Frank Mangs är den predikant jag mest uppskattar i svensk/nordisk kristenhet. Jag hörde honom aldrig i verkligheten, men är glad att det finns en del inspelningar att lyssna på. Det finns förutom en del inspelningar på YouTube även många läsvärda böcker. Informationen om honom har jag hämtat från Frank Mangs Center. Mangs fick också en viktig profetisk syn som ni kan se och läsa längst ner på sidan.
”Det finns mycket att säga om denne 1900-talets stora predikant. Han var aktiv från 1916 till 1992 och berörde tiotusentals, kanske upp till hundratusentals människor i Norden och USA. En av orsakerna till hans stora genomslagskraft var nog att han vågade erkänna sin egen svaghet och sitt beroende av Gud. Han hade en medkänsla för människor i nöd och ägnade sitt liv åt att hjälpa dem till frälsning.
Frank Mangs föddes i 19 augusti 1897 i Yttermark. Hans föräldrar, fader Josef och mor Maria, hade kommit till tro i deras ungdom under 1870-talets väckelse. Under de år som fadern hade varit i Amerika, hade han blivit alltmer berövad kristen livsstil, men modern var en ödmjuk person. Familjens yngsta, Frank, var nästan tre år gammal när familjen flyttade till Ståbacka till Pjelax. Familjen omfattade sex barn, fyra pojkar och två flickor. När mamma Maria var flitig eller hade huvudvärk, tog de äldsta systrarna hand om Frank. När Frank var elva år dog hans bror Alfred som ett resultat av en cykelolycka. Olyckan skakade familjen, men tack vare tron i hemmet och systrarnas berättelser visste Frank att Alfred hade kommit till himlen.
Vad fick Frank att leta efter Gud?
Tidigt på våren 1914 stod Frank under stjärnhimlen och plötsligt blev det klart för honom att Gud har för varje människa en egen plan, ett eget spår, på samma sätt som varje himlakropp har sin egen väg. Efter den här vändpunkten, började han ivrigt att läsa Bibeln, liksom Moody och Gipsy Smiths predikningar.
I november 1916 deltog Frank i en bibel- och evangelistkurs i Närpes missionskyrka. Efter kursen reste han till frivilligt arbete i Killinkoski för att gräva skjutvapen. Där upplevde han Guds kallelse. Frank var den enda i 40 ynglings kvarten som erkände att han var kristen. ”Jag hade en nödsituation för mina vänner, och jag trodde att jag var tvungen att göra någonting så att vanliga människor skulle få chansen att bli räddade, inte tillräckligt för att leva ett rättfärdigt liv.”
Frank har sagt att han inte kunde leva utan Gud. Han behövde något som skulle ge inre säkerhet och kunde tillfredsställa livets törst och ge fred åt själen.”
alefochomega 