Reflektioner på vägen från Genesis till Uppenbarelseboken

 

 

p00z9591

 

Arbetet med att skriva denna del pågår.

 

 

Inledning

 

Vi människor brukar vilja veta hur saker började och ska sluta och varför det blev som det blev. I en roman är början viktig för att vi ska bli intresserade av att läsa igenom hela boken, och om den är riktigt bra, ser vi med spänning fram mot upplösningen i slutet. Ibland blir vi besvikna över slutet, men när det gäller Bibeln finns inte den risken. Slutet gott, allting gott.

 

Det som började så gott med det Gud skapat, avslutar han på ett fullkomligt underbart sätt. Vår historia som mänsklighet handlar om den långa tiden emellan.  Det är en oerhört dramatisk, både vacker och tragisk historia som rymmer kamp och lidande, men även utveckling och framsteg för mänskligheten.

 

Men framför allt har vi den stora berättelsen om Guds räddning, hur han griper in i historien för att befria oss från synd och död och därmed låter oss komma tillbaka till det som var livets mening och mål: att ta emot Guds kärlek, lära känna honom som ett barn sin Fader, och leva för honom nu och i eviget.

 

Bibeln är den enda samling skrifter som låter oss få kunskap om det som ligger bortom vår horisont. Det är egentligen oerhört att få veta att den Gud som i historien visat sig vara en älskande Fader och Frälsare, också är universums  och vår Skapare. Vi förstår också oss själva bättre i ljuset av dessa urgamla berättelser, som är historia men samtidigt mer än historia eftersom de förmedlar djupa existentiella sanningar. Lika fantastiskt är det att läsa om hur allting kommer att sluta, när tiden och den nuvarande världsordningen upphör. Det är egentligen historia uppenbarad av Gud själv. Vi skulle aldrig ha vetat något om hur allting började och hur det kommer att sluta om inte Gud avslöjat det för oss.

 

+

 

Allting börjar för oss med att den evige Guden skapar himmel och jord, alltså hela kosmos. Det omfattar verkligheten med det fysiska, materiella universum ( även om det vi ser med våra ögon bara är en bråkdel av allt som finns)  och med den immateriella verklighet som vi människor delvis består av som är vår själ, vårt medvetande. Det utspelar sig i våra fysiska kroppar, i hjärnan, men är inte enbart materiellt. Det är fortfarande en gåta och det finns många teorier om vad medvetandet är, vad människan är och vad som skiljer oss från den övriga skapelsen. Jag utgår självklart från att människan är unik, som skapad till Guds avbild, och samtidigt en del av naturen.

 

Det är inte konstigt, vi delar och deltar i de livsprocesser som styr på jorden och i universum. Gud är upphovet till allt liv. Han ÄR liv och ger liv. Därför handlar vår historia om hur Gud återerövrar liv, som skadats av fördärvsmakterna, synd och död. Han älskar det han skapat och vill på samma sätt rädda det till sig själv. Han älskar oss som de människor han skapat till sin avbild och räddar oss genom att hans egen Son blir en av oss.

 

Därför är Bibeln historia av ett speciellt slag: frälsningshistoria. Vi lär känna Gud som agerar för att rädda oss, trots att människorna vänt honom ryggen och hur verkar direkt i historien. Gud skapar alltså inte universum och drar sig undan och lämnar mänskligheten åt sitt öde, Tvärtom. Han verkar i och genom människor, för att förbereda för sin Sons ankomst. Det är huvudsyftet med det Gud uppenbarat. Då blir t ex det naturvetenskapliga perspektivet intressant, men sekundärt. Det är bra att ha i bakhuvudet vid läsningen av Urhistorien. De första kapitlen handlar alltså on begynnelser: universums  och mänsklighetens begynnelse. Det finns myter och legender om skapelsen och i jämförelse med dem framstår Bibeln som tillförlitlig och trovärdig.

 

+

 

Först några allmänna förutsättningar utifrån en helhetsbild. Gud är alltså den suveräne Skaparen, den ende Guden, som är helt skild från sin skapelse men ändå aktivt verksam inom de förutsättningar han fastställt. När Gud skapar universum skapas också själva rummet och tiden. Tid och rum kan aldrig begränsa Gud men det sätter gränser för oss. Gud skapade människor för att kunna kommunicera med dem, så det är heller inget problem för Gud, även om han ofta måste besegra ett större eller mindre motstånd från vår sida när det gäller att vilja höra vad han säger.

 

Gud ger liv, uppehåller allt, råder och styr skeendena fram mot sina mål inom ramen för en viss autonomi, som han bestämt ska finnas.  Gud tog en kalkylerad risk när han inrättade skapelsen på det sättet, med varelser som har fri vilja, både änglar och människor. Människan skapades till Guds avbild med den höga kallelsen att representera honom på jorden, tillbe och tjäna honom allena. Hon skulle ta emot sitt liv och allt hon behövde för växt och mognad i gemenskap med honom.

 

Det är viktigt att fastslå att Gud inte behöver något, vare sig av änglar eller människor. Han äger allt inom sig själv, allt liv, all härlighet. Gud är en enhet bestående av tre personer, Fadern, Sonen och den Helige Ande. Man kan säga att Gud är gemenskap i själva sitt väsen,  ÄR kärlek.

 

Skapelsen är annorlunda än Gud och har själva sin existens i tid och rum och är  beroende av Gud för sin existens. Men det finns ändå utrymme för frihet inom ramarna för det intrikata samspeletet mellan våra val, Guds försyn och hans verksamhet i stort  för att föra sin skapelse till slutmålet, trots vårt motstånd och synd. Det förblir ett mysterium hur Gud verkar för att genomföra detta. Men han gör det för att han är suverän och allsmäktig Gud.

 

 

blå himmel

 

 

Jag kommer att uppehålla mig rätt länge vid de första 11 kapitlen, urhistorien, eftersom den är så grundläggande för vår kunskap och förståelse. De teman som börjar här löper sedan igenom Bibelns böcker fram till den sista, Uppenbarelseboken, där dessa teman når sin fullbordan och uppfyllelse.

 

Den första boken i Bibeln handlar om begynnelser, hur allting började. Vi förstår ATT allt har en begynnelse och att universum inte skapat sig självt eller är resultatet av en ovanligt lyckad slump men får inte veta exakt HUR.  Himmel och jord, dvs hela universum, skapades av Gud, och de första människorna skapades till Guds avbild av både materia och Guds Ande. De gjorde uppror och blev därmed utsända på den långa resa som var de första historiska människornas historia och även  är  allas vår historia och vårt liv .

Det handlar om de för oss avgörande frågorna om vilka vi är och vårt förhållande till Gud. Sedan får många frågor ett svar :  var synden, främlingskapet, döden, gudsupproret, arbetet, mödan, förbannelsen kommer ifrån. Det stora är Guds löfte redan i 1:a Moseboken 3:15 , att han ska besegra den fiende som bedragit människan och få henne  tillbaka till sig själv. Den sista boken handlar om hur Gud avslutar det han börjat och att målet med hans skapelse äntligen fullbordas. Från Gud tillbaka till Gud, från paradis med Gud i centrum  tillbaka till paradiset med Gud i centrum.

 

Gamla och Nya Testamentet hänger ihop. Det går egentligen inte att förstå det ena utan det andra. Gud börjar lägga ut de spår av den Frälsare och Kung han lovat i sitt Ord, som skulle leda hans folk fram till att känna igen honom när han kom till jorden. Det började redan i tredje kapitlet och fortsätter sedan i kap 9:27. Mer om detta längre fram!

 

På samma sätt som skildringen av skapelsen börjar med det stora perspektivet av hur allt skapas av Gud i kapitel 1 och sedan koncentreras på det viktigaste, människans skapelse och detaljerna kring detta i kap 2, verkar Gud från det stora perspektivet i detta hänseende också:  med löftet om kvinnans säd, avkomman, som skall krossa huvudet på ormen och att HAN  i denna kamp med ondskan ska bli stungen i hälen. Löftet om Frälsaren koncentreras sedan till att gälla Shem, det semitiska folket i kap 9, och ännu mer detaljerat till en man, Abraham i kap 22:18, genom vilken alla folk ska välsignas i hans säd, avkomma. Paulus tolkar detta i Galaterbrevet 3:16 som gällande säd, avkomma i singularis. Allt pekar på Kristus. Vidare i 49:10 om silo, som kan översättas ”fridsfursten”.

 

De första 11 kapitlen handlar alltså om urhistorien ( skapelsen, syndafallet, floden och Babels torn med språkförbistringen) och resten av boken skildrar patriarkernas historia. Utifrån texten själv finns det 10 släktberättelser, på hebr. Toledot, som börjar efter inledningen som handlar om himlens och jordens, dvs. alltings skapelse i 1:1-2:3. Dessa släktberättelser som bevarats och traderats under generationerna och högst sannolikt redigerades och sammanställdes av Moses själv. De kunde nämligen skriva på den tiden… Och Mose var den store ledaren och profeten för sitt folk den första tiden. Han hade en helt unik position och roll inför Gud och gentemot folket.

 

Dessa släktberättelser börjar alltså med Adam,  och här liksom i alla släktregister, är det de människor som  för Guds syften i den stora räddningsplanen är de viktigaste personerna som omnämns. Vidare är det Noas, Noas söners, Shems, Teras (där ingår Abraham och Isak), Ismaels, Isaks, Esaus och Jakobs släktberättelser. Från kapitel 12 inleds patriarkhistorien med utkorelsen av Abraham och det förbund Gud sluter med honom. Gud vill ha ett folk som är avskilt, helgat till honom, för vilket han ska uppenbara sin vilja, sin undervisning och lag.

 

Gud började i det stora och verkade med människosläktet i stort, men efter de avgörande skeendena med den världsvida översvämningen och enhetsprojektet i Babel, som Gud dömde, koncentreras Guds handlande till en släkt, en specifik individ och hans efterlevande. Sedan vidgas perspektivet igen och det handlar om det folk som växer ut i från patriarkernas krets och hur Gud handlar med dem. Gamla Testamentet beskriver sedan detta folks liv i relation till deras Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Vägen är lång och vindlande och mycket lärorik för oss idag. Från ett äldre par som inte kunde få barn och genom Guds ord och löfte till sist får löftessonen Isak, till det folk som bodde kvar i Egypten efter det att Josef genom Guds mirakulösa försyn fick hjälpa dem från en hungerkatastrof och som i sitt slaveri får löftet om befrielse. Moses ledde folket ut ur Egypten, genom öknen och i slutet av Moseböckerna tar Josua vid. Han fick uppdraget att leda folket in löfteslandet.

 

Väl där fortsätter samma mönster av otro och olydnad som vi läser om i skildringarna av den långa ökenvandringen. Gud reser upp ledare som räddar dem ur nöden och som svar på deras rop om hjälp, när de ansätts av sina fiender men sedan glömmer man detta och faller tillbaka i slapphet, avguderi. Gud är hela tiden trofast och verkar genom sina ombud, b la Samuel och så småningom befästs monarkin innan den i sin tur krackelerar och kollapsen av Nordriket först och sedan Juda blir ett faktum ,efter en lång period av varningar från profeterna. De fördrivs från löfteslandet. Det blir som Gud förutsade i sin lag, att om de syndade och avföll skulle de fördrivas och så blev det.

 

Sedan fortsätter den spännande historien, något vi återkommer till.

 

 

109767

 

 

Allt började i en lustgård och slutade i en stad. I Bibelns första bok, möter vi människan i en vacker lustgård, som hon får i uppdrag att vårda. I Bibelns sista bok har den heliga staden Jerusalem kommit ner från Gud till den nyskapade jorden. Vi går tydligen från att vara trädgårdsodlare och bönder till att bli stadsbor! Hur ska vi förstå detta? Vad betyder det för oss som människor? Det tema som dominerar från början till slut, är att Gud vill vara nära de människor han skapat, ha gemenskap med dem. Det börjar med att Gud vandrade i lustgården (Gen 3:8), vilket är en underbar bild just på denna närhet, och slutar med att Guds tabernakel står bland människorna (Joh Upb 21:2). Den långa vägen däremellan förbereder Gud för att hans Son ska bli människa och göra slut på den separation som synden åstadkom, genom att dö  och uppstå.

 

 

Första Moseboken

 

För det första har vi livets träd, som stod mitt i lustgården och, som enligt Uppenbarelseboken, kommer att stå mitt på stadens gata i det nya Jerusalem.  Det är alltså symbolen för Guds närvaro, som finns med från det första kapitlet till det sista. Gud är liv och ger liv. I Johannes-prologen (1:4) ser vi att det Ord med vilket Gud skapade allt var en person, Sonen, och i honom var detta liv.  Det är alltså inte svårt för oss som har hela Skriften i åtanke att låta detta livets träd symbolisera Kristus, Sonen. Han fanns hos Gud före skapelsen och han är från början ämnad att vara vår medelpunkt. Från Gud Skaparens och Faderns perspektiv ÄR hans Son alltings medelpunkt.   ”Allt är skapat genom honom och till honom”. Därför var han närvarande i de första människornas begynnelse just som den människorna skulle hämta näring från, ja allt de behövde.  All kunskap, visdom, sanning, rättfärdighet och godhet fanns i Honom, det levande trädet och det var i ett stycke, odelbart och fullkomligt.

 

Det var sedan innan världens skapelse bestämt att han skulle offras på korsets trä (Upb. 13:8) , där det står om ”Lammet, som är slaktat från världens grundläggning”. Detta visar det för oss nästan obegripliga faktum, att innan människorna valde att göra uppror mot Gud, hade Han bestämt att Sonen långt fram i tiden skulle ta deras synd och straff på sig. Gud skapar tiden men står själv utanför den och därför vet Han allt som ska ske utan att för den skull sätta människans fria vilja ur spel. Mycket är och förblir ett mysterium när det gäller Guds väsen men eftersom han har uppenbarat det för oss är det meningen att vi ska förstå något av det.

 

Efter syndafallet, var det nödvändigt för Sonen att ta på sig synden och döden, så att människorna åter skulle få tillträde till Guds liv, livets träd. När Gud drev ut de första människorna ”satte han keruberna och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd” (4:23-24). Det var ett uttryckt för Guds kärleksfulla omsorg att han gjorde det , för att de inte skulle äta av livets träd och i evighet förbli i sitt fallna tillstånd. Syndafallet var en jättelik natur-katastrof, som vi nog inte förstår vidden av, även om vi lever i och med dessa konsekvenser dagligen.

 

Ett träd saknas dock i det sista kapitlet och det är kunskapens träd på, eller hellre, om gott och ont. Det betyder kunskapen om allt. Det är detta hela historien handlar om. De första människorna fick befallningen att inte äta av detta träd, som också stod mitt i lustgården. De fick äta fritt av alla andra träd men inte detta.

 

Vad kan kunskapens träd i sin tur betyda?   Det är några av nyckelfrågorna till förståelse av vår Bibel. Många har funderat på det och jag återkommer till detta grundläggande tema på olika sätt.

 

++

 

De två träden beskriver vår väg från livet i relation till Gud i Eden, som var platsen för Guds närvaro och herravälde via syndafallet till upprättelse i Guds rike och den nyskapelse, som bara helt  kort omnämns i Bibelns sista bok. Gud ställde de två träden i lustgården för att vi skulle välja; livet och låta Gud vara Gud och definiera vad som är liv, sant och rätt, eller döden, som blev följden av olydnaden. Gud gav i sin generositet de första människorna tillåtelse att äta av alla träden utom detta enda och det var för det första prövningen av huruvida människorna skulle lyda Guds befallning.

För det andra gällde det själva livsinnehållet för dem: skulle de erkänna Guds suveräna herravälde och låta sig näras av hans visdom eller välja självsvåldigheten i att som skapade varelser avgöra vad som är gott och ont, sant och falskt, rätt och fel? Det är skildringen av köttets väg, av människan som går sin egen väg utan Gud. Senare i 1:a Moseboken möter vi människor som väljer att säga JA till Gud och går Andens väg. De hör, tar emot i tro och lyder.

 

Det är två teman som återkommer genom Bibeln. Vi kommer att se den gudlösa släktlinjens representanter, som likt Kain gick bort från Herrens ansikte och byggde sin egen stad efter sina regler (och så småningom försökte de bygga ett högt torn),  och den gudfruktiga släktlinjen som börjar med Set och karakteriseras av att de vandrade med Gud, i tro och lydnad.

Som skapade till Guds avbild skulle människan representera Gud på jorden och råda över det skapade, även den varelse som i sin fysiska form uppträdde som en orm. När hon blir så ytterligt bedragen förlorar hon också denna funktion och på något sätt överlämnas den till fienden. Det förstår vi av att det som är Gud totalt främmande, synd med allt vad det innebär och död, blir påtagliga verkligheter. Guds bud var tydligt, att om de åt av det förbjudna trädet skulle de ”döden dö”.

 

På vilket sätt ”dog” de första människorna efter att ha brutit mot detta bud? Det var inte en omedelbar fysisk död utan en andlig. De förlorade livsgemenskapen med Gud, de skildes från honom. Människan ska  leva ”av varje ord som utgår från Guds mun” (5Mos 8:3 och Matt 4:4). Människan var ämnad att ha andligt liv i kontakten med Gud och levde då av hans Ord. Den kontakten bröts i Eden när Adam och Eva inte levde av det ord, det bud som Gud uttalat. De ”dog” då, skildes från Gud. Livsgemenskapen med Gud skulle uppehållas genom Gud Ord. Sonen var detta Ord och man kan säga att Livets Träd var en bild på dennes närvaro i paradiset.

Människorna skulle livnära sig av Guds levande Ord. Men när de överträdde de gränser Gud satt för dem förlorade de inte bara närheten till Gud utan blev också främlingar för sig själva och varandra. Man kan säga att de kom i strid med sig själva, eftersom de inte levde i enlighet med den natur de skapats av Gud att vara. Här började det stora främlingsskapet, klyvnaden, vilsenheten.

 

 

Det måste finnas mer i den här gamla texten som verkligen betyder något än att vi fastnar i beskrivningen att en orm skulle prata med Eva.  Kräldjuret ormen kunde inte tänka, prata och bedra då lika lite som nu! Varför skulle sedan Eva lyssna och svara på detta tilltal? Det kan alltså inte enbart ha varit en varelse som enbart tillhörde djurriket i form av en fysisk orm.

 

Det kan inte vara så och det blir tydligt  när vi gräver lite djupare i ordets betydelse finner vi följande: Hebr Nachash  betyder visserligen orm som substantiv. Men den hebreiska roten nchs betyder som verb att bedra och genom divination förespå framtiden. Som adjektiv betyder det ”den skinande”, lysande. 

 

Vi får ingen förklaring till hur och varför frestaren fått tillträde till den plats där människorna vistades. Därför vet vi ingenting om den ondes, det ondas ursprung. Med Guds tillåtelse upträder han bara plötsligt i lustgården och börjar ljuga om Gud. Därför är det meningslöst att spekulera om saken. Vi får acceptera att Bibeln inte ger oss en förklaring utan istället beskriver hur Gud löser problemen med synd, ondska och död.

En del menar att man av flera andra texter kan utläsa att det var en andlig varelse, en ängel i hög ställning, som hade viss kunskap om det gudomliga som han använder för att bedra människorna. Det är hur som helst en andlig varelse med stor attraktionskraft, som viskar lockande ord till Eva.

De änglar som gjorde uppror mot Gud och som leder motståndsrörelsen mot Gud försöker få med sig männniskorna på sin sida emot Gud. De kommer inte åt Gud själv men kan förstöra Guds avbild människan. Gud tillåter detta, antagligen för att både änglar och människor i alla tider ställs inför valet att lyda Gud eller inte. Men i sin allsmäktiga visdom och rådslut använder Gud både synd och uppror för sina syften. Det sker alltid med utgångspunkten att Gud är fullkomligt rättfärdig och nådig i allt han gör.

 

I texten uppträder han som en orm som smyger sig på människan för att lura och bedra. Den andra sidan av hans personlighet är den direkt våldsamma, och beskrivs som drakens, som förföljer och dödar Guds folk. Vi förstår att de höga änglarna som Gud skapade i sin tjänst hade fri vilja, på samma sätt som människorna skapades med fri vilja och det är ju en nyckel till att förstå vår situation.

 

Ormen, som är fienden, ljuger helt öppet och planterar de lögner som kommer att dominera i historien, i religionerna, i kulterna: människan kan bli som Gud genom att få kunskap och att hon inte kommer att dö. Det är ett direkt förnekande av det Gud sade.

Utifrån detta uppstår sedan tanken på reinkarnation, ett konkret sätt att att undkomma den eviga döden genom att ständigt födas på nytt och därmed undkomma domen som är förbunden med döden.

 

 

Adam-Gud-20071001141253

 

 

Gud hade sagt: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda …över hela jorden… Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem:”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över ..” (1:26-28).

 

En högre kallelse än detta kunde vi inte ha fått. Vi är skapade till Guds avbild. Mer kunde och kan vi aldrig bli. Gud är och förblir suverän Gud och människan finner sin plats i relation med honom, i tro, kärlek och lydnad.

 

Men det typiska för avgudadyrkan, kulter och religioner är ju erbjudandet om gnosis, kunskap, som gör de initierade utvalda och speciella. I ritualerna brukar ingå moment som handlar om att undkomma döden. Människan ska bli gudomlig genom att förstå och känna till s k hemligheter.

 

Synd är överträdelse i sitt ursprung, överträdelse av konkreta bud, av det Gud sagt. När man överträder hamnar man utanför det liv som Gud avsett och hans beskydd. Man klipps av från Guds liv med allt vad det innebär och står ensam i mörkret, naken och vilsen. Det man trodde skulle vara ljus blev mörker, självständighet blev ensamhet, kunskap blev förvirring.

De som äter av kunskapens träd gör sig oberoende av Gud och sig själv till herre och utgår från sig själv. Det är relativismens födelse. Den skapade människan tror sig kunna veta och förstå det absoluta. Det är också början på den tanke som dominerar religioner och filosofier, om att både ont och gott måste finnas som komplement tillvarandra och att målet är att uppnå en enhet mellan de båda. Det senare är typiskt för den ockulta och gnostiska traditionen.

 

Det handlade alltså om ett lydnadstest från Guds sida, för att ta reda på om människan ville lyda ett enda bud och förtrösta på att han visste det bästa för dem. I detta ingick också att människan genom sitt val blev medveten om gott och ont på ett erfarenhetsmässigt sätt. Vrångbilden som frestaren gav av Gud var att framställa honom som missunsam genom att stänga henne ute från kunskapen. Men kunskapen fanns i livets träd. Där skulle de första människorna äta och växa till mognad, i gemenskap och lydnad för Gud. Sonen, Kristus var med från början, han var livets träd.

Nu fick människan bära på den stora bördan av frihet och oberoende genom sitt val. Det finns många fler aspekter av det här. Det rymmer många lager av betydelser och jag terkommer i andra sammanhang til detta tema.
imagen-3

 

 

Vi ska försöka förstå lite mer av detta genom att bekanta oss  ännu lite närmre med huvudpersonerna i dramat.

 

Vad är det då ormen gör för att lura Eva? Han ifrågasätter för det första det Gud har sagt och vrider det en aning, inte särskilt mycket. Det innehåller fortfarande ett visst mått av sanning men betoningen förändras på ett subtilt sätt. Gud sade att  Adam fritt kunde äta av alla träd i lustgården, ”men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö” (2:17). Fienden vrider det till: ” Har Gud verkligen sagt: Ni får inte av alla träd i lustgården?” (3:1). Han negerar alltså Guds bud, vilket gör att Eva omedelbart blir  negativt inställd till Gud och det sker nästan omärkligt. Han sår tvivlets och misstroendets  frö först.

Det märkliga är ju att Eva ö h t svarar ormen och sedan att Adam var så passiv och inte ingrep. Det kan man fundera vidare på…

 

Det hela verkar så mytologiskt och främmande att det är svårt för oss som postmoderna människor att ta detta på allvar. Kan vi det? Säger det verkligen något om oss?  Vi ger texten en chans, så får vi se var vi hamnar!

Vi ser att den skinande gestalten eller ormen lyckats med sin strategi att väcka misstro mot Guds ord eftersom Eva lägger till en mening som Gud inte sagt. Hon är redan vunnen för fienden genom att uttrycka tanken att Gud är så missunsam att de inte ens får ”röra vid trädet”.

När han så förvånansvärt enkelt lyckats med detta sätter han in den stora stöten: ” Ni ska visst inte dö! Men Gud vet att den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont”.

Dessa två påståenden av lögnaren sammanfattar alltså det gudsuppror som pågått sedan dess och många mytologier, religioner och kulter: 

 

1) tanken att döden egentligen inte existerar och/ eller att människan inte kommer att dö utan lever vidare i en lång serie av återfödelser, eller att hon helt upphöra att existera.

2) att människan ska bli som Gud genom att få en kunskap som är oberoende av honom.

 

Det Gud sade var sant och vad ormen gör är att förvrida och förvanska detta. Guds bud var för människans bästa, men fienden framställer Guds bud som felaktigt. Det är här det börjar, det som kallas ”laglöshetens hemlighet”. Frestarens lögner slår rot i människorna. Detta sprider sig sedan genom de första generationerna fram till våra dagar och den yttersta tiden då, som Bibeln säger, själva inkarnationen av denna laglöshet ska träda fram, ”laglöshetens människa”. Han kallas också för Antikrist, den som är i stället för den sanne, Kristus. Här ser vi detta spår som leder fram till Uppenbarelseboken, via profetiska skrifters hänvisning till hur laglösheten under historien mognar fram till sin fullbordan och denne träder fram. Mer om det längre fram.

 

Hur kan en skapad varelse mena sig kunna omintetgöra det den helige, evige Guden sagt, han som skapat himmel och jord? Hur kan de första människorna, som fått Guds Ord och mött med honom när han vandrade bland dem, tro på vad denne inkräktare sade?

 

Det kan alltså antingen röra sig om ett prov, att Gud ville veta om Adam och Eva skulle välja att lyda det Gud hade sagt och/eller att den kunskap som trädet representerar, alltså all kunskap, inte var möjlig för dem att hantera på egen hand, oberoende av Gud.

 

Det visar att det absoluta i Guds tilltal, hans ord och bud, måste bevaras, annars är det inte längre Guds Ord. Så fort det förvänds och förändras det minsta upphör det att vara absolut och kan sedan fortsätta förvanskas och förvridas. Till sist har det kidnappats av människor och är inte längre hans ord.

 

Livets träd står för Guds absoluter:  de absoluta värdena, sanning och kunskap, lag och rätt, godhet och nåd. När människan inte fogar sig i detta och erkänner Guds anspråk på att definiera begreppen och stadfästa lag och ordning, uppstår relativismen. Sanningen blir utspädd med olika procentsatser av lögn och människan själv menar sig kunna bestämma vad som är sant, rätt och gott.

 

 

+++

 

 

garden-of-eden-1440x900

 

 

För det andra har vi Guds närvaro i lustgården. Lustgården var Guds boning på samma sätt som tabernaklet senare blev det och templet. ”Gud vandrade i lustgården” (1 Mos 1: 3:8) och i Upb. står det ” Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem”.

Denna tanke mellan- landar i Johannes evangelium 1:14: ”Och ordet blev kött och bodde ibland oss...”. Ordet där är ”eskenåsen”, ”slog upp sitt tält” eller ”tabernaklade” ibland oss. Vid Jesus första ankomst till jorden som frälsare ( Guds lamm) tog Gud det första steget till att återupprätta sitt rike på jorden. Det sista och slutgiltiga är när Jesus kommer återkommer som domare (Guds lejon).

 

Vägen går från Guds närvaro bland människorna vid skapelsens början och hans närvaro bland dem igen vid den nya skapelsens början. Avståndet däremellan utgör vår historia. Vi drevs ut från lustgården och Gud hade planerat att ”komma igen” till oss. Hindret var som vi vet, synden. Konsekvensen av olydnaden skilde de första människorna från Gud och den skiljer oss än idag. Hela historien handlar om hur Gud utväljer en man, Abraham, och ett folk, det judiska, genom vilket han förbereder för sin egen Son att komma till jorden och i sin kropp ta just konsekvensen av vår olydnad, vårt uppror mot Gud. Det handlar om vem som är Herre över skapelsen och om  livet, kunskapen och närvaron.

 

+++

 

Vi ska följa Kains väg en bit utanför Eden. Som vi vet hade han dödat sin bror Abel efter att ha blivit så vred när Gud inte såg till hans offer. Båda bröderna måste ha vetat vilka befallningar Gud hade gett om hur hur de skulle offra, eftersom Abel gjorde det rätta och offrade ett djur av det förstfödda i sin flock. Men Abel valde att göra det på sitt sätt och offrade av markens gröda, helt emot Guds instruktioner. När denna öppet upproriska handling avvisas av Gud blir han så vred att han dödar sin egen bror.

 

I kap 4:13-14 hade Herren sagt : ”Vad har du gjort? Hör, din broders blod (dam) ropar till mig från marken (adama)! Nu är du förbannad mer än den jord som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod av din hand. När du brukar jorden skall den inte längre ge dig sin gröda. Kringflackande och hemlös skall du vara på jorden.”

 

Då säger Kain följande: ” Mitt brott är för stort för att förlåtas.”  Det hade inte Gud sagt. Kanske kan man säga att Kain dömer  sig själv till evig fördömelse och förkastelse. Vidare säger han:” Se, idag driver du mig bort från åkerjorden, och jag är dold för ditt ansikte. Kringflackande och hemlös kommer jag att vara på jorden så att vem som helst som träffar på mig kan döda mig”.  Gud hade heller inte sagt detta.  Han lägger alltså till tre påståenden. Det är samma  beteende som Eva, att lägga till det Gud har sagt.

 

Hans reaktion visar på det han bär i sitt innersta som kommer att prägla hans liv och alla som går Kains väg, sin egen väg utan Gud: Självfördömelse och fruktan, förutom dessa som redan visa sig vara typiska för hans karaktär och ledde till det första brodermordet,  uppror, självsvåldighet, avundsjuka, vrede, våld, hämnd.

 

Redan innan mordet hade Gud  vädjat till Kain och varnat honom, 4:6-7: ” Varför är du vred och varför är din blick så mörk? Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig men du skall råda över den.”

 

Det visar på Kains dubbla uppror. Han fick en chans att ändra sig och här möter vi första gången Guds strategi att konfrontera människan och fråga varför, för att få henne på andra tankar. Han varnar alltid för konsekvenserna av de val hon gör. Kain valde alltså helt iskallt och överlagt att inte ändra sig och fullbordade i handling det han bar på i sitt innersta: vrede och avundsjuka.

 

Det är anmärkningsvärt att Gud menar att människan så här efter syndafallet ändå ska kunna råda över synden, som har begär till henne. Det fanns alltså fortfarande möjligheter att välja rätt, att göra det rätta och goda.

 

Det första Kain sedan gör på sin vandring borta från Herrens ansikte, är att bygga en stad och namnger den efter sin förstfödde, Hanok. Han tänkte kanske på att göra SIG ett namn och bygga SIG en stad. Det igenkänns senare när det är många fler som kommer tillsammans med samma mål att bygga inte bara en stad utan också ett torn i Babel, som har spetsen uppe högt upp i himlen och göra sig själva ett namn (Kap 11). Man dyrkade tidigt det skapade på olika sätt; himlakropparna, sol, måne.

 

Vad gäller denna dyrkan av himlakropparna är det inte omöjligt att detta höga torn uttryckte denna strävan efter kontakt med himlakropparna, som snart gudomliggjordes . Man ville kartlägga himlen och kanske än mer, få kontakt med ”makterna” bakom. Kains och hans släkt gjorde sig snart egna gudar. Man sökte efter makt, kraft att behärska livet, kunskap och visdom. Man sökte kanaler för fruktbarhet och konkret hjälp i alla livets förhållanden. Man behövde gudars hjälp i detta och sökte dem både på himlavalvet och på jorden. En del menar att man byggde detta torn för att någon gud eller gudarna skulle komma ner till människorna och hjälpa dem.

 

Kap 6-9 beskriver den stora naturkatastrofen när floden utplånar allt levande utom Noa och hans familj. Det är den första stora universella domen från Gud och viktig att förstå. De flesta konservativa teologer som tror att Bibeln är Guds inspirerade ord håller sig till följande tolkning av kap 6 : 1-5  : Det var Sets avkomlingar som beblandade sig med kvinnorna från Kains släktlinje.

 

När människorna började föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem, 2 såg Guds söner att människornas döttrar var vackra, och de tog till hustrur alla de ville ha. 3 Då sade Herren : ”Min Ande skall inte bli kvar i människorna för alltid på grund av deras förvillelse. De är kött och deras tid skall vara etthundratjugo år.” 4
Vid denna tid, då Guds söner gick in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem, och även senare, levde våldsverkarna på jorden. Detta var forntidens väldiga män som var så ryktbara.
5
Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda.
6 Då ångrade Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta. 7 Herren sade: ”Människorna som jag har skapat skall jag utrota från jordens yta, ja, både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag ångrar att jag har gjort dem.” 8 Men Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon.

 

Man vill helt enkelt  inte ens tänka sig möjligheten att något annat katastrofalt hade inträffat och att Gud därför vidtog denna extraordinära åtgärd att utplåna allt levande.  Guds söner brukar beteckna änglar i Bibeln men att de skulle kunna förvandla sig och uppträda i mänsklig form som män, vilka tog  människornas döttrar till hustrur åt sig och de barn som blev resultatet av dessa naturvidriga förhållanden, kallades Nepfilim, som visst ska betyda ”de fallna”, eller jättarna. De var extremt stora och det finns ju spår av dessa jättars existens i flera bibelböcker,  där man skildrar hur israelerna började inta löfteslandet och konfronterades med dessa. Goliat var kanske också en av dessa avkomlingar? Det finns berättelser om sådana jättar i många kulturer och de var också hybrider av människa och andra varelser, mest djur.

 

Det är svåra frågor och jag vet inte vad som är en helt korekt tolkning. Men eftersom det omtalas  i Judas och 2 Petr, att vissa änglar som begick en förfärlig överträdelse och synd, redan nu är fängslade och bundna i tartaros, och det inte är satan och hans onda andar. De är ju i högsta grad verksamma och ska inte störtas i eldsjön förrän efter Herrens slutliga dom.  ”Och de änglar som inte höll fast vid sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist, dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom. 7 Så är det också med Sodom och Gomorra och städerna däromkring, som på samma sätt kastade sig ut i sexuell omoral och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld.
 ”

 

 ”Gud skonade ju inte de änglar som hade syndat, utan kastade dem i avgrunden och överlämnade dem åt mörkrets kedjor för att hållas i förvar fram till domen.

 

Kan det ha hänt något av ett extraordinärt slag som gjorde att Gud måste utplåna denna perversa och groteska hybrid? Änglar uppträder ju på många ställen i Bibeln som människor och man behöver bara erinra sig berättelsen om Sodom och Gomorra: männen i den staden var så övertygade att änglarna som kommit för att beledsaga Lot och hans familj ur staden innan Guds dom skulle falla tung över den, verkligen var män. De fick  begär till dem och ville ha sex med dem dem :

På kvällen kom de två änglarna till Sodom, och Lot satt då i Sodoms port. När han fick se dem, steg han upp för att möta dem, och han föll ner med ansiktet mot jorden 2 och sade: ”Mina herrar, kom med till er tjänares hus. Tvätta era fötter och stanna över natten. Sedan kan ni fortsätta er färd tidigt i morgon.” De svarade: ”Nej, vi stannar på gatan över natten.” 3 Men han bad dem så enträget att de tog av från vägen och kom in i hans hus. Han lagade en måltid åt dem och bakade osyrat bröd, och de åt. 4
Innan de hade lagt sig omringades huset av männen i staden, Sodoms män, både unga och gamla, allt folket utan undantag.
5 De kallade på Lot och sade till honom: ”Var är de män som kom till dig i natt? För ut dem till oss så att vi får känna dem.” 6
Då gick Lot ut till dem i porten, stängde dörren efter sig
7 och sade: ”Mina bröder, gör inte så illa! 8 Jag har två döttrar som aldrig haft någon man. Låt mig föra ut dem till er, så kan ni göra vad ni vill med dem. Gör bara inte något mot de här männen, eftersom de har sökt skydd under mitt tak.”
9 

Men de svarade: ”Flytta på dig!” De sade vidare: ”Denne har kommit hit som främling och nu vill han bli vår domare! Nu skall vi göra mer ont mot dig än mot dem.” Och de trängde sig med våld mot Lot och stormade fram för att spränga dörren. 10 Männen räckte ut sina händer och drog in Lot till sig i huset och stängde dörren. 11 Männen utanför huset slog de med blindhet, både små och stora, så att de förgäves försökte finna dörren. 12 Sedan sade de till Lot: ”Har du några mer här, någon svärson eller söner eller döttrar eller någon annan som tillhör dig i staden, så för bort dem från den här platsen, 13 för vi skall fördärva den. Deras rop har blivit så starkt inför Herren att Herren har sänt oss hit för att fördärva den.”

 

 

sodom

 

 

 

Änglarna som besökte Abraham åt och drack så de kan tydligen, även om vi inte förstår det, uppträda och bete sig som riktiga män. Det är mycket här som är svårsmält för oss moderna människor men vi vet inte allt som verkligen hänt. Det är svårt att förklara hur allt detta verkligen har hänt men samtidigt tycker jag att den rent inom-mänskliga förklaringen med Sets och Kains blandäktenskap inte räcker eller stämmer med texten. Men Gud vet vad som hände i denna tidiga fas av historien,  och då får vi lita på att det stämmer på samma sätt som det evangelierna återger om Jesu liv och verksamhet stämmer. Vi får antagligen veta det vi behöver veta och man ska akta sig för spekulationer som går långt utanför vad texten säger.

 

Det blir mer begripligt, att något som var så emot Guds skapelseordning  inträffat, vilket föranledde domen över denna värld , som var så full av uppror, våld efter att de fallna änglar  infiltrerat människosläktet.

 

Det finns f ö också berättelser om en stor översvämning i många kulturer, och det är inte konstigt. Man måste ha bevarat dessa berättelser när människorna spred över jorden efter Babelsbygget och då blev den en del av deras historier. Det visar bara på trovärdigheten i Bibelns återgivning, att den dessutom ger en förklaring till varför den inträffade och beskriver personerna som räddades: Noa och hans familj. Det finns också mycket intressant kunskap om de rent vetenskapliga fynden man gjort, som stödjer historien om att det verkligen inträffat en universell översvämning.

 

Liksom de flesta berättelser i GT är den betydelsefull för förståelsen av Guds handlande i frälsningshistorien i stort. Det som sker med Guds räddning av Noa i denna domshandling över synd, perversion, uppror är en förebild, som Petrus tolkar den i sitt första brev, kap 3:

 

18 Så led också Kristus en gång för våra synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe, för att föra oss till Gud. Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden. 19 I Anden gick han bort och utropade ett budskap för andarna i fängelset, 20 för dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes. I den blev några få, åtta personer, frälsta genom vatten. 21 Efter denna förebild frälser dopet nu också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse, 22 han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida, sedan änglar, furstar och makter har blivit lagda under honom.

 

Är det egentligen tre uppror mot Guds vilja som den första boken i Bibeln berättar om? Förutom de första människors olydnad och Guds söners uppror mot skapelseordningen kan man räkna in olydnaden bland människorna efter floden. Gud gav samma befallning i kap 9 som han gjorde i kap 1:28, att de skulle föröka sig och uppfylla jorden, inte stanna på ett ställe och bygga ett torn. På dessa tre uppror följer Guds domar och i det sista fallet handlar det om att Gud förbistrar deras språk så att de inte kan förstå varandra och sprider ut dem.

 

Efter de första 11 kapitlen som handlat om hur hela universum skapades och hur jorden och människan står i fokus,  utvidgas skildringen igen till hur den stora översvämningen ödelägger hela jorden och konsekvenserna för mänskligheten av det enhetsbygge som Gud stoppade. Därefter smalnar perspektivet igen och en människa och hans släkt står i centrum. Gud förbereder ett folk, helgat för sig, ett land och en stad där hans Son ska vandra och förkunna Guds rike. Israel fortsätter sedan att vara i fokus även när det berättas om grannfolken, de stora riken som besegrar det som återstod av riket efter delningen i nord-och sydriket: Juda och Jerusalem. Perspektivet vidgas igen efter Jesu uppståndelse och himmelsfärd, när evangeliet börjar spridas till hela den bebodda världen och kulminerar när Gud skapar allting nytt och tronar som Herren över alla folk i sitt rike.

 

10-11  Noas söner och utvecklingen efter floden. Babels torn.

Det handlar om den rättfärdige Noa i kap 6-9, som inte säger något förrän i slutet av kap 9. Han lyssnar och lyder de instruktioner han får av Herren att bygga en ark.

 

 

 

Några teman genom Bibeln har alltså blivit tydliga så här långt:

 

A) Från Guds närvaro i Eden, den stora separationen mellan Gud och människa och  tillbaka till Guds fullkomliga närvaro i den nya skapelsen. Människan förlorade sig själv och sin plats i världen men blir återfunnen av Gud, som genom historien förbereder hennes hemkomst.

 

De två vägarna, de två förhållningssätten blir tydliga och löper sedan genom historien;

  1. de som lever inför Guds ansikte i tro och lydnad
  2. de som väljer sin egen väg i otro, bort från Guds ansikte.

 

De har i sin tur sin orsak i den grundläggande fiendskapen mellan ormens, Guds fiendes, säd och kvinnans säd. Det är Gud som proklamerar att detta ske ske. Man kan förmoda att fienden hade hoppats att fortsatt ha en allierad i Eva, att hon skulle fortsätta ta hans parti. Kampen börjar redan här mot det onda och det gäller att välja sida.

 

Detta märkliga uttryck, kvinnans säd, förmedlar redan nu den första profetian om  den unika födelse som den utlovade avkomman, Frälsaren, Jesus kommer att få. Han är verkligen fullkomlig människa, född av kvinnan, men utan medverkan av någon man. Gud är hans Fader och han blir avlad av den Helige Ande.  Det är den gudliga och välsignade släktlinjen , som går genom Seth, Noa, Abraham och Davids släktlinje b la. Den kulminerar alltså i Guds Son, Kristus och i honom får löftet till Abraham sin uppfyllelse, att alla folk blir välsignade med frälsning av Guds nåd, genom tro.

 

De avkomlingar som kommer av ”ormens säd” får sin yttersta fullbordan i den absoluta motpolen till Kristus, Guds Son, nämligen Antikrist. Det finns många ”förebilder” till denne i historien för att hjälpa oss att inte luras och bedras när hans tid kommer. Men han som också kallas, ”laglöshetens människa” kommer att förkroppsliga hela det fientliga upproret mot Gud och Hans Messias på ett sätt som både sammanfattar det förebilderna visat på och överträffar dem i bedrägeri och ondska.

 

B) Löftet om Frälsaren kommer direkt efter syndafallet. Gud har kontroll över situation och vet redan nu hur han ska rädda människan. Gud är den suveräne domaren och frälsaren.

 

C) Förberedelserna börjar för att Gud ska få ett folk ur vilket den utlovade Frälsaren ska träda fram. Gud blev inte överraskad när Adam och Eva syndade utan hade redan en räddningsplan, som han steg för steg började genomföra.

 

Gud utväljer en man, som ska bli trons fader, Abraham, och skapar i och med honom det folk som ska höra Honom till på ett särskilt sätt, och från vilken Frälsaren ska komma. Han börjar i det lilla med en man och ett folk och utvidgar det till det stora, till att gälla alla folk.

 

Det storartade är att Gud verkar i historien, genom dessa människor i sin tid och kultur och med alla deras fel, brister och synder. Gud gör det med sitt mål i sikte hela tiden, att insätta sin Son på tronen som Herre och Kung i det rike som ska bli synligt vid tidens slut. Gud ville att de första människorna skulle utbreda sig från Eden över hela jorden och vara hans representanter, tjänare och söner och döttrar. Det förhindrades tillfälligt av syndafallet men det har aldrig stoppat Gud från att verka för detta mål, vars uppfyllelse vi är närmare nu än någonsin. Gud vill skapa nya himlar och en jord där rättfärdigheten ska bo. Han kommer att döma sina fiender och göra slut på all synd, ondska och död. Det sker etappvis och under tiden när vi lever i en gudsfientlig värld kommer vi att lida. Men Gud är trofast och hjälper oss alla igenom.

 

Jag ska återkomma till nedanstående teman mer i detalj.

 

Skapelsen i Gen 1 – skapelsen av en ny himmel och en ny jord i Upb 21:1

Livets träd i Gen 1- i Upb 22:2

Guds närvaro bland människorna Gen 2-3  – Guds närvaro Upb 21:3

Ormen i Gen 3  – den gamle ormen och draken i Upb. 20

Döden som konsekvens av de första människornas olydnad Gen 2 och 3  – liv och seger över döden i Upb. 20:4

Den första martyren i Gen 4 – martyrernas skara som ropar under altaret i Upb 6:9-11

Babels torn Gen 11 – Antikrists rike Upb 17

Guds domar efter syndafallet Gen 3  – Guds vredesdomar Upb 16-18.

 

 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.