Författare: Gun Jalmo Karlsson

Judas-gestalten har alltid väckt stark motvilja, undran och märkligt nog fascination, och det har både skrivits teologiska och skönlitterära böcker om honom. Varför gjorde han det han gjorde?  Hans namn har blivit liktydigt med förrädare och svikare, men det finns de som tvärtom menar att hans motiv både var förståeliga och försvarbara. Då hämtar man ofta material från grumliga källor,  bla i form av en gnostisk skrift, Judas evangelium, där Judas framställs som hjälten och inte den förrädare han var enligt Jesu egna ord. Gnosticismen fabricerade s k evangelier ett par hundra år efter de riktiga, och de avviker markant från de  kanoniska (tidigt godkända som de rätta och av kyrkan auktoriserade) som skrevs av Jesu apostlar och lärjungar i nära anslutning till hans död och uppståndelse. I sådana sena skrifter är det ofta en gestalt som framställs som förtrogen med Jesus och som fick speciell kunskap av honom. Det kan var Judas i det här fallet, Thomas eller Maria Magdalena. Men det saknar all trovärdighet eftersom de avviker från de kanoniska evangelierna i nästan allt.

Men NT är helt tydligt i hur han framställs. Det som utmärkte Judas i jämförelse med de andra lärjungarna var att han vid den sista måltiden kallade Jesus för ”rabbi”, lärare, och inte Herre som de andra. Det säger mycket om hur han såg på Jesus. Vi vet ju inte vad som pågick i hans sinne under de här tre åren men efter att ha följt Jesus på nära håll och sett de under han gjorde, den undervisning om Guds annorlunda rike han lyssnat till, så ”borde” han ha kunnat kalla Jesus för Herre, och inte bara rabbi. Det fanns många lärare i Israel på den tiden, men bara en Herre. Ingen av lärjungar förstod allt om vem Jesus var och hur han uppfyllde de gammaltestamentliga skrifterna om Messias, men de visste tillräckligt för att den sista kvällen tillsammans kunna kalla honom Herre.

Matt 26 På kvällen låg Jesus till bords med de tolv. 21 Medan de åt, sade han: ”Amen säger jag er: En av er kommer att förråda mig.” 22 Då blev de mycket bedrövade och började fråga honom, den ene efter den andre: ”Inte är det väl jag, Herre?” 23 Han svarade: ”Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig. 24 Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd. Det hade varit bättre för honom att han inte hade blivit född.” 25 Judas, han som skulle förråda honom, sade: ”Rabbi, inte är det väl jag?” Jesus svarade: ”Du har själv sagt det.”

Jesu lärjungar utgjorde en brokig skara av människor som var så olika: några var fiskare, bröder, f d lärjungar till Johannes döparen, en var selot, en skatteindrivare. Jesus utvalde dem och visste med all säkerhet också vem som skulle förråda honom. Alla fick kanske en chans att välja rätt och göra rätt utifrån sina förutsättningar. Simon seloten som i början var anhängare   av en militant motståndsrörelse mot romarnas ockupationsmakt (eller sympatiserade med), genomgick en förvandling och blev enligt traditionen missionär och martyr. Han hade nog velat se Jesus befria sitt folk och upprätta Guds rike där och då,  men han och de övriga tio litade ändå på Guds vilja och plan. De förstod inte allt då och var både sorgsna, förvirrade, rädda och tvivlande men skulle aldrig kunna tänka sig att förråda sin Herre.

Vi vet inte så mycket i detalj om dem, men Judas  hade hand om gruppens pengar och stal enligt Johannes ur kassan. Han var alltså girig och missunsam, men det kan säkert inte ha varit orsaken till förräderiet, han lämnade ju tillbaka de 30 silvermynten  efter Jesu död. Judas ångrade sig alltså, men till skillnad mot Petrus som förnekade sin Herre tre gånger med ed, ångrade sig och blev kärleksfullt upprättad av Jesus, tog han livet av sig. Petrus blev ju också skarpt tillrättavisad av Jesus för att han tänkte människotankar och inte Guds tankar om det lidande Jesus måste genomgå (Matt 16:21). Det går inte att förstå Judas beteende enbart utifrån vissa psykologiska antydningar i texterna och veta om det var girighet, besvikelse eller något annat som drev honom. Orsaken måste ha legat djupare och varit av andlig karaktär.

Luk  22: Det osyrade brödets högtid som kallas påskvar nu nära. 2Översteprästerna och de skriftlärda sökte finna något sätt att röja Jesus ur vägen, men de var rädda för folket. 3 Då for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv. 4 Han gick och talade med översteprästerna och ledarna för tempelvakten om hur han skulle kunna utlämna Jesus åt dem. 5 De blev glada och lovade att ge honom en summa pengar. 6 Han samtyckte och sökte nu efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom åt dem utan att folket var med.

+++

Tillbaka till gnosticismen och  några skillnader mellan kristen tro och gnosticism.

Gnosticismen var och är fortfarande en huvudfiende till den bibliska uppenbarelsen. Dess företrädare förvränger, förvanskar, drar ifrån och lägger på olika sätt till sådant som inte överensstämmer med den grundläggande kristna tron vars pelare är:

Gud är skaparen och det skapade är därför ”mycket gott”. Gud skapade människan till sin avbild och blev själv människa. Det materiella är inte av lägre dignitet och ont, skapat av en lägre gudom som gnostikerna menar och vars mål är att frigöra sig från det materiella som binder anden och sträva uppåt genom olika nivåer till det högsta väsendet, som dock är okänd och opersonligt,

att Bibelns Gud är den ende sanne Guden, ett till sitt väsen och tre personer, Fadern, Sonen och den Helige Ande. Vi måste använda mänskliga begrepp för att försöka förstå Gud, som ju är ett mysterium. Om vi utgår från det Gud uppenbarat om sig själv, att han ÄR kärlek, att Fadern älskar Sonen i Andens enhet i evighet, kan vi kanske ana den levande dynamik som finns i Guds väsen. Jesus talade om detta i Johannesevangeliet, något jag återkommer till i ett inlägg. Men det är genom Guds löften om att vi kan lära känna honom som det är möjligt. Jesus leder oss till Fadern i och genom den Helige Ande. Det är tron, överlåtelsen och kärleken som gör detta möjligt,

att Guds Son blev människa, verkligen dog på korset för vår synd, begravdes och stod upp från de döda, att han är den ende medlaren mellan Gud och människa,

att  GT och NT hör ihop och måste läsas och förstås tillsammans,

att frälsningen är av nåd genom tro och inte genom”hemligt vetande”, upplysning, askes eller goda gärningar,

att kroppen i sig inte något ont som ska bekämpas, utan det är ”den gamla människan” som Paulus benämner oss alla innan vi tagit emot frälsningens gåva, blivit försonade med Gud och födda på nytt till att vara nya skapelser i Kristus Jesus som Guds älskade barn.

+

Det finns naturligtvis mer att säga om detta, men det är på dessa punkter som de obibliska gnostiska föreställningarna avviker. Det finns många religoner, sekter och kulter idag som på olika sätt kan kännas igen på det sättet.

Vi människor kan tänka fel om Gud, oss själva och vår värld. Tankesystem kan ytterst sägas bestå i värdebaserad informationsöverföring. Det vi tänker utgör vår inre värld och leder till sanningsbegrepp, attityder, handlingar, vanor, livsstil. Det finns i grunden ett par olika källor till information:

Gud själv i hans ord och i Jesus Kristus, och hur han verkar genom att visa vem han är redan i skapelsen och genom de samvetsfunktioner han nedlagt i människan, och i vår förmåga till förnuftigt tänkande, och i gåvan att kunna lära känna vår Skapare genom tron,

våra egna tankar som kommer från det vi fått lära oss, vårt samhälle och kulturella och religiösa sammanhang, våra erfarenheter,

och fienden till Gud som b la kallas lögnare, mördare, frestare, den onde.

Bibeln säger mycket om just det här, vilket jag återkommer till.

+

Människor har levt och dött sedan urminnes tider och inte lämnat några spår efter sig annat än i minnena hos sina kära.  Men många har blivit ihågkomna långt efter sin död för att de gjort något exceptionellt,  gott eller ont.  Människor som med sitt idoga arbete i rättvisans och medmänsklighetens namn hjälpt andra och gjort livet bättre. Det finns också de som utnyttjat den makt de tog sig sig för att förtrycka, döda och förstöra. Det finns filosofer, religionsgrundare, ideologer som konstruerat olika ismer, som påverkar folkgrupper än idag. Vi känner deras namn från historieböcker och skrifter.

Vad de alla har gemensamt är just att de är döda. De kan inte hjälpa oss, annat än som uppbyggliga exempel eller i bästa fall förebilder. Deras läror förblir teorier utan verkligt liv, som visserligen kan påverka tankeliv och beteende, men inte förvandla oss inifrån och ge oss del i det eviga livet. Det kan bara Gud vår Skapare göra genom sin Ande.

Men det finns en händelse som förändrat mänsklighetens öde och hela världshistorien och som vi firar idag: Kristi uppståndelse från de döda.

+++

Det är bara han som återvänt från döden och är en levande och underbar Frälsare för var och en som åkallar hans namn och söker honom. Jesus ger oss fritt och för intet sitt liv och  kärlek, sin förlåtelse och frid, sin kraft och närvaro.  Uppståndelsen bevisar att det Gud lovat i sitt ord fullbordades genom döden på korset för vår skull. Alla som tillhör honom ska uppstå vid hans återkomst och hela skapelsen befrias från allt ont. Det är vårt stora och fasta hopp.

Människan söker efter bevis på Guds existens och anklagar honom ofta för att det finns lidande och ondska i världen. Det är förståeligt. Gud kan tyckas avlägsen, och livet svårt och utan mening. Men han låter sig inte finnas som ett teoretiskt svar på alla frågor, utan gjorde mer än så, något mycket större. Guds Son blev människa och visade vem han verkligen är. Den osynlige Guden, som bor i det helighetens ljus vi inte kan uthärda att skåda in i, blev synlig i Jesus Kristus.

Och om vi vill tänka efter lite och låta perspektiven skifta så blir bilden en annan när vi utgår från vad Bibeln har att säga om detta. Det var människan som ”lämnade” Gud i sin ovilja att tro och lyda hans ord och därefter har han gjort allt för att hämta henne tillbaka till sig, vilket frälsningshistorien visar: från Guds löfte om att krossa den fiendes huvud som bedrog de första människorna med sina lögner (Gen 3), via sitt judiska förbundsfolk med Abraham, Mose, David och profeterna , fram till den utlovade Frälsaren.

Det är så mycket som sker på korset där Jesus hängde till föraktfull beskådan, övergiven av alla, förnedrad och utsatt för en smärta vi inte kan föreställa oss. En brottsling som korsfästes vid hans sida sammanfattar det:

En av brottslingarna som var upphängda där hånade honom och sade: ”Är inte du Messias? Fräls då dig själv, och oss också!” 40 Men den andre tillrättavisade honom och sade: ”Fruktar du inte ens Gud, du som är under samma dom? 41 Vår dom är rättvis, vi får vad vi förtjänar för det vi gjort. Men han har inte gjort något ont.” 42 Och han sade: ”Jesus, tänk på mig när du kommer till ditt rike.” 43 Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: I dag ska du vara med mig i paradiset.”

Det har blivit sagt så många gånger, att det som såg ut som ett  fruktansvärt nederlag i själva verket var en fullkomlig seger över det onda, synden och döden. Det förstod varken lärjungarna på riktigt vid den tidpunkten och ännu mindre, de regiösa och politiska ledarna , och  mörkrets makter.

1 Kor 2 : Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. 7 Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss. 8 Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt – om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. 

Johannes uttryckte denna dubbelhet så tydligt i sitt evangelium när Jesus talade om att han skulle bli upphöjd, vilket dels bokstavligen betydde att han skulle hängas upp på korset, men samtidigt genom detta upphöjdes som Herre över hela skapelsen. Vi vet ju att Gud uppväckte sin Son från döden och fullbordade därmed sin räddningsplan.

Ingen har stigit upp till himlen utom den som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen.14 Och så som Mose upphöjde ormen i öknen måste Människosonen bli upphöjd, 15 för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv. 16 Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.

+++

Det är människan som genom historien visat (och visar) exempel på ofattbar stor grymhet och orättvisa mot andra i sin egoism och strävan efter makt. Detta fundamentala problem med hennes ondska krävde en drastisk åtgärd från Guds sida: att låta Sonen bli utsatt för detta i sin kropp och dö bort det onda. Mer närvarande kunde Gud inte vara än i Jesus den stunden- den enda människan utan synd och helt oskyldig, som tog på sig allas våra synder och vår skuld inför Gud. I detta bevisade han sin kärlek till oss och att han är närvarande med oss i vårt lidande och i världens mörker. Det är ett stort mysterium att begrunda, som jag återkommer till. Men framför allt väcker det en enorm tacksamhet till Gud för hans kärlek och nåd mot oss.

”Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne. 7 Knappast vill någon dö för en hederlig människa – kanske vågar någon gå i döden för den som är god. 8 Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. ” (Rom 5)

( 2 Kor 5).

Så led också Kristus en gång för våra synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe, för att föra oss till Gud. (1 Petr 3:18).

Det kommer fler inlägg om hur Jesu död gjorde slut på dödens makt och att vi som tillhör honom redan här och nu är nya skapelser i honom. Vid Kristi återkomst kommer den stora kosmiska förvandlingen att ske när Herren ska skapa nya himlar och en ny jord där han ska råda och regera i rättfärdighet, sanning, frid och godhet, utan uppror och förvanskningar av hans avsikter.

Ingen Långfredag utan Bachs Matteuspassion. Svensk psalm 144.

O huvud, blodigt, sårat,
Av smälek höljt och spe!
O huvud, kvalt och fårat
Och böjt i ångst och ve!
O huvud, som skall siras
Med ärekrans en dag,
Men nu med törne viras,
Dig ödmjukt hälsar jag.

2.
O ansikte du höga,
Som nyss betvang en värld,
Din makt nu gäller föga,
Din fägring är förtärd,
Din glans till intet vorden!
O vem har släckt den blick,
Vars ljus allt ljus på jorden
I klarhet övergick?

3.
Den börda du har burit
Min syndabörda är.
Den skörden, som du skurit,
Jag sådde, Herre kär.
När skuldens tyngd mig böjer,
Hos dig jag söker råd.
Till dig mitt rop jag höjer:
Se ned till mig i nåd!

4.
Dig tackar allt mitt hjärta,
Min Herre Jesu god,
För all din djupa smärta
Och allt ditt tålamod.
Du vän, för evigt trogen,
Dig vill jag mig förtro.
När jag till skörd är mogen,
Mig bärga till din ro.

5.
När jag skall lämna världen,
O lämna du ej mig,
Och låt vid hädanfärden
Min blick ej släppa dig.
När vånda trycker anden
I sista kampens nöd,
Kom då och lossa banden,
O Jesu, för din död.

6.
Träd i min sista timma
Själv för mitt öga fram.
Ack, låt mig då förnimma
Din bild på korsets stam.
Dess drag jag då vill gömma
I djupet av min själ
Och dödens smärta glömma.
Den så dör, han dör väl.

Mer av Bachs Matteuspassion, bland det vackraste som skrivits av människohand. Lyssna gärna på hela, här är en aria:

Inledningskören: https://www.youtube.com/watch?v=MDWMHHyFJSI&list=RDMDWMHHyFJSI&start_radio=1

Det grekiska ordet för ängel är angelos, ἄγγελος, vilket betyder budbärare. Det antyds i Bibeln att det finns olika kategorier av andliga väsen i Guds himmel och att de har olika uppgifter, men här ska det handla om dessa sändebud som kommer med budskap från Gud. De omnämns ett par hundra gånger i Bibeln, och jag ska ta upp en del exempel. Herrens ängel är särskilt intressant, vilket jag återkommer till i ett särskilt inlägg. Men de viktigaste namngivna änglarna, som också är de högsta i rang, är Gabriel och Mikael.

Det finns många föreställningar om dessa som saknar förankring i Bibeln, här är några: de har inte vingar, ser inte ut som guldlockiga flickebarn, och är inte människor som efter döden förvandlats till änglar, vilket är en totalt felaktig sammanblandning av två helt olika kategorier av skapade varelser: änglar som skapades för att tillbe och tjäna Gud i den andliga världen, och vi människor som Gud skapade till sin avbild för gemenskap med sig själv och för att representera honom på jorden . Det är vårt oerhört stora privilegium, att få bli hans barn och lära känna honom som vår Fader. Det är bara möjligt genom Kristi förmedlande försoningsverk på korset och genom uppståndelsen, som vi kan bli fyllda med hans Ande och leva i hans närvaro.

Hebreerbrevets författare skrev: Är inte änglarna andar i Guds tjänst, utsända för att hjälpa dem som ska ärva frälsningen? (1:14)

De änglar som förblivit trogna i sin tjänst har som uppgift att lyda Herrens befallningar och tillbe honom. Det finns också de andliga väsen som gjort uppror mot Gud och som verkar för att vilseleda och bedra människor bort från Herren och det han uppenbarat om sig själv i sitt Ord. Paulus varnade redan i sina brev för ”ängladyrkan”, att söka andlig vägledning på annat sätt än genom den enda väg som Fadern bestämt- i och genom Jesus Kristus, bekräftat av den Helige Ande. Mer om det längre fram.

Det som kännetecknar en ängel från Gud är detta vi läser i Uppenbarelsebokens sista kapitel  : Jag, Johannes, är den som har hört och sett detta. Och när jag hade hört och sett det, föll jag ner för att tillbe framför fötterna på ängeln som hade visat detta för mig. 9 Men han sade till mig: ”Gör inte så! Jag är bara en medtjänare till dig och dina bröder profeterna och till dem som håller fast vid orden i denna bok. Gud ska du tillbe.”

I den apokalyptiska litteraturen är det ofta en ängel från Gud som förklarar de visioner profeten fått, och i det här fallet är det Johannes, Herrens tjänare, som fick de omvälvande visionerna från Gud om vad som hände i hans tid och vad som skulle ske i den sista tiden.

+

Ibland uppträder änglarna i synlig gestalt och ser ut som människor, annars visar de sig i den himmelska strålglans som de återspeglar från Gud själv. Ett underbart exempel på det förstnämnda finner vi 1 Mos 18 där Herren uppenbarade sig för Abraham, och han såg tre män (!),  och berättade att hans fru Sara skulle föda en son på äldre dar, löftessonen Isak. I kapitel 19 är det Lot som får besök av två änglar som ska föra honom och hans familj ut ur Sodom innan staden ödelades. Männen där trodde att änglarna var män och ville ligga med dem.

Det är märkliga berättelser för oss, men det går att förstå dem lite bättre utifrån Bibelns egen andliga och kulturella kontext, samtidigt som vi aldrig helt kan förstå allt ”övernaturligt” som sker. Guds  handlande i frälsningshistorien är mirakulöst: han talar och skapar liv, gör många slags underverk, av vilka det största är Kristi födelse, död, uppståndelse, himmelsfärd och snara återkomst i härlighet, och gör oss till nya skapelser i honom.

När änglarna kommer som Guds mäktiga sändebud med ord från honom blir upplevelsen av dem överväldigande, t ex för profeten Daniel och Johannes Döparens far Sakarias.

Ängeln Gabriels viktigaste uppdrag var att förbereda för Guds Sons födelse, som Matteus och Lukas berättar om i sina evangelier. Det är Marias svar på hans ord om att hon skulle föda Guds Son som gör henne till en så stor förebild för oss alla. Änglarna

Dessförinnan var Gabriel, ”som står inför Gud”, den som förklarade de syner profeten Daniel fick om den yttersta tiden. Det är bara Mikael som benämns ärkeängel och hans uppgift är att strida för Guds folk, mot ondskans makter.  Vi möter för övrigt många änglar i evangelierna och Apostlagärningarna.

Keruber och serafer är ”stationära”  väktare av det högheliga, närmast Gud själv och hans tron. Keruberna omnämns redan i Genesis 4, där Gud anbefaller dem att vakta vägen till livets träd efter syndafallet då människan drevs ut från Eden. Därefter finns de med och vaktar förbundsarken i tabernaklet, där lagtavlorna förvarades, och vidare i templet och på några andra ställen i Skriften.

Profeterna Jesaja erfor detta vid sin kallelse:

”Helig, helig, helig

är Herren Sebaot!

Hela jorden är full

av hans härlighet.” (kap 6).

+

Det finns så mycket att säga i detta ämne, men jag slutar här med Paulus storartade sammanfattning av meningen med skapelsen och vår frälsning på detta sätt, vilket jag återkommer till. Det blir nämligen intressant att jämföra hur han i Efesierbrevet 6:10-18 beskriver den andliga kampen vi har att utkämpa mot de gudsfientliga makterna.

För den som längtar efter något släpar sig tiden fram, för den lycklige går det för fort, för den hopplöse känns det som om tiden stannat.

Vi upplever tiden på olika sätt i olika situationer, eller mer korrekt uttryckt så förhåller vi oss på olika sätt till de omständigheter vi befinner oss i, för tiden är ju densamma- klocktiden som räknar minuter, timmar, dagar och år. Det finns många intressanta filosofiska och vetenskapliga aspekter på vad själva tiden egentligen är, men det får vänta till ett annat inlägg.

Finns det en klocka för vår händelseförloppen i vår värld? Förr eller senare tar ju allt slut. Ingen vet naturligtvis när, lika lite som vi kan veta när vår tid på jorden är över. Att ha kontroll över tiden är att veta vad som ska ske, hur det förflutnas komplicerade väv av händelser ledde fram till nuet. Det har inte vi som är bundna i vår tid, av vår begränsade förmåga att förstå allt som sker och kommer att hända. Vi saknar överblicken, perspektiven, förståelsen av alla orsaker och verkningar som tillsammans bildar verkligheten som den är idag.

Det är bara Gud själv som existerar utanför tid och rum som kan ha denna överblick, att samtidigt se det förfutna, nuet och framtiden. Det underbara som Bibeln uppenbarat för oss är att han inte är en passiv åskådare utan aktivt verkar i världen, i tid och rum. Från tidens begynnelse när han skapade världen, fram till dess absoluta slutpunkt har han genomfört sina planer trots hårt motstånd.

Vi kan därför vara förvissade om är att Gud har en klocka, naturligtvis bildligt talat som alltid när vi talar om tid. Han vet när det är dags för Kristus att komma tillbaka och Guds rike bli en synlig verklighet. Han vet vad som måste ske innan och har ytterst full kontroll hur kaotiskt och förfärligt det än är och kommer att bli.

+

För varje enskild människa är det viktigaste  att under sin korta livstid ta emot Guds kärleksfulla frälsningserbjudande. Guds Son, Jesus Kristus dog för vår synd och uppstod från de döda. Den som tror på honom har evigt liv.

+++

För att anknyta till det dagspolitiska läget finns (eller fanns åtminstone innan kriget utbröt) en klocka i Teheran, som räknar ner sekunderna till 2040 då Israel, enligt deras apokalyptiska föreställningar och hetaste önskan, ska förintas som land och folk och  deras 12:e Iman ska ta makten över världen. Med det perspektivet kanske det blir lättare att förstå det högst verkliga existentiella hot Israel ständigt lever med och varför de måste försvara sig och förhoppningsvis, besegera eller i alla fall påtagligt försvaga sin fiende som har ett nätverk av terrorgrupper som arbetar för att destabilisera världsfreden och för att döda så många som möjligt som inte underkastar sig deras herravälde. De kommer inte att lyckas, däremot blir den förstörelse de åstakommer stor för många.

Därför är det kanske viktigare än någonsin att be för Israel, för det judiska folket och för alla kristna som lider under muslimskt förtryck i sina länder.

+

Paulus skrev så här:  16 Ta väl vara på varje tillfälle, för dagarna är onda. 

Det har alltid varit svåra tider, onda dagar på jorden men vi har ett hopp om att Guds goda vilja slutligen ska segra. Under tiden, varje dag, är han med oss och hjälper oss. Vi får redan nu erfara den tröst och kraft han ger oss i sin outtömliga nåd.

1 Petr 1: 3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, 4 till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen. 5 Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden.

Guds Son Jesus  visste själv vad det var att vara människa och leva i en ond tid, då under ett fruktansvärt romerskt förtryck. Han förberedde sina lärjungar på lidande och svårigheter, men lovade att vara med dem och alla de sina i alla tider. Det är det största vi kan erfara- att vi inte är ensamma i ett kallt och likgiltigt universum där endast slumpens krafter råder.

Joh 16 Detta har jag talat till er, för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.

Han sade också detta  34Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. (Matt 6)

Det svenska ordet bekännelse leder tankarna till juridiken och till religionen. Att bekänna något i dessa två olika betydelser är att tillstå,  hålla med om ett faktum. I det första fallet handlar det om att hålla med om en faktabaserad  anklagelse om brott och att öppet erkänna det.

I det andra fallet handlar det om att hålla med, på grekiska mer ordagrant, säga detsamma som Gud själv i sitt Ord, och i förlängningen det som utgör trons fundament för kristna/kyrkan i alla tider, trosbekännelsen.  Vi säger detsamma som Gud gör i sitt Ord och håller det för sant,  inför människor och inför den andliga världen som en sanningens proklamation.

Juridik och teologi har som vi redan märker, en del beröringspunkter som jag återkommer till.

Det skadar aldrig att lära sig lite grekiska , och så här heter den goda bekännelsen på NT:s grundspråk: καλὴν ὁμολογίαν, kalèn homologian  . ὁμοῦ, homou är ett adverb som betyder tillsammans med, samma. ”Logian” kommer från verbet ”lego”, tala och det viktiga begreppet för ord, logos, λόγος, som beskriver tanken bakom något, alltså själva meningen och avsikten. I förlängningen handlar det också om sammanställningen av ett ämne eller läran om något, som t ex  biologi och inte minst teologi.

Så skrev Paulus till sin andlige son och medarbetare:

1 Tim 6 Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet som du blev kallad till och som du bekände dig till genom att inför många vittnen avlägga den goda bekännelsen. 13Inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus som inför Pontius Pilatus avlade den goda bekännelsen, uppmanar jag dig: 14 bevara det som han har befallt rent och oförfalskat, till vår Herre Jesu Kristi ankomst, 15 som han skall låta oss få se när tiden är inne, han, den salige, ende Härskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre, 16 som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma, och som ingen människa har sett eller kan se. Honom tillhör ära och evig makt! Amen.

Jesus Kristus själv avlade den goda bekännelsen, sanningens vittnesbörd om sin Fader och sitt uppdrag i världen under hela sitt liv, och innan han dömdes till döden, som ju var ett slags justitiemord.

Priset har alltid varit högt för att vittna om sanningen i en värld så präglad av lögn, bedrägeri och maktutövning.

Jesus själv betalade det högsta priset som innebar att vi blev ”utköpta” från slaveriet under mörkrets makter. Med Paulus ord från Efesierbrevet 1: I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd 8 som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt.

Hans apostlar och så många av hans lärjungar genom historien (och idag)  vittnade om den goda bekännelsen inte bara med ord utan med sitt liv, som martyrer.

+++

Den goda bekännelsen rymmer ju hela Guds rådslut om vår frälsning och hela världens nyskapelse, och jag ska ta upp några av de privilegier vi har att få säga det Gud sagt och avsett för oss, att hålla det för sant under alla omständigheter och vara oändligt tacksamma därför. Det största är detta:

Joh 1. Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. 10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. 11 Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13 De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud. 

Vi tillhör Gud om vi tar emot Jesus som Frälsare i våra liv och får leva i en återupprättad gemenskap med vår Skapare, befriade från det som skilde oss från honom och även gjorde oss till främlingar för oss själva och varandra. Det högsta vi alla kan vara är Guds barn, så oändligt älskade av honom.

Genom Jesus Kristus har vi fått en rätt ställning inför den helige Guden, inte genom att uppfylla lagen, inte genom mina gärningar, utan genom tro på honom. Rättfärdiggörelsen genom tro är själva grunden för vårt liv.

Rom 3 Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, 22 en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad. 23 Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, 24 och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. 25 Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, 26 under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.

Allt är Guds verk, det är han som älskade oss från begynnelsen och som genomfört sin räddningsplan när vi alla gick vilse från honom.

4 Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, 5 också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. 6 Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, 7 för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus. 8 Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, 9 inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. 10 Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.

Vi är välsignade med hela den himmelska världens välsignelse av Gud när vi förblir i Kristus (Efes 1:3) och är beskyddade, inte från livets sorger och svårigheter som drabbar alla, men från vår andlige fiendes lögner om Gud, oss själva och världen.  Guds Ande leder oss och hjälper oss att hålla oss på rätt väg, att skilja mellan sanning och lögn. (Efes 6:10-20). Det innebar ofta en trons kamp, men alltid utifrån en position av trygghet och frid.

Det är ett stort privilegium och mirakel att vi var och en, som enskilda personer bland miljarder andra är kallade vid namn av vår Skapare och Herre och får leva i bön och förtröstan här och nu och förvissning om det eviga livets salighet hemma hos honom.

+++

Trons bekännelse.

Den goda bekännelsen är också trons bekännelse till Kristus, som aposteln Petrus formulerade:

Matt 13 Då Jesus kom till trakten av Caesarea Filippi, frågade han sina lärjungar: ”Vem säger folket att Människosonen är?” 14 De svarade: ”Somliga säger Johannes Döparen, andra Elia och andra Jeremia eller någon av profeterna.” 15 Han sade till dem: ”Och ni, vem säger ni att jag är?” 16 Simon Petrus svarade: ”Du är Messias, den levande Gudens Son.” 17 Jesus sade till honom: ”Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen. 

Evangeliet, de goda nyheterna om att det finns förlåtelse och räddning  hos Jesus, har predikats sedan apostlarnas dagar och fortsätter att predikas fram till hans återkomst i härlighet.

Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta, nämligen trons ord som vi predikar. 9 Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. 10 Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. 11 Skriften säger:Ingen som tror på honom skall stå där med skam.12 Det är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har en och samme Herre, och han ger sina rikedomar åt alla som åkallar honom. 13 Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.

Kyrkan formulerade sin trosbekännelse ursprungligen i samband med dopet och var en kort sammanfattning av tron. Senare utvecklades särskilt den apostoliska och nicenska trosbekännelsen, men det är så viktigt i sig att det kräver ett särskilt inlägg.

De olika kyrkofamiljerna har också sina egna samlingar av bekännelseskrifter.

Ingen av oss vet hur vår framtid ser ut , men som Guds folk vet vi vad som väntar oss. Bibelns sista bok beskriver det:

Upb 21 1 Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer. 2 Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum. 3 Och jag hörde en stark röst från tronen säga: ”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. 4 Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta.”

…9 En av de sju änglarna med de sju skålarna, som var fyllda med de sju sista plågorna, kom och talade till mig och sade: ”Kom, jag skall visa dig bruden, Lammets hustru.” 10 Och han förde mig i anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud, 11 och som ägde Guds härlighet. Dess strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som en kristallklar jaspis. 12 Staden hade en stor och hög mur med tolv portar och över portarna tolv änglar och namn inskrivna: namnen på Israels barns tolv stammar. 13 I öster fanns tre portar, i norr tre portar, i söder tre portar och i väster tre portar. 14 Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod tolv namn, namnen på Lammets tolv apostlar.

22 Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, den Allsmäktige, och Lammet är dess tempel. 23 Staden behöver inte ljus från sol eller måne, ty Guds härlighet lyser upp den, och dess ljus är Lammet. 24 Och folken skall vandra i dess ljus, och jordens kungar skall föra in sin härlighet i den. 25 Stadens portar skall aldrig stängas om dagen – natt skall inte finnas där – 26 och folkens härlighet och ära skall föras in i staden. 27 Aldrig någonsin skall något orent komma in i den, och inte heller någon som handlar skändligt och lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.

Dessa verser sammanfattar några av Bibelns teman om att Gud, den suveräne Skaparen från början till slut genomför sin plan att bo bland människorna och att symbolen för det är den heliga staden, det nya Jerusalem som kommer ner från himlen. Förbundet med Israel som förnyades och fullbordade med Jesu försoningsverk och Andens utgjutande beskrivs på detta åskådliga sätt med stadens portar och grundstenar-Israels tolv stammar och Jesu 12 apostlar. Bilden av bröllop visar på djupet i Guds trofasta kärlek,  hur vi tillsammans med Israel är Guds folk, hans brud.

Den första gången Jerusalem omnämns är redan på Abrahams tid, vilket är teologiskt betydelsfullt även om vi inte känner till de faktiska detaljerna, men tecknen, signalerna är det viktigaste i de bibliska texterna som pekar  riktning mot Guds handlande i historien. Bibeln rymmer historia från Guds perspektiv, det han uppenbarat om sig själv i sitt Ord och genom sitt verk.

Gen 14 :17 När Abram hade kommit tillbaka efter att ha slagit Kedorlaomer och de kungar som var med honom, gick kungen i Sodom ut för att möta honom i Savedalen, det vill säga Kungadalen. 18 Och Melkisedek, kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin. Han var präst åt Gud den Högste, 19 och han välsignade Abram och sade: 

”Välsignad vare Abram av Gud den Högste, skapare av himmel och jord!

20 Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina fiender i din hand!”

Ett viktigt tema i Bibeln är templet, Guds boning på jorden där han på ett särskilt sätt fäste sin närvaro, sitt namn. Allt började med Guds beslut och plan att skapa en plats på jorden, Eden,  där han visade sin vilja för människorna att vara deras Gud och Fader. Målet var att bo mitt ibland de varelser han skapat för sann tillbedjan och kärlek, gemenskap och uppdrag. Uppdraget var sedan att sprida det utöver hela jorden. Det var denna heliga plats där den Allsmäktige Guden som varken himmel eller jord kan rymma, ändå valde att göra sig känd.

Det fortsatte med tabernaklet i öknen,  den portabla tälthelgedomen som det från Egyptens slaveri befriade folket skulle bära med sig och samlas kring när de slog läger på vandringen till löfteslandet. Folket fick precisa instruktioner för hur föremålen skulle se ut .

Det var oerhört noga med alla tillbehör som symboliserade Guds närvaro och hur syndiga människor skulle kunna nalkas den helige. Detta pekar fram emot Frälsaren själv som skulle öppna vägen tillbaka till Gud. Där visade sig Herren och talade till Mose.

Templet som kung David fick ett löfte skulle byggas, byggdes av hans son Salomo, skulle stå på den plats Herren utvalt som sin egen på jorden, Sion, den lilla kullen i Jerusalem där så mcket utspelat sig i den bibliska historien och där Jesus korsfästes och dit hans ska återvända vid tidens slut.

Det fanns en himmelsk mönsterbild som Guds folk skulle efterlikna för tabernaklet och i templet.

2 Mos 25 De ska göra en helgedom åt mig, så att jag kan bo mitt ibland dem. 9 Tabernaklet med alla dess tillbehör ska ni göra helt enligt de mönsterbilder som jag visar dig. Så ska ni göra.

1 Krön 28 David gav sin son Salomo en mönsterbild av förhuset och tempelbyggnaderna och förrådskamrarna, de övre salarna och de inre rummen och rummet för nådastolen. 12 Han gav honom en mönsterbild av allt som han hade fått genom Anden för förgårdarna till Herrens hus och alla kamrarna runt omkring för skatterna i Guds hus och förråden för det som helgats åt Herren. 13 Han gav också föreskrifter om prästernas och leviternas avdelningar och alla sysslor som skulle utföras vid tjänstgöringen i Herrens hus och alla kärl som skulle användas vid tjänstgöringen i Herrens hus, 14 om guldet med uppgift på vikten i guld för varje särskilt kärl till tjänstgöringen, och alla silverkärl med uppgift på vikten för varje särskilt kärl till tjänstgöringen.

Jesus Kristus var Guds fullkomliga och slutgiltiga manifestation av sin närvaro och de ord som evangelisten Johannes använder för att beskriva hur Ordet blev kött/ Guds Son blev människa, betyder att tälta, ha sin boning, vilket anknyter till tabernaklet och templet samtidigt som det blickar fram emot den himmelska verkligheten

Καὶ ὁ λόγος σὰρξ ἐγένετο καὶ ἐσκήνωσεν (eskenosen) ἐν ἡμῖν, καὶ ἐθεασάμεθα τὴν δόξαν αὐτοῦ, δόξαν ὡς μονογενοῦς παρὰ πατρός, πλήρης χάριτος καὶ ἀληθείας.

Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. 

Från begynnelsen utvalde Gud Sion, den plats där han skulle uppenbara sig. Därför slutar också Bibeln med den underbara bilden av det himmelska Jerusalem som ska komma ner när Gud gör allt nytt i nyskapelsen av himmel och jord. Och i den himmelska staden kommer inte något tempel att behövas längre, ty Herren Gud, den Allsmäktige, och Lammet är dess tempel. 

Som de sista orden i profeten Hesekiels bok lyder:  och för all framtid ska dess namn vara: Herren är här. Gud själv ska vara vårt liv, vår salighet, vårt allt. Det är han redan nu, men på ett fördolt sätt och under trons vandring för oss. Men en gång ska hoppet vi lever av nu bli vår verklighet: Gud ska vara allt i alla sina barn, för alltid hos sitt folk.

Det är denna heliga stad som vid tidens slut ska komma ner till jorden. Uppenbarelsebokens centrum är Guds tron i det himmelska, från vilken historiens sista händelser organiseras. Det är också tröstens boning för alla som lider förföljelse och död för Jesu skull, att de snart ska förenas med alla troende i den ständigt pågående lovsången och i den härlighet där lidande och död inte finns mer.

I nästa del ska jag titta tillbaka till GT och särskilt profeten Jesaja som många århundraden före Kristus fick visioner och insikter om den nya skapelsen.

• 65 17 Se, jag skapar nya himlar
• och en ny jord,
• och man skall inte mer
• komma ihåg det förgångna
• eller tänka på det.
• 18 Men fröjda er
• och jubla till evig tid
• över det som jag skapar,
• ty se, jag skapar Jerusalem
• till jubel
• och dess folk till fröjd.
• 19 Jag skall jubla över Jerusalem,
• fröjda mig över mitt folk.
• Där skall inte mer höras gråt
• eller klagan.    …..

Jag ska reflektera över Romarbrevet i ett par inlägg, ett av de viktigaste breven i NT rent läromässigt.  Det spänner över hela Guds befrielseverk, från evangeliets frälsande innebörd för enskilda och folk, till hela skapelsens återupprättelse från förgängelsen.

När och hur församlingen i Rom grundades vet vi inte, men man kan tänka sig att några av de som var med på Pingstdagen i Jerusalem och fick erfara vad som skedde när Anden kom över lärjungarna och Petrus predikade, själva kom till tro och förde med sig evangeliet till romarrikets huvudstad. På det sättet kan budskapet  ha spridits ut i olika väderstreck, allt i enlighet med Jesu ord innan han återvände till sin Fader efter uppståndelsen (Apg 1:8).

Paulus ville besöka denna viktiga församling på sin resa västerut efter att ha uppehållit sig i rikets östra del på sin tredje missionsresa. Han kände dem inte personligen och ville därför presentera sig själv som apostel och  det evangelium han var kallad att förkunna innan han mötte dem.  Han behövde  inte reda ut problem som uppstått i församingarna, vilket ofta var fallet i hans brev. Därför är detta brev mer teologiskt, förutom den mer allmänt hållna pastorala uppmaningen till ömsesidig förståelse, kunskap och respektfull samlevnad mellan judekristna och hednakristna i slutet av brevet, som i sig är viktig. Men grunden för en sund och god församlingsgemenskap börjar och slutar i en god teologi.

Man brukar dela upp brevet i två stora delar, kap 1-11, 12-16  utifrån Paulus  strategi att först lägga den teologiska grunden med undervisning, och sedan som han brukar, uppmuntra till att leva det kristna livet på denna grund, i denna verklighet. Så gör aposteln oftast i sina brev, först undervisningen om Kristus, sedan själva livet i Kristus med alla dess praktiska följder.

+++

Undervisningen i de första kapitlen handlar om evangelium, rättfärdiggörelsen genom tro, vilket är själva utgångspunkten för livet som kristna. Det är Gud som tagit initiavet för att ge oss tillträde till sig själv och som  genomfört den helt utan vår medverkan. Vi ställs inför fullbordat faktum när vi hör evangelium. Gud bevisade sin kärlek till oss genom att Jesus dog och och uppstod för oss.

Kap 2:4 Förstår du inte att Guds godhet vill föra dig till omvändelse? 

Evangeliet är Guds mäktiga kraft (grek δύναμις ,dynamis) till frälsning. Enligt judiskt tänkande hänger handlingen och ordet om handlingen ihop. Den goda och glada nyheten om  Jesu död och uppståndelse  blir bara fullt verklig när vi inser vad vi befriats ifrån,  den mörka och hopplösa bakgrunden till vår separation från Gud.

Det är alltså ett faktum på flera sätt. Det har skett i historien på en bestämd plats, vid en bestämd tid. Det rent objektiva faktum att Jesus av Nasaret som en bland många under romarnas styre, korsfästes i april år 33 och begravdes, är inte tillräckligt. Vi måste också få veta varför det hände, vilket de nytestamentliga författarna fördjupat sig i. Om Jesus hade förblivit en död judisk lärare bland många andra, som hans anhängare mindes, skulle vi inte suttit här idag och skrivit och läst om det evangelium som nått ut över hela världen. Det mäktiga romarriket föll, och bara dess ruiner kan beskådas idag, men kyrkan består. Dess grund vilar ju på Guds eviga rådslut och makt. Evangeliets kraft är lika verksam idag och förvandlar människors liv.

Det absolut unika med vår tro är ju att Jesus kom tillbaka till livet, i sin härlighetskropp, som inte var begränsad till tid och rum som hans fysiska kropp var. Jesus dog verkligen och blev begravd, men han uppstod från de döda tre dagar senare. Hans lärjungar var inte bara vittnen till hans död, men framför allt hans uppståndelse, som förändrade inte bara deras liv utan hela historien.

Det är framför allt ett faktum från Gud själv, om vad han gjort i historien genom Jesus Kristus. Det är därför absolut unikt och saknar motsvarighet. De myter om vegetationsgudars död och pånyttfödelse, som förekommit i de flesta kulturer är just bara myter och saknar förankring i verkligheten, i historien. Dessa myter återspeglade bara fruktbarhetens betydelse för människor i alla tider, och att man levde nära naturen och med årstidernas växlingar. Att den jord man brukade med stor möda gav skörd var ju verkligen en fråga om liv och död.

Hur förhåller vi oss till verkligheten,  detta faktum att Jesus dog och uppstod ? Med ovilja, ointresse, förnekelse, otro, eller med ett öppet  sinne och med en uppriktig vilja att få veta mer om vad det kan betyda? Alla fakta kan förnekas och förvanskas, och när det gäller evangeliet kan man förneka syndens och den eviga dödens realitet, och förvanska allvaret i budskapet om Guds kärlek till en billig nåd. Jag återkommer till detta!

När Paulus lagt grunden för den kristnes frihet genom evangeliet förklarar han vad vi blivit befriade från, synden, lagen och döden.

Kap 9-11 handlar om Israels betydelse och framtid i Guds frälsningshistoria, vilket är avgörande för de hednakristnas förståelse av evangeliets bakgrund i det gamla förbundet och dess Skrifter.

Kap 12-16 innehåller förmaning och praktisk undervisning om det kristna livet i församlingen och i samhället.

+++

Man kan säga att brevets tema är detta:

Kap 1 Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken. 17 Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro.

Paulus  utvecklar detta i resten av brevet, men utgångspunkten för jude och grek, för alla människor, är att tro på evangelium.

Alla våra begrepp vänds upp och ner. Det är inte människan som söker Gud och som genom sina gärningar försöker bli godkänd och få favörer.  Det handlar om Guds väg till människan, hur hans rättfärdighet uppenbaras i evangelium: hans Son som levde ett syndfritt och fullkomligt liv här på jorden, tog vår synd och skuld på sig och dog för att sona detta inför Gud.

Guds rättfärdighet visade sig i att Jesus led och dog för oss, för att kunna ge oss en rätt ställning inför Gud som hans förlåtna barn. Det är helt av nåd, en dyrbar gåva som ges gratis till alla som tror, oavsett bakgrund.

Här formuleras de viktiga begrepp som återkommer i de första kapitlen, vilka jag återkommer till i nästa inlägg.

+++

Aposteln Paulus tecknar mänsklighetens historia från Guds pespektiv, vilket skiljer sig från hur vi skulle beskriva den. Vi människor tenderar att skylla ifrån oss, ursäkta våra egna felaktiga handlingar, döma andra, styras av själviska begär. Det började i Edens lustgård och har fortsatt med oförminskad styrka. Det är bara att läsa en dagstidning eller en historiebok, så ser vi avgrunden av ofattbar ondska, maktmissbruk, egoistiskt utnyttjande av andra. Mänsklighetens historia är de facto en sorglig historia med våld, lidande och nöd. Om vi verkligen rannsakar vårt eget tankeliv och våra handlingar och all underlåtenhet, måste vi erkänna att det inte står rätt till, minst sagt. Gud kallar detta för synd, överträdelse av hans vilja och de lagar han gett för att vägleda och skydda oss från det destruktiva.

Samtidigt har människor offrat sig för andra i kärlek och omtanke, betjänat och hjälpt sin nästa.  Det är i sig ett slags gudsbevis att vi är skapade av Gud för att att göra gott, samarbeta, utveckla gemenskaper och samhällen. Han skapade oss för att älska honom och vår medmänniska, och det är inristat i själva skapelsen att den som gör gott mot andra själv blir välsignad, har det gott. Motsatsen gäller också, att den som skadar andra, skadar sig själv och förlorar lite av  sin mänsklighet.

Kap 2: Han skall ge var och en efter hans gärningar: 7 evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, 8 men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten. 9 Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken, 10 men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken, 11 ty Gud är inte partisk.

Gud vill att vi ska vara fullt ut mänskliga som hans Son var, göra gott, hjälpa, välsigna. Men syndens makt över oss kan vi inte bryta själva, därför kom Jesus och gjorde det för oss, så att vi i hans kraft skulle kunna övervinna den, om än inte fullkomligt i det här livet.

Men synden skiljer oss primärt från Gud och drar med sig Guds vrede över den. Guds kärlek och vrede kan synas utesluta varandra och vara oförenliga, men de kompletterar istället och förutsätter varandra. Vad skulle det vara  för slags kärlek som är likgiltig för allt som fördärvar de människor han skapat i sin kärlek? Gud är kärlek, men också en helig, rättfärdig Gud, som med brinnande iver verkar för att hans vilja ska ske, och därför också dömer och straffar det som förstör hans skapelse.

Paulus visar i detta fantastiska brev hur allt hänger ihop, något jag ska ta upp i flera inlägg. Som Skapare har ju Gud ett absolut och fullt giltigt anspråk på att vi som hans skapelser ärar, prisar, tror och följer hans instruktioner och lever i enlighet med hans skapelseordning. Som Frälsare för alla oss syndare uppfylldes ju hans krav på rättfärdighet av honom själv, när Jesus dog för våra synder och befrade oss. Som Heliggörare verkar han i de pånyttföddas liv för att leva avskilt för honom och förvandlas av hans Ande till likhet med Kristus.

Det är Gud själv som gör allt, och det enda han egentligen kräver är tro, tacksamhet och lydnad i all vår mänskliga svaghet, som Gud mer än väl känner till. Det innebär naturligtvis kamp, det tar tid, vi misslyckas, tvivlar ibland och lider, men Gud bevarar oss mitt i allt om vi förblir i Kristus och ständigt överlåter till honom. Han vet vad vi går igenom, vilka förutsättningar vi har rent psykologiskt och socialt, men eftersom det är hans nåd och kraft som räknas, får vi alla den hjälp just vi behöver. Gud är nådig, barmhärtig, förlåtande och god mot oss i alla skiften.

+

De första kapitlen av brevet handlar  mest om den mörka sidan av saken. Beskrivningen av mänskligheten stämmer lika mycket idag som på Paulus tid: De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, 31är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det.(1:29-32).

+++

Analysen i brevets första kapitel är en tankeväckande läsning. Från Guds perspektiv duger inga bortförklaringar eller ursäkter till hur vi förhåller oss till honom och våra medmänniskor . Paulus skrev:

Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.

21 Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. 22 De påstod att de var visa, men de blev dårar. 23 De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 24 Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.

Det finns alltså en kunskap om Gud som är tillgänglig för alla som vill se den i naturen, i själva skapelsen, och som Paulus utvecklar i kap 2, i vår skapelsegivna samvetsfuktion. Människan syndar alltså för att hon vägrar erkänna det uppenbara, att Gud finns och uppenbarat sig själv tillräckligt mycket i sin skapelse och hennes inre, för att hon ska tacka och prisa honom. När denna basala ödmjukhet, vilja till sanningen och tacksamhet till Skaparen saknas, får människan som hon vill. Hon får gå sin egen väg och följa sina lägsta, själviska lustar och begär hur långt som helst, vilket är en tragisk verklighet. De ordningar i skapelsen som Gud lagt ner bryts med förödande konsekvenser, i kaos, upplösta normer och omoral, avguderi, dyrkan av skapelsen.

Det är naturligtvis många som inte skulle acceptera denna beskrivning, men det är ändå Guds ord, som är den sanna spegeln för oss. Man kan spegla sig i så mycket annat och skapa en passande bild som gör att man kan fortsätta med sitt självcentrerade liv, utan att ens stanna upp och tänka över vad Gud vill säga. Det är upp till var och en. Gud vill dock att vi hör vad han säger. vänder om från våra egna vägar och tar emot det han vill ge, den stora kärleksgåvan i Jesus Kristus, att vi kan få förlåtelse och bli nya skapelser i honom.

Världen och allt som hör till den förgår, vårt liv på jorden är kort och ovisst, och vad händer när vi dör? Tänk om det är sant att vi verkligen ska stå till svars och dömas inför Gud? Vad har vi då att komma med ? Han har genomskådat oss och känner till allt vi försöker dölja för andra och för oss själva. Därför är det viktigaste vi kan göra att komma ut i sanningens ljus, göra upp med vår synd och försonas med honom, så att vi redan här i tiden kan få den frid som bara han kan ge, och vara förvissade om det eviga livet hos honom.

I likhet med alla Nya Testamentets författare var Aposteln Paulus väl förtrogen med sitt folks heliga skrifter. Det finns hundratals referenser, en del ordagrant citerade från GT, andra mer fritt återgivna, och åter många som bakgrundskontext. De levde ju i och av Guds ord sedan barnsben, och det är fascinerande att se hur de använde texterna när de förklarade  Jesu liv och försoning utifrån profetior och förebilder.

I Romarbrevet, det kanske teologiskt tyngsta brevet i NT (även om alla brev på sitt sätt naturligtvis är lika viktiga) kan man känna igen temat från b la Psalm 19 om hur Gud dels uppenbarat sig genom sina skapade verk i kap 1, och genom sitt Ord i kap 10.

Himlarna vittnar om Guds härlighet,

himlavalvet förkunnar hans händers verk.

3 Den ena dagen talar om det för den andra,

den ena natten kungör det för den andra,

4 utan tal och utan ord, deras röst hörs inte.

5 De når ut över hela jorden, deras ord når till världens ände. …

8 Herrens undervisning

är fullkomlig,

den ger själen nytt liv.

Herrens vittnesbörd är sant,

det gör enkla människor visa.

9 Herrens befallningar är rätta,

de ger glädje åt hjärtat.

Hans bud är klart,

det upplyser ögonen.

I den andra delen av psalmen beskrivs hur Guds undervisning, hans bud och lagar, skänker liv, visdom, glädje och vägledning. Det judiska folket fick lära känna Skaparen som sin Gud genom dessa. Det är ju så Gud uppenbarar sig, i skapelseverket och i sitt Ord. I kap 10 beskriver också Paulus hur evangeliet måste predikas för att människor ska komma till tro. De goda nyheterna om Guds slutgiltiga och fullkomliga uppenbarelse om sig själv och sin vilja att rädda sin mänsklighet är givna till församlingen för att pridas över hela världen.

Paulus för resonemanget vidare om vilka konsekvenserna blir av att inte vilja  erkänna Gud som skapare, vilket han utvecklar i brevet.  Människan förfaller till naturdyrkan och tillbedjan av andra gudar, samtidigt som hon degraderar sig från sin höga och ädla ställning som Guds avbild och förvaltare av skapelsen. Hon skulle råda, men blev slav under avgudarna. Hon skulle leva med hjärtats inriktning mot det himmelska, Guds verklighet, men snärjdes in i det begränsande jordiska perspektiven. Hon skulle älska och tjäna Gud, men blev fast i ett självcentrerat perspektiv på verkligheten.

Rom 1

Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. 20Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.

Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. 22 De påstod att de var visa, men de blev dårar. 23 De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 24 Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.

Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. 27 På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. 28 Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen. 29 De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, 31är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det

+++

I det första kapitlet ser vi att Guds vrede inte enbart är en framtida realitet vid den yttersta domen, utan sker här och nu. Guds vrede uppenbaras redan nu över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. Det är ett aktivt val som skildras här.

Sanningen om Gud är alltså given från början och möjlig att förstå, om än inte i sin fulla uppenbarelse genom Kristus, men tillräcklig för att människorna, när de ser Guds skaparverk och erfar samvetes verkan, ska förstå att Gud finns och förväntar sig något av dem.

För som det står, fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina egna föreställningar …

Det handlar primärt inte om syndiga handlingar som skadar andra och en själv utan om otacksamhet och en ovilja att erkänna att Gud är Gud, och prisa och tacka honom, trots att man kände till honom. Denna attityd av ovilja gentemot Skaparen leder i sin tur till att människan förblindas av sina egna föreställningar och hamnar i mörker och oförstånd så att hon stället tillber det skapade. När det sker låter Gud dem så att säga löpa loppet ut och ta konskekvenserna av sin otro och otacksamhet, vilket leder till alla slags synder.

Det syndiga beteendet i sig som de i sitt uppror begår mot Gud begår, visar att de redan är dömda eftersom de inte aktat på det Gud uppenbarat för dem. Det är en beskrivning av mänsklighetens kollektiva historia från början samtidigt som det är ett pågående skeende på individuell nivå.

Vad ska vi tänka om saken? Är Bibelns analys av verkligheten tillförlitlig eller är det människors åsikter om att det inte finns några ”bevis” för Guds existens som gäller och att det därför är svårt att tro på honom ? Vi måste ibland påminna oss om att det vi läser i Bibeln är Guds pespektiv på oss,  inte hur vi ser på honom och om vi skulle kunna tänka oss att möjligen ge honom en chans. Därför kan det vara lite omtumlande att skifta fokus, men väldigt nyttigt.

Från skapelsen början har Gud separerat, skiljt mörker från ljus i alla bemärkelser, hans ljus gentemot mörkrets makter för att bibehålla det sunda och goda i människan och skydda skapelsen från fördärv och elände. Det sker sist och slutligen vid Kristi återkomst, när hans ljus avslöjat allt som är i det fördolda och som har styrt våra val, handlingar och attityder. Det blir en slutlig separation av dem som är innanför Guds domän, och utanför, de som lever i Guds ljus och som står utanför i det eviga mörkret. Jesus ska skilja fåren från getterna , de frälsta från de ofrälsta, de som hör honom till och de som inte velat ha med honom att göra.

Gud dömer rättvist utifrån det ljus vi har och hur vi levt efter det. Han vill alltid visa nåd och förlåta, möta oss med sin kärlek och godhet. Han har redan gjort allt för att vi ska få frid och evigt liv.  Med Paulus ord från kap 5 i Romarbrevet:

8 Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. 9 När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen. 10 Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade. 11 Men inte bara det, utan vi gläder oss i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen.

+++

Romarbrevet 2. Godheten och härligheten.

Romarbrevet är det längsta brevet i NT och ett av de teologiskt viktigaste och rikaste. I det förklarar Paulus evangelium, de goda nyheterna , och konsekvenserna på flera olika sätt för judar och icke-judar . Jag återkommer till detta innehållsrika tema.

I brevet belyses hur illa ställt det är med oss alla i vår egoism och bortvändhet från Gud, och hur tillvaron, själva livet, är djupt skadat och splittrat. Det är de dåliga nyheterna, som egentligen inte är någon nyhet om vi rannsakar oss själva och ser oss omkring i världen med öppna ögon, men en del vill ändå förneka sanningen om detta. Därför blir evangeliet så mäktigt som den enda kraften som verkligen kan förändra människor inifrån.

Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, juden förstmen också greken. 17 I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av tro.

+++

Jag ska ta upp olika aspekter av brevet, men inte i kapitelordning. Här ska det handla om ett grundläggande faktum, som nästan kan kallas en moralisk och andlig naturlag och som de flesta religiösa och humanistiskt sinnade kan hålla med om: den som gör det goda får erfara härlighet, ära och frid, medan den som gör det onda får ångest och nöd. Den som söker sitt eget och inte följer sanningen utan orättfärdigheten erfar vrede och straff.

Romarbrevet gör det helt klart att vi inte blir ”godkända” av Gud genom våra goda gärningar när det gäller våra själars frälsning och löftet om evigt liv hos honom. Men de goda gärningarna är en frukt av att vi är frälsta och något självklart, vilket Paulus tar upp senare i brevet.

I de mellanmänskliga relationerna är det naturligtvis däremot centralt att vi alla, oavsett tro, strävar efter att göra gott mot andra. Det är något vi skapats för och som så att säga är inbyggt i oss. Mänskligheten hade inte överlevt och utvecklats utan samarbete, hjälpsamhet och ömsesidig respekt. Ingen kan fullkomligt leva efter Guds bud, att älska honom och vår nästa som oss själva, och det är därför vi behöver hjälp från Gud att göra det. Därför gav också Herren de skrivna budorden till sitt folk, som gäller i alla tider, för oss alla eftersom de sammanfattar det väsentliga. Jesus själv, som fullgjorde Lagen till punkt och pricka, koncentrerar dem sedan i det dubbla kärleksbudet. Den som älskar vill ju inte skada, göra onda gärningar mot någon.

På något sätt är alltså strävan efter det goda inbyggd i skapelen som den starkaste kraften: att ta hand sina närmaste, att hjälpa andra,  främja samarbete, respekt och förståelse. Det är grunden för fungerande familjer och samhällen. Hänsynslöshet, egoism, förtryckande makt förstör och föröder livet. Vi vet att det goda kommer att segra till sist, kärleken är starkare än all ondska och död. Vi kan bidra genom att aktivt främja det goda, älska vår nästa och be att Guds goda vilja ska ske.   Rom 12 Avsky det onda, håll fast vid det goda.  …  Löna inte ont med ont. Tänk på det som är gott i alla människors ögon.

Det är så tydligt i vardagen. När vi ger, hjälper, gör gott och visar kärleksfull omsorg kommer härlighet, ära och frid till oss. Det ”känns” bra och är bra för oss som skapade av vår kärleksfulle Gud att göra gott. Motsatsen är lika tydlig. När vi ger efter för snål egoism, elakhet, lögn och orättfördighet skadar vi inte bara den andre/de andra, men också oss själva. Det ”känns”, eller borde göra det, helt fel och är djupt skadligt. Nöd och ångest kommer kommer över oss.

Samvetet, som jag återkommer till, har en viktig funktion i livet, om det fungerar på rätt sätt. Men det kan tyvärr sluta skicka de subtila signalerna om att vi gjorde fel, och helt tystna.

Det är ett stort ämne, hur vi formas moraliskt under livet, och familjen är oerhört viktig när det gäller att förmedla goda värderingar och fostra barnen. Skola, samhället i stort, sociala medier osv osv påverkar också på gott och ont. Det stora problemet är kanske ändå att Guds Ord får så lite plats i alla sammhang när det gäller att lära oss om hur vi ska leva gott och rätt.

Inledning.

Människan är av sin natur en frågande varelse. Vi skulle aldrig varit där vi är idag om vi inte utforskat världen och oss själva. Svaren på barnets varför-frågor skapar begriplighet och tillhörighet i världen. Det är viktigt att fortsätta ställa frågor genom livet med en öppen attityd för att lära sig mer om andra människor, sig själv och olika ämnesomården för att kunna utvecklas. Den som inte är vetgirig, nyfiken och ställer frågor får heller inte veta något.

En gestalt som blivit känd för att ställa frågor var Sokrates (ca 469-399 f Kr) som genom sin lärjunge Platon  beskrev  hans tankeprocesser och  frågor i sina dialoger. Det har främjat det mänskliga tänkandet i historien. Forskare inom naturvetenskapen har drivits av nyfikenhet och vetgirighet för att finna  svar på konkreta frågeställningar. Tack vare deras resultat har vår kunskap om världen ökat på ett otroligt fantastiskt sätt de sista 150 åren.

Det är bara inom matematiken som man kan tala om strikta bevis, 2 + 2 är alltid fyra oavsett hur vi tolkar, oavsett kultur. Det finns inga absoluta svar på varför-frågorna när det gäller det som inte är mätbart och som inte kan undersökas  med metodik som är relevanta inom våra inomvärldsliga referensramar.

Guds existens eller vad som är meningen med livet kan inte bevisas, vilket inte innebär att det inte finns förnuftiga argument för en tro som är grundad  på Guds ord som gett oss inblick i det himmelska. Gud kan inte bevisas men erfaras, eftersom den gudomliga verkligheten är större än våra begrepp och kategoriseringar. Vi kan förklara vår tillit till Herren och hans Ord, som i jämförelse med religösa föreställningar och kulter är både trovärdig och förnuftig men vår djupaste längtan efter den fullkomliga kärleken och den förblivande friden som vi mött hos honom på ett personligt sätt,  kan vi delvis beskriva men aldrig helt fånga i ord. De två aspekterna av det kristna livet finns alltid med, vittnesbördet om vår Herre som sanktionerats av oräkneliga vittnen under seklernas gång och vår berättelse om hur han verkat i våra liv.

När Gud skapar gör han det i ensamt majestät med sitt Ord, som strukturerar världen och hela universum utifrån matematisk exakthet och finjustering för livets uppkomst. Detta Ord är också själva avsikten och meningen med oss, som ytterst skapades för att bli honom lika, Guds Son som blev människa för att uppenbara denna sanning. Skapelse och frälsning hör alltid ihop, Gud räddar oss genom Kristi död och uppståndelse för att kunna ge oss av sin kärlek, sitt liv.

Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. 14 I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. 15 Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. 16 Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. 17 Han är till före allting, och allt består genom honom. 18 Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. 19 Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom 20 och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen. 

Det är vår kallelse och uppgift som lärjungar att vittna om Jesus i just våra liv och omständigheter, och även kunna svara på de frågor vi får om vårt hopp. Det kräver av oss att vi själva tänkt igenom tron på ett vuxet sätt och tagit våra egna frågor på allvar. Det finns ingenting vi inte kan fråga Gud om, och varandra för den delen. Vi lär oss hela tiden, även om vår kunskap alltid kommer att vara ofullständig på den här sidan av evigheten.

Vem kan göra er något ont, om ni ivrar för det goda? 14 Ja, även om ni skulle få lida för rättfärdighetens skull, är ni saliga. Var inte rädda för dem och låt er inte skrämmas. 15 Herren Kristus skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger. 16 Men låt det ske ödmjukt, med respekt och ett rent samvete, så att de som talar illa om er goda livsföring i Kristus får skämmas för sitt förtal. 17 Ty det är bättre att lida för goda gärningar, om det skulle vara Guds vilja, än att lida för onda gärningar.

+++

Jesus ställde  många frågor för att få människor att tänka till, tänka om och vända om från sina egna vägar och tankemönster.  Men det var av en helt annat art och med bestämda mål, inte bara för att få folk att rannsaka sig själv och tänka kritiskt utan också för att ge svar om frågeställaren visade sig öppen för hans svar. Meningen med frågor kan ha ett självändamål, men de måste till sist leda till ett svar.

Jesus svarade ibland på en helt annan andlig nivå än frågeställarens eftersom han ensam hade en unik insikt och kännedom om Gud och visste hur människorna innerst inne är.

Det går inte att återge alla hundratals frågor som evangelierna berättar om när Jesus ställde frågor. Jesus interagerar med människor och ställer frågor, antingen sina lärjungar eller alla de som sökte hans helande. Jesus var en mästerlig pedagog och talare som utmanade, väckte dem att begrunda väsentligheter Fariseerna blev i sitt religiösa hyckleri arga, lärjungarna förstod inte alltid vad han menade, den lilla människan svarade med tro och tacksamhet.

Han ställde några av de viktigaste frågorna, som : Vad söker ni? Vem säger ni att jag är? Tror ni att jag kan göra detta? Vill du bli frisk? Varför tvivlade du? Vad ska jag likna Guds rike vid? Jag återkommer till dessa, och några fler frågor.

Det unika med Kristus är att han ställer frågorna för att kunna svara och i handling visa att han själv ÄR vägen , sanningen och livet. Genom honom kan vi hitta hem till Fadern, förstå sanningen och verkligheten om vem han är (verklighet och sanning hör alltid ihop) och finna , inte bara livets mening, utan själva livet självt, Guds eget eviga liv.

Det Gud sagt och deklarerat vara sin vilja och eviga beslut har gudsfientliga andemakter och människor alltid gjort uppror emot. Från de andlige rebellens ord i Edens lustgård-”skulle Gud ha sagt?” till allt det som gestaltar detta förmätna och högmodiga uppror i ideologier och religioner. Man presenterar en alternativ verklighet byggd på lögn i alla dess olka former från subtil betydelseförskjutning, nyansskiftningar, omtolkning, tillrättalägganden för ”den goda sakens skull” till förnekelse och historieförfalskning.

Guds vilja är att rädda människor tillbaka till sig själv och kunna ha en särskild plats på jorden bland de människor som var hans. Han vill ”bo” bland sitt folk, vara hos dem och i deras hjärtan. Hela frälsningshistorien handlar om Guds väg till människan för att rädda henne från syndens förstörande makt, ondska och evig död. Herren handlade i olika steg för att genomföra detta konkret i historien, genom Abraham och hans efterkommande, Mose, Josua, profeterna, de gudfruktiga kungarna i Israel fram till själva höjdpunkten och målet för allt: hans Sons födelse in i vår saragade värld. Genom Jesu död och uppståndelse bringas försoning och befrielse och Guds Ande kan sedan bo i renade människohjärtan. Men denna väg har varit svår och lång, människor har svikit och avfallit.

+++

När Gud utvalde Abraham och hans son Isak och deras efterkommande var målet att uppenbara mer av sig själv för det judiska folket i det förbund han slöt med dem. Genom historien gick hans löften till Abraham om landet, staden och välsignelsen över folket i uppfyllelse. Det folk från vilken hans egen Son kom. Jesus Kristus, Messias, var jude och det är en underbar tanke att han sitter på Guds Faderns högra sida i det himmelska och en dag ska komma tillbaka till jorden för att regera som Herre över allt.

Löftet till Abraham och det judiska folket var exklusivt i sitt initiala skede, men målet var att alla folk skulle välsignas  genom detta när Messias kom in i världen, dog och uppstod för allas frälsning.

Ja, Herren har utvalt Sion, där vill han ha sin boning. (Psalt 132)

+

Herren sade till min Herre: ”Sätt dig på min högra sida

tills jag lagt dina fiender som en pall under dina fötter.”

2 Din makts spira ska Herren sträcka ut från Sion.

Härska mitt bland dina fiender! (Psalt 110).

Det var den plats, den urprungligen lilla kulle som kung David erövrade och som sedan växte till en stad där hans son Salomo byggde templet till Herren under judafolkets storhets tid. Staden Jerusalem har varit judarnas huvudstad i över tre tusen år, vilket alla arekologiska bevis vittnar om.

Snart splittrades landet i nord-och sydriket primärt p g a att de inte höll sin del i avtalet med Herren att endast tro, tillbe och lyda honom. Det fick förödande konsekvenser och slutade med ett även sydriket gick under och folket drevs i fångenskap. Men Guds löften står fast, även om de svek honom och tillbad främmande gudar.

Detta lilla land (syns knappt på kartan nedan)  som alltid varit omgivet av fientliga stormakter, Assyrien, Babylonien och som plundrades och förstördes av romarna år 70, och sedan var under andra folks herravälde, vars folk äntligen fick komma tillbaka till sitt eget land 1948. Dag 1 började dock deras arabiska grannar att angripa dem och så har det fortsatt… Och detta efter Förintelsen knappt 15 år tidigare. Judarnas fiender vill fortsätta och avsluta historiens värsta folkmord. Så allvarligt är det…

Därför är också den andliga och politiska oppositionen mot Guds utkorelse av Sion, Jerusalem en av de starkast verksamma krafterna. Lögn-och hatpropagandan har varit massiv särskilt sedan staten Israels grundande 1948 och pågår varje dag i media, på gator och torg och i parlament. Dessa makter vill utplåna Israel och döda så många judar som möjligt och ytterst upprätta ett islamiskt kalifat på tempelberget. Tyvärr dras många människor i väst med i detta hatdrev mot Israel utan faktaunderlag och eftertanke.

Konflikten mellan judar och araber är naturligtvis oerhört tragisk mänskligt sett för alla inblandade och har inneburit ett enormt lidande på båda sidor. Det är de små människorna som inte vill annat än leva i fred med sina grannar som drabbas. Ingen är utan skuld i detta och hemska övergrepp har begåtts av båda parter. De är ju egentligen halvbröder och har så mycket gemensamt. Men det är inte vad den här serien handlar om, det finns andra som gör en bättre analys av de komplicerade händelsekedjor som lett fram till där vi är i dag i Mellanöstern.

Det handlar dock ytterst om  landområdet,  vem har den största rätten till marken? Det som de senaste decennierna har blivit den palestinska frågan har försökt lösas gång på gång när man från Israels sida varit villig till kompromiss, förhandling. Men representanterna för den andra hårdföra sidan har aldrig i praktiken velat erkänna Israels existens och leva i fred. Man gör anspråk på landet, och särskilt själva staden Jerusalem. Det är det ytterst allt handlar om-vem ska råda över Tempelberget, ska Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, Jesu Kristi Gud och Fader, eller Muhammeds gud Allah ha makten?

Som i all historia är det så många faktorer som spelar in- enskilda människor med inflytande som använder den för sina syften, andemakter som vill hindra Guds frälsningsplan, de många familjer och släkter som drabbas i konflikterna och dras med i hämndspiralen.

Det störstproblemet är ändå att fakta, sanningen, förlorar i detta fula propagandakrig som pågår överallt och det seglivade och ofattbara hatet mot judar blir därför värre och värre, också det i global skala.

Här är informativ och mycket fin video om Kung Davids stad, en oerhört intressant arkeologisk plats i Jereusalem.

II

Det finns många sätt att beskriva och/eller sammanfatta Bibelns övergripande budskap. Det handlar om Gud, hur han skapade allt som finns och hur han gjorde sig känd för människorna för att visa sin kärlek och vägleda dem att tillbe och tjäna honom. Initiativet är alltid Guds eget, och de många berättelserna beskriver sedan hur olika personer reagerar på hans beslut. Människorna då , som nu, hade svagheter och konflikter i sina familjer.

Det finns flera konflikter mellan bröder i den tidiga historien med ABraham och hans söner, som beror på att Herren inte utvalde den förstfödde vilket ledde till problem då med följdverkningar än idag.

Isak var löftessonen, mirakelbarnet som Abraham och Sara fick vid hög ålder. Guds frälsningshistoria karakteriseras av att han griper in och gör under, det som ligger bortom mänsklig förmåga för att visa att det bara är han som kan göra det för att rädda sin förlorade mänsklighet. Planen bakom var att utvälja en man som trodde på honom och vars släkt skulle bli hans folk och ytterst hans egen släkt- Jesu eget folk, hans förfäder.

I berättelsen om Isaks och Rebeckas söner, Jakob och Esau, sker samma sak: Gud utväljer Jakob framför Esau vilket medför konflikter och problem.

Vad gäller Jakobs tolv söner knöts inte löftet till den förstfödde utan till Juda. Det har inte främst att göra med dessa personers förträfflighet utan på Guds utkorelse, något människan inte kan ifrågasätta egentligen utan bara acceptera.

Men inte bara det, Rebecka fick två söner med en och samme man, vår fader Isak. 11 Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sades det till henne: Den äldre skall tjäna den yngre.✱ Det blev sagt för att Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar. 13 Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.

Problemet med synden är upproret mot Guds vilja både i andevärlden och bland oss människor. När man inte accepterar den konstruerar man alternativa världsbilder och religioner, förvanskningar och bortförklaringar. Många kulter, sekter och religioner använder Bibeln till dels, men förvanskar dess budskap i sin helhet där Jesus Kristus är i centrum, både som den av profeterna förebådade och honom som under sin död och uppståndelse fullbordade Guds räddningsplan.

En typisk mänsklig reaktion är att känna sig som ett offer, orättvist behandlad och mena sig ha rätt att vredgas och hämnas. Det började med Kain och Abel och har fortsatt genom historien.

Ismael blev stamfader till araberna och i Koranen är det honom Abraham blev befalld att offra som det yttersta och han betraktas som en profet och föregångare till Muhammed. Koranen bygger ju till stor del på GT men lägger till mycket som blev definerande för sin religion i total motsats till Bibeln.

Varför tänker folken tomma tankar?

2 Jordens kungar reser sig och furstarna gaddar ihop sig mot Herren och hans Smorde

3 ”Vi sliter sönder deras band och kastar av oss deras rep!”

4 Han som tronar i himlen ler,

Herren gör narr av dem.

5 Så talar han till dem i sin vrede,

slår dem med skräck

i sin glödande harm:

6 ”Det är jag som har insatt min kung

på Sion, mitt heliga berg.”

7 Jag vill förkunna Herrens beslut,

han sade till mig:

”Du är min Son,

jag har fött dig i dag. (Psalt 2)