kunde berätta om allt som hänt. Han skrev ju både sitt evangelium och Apg. Som icke-jude ger han värdefulla perspektiv på frälsningshistorien och Jesu liv, vilket kompletterar de andra evangelisterna så att vi får en mer heltäckande framställning av vår Frälsare.

Lukas betonade vissa saker (bönen , Anden, glädjen, att frälsningen är för alla folk) och ger oss upplysningar som de andra inte har med (de fyra lovsångerna t ex. Hans två skrifter utgör två sjundedelar av NT:s hela textmassa. Lukas måste ha fått uppgifter från Jesu mor Maria och kanske även Jesu halvbror Jacob

Vi förstår av Apg 16 ff att Lukas var en nära medarbetare till Paulus och följde med honom på missionsresor. Mer om det längre fram.

Boken kan delas upp i två delar: 1-12 som handlar om evangelisationen bland judarna och där Petrus är en viktig personen, men även andra. Vidare 13-28 där Paulus och missionen till hedningarna är i centrum. Det handlar alltså om budskapets väg från Jerusalem till väldsmaktens huvudstad Rom.

+++

Överskriften kan vid en ytlig betraktelse synas märklig, men vid närmare eftertanke finns faktiskt en del att säga om detta. Jag tänker ta upp olika aspekter av detta i ett par inlägg.

Som man frågar får man svar.. Vi vet nog alla att attityden hos den som frågar är avgörande. En ärlig, öppen och ödmjuk människa som verkligen vill veta något har inga baktankar. Den som av hjärtat söker sanningen, finner den med Guds hjälp.

En annan vill genom sin fråga ställa svararen i dålig dager direkt, förlöjliga eller förakta både svararen och innehållet i svaret. Det gäller främst frågor, eller snarare påståenden som ateisten ställer till en kristen. Jag ska fundera lite över det här.

De svar, de ”bevis” som en troende presenterar är naturligtvis av ett helt annat slag än naturvetarens svar på de frågor som hör till naturvetenskapen. Vad gäller humaniora, filosofi och religion så utformas svaren utifrån de speciella förutsättningar som gäller dessa områden av mänsklig erfarenhet. En troende kan inte avkrävas samma slags bevis  en fysiker eller kemist kan uppvisa i form av provresultat, matematiska bevis, empiri som stämmer.

Men det finns ändå bevis utifrån den kristna tron, som kan jämföras med andra trossystem för att se vilka frågor som bäst besvaras. De kan också jämföras med vetenskapens resultat och då är det mycket som stämmer med Bibelns uppenbarelse. Jag återkommer till de ”bevis” som finns utifrån den uppenbarelse om och av Gud själv som vi har i Bibeln.

 
Vad gäller alla mänskliga frågor och svar ska de helst stämma så bra överens med verkligheten som möjligt, vara relevanta och sanna, och hjälpa människor att leva i enlighet med sin natur och bestämmelse.

+++

Frågor är ju bara en språklig form och är lätta att formulera, men svaren återspeglar en del av själva verkligheten och är därför oändligt komplexa i förhållande till den enkla frågan. Vi måste alltid räkna med komplexiteten, att se saker från olika håll, för att få en helhetsbild som rymmer både djup, bredd och höjd.

 
Det är helt självklart för oss att förstå hur olika dessa frågor och hur olika svaren blir eftersom det är helt olika kategorier av svar. Här är bara några exempel:
Varför är himlen blå?  
Var är Kalle och Anna ? Varför är du vän med NN? Finns Gud? 
Vad är medvetandet?   Varför finns ondskan?

Varför faller äpplet till marken? Vad är en människa? Finns multiversa? Hur kan Jesu död betyda något för mig? Vad är meningen med livet? Tycker du om det här musikstycket? Vad är rationella tal? Vad är sanningen? Vad händer efter döden?  

Vi svarar av naturliga och högst begripliga skäl mycket ollika på dessa frågor. Vad gäller de rent vetenskapliga frågorna, så söker vi svaren hos den beprövade och samlade kunskap som finns i ett ämne, men vi vet samtidigt att det aldrig kan handla om absoluta sanningar. De enda absoluta bevis som finns är inom matematiken. Andra vetenskaper har gjort iakttagelser, experiment, ställt upp hypoteser som man sedan sökt falsifiera eller verifiera. Kunskapen växer med forskning, innovation, bättre undersökningsmetoder osv, och vår kunskap om universum, om mikrokosmos, om naturen har ökat enormt på ett par århundraden, och fortsätter expandera.

Det är något jag som kristen är tacksam för, att det finns människor som utforskar vår värld och samtidigt förhoppningsvis gör den bättre att leva i för flertalet. Gud har skapat världen och oss till att leva i den, med en förmåga att utforska, skapa, lära oss och påverka den till det allmänna bästa. Det måste finnas ett samband mellan vår intellektuella förmåga att utforska naturen och den lagbundenhet vi finner i den. Det är Guds verk i båda fallen.

Vad gäller den inre, andliga dimensionen gäller andra lagar och regler. Den utgör en verklighet som inte kan mätas och vägas som i det yttre. Det är ju ganska självklart egentligen. Både den yttre och den inre världen är ju verklga och sanna, och även om de är olika är det samma Skapare bakom allt.

Men uppdelningen mellan fysiskt och andligt, kropp och själ, världsligt och andligt är inte helt korrekt utifrån Bibelns människosyn. Vi är skapade till Guds avbild, som en helhet. Vi är besjälade biologiska varelser i relation till vår omvärld och andra människor, och som i och genom vår ande kan ha kontakt med Gud själv.

Vi behöver då visserligen födas på nytt av Guds Ande för att komma in i hans rike, enligt Jesu undervisning i Joh 4. Men det är ett annat ämne..

Vi lever på denna fantastiska jord som finjusterades just för att vi skulle kunnna bo här, och genom Guds försyn hitta tillbaka till honom. På vägen dit lär vi oss en hel del om oss själva, andra människor, livet, kosmos. Det gör vi genom att ställa många frågor och få en del svar i alla fall.

Fortsättning följer.