Inledning
När det gäller att förstå Guds väsen och hans handlande måste vi först inse våra begränsningar och ödmjukt begrunda det Bibeln uppenbarar om honom. Ingen av oss förstår till fullo allt, och detta är ett stort och svårt ämne.
Gud är Andeoch han skapade hela universum och dess fysiska och moraliska och andliga lagar samt verkar genom sin försyn i den konkreta historen. Tack vare att han själv visat vem han är genom ord och gärning vet vi tillräckligt för att kunna tro på honom med allt vad det innebär av försanthållande och förtröstan. Det finns mycket vi kan säga om hans egenskaper och handlande utifrån det han sagt och gjort, men Guds inre liv mellan Fadern, Sonen och Anden förblir ett stort och underbart mysterium.
Den Gud ÄR i sig själv kan vi nalkas genom det han är och gör för oss, naturligtvis inte direkt i hela sin obeskrivliga fullhet, . Men vi har evigheten på oss att få leva i den himmelska verkligheten och börja förstå den . Med Paulus ord :
Nu ser vi en gåtfull spegelbild men då ska vi se ansikte mot ansikte.
Nu förstår jag bara till en del, men då ska jag känna fullkomligt,
så som jag själv blivit fullkomligt känd. (1 Kor 13:12)
Skriften lär oss att Gud ÄR kärlek. Det måste betyda att han gör allt, för att han älskar. I Gud finns ingen åtskillnad mellan hans väsen, egenskaper och agerande. Han gör det han är och är det han gör på ett sätt som vi begränsade människor inte kan förstå djupet av .
Han skapade allt som finns och oss som sina avbilder för att han vill ha en familj på jorden som medvetet kan ta emot hans kärlek och liv och vara hans representanter. Han planerade i detalj och genomförde sin räddningsplan för oss när vi alla gått vilse. Jesus blev och är den levande vägen hem till Fadershuset genom att han gav sitt liv för oss.
Han kommer slutgiltigt att döma hela världen och ställa varje människa till svars för för sin tro och sina gärningar. I samband med Kristi återkomst vid tidens slut kommer Herren att låta sin rättmätiga vrede drabba alla som vägrat tro och så bli räddade, och de falska gudar och andemakter som vilsefört folken i alla tider.
Våra begrepp om vad verklig kärlek innebär är vaga, påverkade av våra själviska begär, tidsandan och världens sätt att tänka. Men det är i alla fall att inte ett villkorslöst accepterande.
Från Guds sida är hans kärlek villkorslös: han älskar oss för att han är kärlek och vill vårt bästa. Men han formulerar samtidigt villkoren för relationen med honom och för vad ett gott liv är, vilket uttrycks i hans bud: att älska honom och vår nästa. Det behöver vi hans hjälp med, och det har han lovat oss.
På olika sätt måste vi alla fostras till att lära oss vad som är rätt och fel, och att överträdelse av moraliska lagar bestraffas. Det är så i alla gemenskaper och samhällen.
Hur ska vi då förstå att det i Bibeln ändå talas så mycket om Guds vrede, flera hundra gånger? Det är ingen ”egenskap” hos Gud eller något som hör till hans natur, utan hans heliga, rättfärdiga och rättmätiga reaktion på allt uppror i andevärlden och bland människor mot hans goda vilja och auktoritet, och som därmed förstör hans skapelse. Guds vrede är en reaktion mot synden, han ”måste” döma den, och hans kärlek räddar oss från denna förstörande makt som skiljer oss från honom.
Vi kan inte utgå från våra associationer när vi tänker på begreppet vrede, det har ingenting med känslomässig ilska att göra.
Men orden om Guds vrede leder oss till korset, där Gud dömde synden för att rädda syndaren. Guds Son tog allt vårt onda på sig och när han dog ”dödade” han döden, som fick sin makt genom synden och omintegjorde satans inflytande. Detta är inte helt lätt att förstå, och jag återkommer till detta.
Jesajas profetia sjuhundra år innan Jesu död fullbordades:
- Han var genomborrad
- för våra överträdelsers skull,
- slagen för våra missgärningars skull.
- Straffet var lagt på honom
- för att vi skulle få frid,
- och genom hans sår är vi helade.
- 6 Vi gick alla vilse som får,
- var och en gick sin egen väg,
- men all vår skuld
- lade Herren på honom. (53:5-6).
I Första Petrusbrevet läser vi också:
.. Detta har ni blivit kallade till. Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår. 22 Han hade inte begått någon synd, och svek fanns inte i hans mun. 23 När han blev smädad, smädade han inte igen, och när han led, hotade han inte, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. 24 Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade. 25 Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare.
+++
En korsfäst Gud har alltid väckt starka reaktioner från föraktfullt avståndstagande till förundran och tacksamhet. ”Bara” att Guds Son blir människa är anstötligt och ofattbart, och att han skulle dö som en dömd brottsling är ofattbart, om man inte får ljus över att det är vår älskande Skapare och Fader som genom detta visar sin absoluta kärlek och sin fullkomliga rättfärdighet på en gång när han dömer och straffar synden, som den älskade Sonen tar på sig.
För hur kan Gud vara kärlek, helig, rättfärdig om han inte straffade det som förstör hans skapelse? Hur kan en kärleksfull och god Gud inte straffa det onda? Det skulle innebära att fundamentet för ordningen i universum upphör, den andliga och moraliska ordningen som reglerar våra liv.
Vad hände på korset? Var det ett uttryck för Guds vrede som lät Jesus ta straffet för att i vårt ställe uppfylla Guds krav på rättfärdighet och därigenom sona vår faktiska skuld inför honom, eller var det enbart ett uttryck för Guds kärlek som skulle hjälpa oss att personligen omvända oss från vår otro och synd?
Jag har svårt att förstå att dessa två synsätt utesluter varandra. Gud räddar oss som har en reell skuld inför honom och förtjänar straff genom att själv ta på sig detta, vilket innebär att vi bevekas av hur Gud bevisat sin kärlek genom Kristi död. Det är början till en livslång sinnesändring och helgelseprocess. Målet för Guds försoningsverk är att ge oss rätt ställning inför honom så att vi kan leva i gemenskap med honom som förlåtna och försonade med honom, oss själva och varandra. Guds Ande hjälper oss att ta emot detta, att omvända oss och tro på evangelium.
Det handlar ytterst om att Gud ska bli förhärligad genom sitt försoningsverk och få all den tillbedjan och kärlek han är värd.
Fadern och Sonen var ett i sin vilja och sitt beslut att frälsa oss syndare på detta vis, trots att Jesus fick betala ett ofattbart högt pris för att betala för vår skuld med sitt liv på korset. Den enda rättfärdiga människan, utan synd, som någonsin vandrat på jorden, blev som Paulus uttryckte det ”gjord till synd” för vår skull.
Gud ÄR kärlek. Det är själva grunden för vår tro och förtröstan på honom, att han älskar, att han skapar och uppehåller livet. Därför finns den yttersta meningen med vårt korta liv på jorden i att börja lära känna honom inför evigheten. Vi borde ju vilja vara där han är, i hans ljus och frid. Det finns också så många andra meningar för var och en av oss personligen, som gör livet här meningsfullt, men det hör inte hit. Han har skapat ordningarna för livet i stort och smått och vi gör väl i att leva i enlighet med dem för att må väl och vara välsignade.
Universum är ofattbart stort, mörkt och kallt och bryr sig inte om vår korta stund på jorden. Det är opersonligt och består av materia, även om en del menar att det består an något slags medvetande som genomsyrar allt, vilket verkar märkligt. Det verkar mest vara flummiga spekulationer. Men vi kan relatera direkt till Skaparen själv genom de tre personerna Fadern, Sonen och den Helige Ande, som är enda helig och underbar Gud i kärlekens mysterium. Därför är kärleken själva urkraften, och den är alltid personlig och relationell. Gud som inte behövde oss skapade ändå en värld för oss att leva i för att bli och vara hans barn, hans medarbetare.
Därför hatar han synden, ondskans mörker, allt som förstör hans skapelse med sin kärleks heliga intensitet. När det sägs att Gud hatar och är vred är det naturligtvis något kvalitativt annorlunda än när vi syndiga människor hatar och blir arga. Det är som sagt Guds rättmätiga reaktion på uppror, lögn, ovilja att erkänna hans auktoritet som Herre och hans kärleksfulla räddningsplan för oss.
Gud Skaparen har ensam rätten att fastställa vad som gäller för hans skapelse, att dra gränser för vad han bestämmer vara sant, rätt och gott. Genom hela Skriften möter vi människan som ställs inför valet att utifrån hans uppenbarelse bestämma sig för att tro och lyda, eller gå emot och vända honom ryggen.
Gud ger oss friheten att gå vår egen väg, att inte vilja höra vad han säger, inte ta emot hans utsträckta hand genom Jesus. Det medför konsekvenser i det här livet och efter döden. För även om vi tar emot hans nåd och förlåtelse får vi ändå hantera följderna av hur vi levt, vad vi gjort mot andra, och hur de behandlat oss.
Gud förlåter verkligen och totalt, men vi måste tro det och förvandlas av denna kärlekens kraft rent praktiskt och konkret på ett personligt plan. Hur tung blir då inte syndabördan för den som vägrar stå i Guds ljus och rannsaka sig själv i ödmjukhet och ta emot Guds förlåtelse och erbjudande om liv och gemenskap med sig själv, hur mörkt blir det då inte för den människan.
+++
Det är omöjligt att gå igenom alla hundratals bibelställen som handlar om Guds vrede, om hur hans domar kommer över människor som medvetet gör tvärtemot det han uppenbarat vara sant, rätt och gott. Det finns olika faser i detta och jag ska i del II utgå från Paulus sammanfattning av historien i Rom 1, och i del III reflektera mer över den eskatologiska vredesomen.
Det är s a s inbyggt i den moraliska universum vi lever i, lagen om sådd och skörd. Våra handlingar får konsekvenser, på gott och ont. Denna tanke återfinns i alla religioner, men bara den kristna tron erbjuder en radikal och hållbar lösning på vårt skuldproblem: Gud själv går aktivt in i och betalar vår skuld inför honom och varandra som vi aldrig skulle kunna göra själva. Han befriar oss från syndens och dödens lag, föder oss på nytt till liv i Kristus, och ger oss ett evigt liv och salighet. Det finns ett gammalt talesätt som lyder ”synden straffar sig själv”, och det ligger mycket i det.
Så framstår också Guds nåd som så offattbart stor att den enda människan som varit fullkomligt rättfärdig och helt syndfri, hans Son Jesus Kristus, tog straffet på sig själv för att försona oss med sig själv och rädda oss från evig fördömelse.
Med Paulus ord i Kolosserbrevet 1:
Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom 20 och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen. 21 Också ni som en gång var främmande för Gud och genom ert sinnelag och genom era onda gärningar hans fiender, 22 också er har han nu försonat med sig, när han i sin jordiska kropp led döden. Han vill låta er träda fram inför sig heliga, fläckfria och oförvitliga, 23 om ni verkligen står fasta och väl grundade i tron och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört och som har predikats för allt skapat under himlen och som jag, Paulus, har blivit satt att tjäna.
Ännu några verser från Kolosserbrevet:
Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar och inte på Kristus. 9 Ty i honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt, 10 och i honom är ni uppfyllda, han som är huvudet över alla makter och väldigheter. 11 I honom blev också ni omskurna, inte med människohand, utan med Kristi omskärelse, då ni avkläddes er syndiga natur 12 och begravdes med honom genom dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft, han som har uppväckt honom från de döda.
13 Ni som var döda på grund av era överträdelser och er oomskurna natur, också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser 14 och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset. 15 Han har klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem.
alefochomega 
Tack Gun för en lättillgänglig och enkel åskådligjord text om detta ämne.
GillaGilla
Hej Göran. Tack för dina vänliga ord. Hoppas det är bra med dig. Hälsningar
GillaGilla