Jag utgår från bibeltexten i 1 Moseboken 4 om det första dokumenterade mordet i historien, men fantiserar fritt om hur det kan ha gått till. Det kan göra bibeltexterna levande att återberätta dem och fylla ut luckorna med fantasins hjälp. Texterna i sig är ju så korta och komprimerade att de väcker frågor om hur det kan ha gått till mer i detalj.
Vi kan alltid lära oss något om oss själva i dessa gamla texter, eftersom de handlar om verkliga människor i historien och de motiv som drev dem. Människan är densamma då som nu. Inom oss alla pågår den ständiga kampen mellan gott och ont, och livet är summan av alla de små och stora val vi ständigt gör. Var och en har sina egna svårigheter att kämpa med och Gud känner väl till detta. Han hjälper alltid den som är ödmjuk och älskar sanningen, som i all sin svaghet vill göra det som är rätt, sant och gott. Men den som ger efter för onda impulser och är stolt, den som trots varningar medvetet väljer det onda, blir förhärdad och förstör andras liv, och sitt eget.
En människa som inte lyssnar på samvetets röst utan handlar emot det fast hon vet att det är fel, skadas själv av det. Så småningom har samvetets röst tystnat, hjärtat kallnat och likgiltigheten för andra tagit över. Hon dör inombords, trots många yttre stimuli, framgång till det yttre, och aktiviteter för att hålla igång och känna sig levande. Men mörkret och tomheten finns ändå i själen.
En viktig lärdom från denna berättelse är att det värsta tänkbara, ett brodermord, började med avundsjuka och motvilja som inte hölls tillbaka och som slutade med mord. Av konversationen mellan Gud och Kain ser vi att det var möjligt för Kain att kontrollera känslorna av vrede och hat för att förhindra den ohyggliga gärningen. Läs gärna särskilt v 6-7 själv!
Jesus jämställde faktiskt hat med mord i Matt 5:21-22. Därför är det så viktigt att rannsaka oss själva och inte ge efter för sådana känslor. Onda tankar och känslor är starka krafter och om de inte hålls under kontroll leder till handlingar.
Den här berättelsen tillhör det som brukar kallas Urhistorien, de 11 första kapitlen i Första Moseboken. I dessa kapitel får vi veta orsakerna, upphovet till våra mänskliga villkor, som vi alla känner väl till: synd, död, ondska, lidande, främlingsskap. Allt detta kom som en konsekvens när människan ville gå sin egen väg och valde att inte tro på Guds ord och lyda det. Guds avsikt, när han skapade människan till sin avbild var ju att vi skulle leva i gemenskap med honom och varandra. Han älskar oss så ofattbart mycket. Därför är det lika sant att möjligheten till kärlek, godhet, respekt, sanning, samarbete fanns och finns, och det visar sig ofta att det goda segrar över det onda, i evighetens perspektiv åtminstone. Gud skapade ju allt gott från början.
Den här texten ska läsas i ljuset av Nya Testamentet, som berättar om hur Gud sände sin Son Jesus för att ta på sig vår synd och skuld så att vi kunde få leva som hans befriade och välsignade barn, när vi vänder om till honom i tro på Jesus som vår personliga Frälsare och Herre.
Det viktigaste av allt är att veta: Jesus Kristus kan befria från avundssjukans och hatets gift, från mindervärde, hämndbegär, våld och själsligt kaos. Jesus vill rädda varje människa från detta onda som bara förstör. Jesus dog på korset för hela världens synd, och lever idag, därför hör han varje människa som söker och ber om hans hjälp. Han räddar den som inser sanningen om sitt eget hjärtas mörker och ropar till honom om frälsning.
Be denna bön, skaffa en Bibel och börja läs evangelierna, sök upp kristna och be om stöd och hjälp i en församling.
Jesus, rädda mig! Jag bekänner mina synder och ber om förlåtelse. Kom in i mitt liv. Jag tror att du är Herre och Frälsare, att du dog på korset och uppstod från de döda. Låt mig få ett nytt liv och bli fri från allt ont. Tack, Jesus Guds Son att du älskar mig trots allt jag gjort. Tack att du gav ditt liv, ditt blod, för att förlåta mig, försona mig med dig och andra. Led mig på rätt väg nu. Förbarma dig och hjälp mig! Jag vill bli ditt barn och leva i ljuset. Tack, gode Gud att du hör mig och ser min situation. Du är min Fader. jag överlämnar mig till dig, till din kärlek och godhet.
+
Vad gäller Abel så får vi inte veta så mycket mer om honom i texten än att Gud accepterade hans offer och att den äldre brodern Kain blev avundssjuk och dödade sin lillebror.
Men som alltid får vi mer information i N T. Där klarnar bilden och vi förstår lite mer om de bakomliggande faktorerna.
Jesus talade om Abel och kallade honom rättfärdig (Matt 23:35). Författaren till Hebreerbrevet omnämner honom också (11: 4 och 12:24). Där får vi förklaringen till varför Abel bar fram ett bättre offer: han gjorde det i tro och fick det vittnesbördet att han var rättfärdig. Vad betyder det? Han hade fått veta Guds vilja och trodde på vad Gud sagt och handlade i enlighet med detta.
Därför är Abel den första rättfärdiga människan som ville leva i lydnad och kärlek till Gud och som mördades på grund av detta. Abel kan också ses som en förebild till Jesus själv.
Vi får veta mer om Kain, eftersom Gud försökte tala honom till rätta och varna honom innan han begick den fruktansvärda handlingen. Kain offrade av markens gröda, av sitt eget arbete, och kanske inte ens det bästa av skörden. Det verkar finnas något nonchalant och upproriskt i hans beteende. Hans bror Abel hade inte bara en rätt attityd och inställning till det Gud sagt, han visade sin gudsfruktan och tro i den konkreta handlingen. Abel gav Gud det bästa.
Det var antagligen inte något som Gud hade befallt, och därför såg Herren inte till hans offer. Kain måste ha fått veta att Gud ville att ett djur skulle offras, men valde att inte lyda. Detta gjorde dock Kain rasande. Efter själva mordet talade Herren med Kain och frågade var hans broder var, vilket naturligtvis Gud redan visste, men Kain fick en chans att inse sin fruktansvärda handling och kanske ångra sig och be om förlåtelse.
Men svaret avslöjade hans hårda och obotfärdiga hjärta: ” Jag vet inte. Skall jag ta vara på min broder?” (4:9) Det är sedan dess den eviga frågan som varje människa ställer och ställs inför.
Kain fick bära förbannelsens konsekvenser av sitt brott och blev bortdriven.
Han omnämns också i b la 1 Joh 3:12: ”Detta är det budskap som ni har hört från början: att vi ska älska varandra. 12 Vi ska inte vara som Kain, som var av den onde och mördade sin bror. Och varför mördade han honom? För att Kains gärningar var onda men hans brors rättfärdiga” .
+++
Brodermordet.
Det är natt.
De två bröderna är ensamma ute på fälten för att se till djuren under ett par dagar. Kain ligger på sin bädd och kan inte sova. Elden har falnat och han kan inte sluta tänka på gångna tider. Minnesbilderna bara väller fram i hans inre och han kan inte längre hålla emot dem. Han lyssnar till Abels lugna andhämtning. Han somnar alltid direkt och ser så fridfull ut där han ligger.
Kain tänker för sig själv : När började jag egentligen hata min bror? Det har jag nog gjort länge, det har funnits med mig sedan vi var små. Det kanske började när jag förstod hur olika vi var. Han lyckades med allt han gjorde, var lydig och präktig. Jag kände mig alltid lite sämre, men tyckte också att han var så tråkig. Abel ville aldrig följa med mig på några äventyr eller göra något förbjudet.
Jag var ju den förstfödde och borde haft en del privilegier men kände alltid ändå att jag stod i skuggan av min lillebror. Det var ändå jag som drog det tyngsta lasset, arbetade hårdast ute på fälten medan Abel vaktade fåren. Jag tyckte det var orättvist att han kom undan så lätt.
Därför tänkte jag innerst inne att jag fick välja hur jag ville offra till Herren. Vi hade ju visserligen hört mor och far berätta om hur Herren drev ut dem från sin närvaro i Edens lustgård eftersom de inte lydde Hans bud, och att vi skulle bära fram ett djur som offer. Men jag tyckte Herren var för sträng.
För min del passade det bättre att offra av mina händers verk, av markens gröda. Det var ju jag som hade arbetat så hårt och därför tyckte jag det var bäst så.
Jag var stolt över mitt eget arbete och ville bära fram just det som ett offer. Varför ville Herren ha ett sådant offer, det förstfödda i hjorden? Tiden gick och jag började strunta i det där budordet om hur vi skulle offra. Vad tjänade det till? Därför gjorde jag som jag själv ville.
+++
Nästa natt låg Kain där igen på sin bädd, oförmögen att sova och arg. Han tänkte återigen på alla oförrätter och orättvisor genom åren. Hatet mot Abel växte för varje timma och dag när de var tillsammans . Till slut kom den stund innan det började skymma, att det enda han tänkte på och ville var, att få bort Abel från jordens yta. Denne bror som ändå inte var en bror utan en främling, någon som bara förstörde för honom. Han var mer än en främling, han hade blivit en fiende genom sin märkvärdiga fromhet och annorlunda sätt att vara.
Den malande tanken i hans huvud pockade nu på handling. Kain såg sitt tillfälle när Abel bar fram sin offergåva, enligt Herrens instruktioner Han närmade sig honom bakifrån med en stor sten. Han kunde inte hålla vreden inom sig längre. Det var på väg att bryta igenom alla fördämningar, denna avundssjuka och bitterhet mot Gud.
För vad hade hänt? Herren hade sett till Abels offer och inte till Kains. Som vanligt blev han förbigången. Herren brydde sig inte om mödan bakom offret han bar fram. Alltid bara denne Abel, som fick Herrens godkännande. Han tänkte högt: – Det måste bli ett slut på detta någon gång. Jag vill inte ha någon som alltid ska vara bättre och frommare än jag längre, jag vill att Herren ska se till mig och mitt offer och acceptera det. Nu får det vara nog.
Då hör han en röst säga: ”Varför är du vred och varför är din blick så mörk?” Han hade hört Herren, men ändå inte. Han kände sig som instängd i en grotta, där någon talade på andra sidan klippväggen. Men han höll fast vid att han hade rätt i att vara vred över orättvisorna.
” Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den.”
Det var för sent, orden nådde honom inte längre. Kain hade bestämt sig för att göra sig av med den förhatlige. Då skulle Herren kanske äntligen se till hans offergåva istället. Det var den enda lösningen. Abel måste dö för att han skulle få utrymme att leva.
Kain behövde bara slå sin bror i huvudet med ett enda hårt slag så var det över. Abel segnade ner död vid hans fötter. Kain talade med sin bror Abel, och medan de var ute på marken överföll Kain sin bror och dödade honom. 1
9 Och Herren sade till Kain:
”Var är din bror Abel?” Han svarade: ”Jag vet inte. Skall jag hålla reda på min bror?” 10 Då sade han: ”Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken!
Kain tänkte, Var det verkligen min bror? Han hade blivit en fiende till mig sedan länge. Jag vet inte var han är. Ska jag verkligen hålla reda på min bror? Han är inte min bror längre!
1 Nu är du förbannad mer än den jord som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod av din hand. 12 När du brukar jorden skall den inte längre ge dig sin gröda. Kringflackande och hemlös skall du vara på jorden.”
Det var som att Kain till sist hörde vad Herren sade till honom. Han vaknade som ur en dröm och såg sin bror ligga livlös på marken. Nu fanns det ingen återvändo. Ingenting skulle längre vara sig likt. Han förstod att hans öde nu var att bli hemlös och kringflackande.
Det blev inte som han tänkt sig, han kände sig inte fri utan tvärtom bunden vid mörka makter. Han hade dödat Abel, men skulle bära med sig minnet av mordet hela livet. Men han skulle klara det, gå sin väg, långt ifrån det instängda livet med familjen. Han skulle leva vidare. Det handlade om honom nu.
Kain sade: ”13 : ”Mitt brott är för stort för att förlåtas. 14 ?
Se, i dag driver du mig bort från åkerjorden, och jag är dold för ditt ansikte. Kringflackande och hemlös kommer jag att vara på jorden, så att vem som helst som träffar på mig kan döda mig.” 15 Och Herren svarade honom:
”Kain skall bli hämnad sjufalt, vem som än dödar honom.” Och Herren satte ett tecken på Kain så att ingen som träffade på honom skulle döda honom. 1
Efter det bestämde sig Kain för att gå så långt bort från Herrens ansikte som möjligt, till landet Nod, öster om Eden. Historien skulle fortsätta…kantad av svek, mord och olycka.
Mer om det i en annan berättelse.
+++
Slutord:
Vi kan konstatera att Kains sinnelag lever vidare bland många som ger efter för hat, avundsjuka och bitterhet mot sina medmänniskor. De anklagar också Gud och vänder sig ifrån honom. De vill inte se sin egen synd och ondska, utan skyller ifrån sig och tar inte ansvar för sitt liv. De kan inte ens älska sina närmaste och ta vara på sin egen bror.
Den gudfruktige Abel, som hörde och gjorde vad Gud ville, har också många efterföljare. Många ser Abel som den förste martyren. Han dödades för att han älskade och lydde Herren.
alefochomega 