Bibliska imperativ.

 

 

Det finns många uppmaningar i Bibeln, t ex : Tro! Frukta inte! Förtrösta! Tacka! Gör er inte bekymmer!

 

Gud säger det om och om igen till oss, eftersom han vet att vi behöver höra det ofta. Vi tvivlar, är rädda, vi misströstar, är otacksamma och bekymrar oss ofta. 

 

+++

 

Tro har med förvissning, tillit, trygghet och säkerhet att göra eftersom tron vilar på vad Gud sagt och gjort. Guds ord är det enda riktigt stabila, det som håller i evighet. Tro i biblisk mening står därför på fast grund. Det är ett slags vetande, om än inte i vetenskaplig och bevisbar  mening. Vi vet det om Gud som han själv uppenbarat. Därför bygger vi våra liv på den fasta klippan och inte egna tankar och idéer.

Allt vi får från Gud är en gåva, även tron. Gud söker oss alltid först och ger oss nåd att tro och ta emot evangeliets sanning. Sedan gör vi vår del när vi aktivt arbetar för att bevara tron.

 

Trots det kan vi alla vackla när den grunden skakas av svåra omständigheter, men den står fast, eftersom vårt liv är grundat på Klippan, Kristus. Det hör livet till att undra och fråga Gud om mycket vi inte förstår, men det behöver inte skilja oss från honom. Vi har ingen annan att gå till, så därför håller vi fast vid honom när det stormar. Vi kan göra det för att han håller oss i sin hand.

 

Tron beskriver människans förhållningssätt och svar på det Gud säger och gör. Hon håller det för sant och litar på det, förtröstar på det. Tron är som Hebreerbrevet säger: ”en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser. 2 Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd. 3 Genom tron förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt.” 

Sedan följer en lång uppräkning av de människor i historien som levt i tro och lydnad för Gud.

 

Det var inte ett liv utan lidande och prövningar, tvärtom. Men Gud bevarade dem, genom allt. Vi ska också göra allt vi kan för att behålla tron. Vi får kämpa trons goda kamp för att inte förlora det värdefullaste vi har: gemenskapen med Gud. 

 

+++

 

Det sägs att det finns minst 365 bibelställen som innehåller uppmaningen att inte frukta, vara orolig eller rädd. En för varje dag på året alltså.

Det kan finnas mycket att vara rädd och orolig för, från de stora hoten och farorna i världen till det personliga livets rädslor.

Av alla dessa bibelställen väljer jag idag två. Först från profeten Jesaja:
Ty jag är Herren , din Gud, som fattar din högra hand och som säger till dig:
Frukta inte, jag hjälper dig. (41:13).

 

I evangelierna läser vi om när Jesus lugnar sina skräckslagna lärjungar, som trots att de var erfarna fiskare ändå blev så rädda att de fruktade för sina liv när de råkade ut för en svår storm. Han sade till dem: ”Var lugna. Det är jag. Var inte rädda”. (Mark 4:35-41).

 

Det illustrerar många situationer i livet, när vi hamnar i olika stormar som är så svåra att vi misströstar om livet. Det är då vi som mest behöver höra Jesus försäkra oss om att han är med i stormen och inte bara det, han är Herre över vågorna. Själv låg Jesus och sov i båten när vågorna gick som högst. Han visste att de skulle klara sig på färden över Genesarets sjö, över till andra sidan, och därför var han fullkomligt lugn. Med Jesus i vår båt kan vi vara lugna. Han för oss över stormiga vågor i livet.

 

Jesus sade så också till en synagogföreståndare, vars dotter precis dött: ”Var inte rädd. Tro endast”. Sedan väckte han henne från döden. Det sker vid två andra tillfällen, att Jesus uppväcker döda. De dog naturligtivs senare, som vi alla. Men Jesus visade på så sätt att han är Herre över liv och död, över skapelsens alla krafter, och att dessa inte kan hindra honom från att vara med oss och rädda oss.

I varje situation vi ställs inför kan vi bära med oss dess ord från Gud: Frukta inte! Jag är med dig.

 

+++

 

Förtröstan hör nära i hop med tro och tillit. Det betyder att lita på Gud, och vilar på förvisningen om det Gud redan uppenbarat om sig själv. Det hebreiska ordet för tro är ”aman”, som betyder att vara fast eller säker. Vi känner igen ordet i Amen. Jesus använder det hebreiska ordet i NT för att understryka det som verkligen är sant. Vi säger vårt amen till det, dvs vi håller det Gud sagt för att vara sant och ber att det ska bli så. Den som förtröstar på Gud är förvissad om Guds nåd och hjälp i alla situationer och är därför ”tröstad före”. Gud är trofast och tar hand om den som förtröstar på honom:

” De som känner ditt namn förtröstar på dig, ty du överger inte dem som söker dig, Herre” . (Psalt 9:11)

 

Men välsignad är den man
som förtröstar på Herren ,
den som har Herren
till sin förtröstan. 8
Han är som ett träd
planterat vid vatten och som sträcker ut sina rötter
till bäcken. Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna. Det blir inte förskräckt
om ett torrt år kommer, och det upphör aldrig att bära frukt. (Jer 17:7-8).

 

Jes 24:3-4:

Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid, i frid, ty på dig förtröstar han.
Förtrösta på Herren till evig tid,
ty Herren Herren är en evig klippa.

Psalt 84:13

”Herre Sebaot, salig är den människa som förtröstar på dig.”

 

+++

 

Vi får ofta uppmaningen i Bibeln att tacka Gud.

 

”Det är gott att tacka Herren och att lovsjunga ditt namn, du den Högste, att om morgonen förkunna din nåd och om natten din trofasthet.  ”(Psalt 92:1-3). Det gör oss själva gott också, att försöka leva i tacksamhet, trots allt. Det är inte alltid lätt att göra det när vi lider och har det svårt. Vi kan i alla fall vilja försöka tacka för att Gud ser till oss i vår nöd och hjälper oss igenom. Vi kan alltid tacka för att vi inte är ensamma, för att han är med oss.

När Paulus satt i fängelse skrev han sitt brev till de kristna i Filippi och understryker där detta: ”Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er ” (4:4).

Och i 1 Tess:  ”Var alltid glada, be oavbrutet och tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus.”

 

+++

 

Gud visste hur lätt vi har för att just bekymra oss och därför har vi uppmaningar att inte göra det på många ställen. Jesus talar om detta i Matt 6 där han säger: ” Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?

Här är hela sammanhanget :” Därför säger jag er: Bekymra er inte för ert liv, vad ni ska äta eller dricka, eller för er kropp, vad ni ska klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? ²⁶ Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Far dem. Är inte ni värda mycket mer än de? ²⁷ Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?

²⁸ Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. ²⁹ Men jag säger er: Inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. ³⁰ Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer ska han då inte klä er? Så lite tro ni har!

³¹ Bekymra er därför inte och fråga inte: Vad ska vi äta? eller: Vad ska vi dricka? eller: Vad ska vi klä oss med? ³² Allt detta söker hedningarna efter, men er himmelske Far vet att ni behöver allt detta. ³³ Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också. ³⁴ Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.
 

 

Paulus skriver i Fil 4: 6 ”Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. 7 Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.”

 

Petrus skrev i sitt första brev: ”Och kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er” (5:7).

 

Att inte bekymra sig betyder nog inte att vi ska leva lättsinnigt och ytligt utan i dialog med Gud, för att få ro och råd hur vi ska hantera alla livets utmaningar. När man är bekymrad och orolig är det svårare att tänka klart och ha kraft att agera på bästa möjliga sätt. Att bekymra sig stjäl vår kraft, medan att överlämna bekymren till Jesus ger trygghet och handlingsförmåga.

 

Vi litar på dessa Guds löften, att den som först söker Guds rike och hans rättfärdighet, skall få alla sina andra behov fyllda. Det är lättare att koncentrera sitt liv på vad som är viktigast och sedan förtrösta på Guds hjälp och ledning.