Brodermordet. Genesis 4.

kain

 

Jag utgår från bibeltexten i 1 Moseboken 4 om det första dokumenterade mordet i historien, men fantiserar fritt om hur det kan ha gått till. Det kan göra bibeltexterna levande när man återberättar dem och fyller ut luckorna med sin fantasi. Texterna i sig är ju så korta och komprimerade. Det handlar om verkliga människor i historien och vi kan alltid lära oss något om oss själva i dessa gamla texter.

En viktig lärdom från denna berättelse är att det värsta tänkbara, ett brodermord, började med stark vrede som inte hölls tillbaka och slutade med mord. Av konversationen mellan Gud och Kain ser vi att det var möjligt för Kain att råda över denna mörka vrede och inte låta den övergå i den ohyggliga gärningen. Läs gärna särskilt v 6-7 själv!

Jesus jämställde faktiskt hat med mord i Matt 5:21-22. Jag återkommer i nästa del till detta med vrede och hat och mord, och hur allting börjar i tanke/känslor och måste bearbetas där innan de övergår i handling.

 

 

Den här berättelsen tillhör det som brukar kallas Urhistorien, de 11 första kapitlen i Första Moseboken. I dessa kapitel får vi veta orsakerna, upphovet till våra mänskliga villkor, som vi alla känner väl till: synd, död, ondska, lidande, främlingsskap, hårt arbete. Allt detta kom som en konsekvens när människan ville gå sin egen väg och valde att inte tro på Guds ord och lyda det. Guds avsikt, när han skapade människan till sin avbild, till man och kvinna, var ju att vi skulle leva i gemenskap med honom och varandra. Han älskar oss så ofattbart mycket.

 

Den ska läsas i ljuset av Nya Testamentet som berättar om hur Gud sände sin Son Jesus för att ta på sig vår synd och skuld så att vi åter kunde få leva med honom som hans befriade och välsignade barn, när vi vänder om till honom och tror på Jesus som vår Frälsare och Herre.

 

Människan är densamma då som nu.  Inom varje människa pågår den ständiga kampen mellan ont och gott och livet är summan av alla må och stora val.

Var och en har sitt att kämpa med och Gud känner till alla svårigheter och själsliga sår. Han hjälper alltid den som vill göra det som är rätt, sant och gott. 

 

+

 

Vi får inte veta så mycket mer om Abel i texten än att Gud accepterade hans offer och att den äldre brodern Kain blev mycket vred och avundsjuk och dödade sin lillebror Abel.

Men som alltid får vi mer information i NT. Där klarnar bilden och vi förstår lite mer om de bakomliggande faktorerna.

Jesus talade om Abel och kallade honom rättfärdig (Matt 23:35). Författaren till Hebreerbrevet omnämner honom också (11: 4 och 12:24). Där får vi förklaringen till varför Abel bar fram ett bättre offer: han gjorde det i tro och fick det vittnesbördet att han var rättfärdig. Vad betyder det? Han hade fått veta Guds vilja och trodde på vad Gud sagt och handlade i enlighet med detta.

Därför är Abel den första rättfärdiga människan som ville leva i lydnad och kärlek till Gud och som mördades på grund av detta. Abel kan också ses som en förebild till Jesus själv.

Vi får veta mer om Kain, eftersom Gud försökte tala honom till rätta och varna honom innan han begick den fruktansvärda handlingen. Kain offrade av markens gröda, av sitt eget arbete.

Det var antagligen inte något som Gud hade befallt, och därför såg Herren inte till hans offer. Detta gjorde Kain helt rasande. Efter själva mordet talade Herren med Kain och frågade var hans broder var, vilket naturligtvis Gud redan visste, men Kain fick en chans att inse sin fruktansvärda handling och kanske ångra sig och be om förlåtelse.

 

Men svaret avslöjade hans hårda och obotfärdiga hjärta: ” Jag vet inte. Skall jag ta vara på min broder?” (4:9) Det är sedan dess den eviga frågan som varje människa ställer och ställs inför.

Kain fick bära förbannelsens konsekvenser av sitt brott, men Herren satte ändå ett tecken på honom så att han inte skulle bli dödad i sin tur. Han gick sedan bort ifrån Herren. Det är något att fundera över och jag återkommer kanske till detta.

 

Han omnämns också i NT, b la 1 Joh 3:12: ”Detta är det budskap som ni har hört från början: att vi ska älska varandra. 12 Vi ska inte vara som Kain, som var av den onde och mördade sin bror. Och varför mördade han honom? För att Kains gärningar var onda men hans brors rättfärdiga” .

 

+++

 

Brodermordet

Det är natt.

De två bröderna är ensamma ute på fälten för att se till djuren under ett par dagar. Kain ligger på sin bädd och kan inte sova. Elden har falnat och han kan inte sluta tänka på gångna tider. Minnesbilderna bara väller fram i hans inre och han kan inte längre hålla emot dem. Han lyssnar till Abels lugna andhämtning. Han somnar alltid direkt och ser så fridfull ut där han ligger.

Kain tänker för sig själv : När började jag egentligen hata min bror? Det har jag nog gjort länge, det har funnits med mig sedan vi var små. Det kanske började när jag förstod hur olika vi var. Han lyckades med allt han gjorde, var lydig och präktig. Jag kände mig alltid lite sämre, men tyckte också att han var så tråkig. Abel ville aldrig följa med mig på några äventyr eller göra något förbjudet.

 

Jag var ju den förstfödde och borde haft en del privilegier men kände alltid ändå att jag stod i skuggan av min lillebror. Det var ändå jag som drog det tyngsta lasset, arbetade hårdast ute på fälten medan Abel vaktade fåren. Jag tyckte det var orättvist, att han kom undan så lätt.

 

Därför tänkte jag innerst inne att jag fick välja hur jag ville offra till Herren. Vi hade ju visserligen hört mor och far berätta om hur Herren drev ut dem från sin närvaro i Edens lustgård eftersom de inte lydde Hans bud, och att vi skulle bära fram ett djur som offer. Men jag tyckte Herren var för sträng.

För min del passade det bättre att offra av mina händers verk, av markens gröda. Det var ju jag som hade arbetat så hårt och därför tyckte jag det var bäst så.

Jag var stolt över mitt eget arbete och ville bära fram just det som ett offer.  Varför ville Herren ha ett sådant offer, det förstfödda i hjorden? Tiden gick och jag började strunta i det där budordet om hur vi skulle offra. Vad tjänade det till? Därför gjorde jag som jag själv ville.

 

+++

 

 

hav,natt

 

Natten övergick idag och nästa natt låg Kain där igen på sitt läger, oförmögen att sova och arg. Han tänkte återigen på alla oförrätter och orättvisor genom åren. Hatet mot Abel växte för varje timma och dag när de var tillsammans . Till slut kom den stund innan det började skymma, att det enda han tänkte på och ville var, att få bort Abel från jordens yta. Denne bror som ändå inte var en bror utan en främling, någon som bara förstörde för honom. Han var mer än en främling, han hade blivit en fiende genom sin märkvärdiga fromhet och annorlunda sätt att vara.

Den malande tanken i hans huvud pockade nu på handling. Kain såg sitt tillfälle när Abel bar fram sin offergåva, enligt Herrens instruktioner Han närmade sig honom bakifrån med en stor sten. Han kunde inte hålla vreden inom sig längre. Det var på väg att bryta igenom alla fördämningar, denna flodvåg av avundsjuka gentemot Abel och bitterheten mot Herren.

För vad hade hänt? Herren hade sett till Abels offer och inte till Kains. Som vanligt blev han förbigången. Herren brydde sig inte om mödan bakom offret han bar fram. Alltid bara denne Abel, som fick Herrens godkännande. Han tänkte högt: – Det måste bli ett slut på detta någon gång. Jag vill inte ha någon som alltid ska vara bättre och frommare än jag längre, jag vill att Herren ska se till mig och mitt offer och acceptera det. Nu får det vara nog.

Då hör han en röst säga: ”Varför är du vred och varför är din blick så mörk?” Han hade hört Herren, men ändå inte. Han kände sig som instängd i en grotta, där någon talade på andra sidan klippväggen. Men han höll fast vid att han hade rätt i att vara vred över orättvisorna.

” Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den.”

Det var för sent, orden nådde honom inte längre. Kain hade bestämt sig för att göra sig av med den förhatlige. Då skulle Herren kanske äntligen se till hans offergåva istället. Det var den enda lösningen. Abel måste dö för att han skulle få utrymme att leva.

Kain behövde bara slå sin bror i huvudet med ett enda hårt slag så var det över. Abel segnade ner död vid hans fötter. Kain talade med sin bror Abel, och medan de var ute på marken överföll Kain sin bror och dödade honom. 1
9 Och Herren sade till Kain:
”Var är din bror Abel?” Han svarade: ”Jag vet inte. Skall jag hålla reda på min bror?” 10 Då sade han: ”Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken!

Kain tänkte, Var det verkligen min bror? Han hade blivit en fiende till mig sedan länge. Jag vet inte var han är. Ska jag verkligen hålla reda på min bror? Han är inte min bror längre!

1 Nu är du förbannad mer än den jord som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod av din hand. 12 När du brukar jorden skall den inte längre ge dig sin gröda. Kringflackande och hemlös skall du vara på jorden.”

 

Det var som att Kain till sist hörde vad Herren sade till honom. Han vaknade som ur en dröm och såg sin bror ligga livlös på marken. Nu fanns det ingen återvändo. Ingenting skulle längre vara sig likt. Han förstod att hans öde nu var att bli hemlös och kringflackande. Någonstans djupt inne i sitt minne kände han igen sin mors berättelse, hur rädslan och skammen drabbat henne, och hur far känt när Herren kallat på dem efter deras överträdelse. Nu kände han på samma sätt.

Det blev inte som han tänkt sig, han kände sig inte fri utan tvärtom. Han hade dödat Abel, men skulle bära med sig honom hela livet. Men han skulle klara det, gå sin väg, långt ifrån det instängda livet med familjen. Han skulle leva vidare. Det handlade om honom nu.

Kain sade: 13 : ”Mitt brott är för stort för att förlåtas. 14 ?
Se, i dag driver du mig bort från åkerjorden, och jag är dold för ditt ansikte. Kringflackande och hemlös kommer jag att vara på jorden, så att vem som helst som träffar på mig kan döda mig.”
15 Och Herren svarade honom:
”Kain skall bli hämnad sjufalt, vem som än dödar honom.” Och Herren satte ett tecken på Kain så att ingen som träffade på honom skulle döda honom. 1

Efter det bestämde sig Kain för att gå så långt bort från Herrens ansikte som möjligt, till landet Nod, öster om Eden. Historien skulle fortsätta…kantad av svek, mord och olycka.

Mer om det i en annan berättelse.

 

+++

 

 

Slutord:

Vi kan konstatera att Kains sinnelag lever vidare bland många som ger efter för hat, avundsjuka och bitterhet mot sina medmänniskor. De anklagar också Gud och vänder sig ifrån honom.

Den gudfruktige Abel, som hörde och gjorde vad Gud ville, har också många efterföljare. Många ser Abel som den förste martyren. Han dödades för att han älskade och lydde Herren.