Realism och hopp. II

 

 

 

 

 

De flesta människor vill leva i fred och frid, ta hand om sin familj, arbeta, utvecklas på olika områden, odla vänskapsband och samarbeta. Det har tyvärr mestadels inte varit de flesta förunnat i ett globalt perspektiv. Människor har måst kämpa för sin överlevnad under svåra förhållanden. Samtidigt har Guds hand verkat i det fördolda och alla goda krafter samverkat för att motverka det onda.

 

Vi har haft det så bra under många decennier nu, levt skyddat här upp i Norden, och vi vill så gärna att allt ska förbli som det alltid har varit. Kan vi räkna med det? Eller närmar vi oss obevekligt den svåra tid från vilken ingen återgång till normalitet finns? Tider av fred och välstånd har egentligen varit få rent historiskt sett. Det är bara att läsa en historiebok om alla konflikter och krig. Men Bibeln talar också om den tidsperiod då  allt ska skakas, ställas på sin spets. Jesus själv undervisade om det på ett realistiskt sätt och förberedde oss samtidigt som han ingav hopp och stärkte lärjungarnas tro. När allt detta svåra börjar ske, så säger han att vi ska räta på oss och lyfta upp våra huvuden, ty då närmar sig vår befrielse (Luk 21). Allt det onda som Gud redan visste skulle komma måste ske innan, eller för att, Herren Kristus ska komma tillbaka.

 

 

Vi förstår inte alla aspekter av detta eftersom det ytterst har med Guds domsförfarande att göra. . Det har varit, är och kommer att förbli så under makthungriga tyranners styre, politiskt och religiöst totalitära stater. Det kan även finnas stora problem i familjer med förtryck, missbruk, övergrepp osv, det onda skär igenom alla nivåer av mänskligt liv och orsakar stort lidande.

 

 

Tron sätts alltid  på prov i lidandet, på  det personliga planet, mellanmänskligt och på ett kollektivt plan. Vi förstår inte att allt detta bara får ske utan att Gud griper in. Det är den eviga frågan om lidandet och Guds upplevda frånvaro, om hans makt att gripa in, och ytterst om hans vilja och mening med allt. Det gäller som sagt var och en personligt och när vi blickar ut över en sargad värld med krig, svält, katastrofer. En svår situation blir inte bättre av att vi tappar tron, ger upp. Tvärtom är alltid lidandet mer uthärdligt med Gud än utan honom.

 

Vi vet att orsakerna till det som sker alltid är mer komplicerade än vi förstår och kan överblicka. Det beror på många människor val och agerande längre tillbaka och i dagsläget.

 

Vi förstår inte hur långt det måste gå, hur illa det kan bli, innan det tar slut eller vänder. Alla vill att det onda ska få ett slut, lidandet upphöra, och vi ska be oupphörligen för fred, försoning, lösningar. Det gör det verkligen en dag när Jesus kommer tillbaka. Men fram till dess varvas tider av krig och fred, konflikt och samarbete, förstörelse och uppbyggnad, hopplöshet och  framtidstro.

 

Realism och hopp. Världen är som den är, med all nöd, men Gud själv är vårt hopp om en bättre värld och vår tröst på vägen dit.

 

Vad gör vi i denna svåra tid, hur ska vi förhålla oss? Samma sak som vi gör i alla tider, goda eller onda-  förtröstar på Gud, vad finns det för andra möjligheter? Vi måste fotsätta be, eftersom Gud är densamme och inte har förändrats, även om det ser ut som om de onda krafterna har övertaget, fortsätta tro, be och arbeta, göra vår lilla del.  Han är inte frånvarande utan i högsta grad närvaro i allt som sker i den stora och lilla världen. Vi ska naturligtvis också försöka påverka och ändra missförhållanden om det står i vår makt, och be att det ska finnas människor som kan göra det rent konkret, bidra till det positiva genom att be, ge, hjälpa, stötta.

 

Ingen vet hur kriget i Ukraina kommer att sluta annat än Gud själv. Han ser samtidigt till den enskilda människans nöd och väger in de stora skeendena i sin plan. Gud vill att så många som möjligt ska räddas, komma till honom, i onda som goda tider. Han hjälper också samtidigt sin plågade mänsklighet genom sin Andes närvaro i den konkreta nöden, genom myndigheter som upprätthåller lag och ordning, genom sin församling, genom alla goda människors försorg.

 

Gud vet av personlig erfarenhet vad det är att lida orättvist och utsättas för våld under makten. Jesus var där, mitt i det ohyggliga, och han är det fortsatt idag. Vi är inte ensamna, det är kanske det viktigaste att håla fast vid. Han är med oss.

 

 

Var mig nådig, Gud, var mig nådig!

Ty till dig flyr min själ,

under dina vingars skugga

tar jag min tillflykt

till dess att det onda är förbi. (ps 57).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Realism och hopp.

 

 

 

 

Vi människor hoppas alltid att om vi har det bra, det ska förbli så, och om vi har det svårt på olika sätt, att det ska bli bättre. Det är helt naturligt och rätt. Hoppet är en viktig drivkraft för att kämpa, uthärda och förbättra våra livsvillkor. Men frågan är hur realistiskt hoppet är. För att hoppet verkligen ska bära när det ser riktigt mörkt och illa ut, måste det grundas i något beständigt, starkt och fullkomligt. Vad kan  det vara?

 

Det har funnits många ideologier som försökt genomföra sina drömmar om en bättre värld, en slags idealtillvaro, men som oftast slutat i förtryck och kaos. Människor har lurats av fagra löften och orealistiska förväntningar.  Humanismen har höga tankar om människans förmåga till rationalitet, kloka beslut, förståelse, samarbete. Men den faktiska historien visar med all skrämmande tydlighet att det inte alltid fungerar, förr eller senare krackelerar idealbilden under verklighetens tyngd.

 

Bilden av mänskligheten vi möter i Bibeln är befriande realistisk. Människor, samhällen, allt slags ledarskap, tecknas mot bakgrund av det grundläggande problemet, synden. På alla nivåer, från individ och familj, till ett land, till relationer mellan nationer, agerar människor som frestas att ljuga, bedra,  utnyttja andra, få makt, bli korrumperade, göra andra illa, skapa konflikter, starta förödande krig. Ofta har man enligt egen utsago (bort) förklaringar till sitt omoraliska, orättfärdiga och onda beteende genom att skylla på andra, förvränga fakta, omskapa historien, se sig själv som offer.

 

Vi har sett det genom historien och ser det med skrämmande och smärtsam tydlighet varje dag, särskilt nu i detta fasansfulla krig mot Ukraina som utspelas framför våra ögon. Ingen vet hur det kommer att sluta, men låt oss bara fortsätta be för alla drabbade som lider och att kriget upphör. Man kan också konkret bidra med pengar till olika kristna hjälporganisationer .

 

Gud själv är naturligtvis realist eftersom han vet vad som kommer att hända i framtiden, och han känner människonaturen så väl. Han är också den ende som kan ge oss ett beständigt och tillförlitligt hopp om att han har det yttersta ordet och kontroll under tider som för oss är svåra att förstå och överblicka.

 

 

För att ha ett verkligt hopp måste det först och främst vila på den realistiska värderingen av människan, oss alla, att vi är oerhört svaga i oss själva och lätt förfaller  till synd mot Gud, mot medmänniskor. Synden bedrar och leder till lögn, egoism, maktmissbruk,  och onda handlingar. Så har det alltid varit och kommer att vara till historiens slut. Guds Ord är realitiskt och uppmanar oss därför till ständig vaksamhet, förbön, realistiska bedömningar av världsläget och det  politiska ledarskapet,  och inte minst förberedelse inför svåra tider. Det har blivit så klart nu, hur viktigt det är att inse att vi inte levde i den eviga fredens tid på jorden och därför inte behövde tänka på att ha en förberedelse i samhället och som individer för tider av kris och nöd. Nu har många vaknat och börjar fylla sina förråd, försvaret upprustar osv. Det är bra att det äntligen sker.

 

Vårt hopp kan inte byggas på människor, samällssystem, ideologier, drömmar, utan på vetskapen och vissheten om att världen är i den ondes våld, att nationernas ledare inte alltid vill sina folks och andras folk det bästa, och att det aldrig kommer att bli så bra som vi drömmer om och önskar. Det är inte möjligt, förrän Fridsfursten själv kommer tillbaka, Jesus Kristus. Vårt yttersta hopp kan bara vara till Gud själv, att hans goda vilja ska segra till slut. Men vägen dit är fruktansvärd för så många människor. En tredjedel av jordens befolkning tvingas leva under en auktoritär regim, bara ca 15% av världens nationer är liberala demokratier. Vårt hopp står till Gud , att han är med sitt folk och hjälper genom nöden, och att vi tar vår uppgift på allvar att hjälpa andra. En så stor medmänsklig mobilisering för att hjälpa flyktingar som vi ser nu är ju fantastisk.

 

 

Psaltaren 46

För sångmästaren. En sång av Koras söner till alamót.[a]

Gud är vår tillflykt och vår starkhet,
en hjälp i nöden, väl beprövad.
Därför skall vi inte frukta, om än jorden skakar
och bergen störtar ner i havsdjupet,
om än havets vågor brusar och svallar,
så att bergen bävar vid dess uppror. Sela.

 

+++

 

 

Jesu undervisning till sina lärjungar om hur de skulle förhålla sig under tiden före hans återkomst var just att uppmana till vaksamhet , förberedelse och realism. Han förberedde oss på tider av nöd och lidande.  Jag har gått igenom en del av hans eskatologiska tal och andra bibelböcker som tar upp den sista tiden i serien :https://wordpress.com/post/alefochomega.com/7661 och https://wordpress.com/post/alefochomega.com/7886

 

Här kan också sägas att Jesus talade om rykten om stor oro i världen, konflikter mellan folk, stridslarm, rykten om krig, hungersnöd, svåra sjukdomar, jordbävningar, kaos och oro.

 

I liknelsen om de förståndiga jungfrurna (Matt 25)  till att de hade olja i sina lampor och var beredda att möta brudgummen när han kom mitt i natten. De som redan inhandlat olja och hade sina kärl fulla behövde inte drabbas av panik och försöka få tag på det mitt i natten. Det handlar naturligtvis om Jesu återkomst, att vi måste vara andligt vakna, förnuftiga och redo för att möta honom, något som är omöjligt utan Andens bistånd. Men det kan ändå tillämpas på konkreta situationer i vår tid, och inskärpa nödvändigheten av att också vara förberedd på vad som kan hända i samhället, utifrån situationen i omvärlden. Vi måste vara beredda på förändringar, kanske riktiga nödtider av olika orsaker.

 

Då skall himmelriket liknas vid tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. 2 Fem av dem var oförståndiga och fem var förståndiga. 3 De oförståndiga tog sina lampor men tog ingen olja med sig. 4 De förståndiga tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. 5 Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade. 6 Vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom. 7 Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. 8 De oförståndiga sade till de förståndiga: Ge oss av er olja! Våra lampor slocknar. 9 De förståndiga svarade: Den räcker kanske inte både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp. 10 Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes. 11 Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! 12 Men han svarade: Amen säger jag er: Jag känner er inte. 13 Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer.

Vad Gud främst vill är allas omvändelse och frälsning. Han har redan åtgärdat syndaproblemet på korset och vägen hem till honom ligger öppen.  Sedan måste vi förbli i honom och få hjälp att förstå vad som händer och hålla ut i bön och förtröstan. I oroliga tider försöker man tolka och förstå vad som sker just nu, men det gäller att vara mycket försiktig och inte läsa in för mycket i bibeltexterna som handlar om den yttersta tiden (särskilt det som har med God och Magog att göra och som inte avser Ryssland).   Ingen vet hur allt passar in i Guds tidtabell, men vi får lita på att han ska fullborda sin plan.

Jesus lovade att vara med oss alla dagar till tidens ände och att han kommer tillbaka för att döma de orättfärdiga tyrannerna som förstör för folken, och ge upprättelse och läkedom – det är vårt stora hopp. Han har garanterat uppfyllelsen av detta med sitt eget blod, sitt eget liv.

I världen lider vi betryck, men vår frid är i honom, vår hjälp och vår tröst.

 

Sanning och frihet. Del II. Jesu anspråk.

likn

”Vad är sanning?” Pontius Pilatus, den romerske ståthållaren/ förvaltaren i provinsen Judéen, fällde de berömda orden i den skenrättegång, det justitiemord, som i enlighet med Guds plan samtidigt var förutsättningen för vår frälsning, att Jesus skulle dömas till döden och så ge sitt liv för vår frälsning.

Pilatus gick tillbaka in i pretoriet och lät kalla fram Jesus och frågade: ”Är du judarnas konung?” 34 Jesus svarade: ”Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt det om mig?” 35 Pilatus svarade: ”Jag är väl inte jude. Ditt eget folk och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?” 36 Jesus svarade: ”Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen.” 37 Pilatus sade: ”Du är alltså en konung?” Jesus svarade: ”Du säger själv att jag är en konung. Ja, för att vittna om sanningen är jag född, och därför har jag kommit till världen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst.” 38 Pilatus sade till honom: ”Vad är sanning?” Efter att ha sagt detta gick han ut till judarna igen och sade till dem: ”Jag finner honom inte skyldig till något brott. 39 Nu är det sed att jag friger en fånge åt er vid påsken. Vill ni att jag skall frige judarnas konung åt er?” 40 Då skrek de: ”Inte honom, utan Barabbas!” Men Barabbas var en förbrytare.

Det är många som ställt samma fråga genom historien. Vad är sanning? Det är en fråga med många dimensioner, en del rent epistemologiska, alltså sådana som just har med vår förmåga att tillägna oss kunskap . Hur kan vi veta vad som är sant, hur får vi kunskap? Sanningen har alltid med verkligheten att göra, vad som är grundläggande och överensstämmer med fakta.

Det finns andra frågor med moraliska implikationer också, vad är sant, så att vi därför kan handla rätt?

Sanningen gör oss fria. Hur kommer det sig? På ett grundläggande plan blir livet så mycket enklare när man håller sig till sanningen, det är svårt att komma ihåg lögner. Det förstör också någonting i oss, när vi medvetet motarbetar eller t o m  undertrycker sanningen. Om det sätts i system tystas samvetets röst, man får svårt att skilja sanning från lögn, och hamnar i skuggornas värld. Man kan också bli exponerad för bedrägeri och lögn på ett andligt plan.

+

bibeln

Gud har mycket att säga om sanningen i sitt Ord. Jag får här begränsa mig till Jesu ord i NT.

Jesus kom för att vittna om sanningen, vilket är ett av många teman i Johannes evangelium. Gud har vittnat om vem han är och vad han vill genom sin Son, , Jesus inte bara vittnar om Guds sanning utan han ÄR sanningen personifierad: han är själva vägen till Gud, och Livet. Skriften vittnar om sanningen, liksom de som såg och hörde honom vittnade om hans gärningar.

Det finns ett intressant sammanhang i Joh 8 där Jesus samtalde med judarna om sitt mandat och sin identitet. Vi har mycket att lära oss av detta. Det är alltid bra att läsa verser i hela sitt sammanhang, men här riktar jag in mig på följande verser:

Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, 32 och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” 33 De svarade honom: ”Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?” 34 Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. 35 Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. 36 Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. 37 Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord. 38 Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader.”

De svarade honom: ”Vår fader är Abraham.” Jesus sade: ”Om ni vore Abrahams barn, skulle ni göra Abrahams gärningar. 40 Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så handlade inte Abraham. 41 Ni gör er faders gärningar.” De svarade: ”Vi är inte födda i äktenskapsbrott. Vi har bara en fader, Gud.” 42 Jesus svarade: ”Vore Gud er Fader, skulle ni älska mig, eftersom jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. 43 Varför förstår ni inte vad jag säger? Därför att ni inte kan lyssna till mitt ord. 44 Ni har djävulen till er fader. Och vad er fader har begär till, det vill ni göra. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader. 45 Men mig tror ni inte, därför att jag säger er sanningen. 46 Vem av er kan överbevisa mig om synd? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte? 47 Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud.”

Det är naturligtvis Gud själv som anger villkoren för hur vi lär känna sanningen om honom och hur vi förblir i den. Jesus sade detta till de judar som kommit till tro på honom, och det gäller också oss. Förutsättningen är att förbli i hans ord, svårare än så är det inte. Gud har redan talat och genom begripliga ord kommunicerat med oss och låtit oss få veta tillräckligt för att bli frälsta, få kunskap om sannngen från Gud (och om Gud), och bli bevarade i sanningen.

Jesus identifierade alltså  lögnen med den andlige fiende som kallas satan, den höge ängel som gjorde uppror mot Gud och drog  med mänskligheten i sina lögner.  Jesus kallade denne för  lögnare, lögnens fader, alltså upphovet till lögnen. Hur viktigt är det inte därför att ställa sig på rätt sida i den här konflikten, på Guds sida, och hålla med honom om att det han säger är sant!

I nästa del ska jag reflektera över Jesu uppfordrande ord om att den som är av sanningen hör hans röst, om att den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Hur ska vi förstå detta? Det är inte helt lätt. Varför finns det människor som söker sanningen och ändå stannar vid att alla vitt skilda religiösa vägar skulle kunna leda fram till Gud, att Jesu anspråk är oberättigade? Det är och förblir på ett sätt ett mysterium, men samtidigt kan det ha något att göra med den kvalifikation som gör att sanningssökandet leder fram till Gud själv, i och genom hans Son Jesus Kristus: ödmjukheten.

Man inser sitt totala beroende av Gud själv för att finna Sanningen och litar varken på sig själv eller andra för att komma rätt. Man saknar all andlig prestige och stolthet, vill ingenting annat än finna Gud själv och nöjer sig inte med substitut, hur fina de än kan verka mpå ytan. Man är också ivrig att rannsaka sitt hjärta, låta sig rannsakas av Herren, och erkänna att man är en syndare som behöver både nåd och sanning .

Sanningen leder till det dyrbaraste vi kan få, nämligen frihet. Sanningen om Gud och oss själva gör oss fria från mycket som binder oss. Den friheten skapar ansvar och villighet att följa Jesus.

Mer om det längre fram.

Eskatologisk ordbok. Del IV-VII.

Profeten Daniel och Johannes beskriver  himmelska realiteter och framtida händelser och använder därför symboler och bildspråk för att beskriva vad de såg i syner från Gud.  Imperierna som Daniel fick se  framställdes som fyra vilddjur (kap 7), medan kung Nebukadnessar i sin dröm såg en jättelik staty (kap 2)  Det visar hur olika perspektiven är. Gud ser sanningen om människor och skenden, vad de verkligen är bakom lögner, sken och maktfullkomlighet.

Antikrist och den falske profeten (vilddjuret från jorden)  framställs i Upb som vilddjur, varav det ena kommer ur havet och det andra från jorden, kap 13. Det anspelar naturligtvis på  Daniels vision. Det är så Gud ser dem, de är i uppror mot Gud och bedrar och förstör mänskligheten. Johannes hämtar mycket b la från Daniels bok och Hesekiel. Vad gäller den sistnämnde så återkommer jag till Gog och Magog.

Johannes såg vår frälsare Jesus som ett lamm som blivit slaktat (kap 5) , en oerhört stark och tydlig bild för judarna. Det går tillbaka till den första påsken när Gud befriade sitt folk ur Egypten. De skulle fira detta som en evig påminnelse om Guds trohet mot sitt förbund och hans makt att frälsa. Men han beskrivs också som lejonet av Juda i samma kapitel, även det en stark bild som visar på det profetiska skeendets fullbordan ända ifrån 1 Mos 49: 8-12. Det är fascinerande och framhäver att Jesus segrade över alla fientliga andemakter när han dog på korset och därför kan komma tillbaka som Herre och Domare i all sitt majestät och kraft.

Det är Lammet, som i kraft av sitt frälsningsverk på korset är den ende som kan öppna den förseglade bokrullen som innehåller den sista tidens händelser.

Satan liknas vid en stor eldröd drake med sju huvuden och tio kronor, (kap 12), det upproriska och gudsfrånvända system av fientlighet mot Gud och hans folk , avguderi, synkretism,  ekonomisk orättvisa och maktfullkomlighet som kännetecknar Babylon från början i Bibeln och är ett genomgående  tema, symboliserars av skökan (kap 17).

Det är starka och tydliga bilder av de andliga makter som kämpat mot Gud och som gör ett sista försök innan Jesus kommer tillbaka. Det kontrasteras mot Kristi rena brud, helgad åt Herren, mot det himmelska Jerusalem som kommer ner från ovan och är skild från all andlig och världslig orenhet.

+++

Här används talen sju och tio som symboliserar fullhet.  Andra tal är som sagt 4, vilket betecknar den skapade världens mått,  12, 24, 144 000, vilket är lika med 12×12, fullheten av Guds folk. Jag tror man måste förstå talen symboliskt, och att det inte är möjligt att tillämpa dem på ett bokstavligt antal. Det finns andra angivelser av tid som är mer exakta.

I Daniels bok kap 9 finns några av de svåraste verserna att förstå i hela Bibeln, 24-27. Där talas om 70 veckor, 7 veckor och 69 veckor, och en speciell vecka och uttrycket ”mitt i veckan”. Även i kap 7 ”en tid och tider och en halv tid”, (samma uttryck används i Upb 12:14, där det handlar om kvinnan (församlingen) som flyr från ormen, draken(satan),   kap 8, 2 300,dygn,  kap 12, 1290 dagar.

I Upb återkommer siffran 42 månader i kap 11:2, 13:5, och 3 och 1/2 dagar för de två vittnena i kap 11. Man kan hitta många fler sammanhang uppbyggda på tal ,men det får räcka med att säga att tal är viktiga för Johannes när han ska ge form åt sina visioner. Vad är viktigt för oss att ta vara på i det stora hela? Att Gud ner på detaljnivå har kontroll över hur länge de onda makterna får härja. Det är en begränsad tid och Gud vet exakt vad som kommer att hända innan det sker. Han vill bara förbereda oss på det.

Jesus beskrivs också rent konkret som den förhärligade  Människosonen (kap1:13)   utifrån Dan 7:13ff). Jesus talade om sig själv just som Människosonen i evangelierna. I kap 19 möter vi Jesus som Kungars Kung och Herrars Herre när han ska komma tillbaka till jorden som dess rättmätiga härskare. Själva domsförfarandet administreras och verkställs av änglar. Gud befaller att det ska ske ske, och de utför hans befallning. När Jesus kommer tillbaka blir hans redan vunna seger helt uppenbar för alla.

Jesus själv använde Danielsboken i sitt eskatologiska tal, för att peka på ett avgörande tecken i slutskedet av den sista tidens händelser.  Vi ser också inflytande från den, liksom från Hesekiel, Sakarja och flera andra bibelböcker. Allt hänger ju ihop, Guds Ande har inspirerat alla författare till Bibeln så därför säger de samma sak. Gud vill ha sitt budskap igenom, att vi inte ska bedras utan hålla oss till honom och hans ord och be om kraft att uthärda allt som måste ske,  medan vi väntar på vårt saliga hopps fullbordan, Jesu återkomst i härlighet.

Sakarjas apokalyptiska skrift sammanfattar vad det ytterst handlar om i kap 8-14, där Jerusalem är i centrum. Liksom hos Jesaja blandas profetiorna om det kommande messianska riket och den slutstrid som kommer att stå om  den plats som Gud från början har utvalt, Sion, den store Konungens stad  dit Jesus ska komma tillbaka. Det har handlat om Guds beslut att utvälja ett folk, ett land, en stad, vilket  Guds fiender rasar emot. Ytterst är det därfär ett hat som riktas mot Gud själv och hans Smorde och den frälsning endast han kan skänka. Människan har alltid velat gå sin egen väg, göra sig ett namn, bygga sina imperier och välja de gudar hon ska tillbe . Men Guds utkorelse av Abraham och hans ättlingar ledde fram till den underbara välsignelse som skulle göras tillgänglig för alla folk, att tro på Jesus Kristus och få bli Guds barn.

Armaggedon, eller den sista striden, handlar inte om en stor militär konflikt på Meggidoslätten i norra Israel enligt  bibelforskaren Dr Mike Heiser  utan  avser Jerusalem. Det är mer begripligt utifrån hela den bibliska historien, och har då också den andliga dimensionen med. Vi vet också att konflikten om Jerusalem är lika aktuell idag och påverkar den politiska verkligheten i  Mellanöstern. Jag kanske återkommer till detaljerna, men här kan man titta på en kort introduktion till Heisers tes i detta klipp:

Jag rekommenderar hans böcker, hemsida, Podcast,YouTube-klipp. Heiser är bland de mest kunniga och intressanta bibelforskarna och han har gjort så mycket för att göra akademisk forskning tillgänglig för allmänheten på ett fantastiskt sätt. Det mesta är dock ännu på engelska.

+++

Del V.

Jesus tittade både bakåt i historien för att förbereda lärjungarna på vad som skulle hända, och framåt mot sin egen återkomst. Rent fysiskt befann han sig på tempelområdet när han talade om den sista tidens  och vad som skulle utmärka den händelse som skulle ha en avgörande betydelse för en ny fas.

Matt 24: 15     När ni då ser ‘förödelsens styggelse’  som profeten Daniel talar om, stå på helig plats – den som läser detta bör noga lägga märke till det. Den förödelsens styggelse (hebriska sikkus samem och grekiska tò bdélygma tés eremóseos)  som Daniel fick en vision om på sin tid (Kap 11:31)  uppfylldes ju delvis när kungen i det hellenistiska  seleukiderriket ,  Antiochus Epifanes IV, år 167 f Kr vanhelgade templet i Jerusalem genom att bygga ett altare ovanför brännofferaltaret och offra en gris på det och utropa Zeus som gud . Det hade pågått en tid av helleniserings kampanjer i Judéen och en del judar sympatiserade med detta, medan andra ville göra våldsamt uppror, vilket också skedde.

Ordet βδέλυγμα, bdelygma, förekommer b la i Upb 17:4,5 som översätts med skändlighet och avser hela den av Gud dömda och därför avskyvärd, vidrigt orena avguderi och sexuella omoral som skökan representerar.

Uttrycket förödelsens styggelse betyder något som är vedervärdigt i Guds ögon, förbjudet och helt förkastligt,  som orsakar stor förstörelse, förödelse. Det behöver uppenbarligen inte enbart vara någon fysisk förstörelse som avses, utan är framför allt andligt. Det handlar återigen om avguderi, falska gudars maktanspråk och vilja att ockupera Guds domän, den plats han utsett för sin närvaro, som ju templet var.

När Jesus relaterade till detta såg han dels bakåt men också fram emot det som skulle ske år 70 e Kr, när templet återigen vanhelgades av romarna. I linje med den profetiska förståelsen av viktiga händelser som kan ha flera uppfyllelser, avser det även tiden före hans egen återkomst. Ett tecken på att det eskatologiska skeendet börjar kulminera, är att något kommer att ske i Jerusalem, på helig plats. Det beror naturligtvis på hur man tolkar detta. Kommer det att byggas ett tredje tempel där Guds fiende kommer att manifestera sitt slutgiltiga uppror mot levande Gud och hans vilja med Sion, det judiska folket och församlingen? Ingen vet med bestämdhet, det finns många tolkningar. Det kan ske på ett helt annat sätt. Men det är något man ska vara vaksam på och följa vad som kommer att hända i Israel och Mellanöstern.

+++

I Bibeln har templet varit ett genomgående tema, alltså den speciella plats Gud utvalde för sin egen närvaro. Israels historia handlade mycket om templet och den kris som följde efter att det första och andra templet förstördes, dels av babylonierna, dels av romarna. Judendomen har för alltid förändrats efter detta.

Man förlitade sig på Guds välsignelser, hans närvaro så länge templet stod där, något profeten Jeremia förkastade. Det räckte inte med det, folket måste också leva i enlighet med Guds vilja i förbundet.

Konskevensen av den utbredda avgudadyrkan blev så allvarliga att Gud dömde folket till att gå i exil, och templet förstöras. Han hade under långa tidet varnat dem för att tillbe de omgivande folkens avgudar, b la Baal och Astarte.  Profeterna gick till skarpt angrepp mot de avfälliga kungarna, och folket för den andliga otrohet mot Gud de var skyldiga till, och de moraliska följderna därav. Därför profeterade de också om den kommande Frälsaren, Messias, som skulle rädda dem från deras synder, ge dem ett nytt hjärta i det nya förbundet som skulle fullborda förbundet med Abraham och som byggde på tro, den rättfärdighet som kommer genom tro. Lagen hade sin tid och uppgift, men Guds frälsning är alltid av nåd i Bibeln, som människan får tro på , ta emot och hålla sig till i tillit och trofasthet.

Templet uttrycker just det speciella med Bibeln, att Gud efter syndafallet söker den förloraded mänskligheten för att kunna rädda den från synd och uppror, och själv kunna bo bland sitt folk. Därför finns temat hela vägen från det enkla tabernaklet i öknen , via de två stora templen i Jerusalem, till Jesus själv och de troende som genom Andens inneboende blir levande tempel åt Herren. Gud bor inte bara mitt bland sitt folk, utan i deras ande.

I Upb finns ingen tempel längre, för att Gud själv är där , och hans förlossade och helgade folk. Då behövs inget tempel längre.

Mer om det i nästa del.

Del VI

För att komplettera framställningen av templets betydelse återknyter jag nu till en av de viktigaste sammanhangen för att förstå den sista tiden och som kompletterar framställningen i b la Daniels bok, Uppenbarelseboken. Det handlar om det Paulus skrev i 2 Tess. Förväntningarna på att Herrens dag var nära i församlingen föranledde Paulus att reda ut begreppen och uppmana dem  att inte bli rädda och förvirrade. Det är också bland de mest svårtolkade verserna i Bibeln, precis som flera av de andra eskatologiska texterna. Därför kanske man kan ana att det finns en gudomlig avsikt med detta, att det inte ska vara helt glasklart. Vi får veta tillräckligt för att vara vakna över skeendet i stort och inte bedras, men detaljerna är dunkla. Det gäller särskilt v 6.

När det gäller vår Herre Jesu Kristi ankomst och hur vi skall samlas hos honom, ber vi er, bröder, 2 att inte så plötsligt tappa fattningen och bli skrämda, vare sig av någon ande eller av något ord eller brev, som påstås komma från oss och som går ut på att Herrens dag har kommit. 3 Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram, 4 motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud. 5 Kommer ni inte ihåg att jag sade er detta, när jag ännu var hos er? 6 Ni vet vad det är som nu håller honom tillbaka, så att han kan träda fram först när hans tid kommer. 7 Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam. Han som nu håller tillbaka måste endast först röjas ur vägen.

8 Sedan skall den laglöse öppet träda fram. Men honom kommer Herren Jesus att döda med sin muns anda och förgöra, när han visar sig vid sin ankomst9 Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under 10 och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. 11 Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen 12 och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.

13 Men vi är skyldiga att alltid tacka Gud för er bröder, Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta, genom att Anden helgar er och ni tror sanningen. 14 Det är detta som Gud har kallat er till genom vårt evangelium, för att ni skall vinna vår Herre Jesu Kristi härlighet. 15 Stå alltså fasta och håll er till de lärdomar ni har fått, muntligt eller genom brev. 16 Må vår Herre Jesus Kristus själv och Gud, vår Fader, som har älskat oss och i sin nåd gett oss evig tröst och gott hopp, 17 uppmuntra era hjärtan och styrka er till allt gott i ord och gärning.

Jag återkommer med ett specialstudium av v 6 längre fram eftersom det språkligt sett är speciellt och måste analyseras lite mer!

Det helt uppenbara är att att Jesus inte kommer tillbaka och Herrens dag inte kommer förrän samma avgörande tecken som Daniel, Jesus själv och Upb pekar på, blir en verklighet. Det är att laglöshetens människa träder fram, sätter sig i templet och utger sig för att vara Gud. Det blir möjligt genom avfallet , ἀποστασία apostasia.   Innebörden är att vända sig ifrån i uppror, överge. För att Antikrist ska kunna få makt den korta tid som blir hans har naturligtvis mycket måste förberedas under en lång tid. ”Laglöshetens hemlighet” var  verksam redan på Paulus tid, och den har fortsatt fram till våra dagar. I Bibeln talas det om olika slags mysterier, μυστήριον och ordet förekommer 27 ggr. Det betyder något som var fördolt. men som uppenbarats, avslöjats av Gud själv.

Ordet förekommer ett flertal ggr i Daniels bok, Han kunde ju med Guds hjälp förstå och tolka drömmar och deras för vanliga människor dolda budskap.

Det förekommer i evangelierna när det handlar om himmelrikets, Guds rikes hemligheter.

I Paulus brev handlar det dels om mysterier med Israels förhärdande, dels om Guds fördolda frälsningsplans alla aspekter som uppenbarades genom evangeliet. Jag återkommer till ett detaljstudium av begreppet framöver.

Vad gäller det som håller den laglöse, Guds motståndare, den sataniskt styrde Antikrist tillbaka, så finns det flera förslag, att det är församlingen, den helige Ande själv , lagen, det världsliga regementet, eller ärkeängeln Mikael.

Det är svårt när det bara finns detta enda bibelställe, Paulus tar inte upp saken någon annanstans i sina brev. Vad avfallet syftar på kan man också fundera över. Ordet apostasia förekommer bara här och i Apg 21:21.

I Matt 24:10 där Jesus förutsäger att många skall används ett annat ord σκανδαλίζω (skandalizō), som också betyder att avfalla från, stöta sig på något, bli  sårad. Det sägs i samband med att många kommer att bli förföljda och dödade, vilket naturligtvis kan väcka dessa reaktioner.

Men, hans framträdande förknippas även i dessa verser med templet, hur vi nu ska förstå det. Avgrundsdjupen i detta upproriska hömod som ska känneteckna den Laglöse är att han säger sig vara Gud och sätter sig i Guds tempel, vad nu det betyder. I denne person kulminerar det sataniska upproret som började i änglavärlden och som tragiskt nog spreds till människosläktet, som förfiftades av denna ursprungliga lögn: att vilja bli som Gud, bli Gud, men utan Gud själv. Synd är brott mot Guds lag,  och den laglöse skapar sina egna regler. Synd är överträdelse mot Guds vilja, att inte erkänna honom och hans ord som det högsta goda, sanna och rätta. Den laglöse kommer att få så mycket makt att han kan omkullkasta den moraliska och andliga ordningen som Gud uppställt för vårt bästa.

Vi har av nåd blivit frälsta genom tron på Jesus, som dog för vår synd och tillintetgjorde satans makt och döden,  blir födda på nytt av Guds Ande och delaktiga av gudomlig natur som Faderns adopterade söner och döttrar. Det är något helt annat.

Men den alternativa andligheten, nyandligheten proklamerar att människan är gud genom att upplysa henne om att hon är det, och genom övningar, affirmatoner, kontakt med andar bygga upp sitt högre gudomliga jag. Det är den urgamla lögnen, laglöshetens hemlighet som varit verksam från begynnelsen. Den går utanför de gränser Gud satt upp för sin skapelse  och gör människan till gud, till centrum. Antikrits tal är 666, människans tal i sin absoluta klimax av uppror, självcentrerat oberoende, otro och vägran att böja sig i ödmjukhet inför den sanne Guden, Skaparen och Frälsaren. Laglösheten visar sig ju också i tilltagande våld, respektlöshet, normlöshet, omoral, brottslighet, och en tilltagande förföljelse av krisitna över hela världen.

Därför kommer laglöshetens människa, fördärvets son, säkert att ha många gelikar och sympatisörer eftersom denna lögn om människans inneboende gudomlighet spridits under lång tid.

Det är så tydligt i vad Paulus skrev. Det har med vår relation till sanningen att göra, den sanning som finns i evangeliet.  9 Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under 10 och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. 11 Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen 12 och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.

Hur det antikristliga systemet har utvecklats och kommer att se ut återkommer jag till. Men här kan man läsa lite mer så länge: https://wordpress.com/post/alefochomega.com/2023

Ytterst handlar det därför om vem vad tillhör, vem man tillber och lyder. Det kommer att visa sig vilka val man gjort och gör, och hur man då förhåller sig till det stora bedrägeri som understöds av tecken och under för att förvilla. Den som förnekar att Jesus är Kristus, Gud kommen i köttet, den enda vägen till Gud, riskerar att bli bedragen, eller är redan bedragen. Det är antikrists ande, lögnens ande, som förnekar Guds frälsning.

Det enda säkra platsen är i Guds närvaro, att hålla sig till hans Ord och leva i ständig bön och tillbedjan. Vi har löften om att bli bevarade från allt det onda om vi håller oss nära Herren Jesus.

+++

Världshistorien kan beskrivas i imperiers uppgång och fall, maktstrider och krig. Det har format nationerna och historien, och gör det än idag. Folken drabbas hårt, ochfår i alla tider fått utstå svåra lidanden i krig och konflikter, under orättfärdiga och förtryckande härskare.

De syner Gud gav profeten Daniel om de stora imperier som skulle påverka judarnas situation, fick han långt innan de kom till makten. Daniel fick också en glimt av det himmelska rike som skulle bli en verklighet och som skulle krossa alla andra riken 7:9-15). Han fick vishet från Herren att tolka kung Nebukadnessars dröm som också visade att det efter de stora rikena skulle komma ett rike av ett helt annat slag (kap 2:44). Guds rike kom till jorden med Jesus Kristus och utbreder sig sedan dess på så sätt att det sprids till alla folk och nationer, och finns mitt ibland Guds folk och i våra hjärtan genom den helige Ande.

I GT varnade Gud sitt folk genom sina profeter för att de  inte höll sig till förbundet i tro och lydnad,  för att en dom skulle komma, vilket också skedde.  Det finns också många varnings-och domsord till grannfolken vilket visar att Gud haft full överblick i händelsernas kaotiska mångfald och ibland ingripit för att styra utvecklingen mot det som varit hans yttersta mål: att förbereda ett folk, ett land och en stad för sin egen Son, den utlovade Messias. På så sätt skulle ju hans Rike komma till jorden, så totalt annorlunda än världens till det yttre mäktiga imperier.

Jesus talade ju i sina liknelser om Riket, den minsta av alla frön, som sås i jorden och sedan växer upp. (Luk 13_18-29). Förutsättningen för att  Guds Messias skulle inta den eviga tronen i detta Rike som Kung,  var att dö.

Jesus svarade: ”Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. 24 Amen, amen säger jag er: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt. 

Att Jesus gav sitt liv för allas frälsning kan visserligen ses som den totala svagheten, att låta sig dödas av maktmänniskor som ett nederlag, och det föraktas av många, men det är i själva verket Guds överlägsna kraft. Han segrar genom sin rättfärdighet och sin utgivande kärlek.

18 Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. 19 Det står ju skrivet: Jag skall göra de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ner.  20 Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? 21 Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror. 22 Ty judarna begär tecken och grekerna söker visdom. 23 Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. 24 Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. 25 Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.

Men när Jesus kommer tillbaka är det som härskare över alla och allt, som Herrarnas Here och Kungarnas Kung. Då förbleknar alla andra namn inför hans majestät , och alla fientliga makters inflytande upphör för evigt.

+

Gud och historien.

Gud har varit involverad i sitt folks historia och det som skedde när staten Israel bildades 1948 var naturligtvis i enlighet med Guds plan och lett av hans försyn. Judar hade, förskingrade som de var i nationerna, bett bönen ”Nästa år i Jerusalem” och hoppats på att någon gång få återvända till sitt land och sin huvudstad. De svåra politiska förvecklingarna när det skedde och än  idag är omöjligt att referera till här. Men det Gud gjorde för att förbereda för sin Sons ankomst första gången, har han gjort och gör också inför Kristi återkomst. Mitt i den komplicerade stormaktspolitiken och svårigheterna för människor på bägge sidor i en konflikt, verkar Gud rakt igenom allt detta för att fullborda sin plan, sin räddningsplan för alla folk.

Centrum för Guds historia är hans frälsningsverk genom Jesus. Under skiftande perioder och olika regimer i historien så har vi som troende alltid uppgiften att be för ledarskapet och på bästa sätt försöka leva som Guds ambassadörer på fientligt område. Vi vet att oräkneliga skaror har dött för sin tro för att de vägrade böja knä för någon annan herre än Jesus själv, och att förföljelsen har många ansikten; ateism, kommunism, olika dominanta religioner, militant sekularism och humanism, statsideolgier, dyrkan av totalitära ledare osv osv. Dessa riken är emot Herrens rike och hans vilja. De är i grunden antikristliga, emot eller iställer för, ett gudfruktigt, rättfärdigt styrelseskick. Men politiska ledare och  regimer kan vara mer toleranta och demokratiska, mer eller mindre fria från korruption, maktmissbruk .

Dock kan något gudsrike aldrig skapas av människor på jorden, det har alltid misslyckats p g a människans synd och svagheter. Det finns i vissa superkarismatiska kretsar osunda ideer om att församlingen redan nu har andlig makt att utöva även på samhälle och politik, att gudsriket redan manifesterats där. Men det är en helt främmande lära som inte står att finna i NT. Kristnas uppgift är att vittna och undervisa om Jesus, betjäna och hjälpa.  Guds rike är inte av denna världen och kommer först i sin fulla verklighet i och med Jesu återkomst. Sedan är det upp till var och en att engagera sig politiskt och /eller i samhällsfrågor som känns angelägna.

Det är en stor fråga om förhållandet mellan kyrka och stat och har förståtts på olika sätt genom historien, men det kan jag inte gå in på här.

Vi lever i en värld som är under fientliga makters inflytande,  andliga såväl som politiskt högst reella, och de kristnas väg går ofta genom betryck och lidande. Men vi vet att Herren är med sitt folk igenom allt, och att det bara är en tidsfråga innan hans rike blir uppenbarat. Under tiden tillhör vi honom, är redan medborgare i det eviga riket, och följer dess lagar. Vi fortsätter be för all överhet, för syskon som förföljs, för att missionsbefallningen ska fullbordas.

Nästa del ska handla om vad som kännetecknar den sista tidens globala antikristliga system som gör det möjligt för Guds motståndare att träda fram och dominera den korta tid han kommer att få. Många härskare har strävat efter totalt världsherrvälde men ingen har lyckats helt. I vår tid kan man behärska människors sinnen på ett helt unikt sätt genom Internet och den enormt snabba utecklingen av AI, artificiell intelligens. Vi är redan sammankopplade i stora datornätverk som fortsätter utvecklas och som alltmer används för övervakning och kontroll. Det pågår ett krig om sanningen, om fakta, om själva verklighetens beskaffenhet,  som det i och för sig alltid gjort, men med teknikens hjälp når det längre ut och djupare in i människors inre, och så otroligt mycket snabbare.

Forts. följer

Från Eden till det himmelska Jerusalem. Inledning.

 

 

 

 

 

Detta är något av ett favoritämne som jag återkommer till ofta.

 

Med utgångspunkt i Bibelns sista bok kan man titta tillbaka och se hur Gud har verkat i historien för att fullborda sin vision. Det är också en stor tröst och hjälp i varje konkret situation för oss alla att veta att Gud verkligen har sista ordet. Det är hans goda vilja som ska segra över allt ont, all död och förstörelse. Det vi läser i Uppenbarelseboken kap 21 är redan bestämt från den Allsmäktige att det kommer att ske, och vi väntar och ber att det blir som han bestämt från tidens begynnelse.

 

 

Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer. 2 Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum. 3 Och jag hörde en stark röst från tronen säga: ”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. 4 Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta.”5 Han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.” Och han sade: ”Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna.” 6 Han sade också till mig: ”Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag ge att dricka fritt och för intet ur källan med livets vatten. 7 Den som segrar skall få detta i arv, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son.

 

 

 

Det finns många sätt att sammanfatta vad Bibeln handlar om, t ex  att Gud skapar människor i sin avbild för att vara hans familj på jorden och sedan griper in konkret i historien för att rädda oss när vi vänt ryggen till honom.  I linje med detta kan man tala om ett annat övergripande tema, hur Gud gör sig närvarande för att visa vem han är och för att kunna ta oss till sig. Då handlar det om Guds boning, där Han ÄR och bor själv, och bjuder in oss att vara. Det krävs naturligtvis extraordinära åtgärder för att Gud den Helige ska kunna bo mitt ibland syndiga människor, som så lätt avfaller från hans väg. Därför var det noga reglerat hur hans folk skulle få nalkas honom i tabernaklet i öknen och senare i templet genom offerkulten. Det oerhörda är ju att Gud till sist och slutligen tog sin boning bland människorna genom att själv bli människa.

 

Se Joh 1:14.”Och Ordet blev kött och tog sin boning (ἐσκήνωσαν , eskenåsen, slog upp sitt tält )ibland oss.  Det är kulmen på Guds frälsningsgärning att själva komma till oss. Jesus dog på korset för vår synd och uppstod för att vi skulle kunna nalkas Gud som förlåtna och högt älskade barn.

 

 

Det finns många aspekter av mysteriet med Guds frälsning och det uttrycks också med olika slags terminologi, som kompletterar varandra. Paulus talar om hur vi som skyldiga till synd inför Gud blir frikända och får en rätt ställning inför Gud. Vi försonas med Gud, den fiendeskap som vi var upphov till genom otro och ovilja att höra och göra hans vilja upphävs av Gud själv genom Jesu död. Vi går från död till liv, från mörker till ljus, från synd till frihet, från lögn till sanning osv.

 

 

 

+++

 

 

 

Men tillbaka till början först!

 

De människor han valde att skapa skulle vara hans familj på jorden, hans folk, på samma sätt som Gud har ett himmelskt hov av höga andeväsen av olika slag, ärkeänglar,  änglar, Vi kan naturligtvis inte förstå var för Gud gjorde det, Han är ju en fullkomlig enhet av gemenskap i sig och har inga som helst behov av vare sig änglar eller människor, men ändå kan man ana att det har med Kärlekens själva väsen att göra: att skapa, och glädjas över sin avbild i det, att låta leva, att ha utbyte, att få ge ut av sitt liv. Gud ”behöver” inte vår kärlek eller tillbedjan men tar emot den som tillbörligt är av sina skapade varelser.

 

Eden var den plats där Gud var närvarande på ett speciellt sätt, mer om det i nästa del.

 

Vad som hände före , när Gud skapade universum och gjorde jorden beboelig kan ha tagit mycket lång tid. Jag har själv inget problem med att universum är över 13 miljarder år. Det visar snarare på Guds ofattbara storhet mätt i tid och rum. En del menar att det behövdes sådana enorma tidsrymder för att alla grundämnen, gaser, stjärnor, galaxer skulle ha de exakta förutsättningarnta för att på ett perfekt sätt åstadkomma det unika liv vi har på vår vackra planet,  förutsättningarna  för att skapa oss av detta stjärnstoff, av materia, av jordens stoft som Bibeln uttrycker det. Det är så enormt mycket som måste stämma på biljondelen för att planeterna i vårt närområde, avståndet till solen, förutsättningarna för liv i och genom atmosfären, på jorden. Vi hör ju ihop med allt levande och är en del av naturen. De sju skapelsedagarna lär oss sedan så mycket mer än om enbart det fysiska universums tillblivelse, och hur genialt Mosebokens författare framställer det på ett unikt teologiskt sätt i jämförelse med andra kulturers skapelsemyter.

 

Jag säger som alltid att det krävs mycket blind tro på slumpens överraskande intelligens för att mena att allt intelligent liv, så förunderligt vacket och välordnat, uppstod av sig självt.

 

 

+++

 

 

 

 

 

Frågan om den historiske Adam och Eva är fortfarande ständigt aktuell och det finns många intressanta resurser finns för att fördjupa sig i detta. Det finns alltid olika meningar om saken bland kristna, men jag tror för min del att de var det första människoparet och att de samtidigt var mer än sig själva, eftersom det som hände med dem även präglar vår verklighet som deras ättlingar idag. Vi tillhör Adamssläktet på ett djupt existentiellt sätt, och det som hände dem förklarar våra existentiella situation. Det som brukar kallas syndafallet var en veritabel naturkastrof som påverkade mänskligheten och i förlängningen den övriga skapelsen. Vi ser konsekvenserna av synden överallt i onda handlingar mot medmänniskor, förstörelse av naturen.

 

 

Arvsynden i semantisk och traditionell mening kan vara svår att förstå. Vi ärver ju inte Adams synd eller skuld utan var och en av oss har ansvar för vår egen verksynd som man brukar tala om, att vi alla syndar. Men vi ärver s a s det tillstånd av andlig död och fysisk död som var ett resultat av de första människornas synd. Det är ingenting vi kan åtgärda själva, annat än att det på en rent mänsklig nivå naturligtvis är bra att vi är så snälla och justa mot andra vi bara kan. Men, relationen till Gud och även ytterst till oss själva och andra, måste åtgärdas genom det sätt Gud bestämt att det ska ske på. Vi måste inse, och det sker b la genom genom lagens verk, samvetet i viss mån, att det är något fundamentalt fel med oss i vår från Gud bortvända natur; vi kan inte låte bli att tänka dåliga tankar, vara själviska, inte bry oss om Gud eller älska vår nästa. Vi kan inte inte synda. Det enda radikala sättet är att vi dör från denna gamla människa och att vi får födas på nytt av Ande och vatten. Allt är Guds eget verk i och genom Jesu död på korset. Vi får tro att Jesus tog allt vårt onda och ger oss sitt goda.

 

 

Vi kommer till  världen, växer upp och lever i den utan en medvetenhet om att Gud är vår Skapare och Herre, utan vilja att älska och tjäna Gud, ha honom i centrum och göra hans vilja. Det är något vi måste få veta, höra om i Guds eget Ord, och så födas på nytt för at bli de nya skapelser som verkligen blir hans barn. Det är samma sak som att vi är andligt döda i oss själva, skilda från livet i Gud.

 

 

Genom skapelsen är vi naturligtvis förbundna med Gud och helt beroende av honom för vårt liv, för varje andetag, och varje människa är skapad till hans avbild, men i vårt naturliga tillstånd, vår mänskliga natur, varken förstår, vet eller vill vi relatera till Gud på hans villkor. Människan är ju obotligt religiös och måste tillbe något , tjäna och lita på en högre makt. Det ligger i oss, vi är skapade av och för Gud. Men utan hans  uppenbarelse och vägledning kommer man så fel och hamnar i avguderi.

 

 

Vi är verkligen helt unika som människor,  vilket jag återkommer till i den första delen.

 

 

Eskatologisk ordbok. Del I-IV.

newjerusalem

Inledning.

Kristna har alltifrån Jesu uppståndelse och himmelsfärd väntat på hans återkomst till jorden.

I Apostlagärningarna 1 kan vi läsa: När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn. 10Medan de såg mot himlen dit han steg upp, stod plötsligt två män i vita kläder hos dem. 11De sade: ”Galileer, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen.”

Över 2 000 år senare väntar vi fortfarande, och längtar efter detta. Ingenting annat kommer att få ordning på situationen i världen än att Gud själv slutligen griper in genom Jesu återkomst, och att han utövar sin makt att omintetgöra sina fiender, de andliga och de världsliga. Mänsklighetens historia har varit en tragisk historia med tyranniska imperier som avlöst varandra, orättvisor, våld, lidande och förföljelse. Samtidigt har Guds försyn verkat på så många sätt och medmänsklighet och goda gärningar har ständigt varit en stark motkraft mot det onda.

Men vi är alla, eller borde vara överens om ATT Jesus kommer tillbaka vid tidens slut, men inte när. Den svårigheten möter vi i de profetiska och apokalyptiska texterna; det är omöjligt att fastslå tidpunkten för de olika skeenden som skildras i dessa texter. En del försöker ändå och konstruerar tabeller utifrån sin tolkning.




Vi kristna är ett i Anden, och kan ändå ha olika förståelse av Bibeln, särskilt när det gäller skapelsen och eskatologin. Men vi kan alltid vara oense på ett respektfullt sätt, för ingen av oss vet med full säkerhet, även om det finns vissa gränser för vad som kan räknas som trovärdigt och i linje med god klassisk kristen tolkning. Här ska jag ta upp några viktiga begrepp som har med tidens slut att göra.

Det är relaterat till hur man ser på det s k uppryckandet och vedermödan (eller den stora nöden), tusenårsriket, Guds domsförfarande och Herrens Dag, Parousin och vad som sker med de ofrälsta vid den slutgiltiga domen . Det vi vet är att Gud sedan ska skapa nya himlar och en ny jord, men det är något vi inte kan föreställa oss, lika lite som vi förstår hur livet i Guds evighet med nya kroppar efter uppståndelsen.

+++

Det finns några centrala begrepp som det är bra att kunna särskilja och förstå vad de betyder.

1. Herrens ankomst , Parousin, παρουσία. Den sker i stor makt och härlighet, synlig för alla. Själva ordet förekommer 24 ggr i NT och kan ha en vardaglig betydelse av att komma, men det handlar oftast om den speciella händelsen när Jesus Kristus kommer tillbaka i härlighet och makt.

Utgångspunkten är vad Jesus själv säger i det s k eskatologiska talet i Matt 24-25, med paralleller hos Markus och Lukas. Lärjungarna frågade om tecknet på hans återkomst och den här tidsålderns slut, och de svar han ger där återkommer jag till i en särskild del.

Paulus skrev i 1 Tess 3 om hur de kristna skulle förhålla sig till det faktum att troende dog. Förväntningarna på att Jesus skulle komma tillbaka snart var stora och frågorna var många som handlade om detta.

Bröder, vi vill att ni ska veta hur det blir med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp. 14 Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så ska Gud på samma sätt genom Jesus föra fram de insomnade tillsammans med honom.

15 Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst (parousi) ska alls inte komma före de insomnade. 16 När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först. 17 Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren. 18 Trösta därför varandra med dessa ord.

(Samma ord, parousi, används också om Guds fiende, den Laglöses ankomst i 2 Tess 2:8, 9.)

Då ska alla som tillhör honom samlas och få vara med Herren, (ἐπισυναγωγή (episunagōgē) de som lever vid hans återkomst och de som dött i Kristus . Det är den efterlängtade stund när alla troende får möta Herren och samlas hos honom, vara hos och med honom.

Ordet i texten för uppenbarar sig här är ἀποκάλυψις , apokalypsis, ett annat centralt begrepp, som förekommer 18 ggr i NT. Det betyder det som avslöjas, blir synligt, som uppenbaras från att ha varit dolt. Inledning till Upb börjar så:  Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske.

Paulus använder ordet när han undervisar de kristna om den hemlighet (mysterium) som uppenbarats (avslöjats, gjorts känt) om Guds frälsningsplan, t ex Efes 3.

2 Tess 2: Gud är rättfärdig: han straffar med plågor dem som plågar er  7 och låter er som plågas få lindring tillsammans med oss. Det sker när Herren Jesus uppenbarar sig från himlen med sina mäktiga änglar 8 i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. 9 De ska straffas med evigt fördärv, skilda från Herrens ansikte och hans härlighet och makt, 10 när han kommer på den dagen för att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem som tror. 

I Upb återfinner vi inte själva ordet om Jesu återkomst, parousin, men det skildras på detta sätt:

Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. 12 Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv, 13 och han var klädd i en mantel som var doppad i blod, och hans namn är Guds Ord.✱ 14 De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt rent linne. 15 Ur hans mun kom ett skarpt svärd som han ska slå folken med, och han ska styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. 16 Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: ”Kungarnas Kung och herrarnas Herre.”

17 Och jag såg en ängel som stod i solen och ropade med stark röst till alla fåglar som flög uppe på himlen: ”Kom och samlas till Guds stora måltid, 18 så ska ni få äta kött av kungar och befälhavare och mäktiga män, kött av hästar och deras ryttare och kött av alla människor, fria och slavar, små och stora.”

19 Och jag såg vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade till strid mot ryttaren på hästen och mot hans här. 20 Och vilddjuret greps tillsammans med den falske profeten, som hade gjort tecken inför vilddjuret och därigenom förlett dem som tagit emot vilddjurets märke och tillbett dess bild. Båda kastades levande i eldsjön som brinner av svavel. 21 De andra dödades med svärdet som gick ut ur ryttarens mun, och alla fåglarna åt sig mätta av deras kött.

+++

Vad gäller den sista tidens händelser så leder de fram till det profeterna skrev om : Herrens dag, den speciella tidsperiod då Gud låter sina rättmätiga vredesdomar drabba de människor som vägrat omvända sig och som aktivt motarbetat hans vilja. Gud tar tillbaka sin skapelse från de sataniska makter som härjat och förstört, befriar och upprättar sitt förföljda folk, dömer alla nationer och enskilda människor. Det är ett genomgående tema främst hos profeterna, så det går inte att referera till alla bibelställen här.

Herrens dag omnämns också i NT, t ex Apg 2:20, 1 Kor 5:5, 2 Kor 1:14, 1 Tess 5:2, 2: 2:, 2 Petr 3:10, Upb 6;17, 6:14.



Vedermödan, den stora nöden.

Det ord som används på ca 45 ställen i NT är (θλῖψις  ) och 69 ggr i GT צָרָה, som betyder betryck, nöd, lidande, trångmål. Vad gäller NT används ordet stor nöd i Matt 24, Jesu eskatologiska tal. I Upb används ordet i första kapitlet där Johannes säger sig ha del i de heligas betryck, och de andra ställen i samma bok visar att det är en pågående nöd och förföljelse. Hos Paulus återfinns ordet om de kristnas lidanden, svårigheter och förföljelse i den här världen. En del menar att den stora nöden ska vara i sju år, något som jag återkommer till.

I Daniels bok är det i kap 12:1 som den stora nöden nämns.

På den tiden ska Mikael träda fram, den store fursten som står som försvarare för dina landsmän. Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då folken blev till och fram till den tiden.Men på den tiden ska ditt folk bli frälst, alla som är skrivna i boken. 2 De många som sover i mullen ska vakna, några till evigt liv och andra till förakt och evig skam. 3 De förståndiga ska då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet som stjärnorna för alltid och för evigt.

I en del kretsar förknippar man den s k vedermödan med årsveckan i Daniel 7:27. Det finns ingen bibeltext som nämner en sjuårsperiod tillsammans med vedermöda, nöd. Daniel 12 omnämner en svår tid och i Upb talas om de som kommit ut ur den stora nöden, inte hur lång den ska vara. Men i Dan 7 och Upb 13 ges dessa angivelser för den begränsade period då den person som kallas Antikrist ska få makt, en tid och tider och en halv tid i Daniel 7, respektive 42 månader i Upb 13. Det finns alltså en utmätt tid då förföljelsen mot Guds folk kommer att kulminera.

Men så länge kristna levt i efterföljelse för sin Herre här på jorden har de lidit nöd och förföljelse, så det är ingenting nytt. Det är ändå helt klart att det kommer att öka i den yttersta tiden. Jesus sade att den sista tidens lidanden skulle bli så svåra att ingen skulle överleva om den inte blev förkortad.

I Jeremia talas om Jakobs nöd, t ex kap 30:7. Jag återkommer till det.

+++

Vad gäller uppryckandet hänvisar jag till detta tidigare inlägg så länge: https://wordpress.com/post/alefochomega.com/2781

Jag återkommer till Tusenårsriket i senare inlägg. Det finns olika meningar om detta messianska fridsrike, liksom det finns om det s k uppryckandet. De är också relaterade till varandra. De tolkningar man kommer fram till beror särskilt på hur man läser Uppenbarelseboken. Den i sin tur refererar genomgående till GT.

Fortsättning följer!

+++

Det är viktigt att börja med Jesu egen undervisning om den sista tiden och hans återkomst. Jag ska utgå från Matt 24 (med paralleller hos Mk och LK)  och infogar sedan de profetiska hänvisningar Jesus själv gör. 

Man brukar tala om tre olika sätt att se på profetiorna om den yttersta tiden, eskatologin: att de redan har inträffat (preterism), att de håller på att uppfyllas genom historien (historicism), och att de avser framtida händelser (futurism). 

Ett bra sätt att tänka utifrån för att få rätt perspektiv kan vara att utgå från själva gudsrikestanken. Jesus kom med Guds rike, han var det personifierat, och han förmedlar det under sitt liv på jorden. Guds rike har alltså redan kommit, till de människor som då rent fysiskt kunde komma till Jesus som Herre och Frälsare, och  sedan till alla som kommit till Jesus genom den helige Ande i historien, och som gör det idag. Guds är alltså redan här , som en fördold verklighet.

Just därför väntar vi också på Jesu återkomst när han kommer tillbaka och Riket ska bli fullt synligt och bestående, när allt motstånd är besegrat.

På engelska talar man om  already, not yet, redan men ännu inte.

Jag tror det är rätt teologisk utgångspunkt för att se på dessa ting.  Den mest omvälvande händelsen för världen blir när Herren Kristus kommer tillbaka och Guds domsförfarande kulminerar. Innan dess kommer det att bli en fruktansvärd tid. 

Men, samtidigt var det som skedde år 70 oerhört dramatiskt och avgörande för historien och det judiska folket och den verklighet lärjungarna levde i när Jesus talade till dem. 

På samma sätt har under historiens gång Guds folk utsatts för förföljelse under ogudaktiga härskare och det sker än idag. 

Så för min del tror jag att  man måste väga in flera aspekter för att kunna få någon slags överblick av den yttersta tiden, även om vi aldrig helt kan förstå allt Det är viktigt att se Daniels bok och de andra profeterna tillsammans med  Uppenbarelseboken och de nytestamentliga breven, som jag kommer in på senare. 

+++

Men först lite kortfattad bakgrund och historia.

Det utlovade landet var litet och hade alltid klämts mellan stormakterna. Det var det mindre storslagna tempel, kallat det andra templet, som återbyggts under stora problem och lång tid av de från fångenskapen i Babylon återvändande judarna, tack vare den persike kungen Cyrus edikt. Det hade stått färdigt 515. Men tillvaron blev aldrig igen som tiden före exilen, som under glansdagarna då kung Salomo och David regerade. Judarna var märkta som folk av den långa landsflykten. Gud hade varnat för detta från början, att de skulle fördrivas om de avföll till avgudadyrkan. Men det var trots allt deras tempel som Herodes arbetat på och förbättrat under decennier och som betydde så mycket för deras identitet och sammanhållning som folk.

Jesu profetia gick alltså i uppfyllelse 35 år senare. Herodes tempel blev klart ca 64 e Kr, och sex år senares raserades det av den romerska ockupationsmakten.

När Jesus lämnade templet och var på väg ut, kom hans lärjungar fram för att visa honom på tempelbyggnaderna. 2 Men han sade till dem: ”Ni ser allt detta? Jag säger er sanningen: Här ska inte lämnas sten på sten. Allt ska rivas ner.”

Det var alltså kulmen på det krig mot romarna som pågått sedan år 66. Seloterna var en grupp som ville störta ockupationsmakten och var pådrivande, medan de andra dominerande grupperna inom judendomen ville anta det erbjudande man fick från romarna om kapitulation i utbyte mot eftergifter. Judas från Galileen hade redan år 6-7 initierat ett uppror mot romarnas skattskrivning, vilket dock krossats. Tanken på våldsamt motstånd levde vidare och hade religiösa fananatiska övertoner eftersom man menade att  bara skulle ha Gud till Herre och inte betala skatt till de hedniska romerska kejsarna. 

För judarna på Jesu tid var naturligtvis dessa händelser av eskatologisk karaktär.  Jerusalem var omringat, men de romerska styrkorna mötte till en början starkt motstånd och hävde belägringen tillfälligt. Det var dock inbördes stridigheter mellan olika grupperingar bland judarna, och man kunde inte enas om strategi och försvar. Det fanns några somt o m förstörde livsmedelsreserverna vilket förvärrade sistationen drastiskt. Den judiske historieskrivaren Josephus ( 38-100 e Kr) har skildrat dessa fruktansvärda händelser i ”Om det judiska kriget”, något han själv var ögonvittne till. Han menade att denna katastrof inträffade på årsdagen av Nebukadnessars förstörelse av Salomos tempel 587 f Kr. Det vet vi inte men tanken är slående.

Deras tempel förstördes och plundrades, belägringen orsakade en svält som var så svår att man tvangs äta hö, kaoset och nöden var fruktansvärd. De var instängda när romarna forcerade murarna och folkmassorna trängdes ihop i staden utan utvägar i takt med att de romerska trupperna avancerade och motståndet från de judiska krigarna försvagades. Flyktingar från omkringliggande områden hade sökt sig till Jerusalem, förutom de många pilgrimer som var där för påskfirandet, så det var mycket folk i staden vid denna tid. Seloterna vägrade ge upp och förskansade sig på tempelområdet, vilket gjorde att romarna koncentrade sin insats dit. De desperata människorna pressades också i den riktningen. Det hela slutade med hundratusentals döda och att överlevande togs som krigsfångar och slavarbetare, eller dödades av vilda djur på arenor i provinserna.

Kejsaren Vespanianus son, generalen Titus, sägs ha velat att templet skulle vara intakt för att kunna lägga beslag på alla dyrbarheter, men det stacks i brand. På den berömda Titusbågen i Rom finns en relief som visar att Titus på vanligtsegermanér i triumf återvände till sin stad och att den sjuarmade ljusstaken från templet bars i procession som en värdefull trofé.

Seloterna flydde till Masada, dit de romerska trupperna kom och belägrade fästningen och intog den. Men det var efter ett par års strid, seloterna höll ut under svåra umbäranden, men till sist utspelades där ännu en fruktansvärda tragedi när det inte lyckades längre. Man begick kollektivt självmord istället för att låta sig besegras av fienden.

Tack vare Jesu varning (Matt 24:15) kunde de kristna undkomma fasorna just genom att fly till Pella i Jordanien, och återvände sedan till Jerusalem efter en tid.

+++

I nästa del fortsätter jag med detta: 

Själva tecknet på Jesu återkomst är bedrägerier och messiaspretendenter som ska uppstå. Det Jesus kallar födslovåndor är krig, svält, jordbävningar, förföljelse, falska profeter och laglöshet, kärlekslöshet, samt evangeliets utbredande.

Det är framför allt till Daniel som han gör den viktiga referensen i sitt eskatologiska tal. Det utgör också vad som verkar vara en tydlig vändpunkt i skeendet, som är avgörande.

+++

Del I

Det är mycket intressant att läsa de tre evangelierna parallellt och se likheter och skillnader i Jesu tal om den yttersta tiden och vad som är tecknet för hans återkomst. De viktigaste detaljerna överensstämmer naturligtvis, men sedan bidrar de olika betoningarna till en rikare helhetsbild, som alltid när det gäller de fyra evangelierna. Det blir dock för omfattande att analysera detaljerna här, så därför fortsätter jag med Matteus 24, och hänvisar till Lukas 21 och Markus 13 i enstaka fall.



Efter profetian om templets förstörelse fortsatte Jesus att besvara lärjungarnas frågor. De ville veta när detta skulle ske, alltså templets förstöring, och vad tecknet skulle blir för hans återkomst och den här världens slut. De fick inga exakta tidsangivelser, vilket är bra att komma ihåg när man ser exakta tidtabeller för det eskatologiska skeendet. 



Det går helt enkelt inte att fastställa med säkerhet eftersom Gud inte vill det.    Men vi får veta tillräckligt för att leva i bön och tjänst, vaksamhet och förberedelser för hans återkomst. En kristen ska alltid vara redo att möta sin Herre, och därför leva så varje dag.




Vi vet att denna tidsålder inte tog slut år 70 e Kr, vid den stora katastrofen och ödeläggelsen Det är alltså fortfarande något som ska ske, även om det delvis kan anses ha uppfyllts då. Så fungerar nämligen det profetiska ordet i Bibeln, det kan ha flera uppfyllelser i historien, som i detta sammanhang. Andra ord har uppfyllts en gång vid en bestämd tidpunkt i historien, som b la profetiorna om var Messias skulle födas, och hans uppdrag.




Ingen vet exakt när Jesus kommer tillbaka, men han har gett oss vissa tecken som kan peka i riktning mot att det närmar sig. Men det har man trott tidigare, kanske just för att det Jesus benämner som "födslovåndor" kan tolkas som att det skett många gånger i historien. Det har varit krig, farsoter, svält, jordbävningar ,andligt bedrägeri och förföljelse tidigare, men troligtvis inte i den skala som det kommer att bli i slutet av historien. 



Vad kommer då att vara speciellt med tiden före Jesu återkomst? Evangeliet ska ha nått ut till alla folk, falsk andlighet, avfall och laglöshet ökar, och kaoset tilltar så till den grad, som Lukas beskriver det, att  folken ska gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och bränningarnas dån. Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Ty himlens krafter skall skakas. (21:25) Men vi som tillhör Herren kan lyfta på våra huvuden, för då nalkas vår befrielse. (21:28).






Men det avgörande tecknet för att den sista fasen ska inledas kanske ändå är "förödelsens styggelse”  som Jesus tydligt markerar som en slags övergång. Det är den skriftkälla han hänvisar till explicit, Daniels bok. En del menar att det tecknet redan uppfyllts när de romerska legionerna stod på "helig plats", alltså inne på tempelområdet. Så kan det vara, utifrån tanken att profetiorna kan gälla vid flera tillfällen. Så uppfattades det säkert av de som kände till Skrifterna väl.





Men den avgörande skillnaden är ju att Jesus inte kom tillbaka synligt och i sin fulla makt och härlighet då, vi väntar fortfarande på hans återkomst. Därför återstår denna profetias uppfyllelse, vilket vi ser utifrån Daniels beskrivning av det fjärde riket,(kap 7) och den onde härskaren med stor makt (kap 11), och Uppenbarelsebokens beskrivning av de två vilddjuren i kap 13. Det hänger naturligtvis ihop, eftersom Guds Ande har inspirerat författarna att formulera så pass tydliga skildringar att vi kan vara beredda och känna igen tecknen, men inte övertolka och inte läsa in profetiorna löpande i vad som sker just nu. Det gäller att hålla huvudet kallt och vara så saklig som möjligt i vår tid.



Jag återkommer till detta i kommande delar.





De kristna trodde säkert att Jesus skulle komma i samband med skövlingen av templet, förstörelsen av Jerusalem år 70. Man väntade Jesu återkomst så intensivt att Paulus i det äldsta brevet till församlingen i Tessalonika var tvungen att lugna de troende som var oroliga för hur det gick med dem som hunnit dö innan Herrens ankomst, kap 4:




"Bröder, vi vill att ni skall veta hur det förhåller sig med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp. Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så tror vi också att Gud skall föra fram dem som insomnat i Jesus tillsammans med honom. Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till ankomst skall alls inte komma före de insomnade.  Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå.Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden  Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord. "





Här ser vi att det omöjligt kan handla om ett hemligt uppryckande. Vid Jesu ankomst rycks de troende som är i livet upp för att möta Herren i rymden, i själva luften, och inte till himlen alltså. De utgör en slags välkomstkommitté som åtföljer den store Konungen när han kommer tillbaka för att regera. Man kan tänka på Psaltaren 24 och bilden av hur just Kungen omges av sitt följe, sina tjänare i den mäktiga segerprocession som klart visar att alla fiender är besegrade.


När Herren Kristus kommer tillbaka uppstår de döda och sedan får dessa och de som lever äntligen möta sin Frälsare i rymden, samlas hos honom.





I :10   Själva berättar de om hur vi blev mottagna av er och hur ni omvände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda, Jesus, som har frälst oss från den kommande vredesdomen. 



Paulus skrev inte att de skulle vänta på uppryckandet innan!



I kap 3 läser vi: Och må Herren låta er växa till och överflöda i kärleken till varandra och till alla människor, så som även vår kärlek till er gör,så att han styrker era hjärtan och gör er oförvitliga och heliga inför vår Gud och Fader, när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga.

I 2 Tess, kap 1 läser vi :Och det sker när Herren Jesus kommer från himlen och uppenbarar sig med sina mäktiga änglar i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium.




Det handlar sammanfattningsvis alltid om Jesus synliga ankomst.






Paulus skrev alltså på fyra ställen i sina brev till församlingen i Tessalonika om Herrens ankomst, och en av de verserna används av de som förespråkar ett hemligt uppryckande av församlingen innan Jesu för alla synliga återkomst till jorden. Men det är som sagt svårt att hävda detta. 




+++




Det kommer att bli många delar i denna serie, men jag ville bara nämna detta med det s k uppryckandet först, alltså att man menar att Jesus skulle komma  två gånger, först för att hämta församlingen innan vedermödan, och sedan vid tidens slut. Det är en i kyrkohistorien ganska ny lära som spreds inom vissa kretsar och kallas "darbyismen". Jag tror inte den har stöd i Bibeln, men går inte in på detaljerna här.  För den som vill fördjupa sig och veta mer kan man t ex  läsa om den historiska bakgrunden på den här hemsidan, https://bibelfokus.se/pre-trib





+++



Del II








Det svåraste är som sagt alltid att veta NÄR det profetiska ska gå i uppfyllelse, och företrädare för olika "skolor"  håller fast vid sin tolkning. Man kan förstå det Daniel fick se i sina visioner om ett kommande sista rike och en Guds motståndare som ska få stor makt i sitt uppror dels kan ha stämt in på Antiokus Epifanes, Nero och andra som förändrade omständigheterna på ett drastiskt sätt för Guds folk, dels också kommer att stämma in på det antikristliga globala system som håller på att utvecklas i vår tid (och har gjort det under lång tid) och den person som på ett sataniskt sätt ska förkroppsliga detta uppror i sin person, alltså den Johannesbreven kallar Antikrist. Paulus benämner honom fördärvets son, den laglöse i 2 Tess.

Jesus talar intressant nog både om falska messiasgestalter, falska profeter och att en särskild person som utpekas som Messias, alltid är en falsk sådan . Det är alltid ett bedrägeri när någon menar sig vara det, eller att det sägs om honom att han är det. Jesus talar om att många ska komma i hans namn och påstå att de är Messias. Det stämmer med vad Johannes skriver i sina brev  skriver om antikrists ande som är verksam i världen, den ande som förnekar att Jesus är Kristus, som kommit i köttet, och som inte bara är emot Jesus som Kristus utan gör anspråk på att vara i hans ställe.

Det är visserligen inte ett direkt utpekande av den speciella person som ska träda fram innan Jesu ankomst, men man kan ändå förstå det som att. Det kan gälla historiska messiaspretendenter, men också den som träder fram i samband med det avgörande tecknet Jesus ger, om förödelsens styggelse.

Sälva meningen med hans tal är ju att inskärpa vaksamheten hos lärjungarna då, och  i alla tider, mot bedrägerier. Vi ska inte låta oss luras av anspråk, maktdemonstrationer, andliga tecken och under, och tro att Messias kommit tillbaka. Jesus, Guds sanna Messias och Herren, kommer bara på ett sätt, och det är vid historiens slut då hela jordens befolkning ska se det. Han ska komma tillbaka synligt i all sin härlighet och makt till jorden,  åtföljd av hela sin härskara.     24:27 Ty liksom blixten går ut från öster och syns ända borta i väster, så skall Människosonens ankomst vara. 

Se till att ingen bedrar er. 5 Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse. Många falska profeter skall träda fram och bedra många.

Om någon då säger till er: Se här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte. 24 Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda. 25 Jag har nu sagt er detta i förväg. 26 Om de alltså säger till er: Han är i öknen, så gå inte dit, eller: Han är i de inre rummen, så tro det inte. 

Det stämmer alltså väl med tanken om att det dels handlar om flera framträdanden under historien av antikristliga ledargestalter, men ändå om en speciell person, en han som de troende inte ska låta sig luras av att han skulle vara på jorden, här eller där, inne eller ute.

Som alltid är Skriften komplett i sin helhet när det gäller det Gud vill att vi ska få veta, i det här fallet genom det Johannes och Paulus skriver om denne person.




+++



Jag fortsätter med Matt 24.

Nöden som kommer att prägla händelserna strax före Jesu återkomst är av den magnitud att ingenting kan från världens begynnelse kan liknas vid den, och då har det ändå hänt obeskrivligt fruktansvärda saker under historien. Därför kan det inte stämma med tolkningen att allt redan fullbordades det första århundradet.

Jag återkommer kanske till "de dagarnas nöd" och om det är det som brukar kallas vedermödan, och som en del anser vara den sista årsveckan i Daniels bok, kap 9:24.27. Det handlar om några av de svåraste verserna i Bibeln att förstå och det finns många tolkningar. Det kräver ett noggrannt studium av Danielsboken i sin helhet och några av de bästa kommentarerna till den.

Men hur som helst, Jesus kopplar ju ihop förödelsens styggelse (återkommer till det också)  med den stora nöden, så det måste finnas ett samband, något som framgår av texten.

Efter den förfärliga tiden ska alltså detta ske, och återigen upprepar Jesus hur han, den sanne Messias, ska komma tillbaka. Ingen annan som menat sig vara han har alltså fel, vilket är ett väldigt tydligt tecken att hålla sig till så att man inte blir bedragen. Ingen människa på jorden kan vara Messias, hur stora under han än gör, eftersom den verklige Messias är i himlen sedan sin uppståndelse och himmelsfärd och väntar på att komma tillbaka.

När ni då ser 'förödelsens styggelse', som profeten Daniel talar om, stå på helig plats - den som läser detta bör noga lägga märke till det - 16 då måste de som är i Judeen fly bort till bergen. 17 Den som är på taket skall inte gå ner för att ta med sig det som finns i huset, 18 och den som är på åkern skall inte vända tillbaka för att hämta sin mantel. 19 Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! 20 Be att ni inte måste fly under vintern eller på sabbaten. 21 Ty då skall det bli en så stor nöd att något liknande inte förekommit sedan världens begynnelse och aldrig mer skall förekomma. 22 Och om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas.

23 Om någon då säger till er: Se här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte. 24 Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda. 25 Jag har nu sagt er detta i förväg. 26 Om de alltså säger till er: Han är i öknen, så gå inte dit, eller: Han är i de inre rummen, så tro det inte. 27 Ty liksom blixten går ut från öster och syns ända borta i väster, så skall Människosonens ankomst vara. 28 Där den döda kroppen är samlas gamarna.

Strax efter de dagarnas nöd skall solen förmörkas och månen inte ge sitt sken. Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas. 30 Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk skall jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet 31 Med starkt basunljud skall han sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra.




+++




Sedan undervisar Jesus om hur vi ska kunna leva i vaksamhet och vara förberedda på det som skall komma. Vi kan alltså lära oss av tidstecknen och av tidigare bibliska händelser, som under Noas tid. Det intressanta att notera att vi finner uttrycken " tas med"och  "lämnas kvar", något som populariserats av de som hävdar att det kommer att ske ett hemligt uppryckande före Jesu återkomst. De som då, enligt dessa, kommer att lämnas kvar (left behind) är de som alltså blir kvar och genomlider den sista svåra tiden när Antikrist ska regera i sju år. De som tas med är då de som rycks upp till Jesus och slipper detta.

Här är det dock tvärtom i det sammanhang Jesus ger åt de orden. När det gällde vad som skedde på Noas tid var det de som togs med som gick under i den stora floden, och de som lämnades kvar som blev räddade. Det var ju bara Noa och hans familj som lämnades kvar och överlevde i arken.


32 Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. 33 När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han är nära och står vid dörren. 34 Amen säger jag er: Detta släkte skall inte dö, förrän allt detta händer. 35 Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. 36 Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

37 Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. 38 Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, 39 och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla - så skall Människosonens ankomst vara. 40 Då skall två män vara ute på åkern. Den ene skall tas med, den andre lämnas kvar. 41 Två kvinnor skall mala på en handkvarn. Den ena skall tas med, den andra lämnas kvar.

42 Var därför vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer. 43 Men det förstår ni att om husets ägare visste när på natten tjuven kom, då skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus. 44 Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.

45 Om det finns en trogen och förståndig tjänare, som av sin herre blivit satt över de andra tjänarna för att ge dem mat i rätt tid, 46 salig är den tjänaren, om hans herre finner honom göra så, när han kommer. 47 Amen säger jag er: Han skall sätta honom över allt vad han äger. 48 Men om tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer, 49 och han börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med dem som är druckna, 50 då skall hans herre komma en dag när tjänaren inte väntar honom och i en stund han inte känner till 51 och hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland hycklare. Där skall man gråta och skära tänder.


Jag avslutar och sammanfattar i nästa del och gör några jämförelser med Markus och Lukas versioner, innan jag ska fortsätta med det s k tusenårsriket och Uppenbarelseboken.






+++







Del III




Genrebestämningen av Bibeln hjälper oss  att tolka de olika stilarna i böckerna. Uppenbarelseboken är den enda renodlade apokalyptiska boken, även om den samtidigt är  profetia och brev till församlingarna. Andra apokalyptiska böcker i GT är främst Sakarja och Daniel.  Ordet ἀποκάλυψις (apokalupsis betyder att visa något som varit och är dolt för oss, i biblisk mening betyder det att vi får en glimt av Guds perspektiv på världen, och  han uppenbarar detta för sina betrodda tjänare för att låta dem veta vad som ska ske. Det är alltså inte de katastrofala och omvälvande händelerna i sig som avses.

När det gäller att beskriva de himmelska realiteterna och vad som kommer att hända (dels i den nära framtiden för de troende som levde under det första århundradet, dels för de som kommer att leva i den sista tidsperioden), så är det enda sättet att uttrycka sig  i bildspråk, symboler. Det är naturligtvis lika sant, språket beskriver en andlig verklighet och händelser som kommer att ske på jorden.

Apokalytik kännetecknas av visioner, symboler. Den har en speciell karaktär där kampen mellan Gud och hans fiender ställs på sin spets, det finns inga gråzoner. Gud avslöjar verkligheten, vad som pågår under ytan, straffar sina fiender och upprättar sitt folk under omvälvande skeenden vid tidens slut, i naturen och i världen. Det är för eller emot Herren som gäller, svart eller vitt, och alla påverkas.

I den intertestamentala perioden som omfattade tiden mellan avslutningen av GT med profeten Malaki, och den nytestamentliga perioden var judisk apokalyptik vanlig. Gud var s a s tyst i ca 400 år och det judiska folket bearbetade sitt öde under denna turbulenta tid samtidigt som de påverkades av politiska förändringar i sin omvärld. Därför finns mycket skriftligt material från den här tiden, de s k Apokryferna eller utomkanoniska skrifterna, och de pseudepigrafiska. som kom att utgjorde en kulturell och teologisk bakgrund även för de nytestamentliga författarna .Det var tillägg till bibelböcker, böner, historiska skildringar, apokalypser.Messiasförväntningarna var stora och av många olika slag. Man väntade på Israels befrielse, Befriare, men vem skulle det vara och när skulle han komma?  Det finns mycket mer att säga om detta som dock faller utanför ramen för det här inlägget.

Johannes fick sin vision för över 2 000 år sedan och använde sin tids symboler, hämtade från sitt eget sammanhang GT, för att beskriva vad han fick se. Det går naturligtvis inte att läsa den på samma sätt som vi läser evangelierna, utan man måste följa reglerna för den här typen av litteratur. Det finns många meningar och tolkningar om denna märkliga och fascinerande bok.   Han använder och strukturerar sitt material mycket utifrån tal. Sjutalet är genomgånde, det finns fyra sekvenser med sjutal, sju brev, sju sigill, sju trumpeter, sju skålar. Det finns även sju välsignelser. Talen tre, fyra, tolv, 42 månader, 12000, 144 000 och 1000 år förekommer också, liksom vilddjurets tal, som är en människas tal. 666 . Det var ett sätt att strukturera händelserna och göra dem begripliga, och är typisk för denna genre. Därför ska man nog vara försiktig med att tolka dem bokstavligt. Det finns fler typiska drag, t ex att en ängel tolkar och förklarar synerna.

Johannes fick också unika inblickar bakom kulisserna, vad som pågår i den himmelska världen,

(jag har skrivit om detta i tidigare inlägg https://alefochomega.com/2018/03/20/uppenbarelseboken-oversikt/ ,

vilket ger detta unika perspektiv från Gud. Det är där trösten finns för oss alla under omskakande händelser här på jorden, att Gud styr allt från sitt kontrollrum, att allt bara sker med hans tillåtelse under en mycket begränsad tid. Till sist är nöden över och Jesus kommer tillbaka och Gud skapar en himmel och en ny jord .

+++

Uppenbarelseboken är främst en tröstebok för kristna som lider förföljelse och har gett och ger hjälp och styrka i sådana situationer. Det handlar främst inte om att försöka räkna ut alla detaljer i det eskatologiska skeendet, utan budskapet är att Gud har full kontroll över vad som sker  även om det inte ser så ut. Det onda har en begränsad tid och Gud ska till sist Gud döma sina fiender och rädda sitt folk. Frågan som ekar genom boken och historien är:

När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade. 10 De ropade med hög röst: "Herre, du som är helig och sannfärdig, hur länge skall det dröja, innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod?"11 Och åt var och en av dem gavs en vit klädnad, och de blev uppmanade att vara stilla ännu en liten tid, tills antalet av deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fullt. (Kap 6).

Det är svårt att förstå, att så många troende måste dö innan, men som alltid är det bara Gud själv som avgör och väger in allt i sin stora plan, när saker ska ske. Vi som läser och vet detta har då en stor uppgift att ständigt bedja för alla som måste dödas för att de tror på Jesus.

+

Vad gäller tusenårsriket så är hela det kapitlet (20)  svårtolkat. Varför behövs det en tid när satan är bunden och Guds folk uppstår till liv och får regera med Kristus, innan han tillintegörs för gott? Vi förstår naturligtvis inte hela Guds rådslut utan får ta till oss hans ord i tro och tillit. Men man kan ändå alltid få undra. Det kan ha att göra med den synliga segern och triumfen för Gud själv och upprättelsen för Guds folk och tjänare, de som varit trogna till slutet, och som ska insättas i sina uppgifter som Kristi medregenter. Jesus talade i en liknelse om att de som varit trogna och förvaltat sitt pund under Konungens frånvaro, vid hans återkomst ska få sättas över städer, allt i proportion till hur mycket de fick sig givet och troget förvaltat (Luk 19:11-27). Vill Gud så tydligt visa för andemakterna och för mänskligheten hur han ville att livet på jorden skulle vara från början?

Det messianska riket med frid, rättfärdighet och välsignelse, och utan något ont, som b la profeten Jesaja beskrev i kap 11:1.10, 65:17-25  om ska äntligen till sist bli en verklighet. Allt Gud gjort genom historien för att förbereda ett folk för den Messias han skulle sända för att göra synd, död, förbannelse och all ondska om intet, och som fullbordades genom Jesu liv, död, uppståndelse och himmelsfärd, ska bli en fullt synlig verklighet på jorden. Det kan vara 1000 år eller mer, men det blir hur som helst en underbar tid när Jesus Kristus regerar och alla Guds löften uppfyllts. Det kan säkert också förstås på ett annat sätt, återkommer kanske till det.

Guds folk ska få döma och regera under denna tid, samtidigt som det ska finnas människor som föds och dör, och som trots Guds påtagliga närvaro ändå låter sig bedras igen när satan släpps loss för en kort tid innan hans slutgiltiga öde. De medlemmar av Guds himmelska hov,  som följde den ursprungliga rebellen i hans uppror mot Gud och som slutgiltigt ska straffas och utplånas? för evigt, ska ersättas av de förhärligade troende som är utgöra Guds familj för evigt. De ska få tjäna och regera med Kristus. Det är alltså den första uppståndelsen då de trogna ska få leva med Kristus, de är saliga och heliga och friade från den andra döden, som är evig separation från Gud.

JOhannes talar i starka bilder om eldsjön och eviga plågor.  Man kan fördjupa sig i fler detaljer i texten, men det får bli framöver. Jag ska skriva om hur man kan förstå detta språk, om det beskriver evig medveten plåga i helvetet eller ett utplånande. Det är svåra frågor som väcker många känslor. Vad man kan utgå från är inte att de som döms och straffas skulle vara oskyldiga och hamnat där på felaktiga grunder. Gud dömer fullkomligt rättfärdigt utifrån varje människas förutsättningar, om hon fått höra evangeliet och hur hon svarat på Guds nådefulla erbjudande om förlåtelse och evigt liv, eller hur hon lever utifrån sin kunskap och det ljus hon har i sitt samvete.

Gud har i sin stora kärlek gjort allt för att alla människor ska räddas och få evigt liv hos honom. Samtidigt har varje människa ett val att bejaka eller förkasta detta, men det är ändå omöjligt att komma till Jesus om inte han själv drar oss till honom. Nådens vägar är outgrundliga, men utan att Gud söker oss kan vi inte finna honom.

Ofta är verkligheten och varje människa mycket komplex och bara Gud själv vet vad som finns innerst inne hos var och en, och därför kan han bäst avgöra utgången. Vi kan inte döma om detta, utan ska bedja för alla och vittna om Jesus.

Att satan släpps lös igen för en kort tid och ska bedra folk att återigen försöka göra uppror, störta Kristus från tronen, vill det lära oss att människan trots att hon kommer att leva i detta messianska fridsrike ändå kan synda? Så var det ju med de första människorna som levde i en perfekt miljö i Eden, men ändå lät sig luras av Lögnaren. Bara de som helhjärtat tagit emot frälsningens gåva och dött från sig själva för att leva för Gud, blir bevarade i tid och evighet från bedrägeri och synd.

Efter detta sista uppror mot Gud kommer den universella domen när alla döda uppstår.

Kan man förstå detta på något annat sätt?




1 Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. 2 Och han grep draken, den gamle ormen, det är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år. 3 Sedan kastade ängeln honom i avgrunden, stängde till den och förseglade den över honom, för att han inte längre skulle bedra folken, förrän de tusen åren har nått sitt slut. Därefter skall han släppas lös för en kort tid.

4 Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg deras själar som hade halshuggits därför att de hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds ord och inte hade tillbett vilddjuret och dess bild och inte tagit emot dess märke på pannan eller handen. De levde och regerade med Kristus i tusen år. 5 Men de andra döda levde inte, förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen. 6 Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden inte någon makt, utan de skall vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år.

7 Och när de tusen åren har nått sitt slut skall Satan släppas ut ur sitt fängelse. 8 Och han skall gå ut för att bedra folken vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden, och deras antal är som sanden i havet. 9 De drog upp över hela jordens vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden. Men eld kom ner från himlen och förtärde dem. 10 Och djävulen som hade bedragit dem, kastades i sjön av eld och svavel, där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de skall plågas dag och natt i evigheternas evigheter.




11 Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. 12 Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna. 13 Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet  gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. 14 Döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. 15 Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.

+++

Det finns mycket mer att säga och jag fortsätter i nästa del om valda delar ur Daniels bok och Uppenbarelseboken.








+++

Det nya namnet.

 

20211208_145309

 

 

 

Vår Gud är personlig. Han har själv ett namn och han relaterar till var och en av sina barn på ett personligt sätt och nämner oss inte endast vid namn utan räknar t o m våra hårstrån (Matt 10:30). Det är ett underbart uttryck för Guds intresse och omsorg om oss.  Namn är viktiga i biblisk kontext, de säger mycket om personen. Vad gäller Gud själv är hans namn viktigt och det finns intressanta teologiska reflektioner om detta som jag återkommer till i andra sammanhang. Här blir det mer allmänt hållet.

 

Vi vet alla hur förbundna vi är med vårt namn, hur vi reagerar och interagerar när någon säger vårt namn.

 

Det kan sägas på många olika sätt, med likgiltigt ointresse, uppfordrande krav, förebråelse eller med medkännande och inkännande kärlek. Vi kan tycka mer eller mindre om det namn vi fick av våra föräldrar, men vad gäller det namn vi ska få av Gud så kommer vi att motta det med stor tacksamhet och glädje. Han känner ju oss som ingen annan och vet vilka vi verkligen är innerst inne.

 

 

I Upp läser vi : ”Den som har öron  må höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat. Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det”  (2:17).

 

 

Det är den uppståndne Herren Jesus själv som dikterar de sju breven till församlingarna i Mindre Asien, nuvarande Turkiet. I versen ovan är förmaningarna riktade till Pergamon. Här ska jag enbart ta fasta på den andra delen av versen om den vita stenen med det nya namnet. Det finns många tolkningar av detta bibelställe, som jag lämnar därhän, och det finns en del att reflektera över när det gäller löftet om det dolda mannat.

 

Det genomgående temat i breven är uppmaningen att övervinna, och de löften som är förknippade med detta, samt förmaningar och varningar.

 

 

I BIbeln finner vi många exempel på att Gud gav sina tjänare ett nytt namn, som ett tecken på att något avgörande skett med dem. Avram fick heta Abraham, ”fader till många”, vilket karakteriserar hans unika kallelse i Guds frälsningshistoria. Tänk också på hur Moses och Samuel fick sina namn, och särskilt Jakob som efter sin kamp med Gud fick ett nytt namn, Israel, som för evigt länkade honom och hans folk till Gud själv på ett unikt sätt.

 

 

Jesaja skrev: ” Men nu, så säger Herren, han som har skapat dig, Jakob, han som har danat dig, Israel: frukta inte, ty jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min”. (43:1).

I NT fick Simon sitt nya namn Petrus av Jesus, som ett tecken på hans nya identitet och kallelse.

 

 

+++

 

 

Jesu namn var förutbestämt före tidens början i Guds frälsningsplan, och djupt betydelsefullt eftersom det betyder ”Herren frälser”. Det säger oss allt om vem han är, och vad han skulle gjort för oss. ( På hebreiska יְהוֹשׁוּעַ (ye.ho.shu.a) ‘Joshua’  och på grekiska Ἰησοῦς (iēsous). 

 

 

 

När vi säger Jesus Kristus idag uttalar vi en trosbekännelse. Det var de första kristnas bekännelse, att den korsfäste och uppståndne Jesus var Guds Messias. Vi tror att just Jesus av Nasaret var och är den Smorde, den Messias som Gud utlovat i Skriften. Kristus är den latiniserade varianten av grekiskans Χριστός  Messias, som på hebreiska är Mascihach מָׁשִיַח, Mašíaḥ. Messias är Jesu ämbetstitel, och tillsammans med Jesu namn har vi en fullödig beskrivning på vem vår Frälsare är: Guds Son och Messias var och är Människosonen. Namnet beskriver i biblisk betydelse personen och uppdraget. 

 

18 Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovad med Josef, men innan de hade varit tillsammans visade det sig att hon var havande genom den helige Ande. 19 Hennes man Josef var rättfärdig och ville inte dra skam över henne, och därför beslöt han att skilja sig från henne i hemlighet.20 Men när han funderade över detta, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: ”Josef, Davids son! Var inte rädd för att ta till dig Maria som din hustru, för barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. 21 Hon ska föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa sitt folk från deras synder.”22 Allt detta hände för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: 23 Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och man ska ge honom namnet Immanuel. Det betyder: Gud med oss.

 

Johannes döparen fick sitt namn innan han föddes, när ärkeängeln Gabriel visade sig för Sackarias och kungjorde vad som skulle ske med det barn han och hans hustru skulle få på äldre dagar. (Luk 1:8-24f). Hans kallelse och uppdrag som vägröjare för Messias var viktigt och speciellt. Namnet Johannes betyder ”Jahve är nådefull”. (på hebreiska יוֹחָנָן (yo.cha.nan) ‘Johanan’ , på grekiska Ἰωάννης). 

 

 

 

+++

 

 

Det är Gud som ger oss vårt verkliga namn. Bara han känner oss så till fullo att han kan ge oss det namn som stämmer helt överens med vilka vi verkligen är.  Det är vår största glädje och förväntan, att vi som medborgare i hans eviga rike ska bära ett nytt namn som bara vi och Herren känner. Vi förstår ännu inte djupet av vilka vi är i Kristus och kommer att vara. Det tar ju nästan ett liv att lära känna oss själva i den här världen, så hur mycket mer då vår sanna identitet som Guds barn! Men vi har evigheten på oss, att framför allt lära känna Gud och den helt nya verklighet som är det himmelska livets fullhet.

 

 

Vi är, och blir till i Guds tilltal, han kallar oss vid namn. Han känner oss och vet allt om oss i sin kärlek och sitt ljus. Jesus är Gud med oss, han vet vad vi går igenom av svårigheter och lidanden här på jorden, och genom hans seger över mörkrets makter och döden har vi ett säkert hopp om frälsning och liv.

 

 

 

 

Tron och trons människor. Inledning och Del 1.

 

 

 

 

Först några tankar om vad tro är. Vi kan inte erfara Gud med våra sinnen och därför måste vi tro på det han säger om sig själv,  och på det vi får höra om honom från de ögonvittnen som såg hans mäktiga gärningar i historien och hörde honom tala.

 

 

 

Gud  hör naturligtvis till en helt annan verklighet, Han ÄR i sig den himmelska världen och hör därför hemma i det som är onåbart och ofattbart för oss somlever i den fysiska världen och är begränsade andligt och intellektuellt. Gud är Ande, och samtidigt en fullkomlig enhet av tre likvärdiga personer. Det kan vi inte förstå, Han är för annorlunda,  stor och underbar, men vårt inre kan i tro sträcka sig mot honom och möta hans närvaro överallt. Tron är kontaktpunkt, dörren för oss in i Guds verklighet. Tron bekräftat Guds vittnesbörd om sig själv och bejakar det. Han har uppenbarat sig själv genom historien på ett helt unikt sätt, förutom att hela skapelsen vittnar om hans makt och intelligens. Vi hör och tar emot i tro och så upprättas och uppehålles vår relation med vår Skapare och Frälsare.

 

Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser. 2 Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd. 3 Genom tron förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt.  6 Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom.

Tron är alltså en visshet om den osynliga verkligheten, just för att den har sin grund i Gud.

 
 

 

Lärjungarna och de människor som mötte Jesus fick dock både se och höra Gud i mänsklig gestalt. Vi har deras vittnesbörd och redogörelser samlade i evangelierna. Det är tillförlitliga vittnesbörd. Lärjungarna levde med Jesus i tre år och det var en absolut unik erfarenhet som inga andra fått vara med om. Därfär är det apostoliska vittnesbördet också unikt och det Färsamlingen i alla tider ugått från och byggt på.  De fick med egna ögon se, röra vid och höra hur deras Gud, Israels Gud kommit dem och i förlängningen, hela mänskligheten konkret så nära det var möjligt. 

 

 Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi har skådat och rört med våra händer, om detta vittnar vi: Livets Ord  2 Livet har uppenbarats, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. 3 Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. 4 Detta skriver vi för att vår glädje ska bli fullkomlig. (1 Joh 1).

 

Gud Fadern kunde inte komma närmare mänskligheten än han redan gjort genom att bli människa i sin Son Jesus och därefter låta den helige Ande, den tredje personen i Gudomen vara närvarande bland de troende och leda dem.

 

 

 

 

tro-hopp

 

 

 

Men det räckte inte med att se Jesus med sina fysiska ögon, lyssna på honom och se de gärningar han gjorde . Det fanns ändå de som inte trodde, så tro handlar om något mer, eller annat, än ett fysiskt seende. Det är hjärtats blick, den behövande, ödmjuka och sanninssökande människans ögon som ”ser” Gud. Det kalla och hårda hjärtat ser inte Gud, även om han står framför dem och visar sin kärlek och makt. Så är det än idag. Människor säger ibland att de måste ha synliga bevis för att kunna tro på Gud, men det skulle inte hjälpa. För den som söker sanningen och erkänner sitt stora behov av hjälp, räcker det med vad Gud har gjort.

 

 

Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. (Rom 5)

 

 

I evangelierna läser vi om människor som rent konkret visade sitt förtroende för Jesus och sökte hans hjälp. Det underbara exemplet när den lame mannen och hans vänner vägrar låta en stängd dörr stoppa dem från att nå fram till Jesus. De gör då helt sonika ett hål i taket och släpper ner den lame framför Jesu fötter. Evangelisten Markus skriver: ” Jesus såg deras tro och sade till den lame: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna.” Tron är ju ett förhållningssätt, ett inre beslut, en attityd, så hur kan man se den? (Mk 2).

Det är en viktig punkt som kommer fram här, att tron alltid visar sig i handling, den gör något. Den söker Jesus, sträcker sig efter honom för hjälp. Tro är att inse att man behöver hjälp och den har väckts genom att man fått höra Jesus själv, eller om honom, och att man sett honom bota och upprätta.

 

 

Tron bygger alltid på det Gud sagt och gjort, så var det när Jesus gick på jorden, och så är det än idag när vi hör evangelium och människor som vittnar om det Jesus gjort för dem.

I alla situationer vi kan läsa om att Jesus alltid uppmanar människor i nöd att tro och inte frukta. T o m inför döden säger Jesus till den dödes anhöriga inte frukta, och i flera fall uppväcker Jesus de som dött.

 
 
 

I evangelierna berättas om kvinnan med svåra blödningar som hade hört om Jesus och som i folkhopen sträckte sig mot honom och rörde vid hans mantel. Hon tänkte att om hon bara fick röra vid hans kläder skulle hon bli frisk, och så skedde. När Jesus känt att kraft gått ut ifrån honom  sade till henne ”Var lugn, min dotter. Din tro har frälst dig.” Och från den stunden var kvinnan frisk”.

 

 

 

Det är bara några exempel på hur människor i sin nöd kom till Jesus för att få hjälp. De trodde att han kunde göra det, medan inga kraftgärningar kunde ske i Jesu egen hemstad eftersom de inte trodde, vilket Jesus förundrade sig över.  (Mark 6).

 

 

Jesus sade till  Tomas som var en av de lärjungar som inte sett honom efter uppståndelsen:

Tomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen, hade inte varit med de andra när Jesus kom. 25 De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren!” Men han svarade dem: ”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka mitt finger i spikhålen och min hand i hans sida, så kan jag inte tro.”
 
 
26 Åtta dagar senarevar hans lärjungar samlade igen där inne, och nu var Tomas med dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er!” 27 Sedan sade han till Tomas: ”Kom med ditt finger och se mina händer, kom med din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte, utan tro!” 28 Tomas svarade honom: ”Min Herre och min Gud!” 29 Jesus sade till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga är de som inte har sett men ändå tror.”
 
30 Många andra tecken som inte är nerskrivna i denna bok gjorde Jesus inför sina lärjungar. 31 Men dessa har blivit nerskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron ska ha liv i hans namn. (Joh 20). 
 
 

 

 

 

Jesus_Giotto_03.8

Giotto. Jesus uppväcker Lasarus

 

 

 

 

 

+++

 

 

 

Det finns som sagt ett helt kapitel (11)  i Hebreerbrevet som berättar om trons människor och som ger några viktiga definitioner på vad tro är.

 
I v 6 läser vi också om villkoren för kontakt med Gud och hur vi kan lära känna honom:
 
 
Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser. 2 Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd. 3 Genom tron förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt.  6 Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom.
 
 

Tron består alltså inte av vaga antaganden eller förhoppningar utan vilar på en övertygelse och visshet, eftersom det är Gud själv som talat och gett löftena. Han talade inte bara utan uppfyllde också sitt ord i konkret handling på ett sådant sätt att det skapade en förvissning om att det var sant och värt att följa. De människor som fick ord från Gud blev så övertygade och motiverade att de gav sig helt åt detta, ofta med svårt motstånd som följd och olika svårigheter. Men det hindrade dem inte att kämpa vidare, trots att de inte alltid fick se slutresultatet av sina mödor. Därför är de också trovärdiga vittnen.

 

Orsaken till detta är att trons människor levde i ständig gemenskap med Gud själv, för utan honom blir allt omöjligt. Han är den som uppehåller, skyddar, tröstar, stöttar, hjälper, leder, ger kraft. nåd och frid.

 
Det är intressant att författaren nämner skapelsen i detta sammanhang.
 
 
Det är som att han vill lägga grunden i själva begynnelsen genom att påpeka att Gud skapade universum genom att tala. Det är alltså inte enbart i frälsningshistorien som Han har verkat genom att tala sitt ord.
 
Det började redan i begynnelsen. Gud är Skaparen som också verkat i historien för att skapa ett folk genom vilket hans Son, när tiden var fullbordad, skulle födas in i världen.

 

 
 

Det ligger alltså i sakens natur att det är omöjligt att behaga Gud utan tro. Vi kan inte få lära känna honom eller veta något om honom om vi inte nalkas honom ödmjukt i tro. Det vetande om det gudomliga som människan menat sig kunna förvärva av sig själv blir bara en påhittad gud, en avgud.

 

Gud lönar dem som söker honom. Det är gott att veta, i både goda som onda tider. 
 
 
 
Vi kan naturligtvis inte jämföra oss med alla de viktiga människor som räknas upp i det här kapitlet, men
 
ändå har vi alla samma förutsättningar och kan vinna personliga segrar när vi kämpar trons goda kamp
 
och behåller tron, vilket är det samma som att hålla fast i Herrens hand till slutet och inte tappa taget.
 
 
 
 
 
 
 
 
praying-image
 
 
 
 
 
 
 
 
 
+++
 
Här ska jag säga något om de trons hjältar som omnämns i kap 11.
 
 

Nu till de tre första människor som omnämns. Det finns så mycket att säga om dessa och vad de betytt men jag får begränsa mig. Som sig bör börjar det i själva Urhistorien, de 11 första kapitlen i 1:a Moseboken, med det första sönerna till Adam och Eva som omnämns, bröderna Kain och Abel. Vi får veta varför Abel bar fram ett bättre offer än sin bror. Det var genom tron, vilket måste betyda att han hört om hur Herren ville att offren skulle gå till, vilket Abel lydde. Tron måste alltid omsättas i praktiken för att vara tro. Det handlar om att höra och göra. Abel brukar kallas den förste martyren. Han blev dödad för sin tro och sin lydnads skull, och det av sin egen bror, som var förblindad av avund och hat.

 
 
 
 
Genom tron bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och genom tron fick han vittnesbördet att han var rättfärdig, när Gud själv bekände sig till hans offer. Och genom tron talar han än, trots att han är död.
 
 
 
I Gen 5:24 kan vi läsa om att Henokvandrade med Gud”. Det är ett vackert och djupt meningsfullt sätt att uttrycka den närhet till Gud de levde i. Samma sak sägs om Noa också.
 

5 Genom tron blev Henok hämtad utan att möta döden, och man fann honom inte mer, för Gud hade hämtat honom. Innan han hämtades fick han vittnesbörd om att han hade behagat Gud. 6 Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom.

 
 
 
 

Gud gör under genom historien.

 
 
 
I Gen 6:1 står det att ”Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Han vandrade med Gud”. 

Noa är en central gestalt i historien och i en enda mening sägs det viktigaste om hans liv. Han hade också hört från Gud och agerade i enlighet med det. Han satte Gud främst i sin gudsfruktan och byggde en ark för att rädda sig och de sina. Det  hånades och mötte motstånd under hans levnad. Men genom sin tro och sin lydnad blev han både en förebild för trons hjältar som skulle ta Guds ord på allvar och följa honom. Vi kan läsa om Noa i 2 Petr, där han beskrivs som ”rättfärdighetens förkunnare” (2:5).

Han måste alltså ha varnat sina samtida för den kommande domen och manat dem till omvändelse. Men de lyssnade inte och när tiden var inne kom floden och utrotade alla levande varelser. Arken har ju blivit en förebild och en symbol för den ultimata räddningen genom Jesus Kristus.

Det kräver en särskild reflektion att tänka över Guds domar, som har skett i historien och som kommer att ske. Gud vill först och främst att syndare ska omvända sig och tro för att kunna bli räddade. Men om man vägrar kommer Guds dom över ett ont, upproriskt, ogudaktigt och syndigt liv.
 
 
 
 
 
Här är den aktuella versen från Hebreerbrevet:
 
 

I tron byggde Noa en ark i helig fruktan för att rädda sin familj, efter att Gud hade varnat honom för det som ännu ingen hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro.

Dessa två meningar lär oss så mycket. Dels att Gud i sin nåd och godhet alltid varnar innan han agerar och dömer, eftersom Gud alltid primärt vill rädda människor. De trons människor som lyssnar och lyder det Gud säger blir också ett vittnesbörd inför en fientlig omvärld som inte vill ha med Gud att göra.

 

Parallellt med läsningen av Hebreerbrevets kapitel är det bra att läsa texterna i Första Moseboken också för att få med hela sammanhanget. Bibeln ska alltid läsas och förstås i sin helhet. Författaren av brevet gör ett medvetet teologiskt urval utifrån vad han vill ha sagt.

 
 
 

+++

 

 

 

Del II

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jag fortsätter med Hebreerbrevet kap 11. . Från v 11 handlar det om de centrala gestalterna i frälsningshistorien från Abraham och framåt.  

 
 
 
Med Abraham började judafolkets historia som också kom att rymma vår egen historia som kristna. Det var inte början på människors trosvandring, utan enskilda människor hade vandrat med Gud innan som vi läst i de första verserna av brevet. Men det är början på historien ett helt folk som utvalts att leva i förbund med Gud.
 
 
 
 
 

Villkoren är dock desamma för människans del: att höra och tro, göra och lyda. Det har gällt för alla Guds tjänare i historien och för oss idag. Abraham kallades ut ur en kultur där man tillbad många gudar till att följa den sanne Guden, som han inte känt från början.

 
 
 
 
 
Jag ser vissa likheter mellan skildringen av Guds utkorelse av Abraham och skapelseberättelsen. Vi får inga förklaringar eller bakgrund vad som sker.  Den första meningen  i Gen 12 uttrycker bara Guds suveräna beslut och vilja att utvälja Abram. Vi läser att Herren talade till honom och det är början på hela frälsningshistorien som vi känner den. Det är en skapande akt precis som när Gud talade i begynnelsen och skapade universum. Det är början till Guds nyskapelse, som når sin fullbordan med frälsningen i Jesus Kristus, och när församlingen föds på Pingstdagen och Herren gör allting nytt mitt i världen.
 
 
 
 
 
Guds kallelse måste ha varit så övertygande att Abraham lydde och  bröt upp från sin miljö utan att från början ha fått veta allt som skulle ske, åtminstone enligt Hebreerbrevet. Enligt Första Moseboken 12:1-4  får vi veta att Herren lovade att visa honom ett land han skulle få och att han skulle bli till ett stort folk. Gud skulle välsigna honom och göra hans namn stort, och han skulle bli en välsignelse. 3 Gud skulle välsigna dem som välsignar honom och förbanna den som förbannar honom. I Abraham skulle alla släkter på jorden bli välsignade. 
 
 
 
 
 
Men författaren till brevet tar inte upp detta eftersom han antagligen förutsätter att läsarna var väl förtrogna med berättelsen i  Genesis. Han betonade det väsentliga för sin tolkning,  att allt skedde i tro i Abrahams och hans familjs liv, och gör sedan en egen reflektion om att ”han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat.”  Det är ett utmärkande drag hos alla dessa trons människor, att de inte fick se vad de trodde. Men Gud hade förberett det himmelska landet för dem, och en stad.
 
 
 
 
 
 
” I tron lydde Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma. 9 I tron levde han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte. 
 
10 Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat. 11 Genom tron fick också Sara kraft att bli mor för en avkomma fast hon var överårig. Hon litade på honom som hade gett löftet. 12 Därför fick också en enda man barn, talrika som stjärnorna på himlen och oräkneliga som sandkornen på havets strand, detta trots att han var så gott som död.
 
 
 
 
I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden. 14 De som talar så visar därmed att de söker ett hemland. 15 Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit. 16 Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem.
 
 
 
 
 
 
 
+++
 
 
 
 
 
Författaren tolkar historien teologiskt, och särskilt kristologiskt, vilket alla författare i NT gör. De ser historien genom det som skett i och genom Kristus, och läser in detta.
 
 

17 I tron bar Abraham fram Isak som offer, när han blev satt på prov. Ja, sin ende son bar han fram som offer, fastän han hade fått löftena. 18 Och till honom hade Gud sagt: Genom Isak skall du få dina efterkommande.
19 Abraham räknade med att Gud hade makt till och med att uppväcka från de döda. Därifrån fick han honom också tillbaka, bildligt talat”.
 
 
 
Det är en oerhört viktig tanke, att Abraham litade så mycket på Gud att han räknade med att Gud kunde uppväcka Isak från de döda, om han nu verkligen skulle blivit tvungen att genomföra offret. I texten i Genesis 22:5 läser vi att Abraham nämnde för sina tjänare att han och gossen skulle komma tillbaka. Det måste väl betyda att han verkligen trodde  att Isak skulle få leva. Abraham räknas som trons fader, trots svagheter och svårigheter, vilket är en tröst för oss. Men han höll fast vid Guds ord och löften
 
 
 
Jag fortsätter med Moses i nästa del!
 

EVANGELIUM, de verkligt goda nyheterna. Del I.

heaven-child-god-1

 

Anledningen till de unikt goda nyheterna är att Gud sände sin Son till vår plågade värld för att rädda oss. De dåliga nyheterna  har cirkulerat så länge människor gått på denna jord, om hat, ondska , våld,  lögn, förtryck, orättvisor, mord, övergrepp, krig, lidande, sjukdom osv osv, och vi hör om samma saker i media idag, varje dag.  Det Gud skapat gott från början gick fruktansvärt fel när människorna vände Gud ryggen , men han lämnade oss inte i denna hopplösa situation utan planerade sin stora räddningsaktion t o m före tidens början. Gud älskar oss så mycket att han inte vill att vi ska gå under.

 

Därför sade Jesus när han inledde sin treåriga tjänst : ”Tiden är inne och Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet!” (Mark 1). Han visade i ord och gärning hur Guds räddningsplan skulle fullbordas. 

 

Evangelium är de goda nyheterna, inte bara i ord, utan i den livsförvandlande kraft, dynamis ( på grekiska δύναμις)  som förändrar själva våra livsbetingelser. Det är en Guds egen verksamma makt som räddar oss från andlig död och tomhet till liv och nyskapelse, från synd och förnedring till förlåtelse och upprättelse, från evig död till evigt liv hos Gud. Det är så underbart att vi säkert ännu inte fattat storheten i detta budskap. 

 

Paulus skrev i Romarbrevet :”Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, juden först  men också greken. 17 I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av tro. ”

 

Evangelium, de goda nyheterna om Guds verk är inte bara ord utan en mäktig verksam kraft eller energi som Paulus uttrycker det i ett annat av sina brev: Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som människors ord utan så som det verkligen är: Guds ord som är verksamt  i er som tror. (1 Tess 2).

 

Verbet på grekiska är ἐνεργέω, energeo, som vi känner igen från vårt ord energi. Det är en kraft som åstadkommer och genomför något, i det här fallet Guds rådslut, hans vilja. Guds ord som är verksamt i oss som tror idag är lika mäktigt som när Gud skapade allt genom sitt Ord.  Det han gjorde för oss i sin älskade Son, är att nyskapa oss och göra oss delaktiga i sitt liv.

 

Även om vi inte alls förstår hur det går till när Gud skapar genom sitt ord och verkar genom sin Ande, och hur vi påverkas av det, så är det sant och vi kan lita på det. Verkligheten vilar på detta faktum, denna osynliga sanning.  Genom detta frälsande evangelium får vi det rätt ställt med Gud och finner frid för vår själ. Det finns ingenting som kan fylla våra djupaste andliga behov, bara vår Skapares och Frälsares välsignade närvaro.

 

Goda nyheter för med sig glädje och denna unika goda nyhet om att Gud älskar oss, har gjort allt för att vi ska få leva med honom nu och i evighet, gör oss inte bara glada, utan saliga. Vi får komma hem till Gud, finner ro och mening med livet och kraft att leva. Den frid vi får av Gud som hans förlåtna och älskade barn är en frid som är större än alla våra svårigheter, som bär genom allt, som är grunden för vårt liv. Vi får leva i Guds Shalom, i harmoni med honom, oss själva och varandra. Det skapades vi för, men synden rev sönder och förstörde så mycket av den ursprungliga planen, vilket dock inte fick sista ordet. Gud har det sista ordet i det stora dramat om människans själ, och han har vunnit över allt som vill förstöra, t o m döden själv. 

 

Paulus igen: Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och som ni står fasta i. 2 Genom evangeliet blir ni frälsta, om ni håller fast vid ordet som jag förkunnade. Annars var det ingen mening med att ni kom till tro.
3 Jag förde vidare till er det allra viktigaste, vad jag själv har tagit emot: att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, 4 att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna 5 och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv6 Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på samma gång. De flesta av dem lever än, även om några har insomnat. 7 Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna. 8 Allra sist visade han sig också för mig, som för ett ofullgånget foster. (1 Kor 15).
 
 

 

+++

 

 

Det finns så många  röster i vår tid som erbjuder snabba vägar till framgång, välgång och hälsa. Utbudet är stort och man kan välja och vraka. Det framställs som goda nyheter att kunna styra sitt liv och sitt öde genom särskilda affirmationer, övningar, meditationer , men är det verkligen det?  Det är ju Evangeliet som är den verkligt goda nyheten, eftersom det är sant, ger en korrekt analys om det tillstånd vi befinner oss i. Det finns inga goda nyheter som inte samtidigt är sanna. Det är bara mot en rätt beskrivning av verkligheten, av vilka vi är, som evangeliets ljus kan lysa klart. 

 

Evangeliet är ingen vacker teori, inte enbart ord i en självhjälpsmanual som påstås leda till välgång och framgång, ingen metod att uppnå kontroll över sitt öde. Det är Guds egen närvaro i och genom sitt ord, som verkar det som är hans vilja för att vi ska komma rätt med vår andliga längtan och våra stora behov. 

 

Vi är evigt förlorade utan Jesus, vi kan inte själva få det rätt ställt med Gud genom våra egna ansträngningar. Han ger oss helt oförtjänt den största gåvan, att Jesus tog vår tunga syndabörda på sig själv på korset, och lät oss slippa straffet för våra onda gärningar. Hans proklamation och programförklaring för vår räddning, som han inledde sin tjänst med i synagogan i Nasaret, gäller än idag.

 

  • ”Herrens Ande är över mig,
  • ty han har smort mig
  • till att predika glädjens budskap
  • för de fattiga.
  • Han har sänt mig för att ropa ut
  • frihet för de fångna
  • och syn för de blinda,
  • för att ge de betryckta frihet
  • 19 och predika ett nådens år från Herren.” (Luk 4) 
  •  

Jesu ord gäller nu. Tiden är inne för var och en, eftersom Guds rike är nära. Omvänd dig och tro evangelium! Idag är frälsningens dag, idag är nådens tid.

 

 

nåd