Våldet har i olika former kommit oss så nära på ett sätt som både skrämmer och gör oss djupt bedrövade. Eftersom vi för det mesta är uppkopplade kan vi i realtid följa terrordåd, få information om hur tiotuseentals kristna mördas för att de är kristna, hur våra nära vänner judarna attackeras och mördas för att de är judar, hur kvinnor och barn utsätts för förfärliga övergrepp i muslimska diktaturer, hur andra religiösa minoriteter trackaseras, hur flickor säljs till bordeller av fattiga föräldrar i Asien, hur ungdomar på våra gator utsätts för förnedringsrån och våld, minderåriga som värvats av kriminella mördar. För att nämna en del av allt som sker..
På hemmaplan har vi ju levt i ett land som i stort sett varit förskonat från krig, våld och terror, men det är ett minne blott. Det är bara att inse att detta gått förlorat. Vi har maffialiknande kriminella nätverk som kunnat bygga upp sin verksamhet under lång tid i vårt samhälle, och extremister av olika slag, b la islamister och palestinaaktivister som på ett hotfullt sätt tar plats i det offentliga rummet i alla bemärkelser.
Man använder terror för att skrämma, försvaga och även visa sin råa styrka i dödande av oskyldiga. Våldet blir grövre, ofattbart mycket grövre, i skolor, på torget, ja överallt. Kvinnor och barn, brottsoffer, våra äldre lider, en del av vanvård och blir även utsatta för sexuella övergrepp.
Bakom allt detta finns andemakter som samverkar med syndiga människor och vars enda mål är att förstöra människors liv och försöka sabotera Guds goda vilja att rädda dem.
Det har alltid funnits våldsverkare på jorden sedan urminnes tider, men det kommer som sagt oss så nära i vår tid. Det är ju både på gott och ont. Vi kan alltid stänga av flödet när det blir för mycket, men samtidigt vill vi veta vad som pågår för att b la kunna bedja, och kanske agera på något sätt.
Ett sätt att hantera förtvivlan och sorg är att samtala med varandra och Gud. Det är till stor hjälp att ständigt bedja för alla offer för våld, terror och krig, och att förövare inte genomför sina onda avsikter utan besinnar sig. Vi får ständigt ropa till Gud om hans hjälp i nöden, om beskydd och räddning. Vi känner oss ofta maktlösa inför dessa krafter i världen, och får därför lyfta detta till Herren själv.
+++
Det är naturligtvis helt olika situationer, bakgrund och orsaker och kan finnas förmildrande omständigheter i förövarnas liv, men det som förenar är viljan till makt över andra och föraktet för människoliv. Genom våldet skaffar sig förövaren makt, t o m den yttersta makten- att ta en annan människas liv. Det är ett fruktansvärt brott i Guds ögon, han som skapat varje människa till sin avbild och som ensam ska ha makt över liv och död. Gud skänker livet och har inrättat lagar och regler för vårt bästa, att bevara och skydda livet. Men människor har från begynnelsen i sin synd och ondska överträtt dessa.
Gud har dock inte övergett sin mänsklighet utan gjorde det yttersta för att rädda oss. Jesus gav sitt liv för oss på korset. Evangelium är fortfarande den kraft som ger frälsning, befrielse från syndens och mörkrets alla makter. Han räddar var och en som åkallar honom och omvänder sig. Det finns ett ljus i allt mörker- Jesus.
Hur man än försöker förklara och förstå människors handlingar att skada andra med socio-ekonomiska eller psykologiska förklaringar, kvarstår ändå faktum att när man utsätter en annan medmänniska för våld och övergrepp, är det för att vinna något egoistiskt mål. Det kan vara att kontrollera, med maktmedel pådyvla andra sin religion eller ideologi, berika sig, få en pervers tillfredsställelse, eller vad det nu kan vara. Ofta menar man sig själv vara ett offer med rätt att hämnas och man hittar på bortförklaringar för sitt handlande, eller ännu värre, självrättfärdighet. Man vill inte lyssna på och förstå andra, man avfärdar sanningen och bygger sina föreställningar på lögn, förnekelse, förvanskningar.
Det är inte lätt att förstå hur det kan bli så fel, men ondskan är ett mysterium och vår mänskliga natur är fallen och i behov av frälsning. Det finns naturligtvis orsaker bakom alla ohyggliga våldsdåd, men någonstans förvrids perspektiven och man gör sig själv till offer med rätt att skada den andre, man finner ursäkter och bortförklaringar för det man gör. Här finns hela skalan från svart till grått och obland är människor svårt psykiskt störda och påverkade av mörka makters lögner.
Hur ska vi i detta sammanhang förstå Bergspredikans etik? Den gäller naturligtvis på en personlig nivå och ger oss ett utrymme att agera för att inte trappa upp andras konfrontativa beteenden och hantera konflikter genom att inte svara med samma mynt. Vi bevara vår mänskliga värdighet och styrka genom att inte själva förfalla till makt och våld. Det handlar om att avväpna och paradoxalt nog skaffa sig ett övertag genom att ge efter. Guds sätt att övervinna det onda är ju speciellt och jag återkommer till det i kommande inlägg, då jag ska titta närmare just på Matt 5-7. Att det skulle vara enkelt att leva så, vet vi att det inte är i praktiken, men Herren hjälper oss i vår svaghet.
Ett land måste skydda sina invånare från terror och systemhotande brottslighet med alla tillgängliga medel, och kan inte vända andra kinden till, på samma sätt som när det gäller försvarskrig. Det är tyvärr nödvändigt och legitimt för att upprätta lag och ordning. Staten har våldsmonopolet, som ska vara noga reglerat, inte kriminella och terrorister. Det finns särskilda lagar i sådana situationer som ska förhindra total anarki och kaos.
Kristna kommer naturligtvis fram till olika ståndpunkter i den här komplicerade frågan. Vår utgångspunkt är att leva i Kristi efterföljd som sammanfattades av Paulus i Romarbrevet 12:
Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. 10 Var innerligt tillgivna varandra i broderlig kärlek. Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning. 11 Var inte tröga när det gäller nit, var brinnande i anden, tjäna Herren. 12 Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen. 13 Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet.
14 Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. 15 Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. 16 Lev i endräkt med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det som är ringa. Var inte självkloka. 17 Löna inte ont med ont, sträva efter det som är gott inför alla människor. 18 Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er. 19 Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. 20 Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud.21 Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.
Vi måste bevara våra hjärtan från hat, bitterhet och hämndkänslor, eftersom det dels skadar oss själva mest, dels inte låter Gud ta hand om det. Bara han kan döma och fria, straffa och frälsa. Bara han har rätten att hämnas sina fiender och skaffa rätt till sitt folk.
Samtidigt kan vi begrunda några verser ur Uppenbarelseboken 6: När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade. 10 De ropade med hög röst: ”Herre, du som är helig och sannfärdig, hur länge skall det dröja, innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod?” 11 Och åt var och en av dem gavs en vit klädnad, och de blev uppmanade att vara stilla ännu en liten tid, tills antalet av deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fullt.
+
I de här svåra situationerna kan vi hur som helst vi alltid bedja med Psaltarens ord, som uttrycker och sammanfattar den mänskliga existensens alla dimensioner: lovprisning, tacksamhet, förtröstan, klagan i djupaste nöd, åkallan om att Gud ska skipa rätt och hjälpa de av våld och orättvisor drabbade, hoppet om Guds hjälp. Det är slitstarka ord, som burit generationer av troende genom årtusenden , och just den kollektiva bön vi behöver för att uttrycka vår samfällda vånda. I bönen lägger vi över bördan på honom som allena kan döma, fria, upprätta, förändra och frälsa.
Det finns även plats för psalmer (b la nr 5, 35) som kallas ”hämndpsalmer”, här är en av dem, nr 84:
- 1 Du hämndens Gud, Herre,
- du hämndens Gud,
- träd fram i glans!
- 2 Res dig, du jordens domare,
- vedergäll de högmodiga
- vad de har gjort!
- 3 Hur länge skall de ogudaktiga, Herre,
- hur länge skall de ogudaktiga triumfera?
- 4 Deras mun flödar över
- av fräckt tal,
- Alla ogärningsmän förhäver sig.
- 5 Ditt folk, Herre, krossar de,
- din arvedel förtrycker de,
- 6änkor och främlingar dräper de,
- faderlösa mördar de.
- 7 De säger: ” Herren ser det inte,
- Jakobs Gud märker det inte.”
- 8 Besinna er,
- ni oförnuftiga bland folket,
- ni dårar, när skall ni få förstånd?
- 9 Han som har planterat örat, skulle han inte höra?
- Han som har gjort ögat,
- skulle han inte se?
- 10 Han som tuktar folken,
- skulle han inte straffa,
- han som lär människorna förstånd?
- 11 Herren känner människornas tankar,
- han vet att de är tomhet.
- 12 Salig är den man som du, Herre, tillrättavisar
- och undervisar från din lag
- 13 för att ge honom ro i onda dagar,
- till dess att de ogudaktigas grav har blivit grävd.
- 14 Ty Herren förskjuter inte sitt folk,
- han överger inte sin arvedel.
- 15 Rättfärdighet
- skall åter gälla i rätten,
- och alla rättsinniga
- skall hålla sig till den.
- 16 Vem står upp för att försvara mig mot de onda?
- Vem hjälper mig
- mot ogärningsmännen?
- 17 Om inte Herren vore min hjälp
- skulle min själ snart bo i det tysta.
- 18 När jag sade: ”Min fot vacklar”,
- då var din nåd mitt stöd, Herre.
- 19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta,
- då gladde din tröst min själ.
- 20 Kan du ha gemenskap med orättfärdighetens domstol,
- där de brukar våld i lagens namn,
- 21 där de angriper den rättfärdige
- och fördömer oskyldigt blod?
- 22 Men Herren är för mig en borg,
- min Gud är min tillflykts klippa.
- 23 Han låter deras brott
- drabba dem själva,
- han förgör dem
- för deras ondskas skull,
- ja, Herren, vår Gud,
- skall förgöra dem.
Att vi upprörs över våldsverkarnas framfart och vill se rättvisa skipas är förståeligt. Guds moraliska lagar är skrivna i hans eget ord, och i våra hjärtan, samveten och gemensamma överenskommelser i våra lagar. Dess kärna är att älska Gud och sin nästa, och om man försöker leva så vill man inte medvetet göra ont mot sin nästa. Det sker ändå, men då finns nåd och förlåtelse för den som ångrar sig och vill göra bättring.
Det talas mycket om Guds godhet, tålamod, nåd, barmhärtighet och frälsning i Bibeln, men också om Guds vrede över synden och människors onda gärningar, om hur han dömer och slutgiltigt ska döma alla på domens dag, om hans hämnd på sina fiender och upprättelsen av hans folk. Det är som sig bör att den rättfärdige och helige Guden som älskar alla i sin vrede kommer att straffa dem som gör det onda och vägrar omvända sig.
Herre, förbarma dig över alla människor..
+++
alefochomega 
Detta stycke beskriver noga vår mänskliga tillvaro.
/ GS
GillaGilla