Våldet har i olika former kommit oss så nära på ett sätt som skrämmer och kan göra oss djupt bedrövade. Vi har levt i ett land som i stort sett varit förskonat från krig, våld och terror, men det är ett minne blott. Det är bara att inse att detta gått förlorat. Vi har maffialiknande kriminella nätverk som kunnat bygga upp sin verksamhet under lång tid i vårt samhälle, och extremister av olika slag, b la islamister. Man använder terror för att skrämma, försvaga och visa sin råa styrka i dödande av oskyldiga. Våldet mot kvinnor och barn ökar också, och vardagsbråken mellan unga.
Det har alltid funnits våldsverkare på jorden sedan urminnes tider, men det kommer oss så nära genom media och vår uppkopplade tillvaro där vi kan följa katastrofer och attentat i realtid. Det är ju både på gott och ont. Vi kan alltid stänga av flödet för att det blir för mycket, men samtidigt måste vi veta vad som pågår för att kunna bedja.
Ett sätt att hantera förtvivlan och sorg är att samtala med varandra och Gud. Det är till stor hjälp att ständigt bedja för alla offer för våld, terror och krig, och att förövare inte genomför sina onda avsikter utan besinnar sig. Vi får ständigt ropa till Gud om hans hjälp i nöden, om beskydd och frälsning. Vi känner oss ofta maktlösa inför dessa krafter i världen, och får därför lyfta detta till Herren själv.
Det är naturligtvis helt olika situationer, bakgrund och orsak, men det grundläggande faktum som ligger bakom allt detta är viljan till makt över andra och föraktet för människoliv. Genom våldet skaffar sig förövaren makt över andra, t o m den yttersta makten, att ta ett liv. Det är ett fruktansvärt brott också i Guds ögon, vår Gud som skapat varje människa till sin avbild och som ensam ska ha makt över liv och död. Gud skänker livet och har inrättat lagar och regler för vårt bästa, att bevara och skydda livet. Men människor har från begynnelsen i sin synd och ondska överträtt dessa.
Gud har inte övergett sin mänsklighet utan gjorde det yttersta för att rädda oss. Jesus gav sitt liv för oss på korset. Evangelium är fortfarande den kraft som ger frälsning, befrielse från syndens och mörkrets alla makter. Han räddar var och en som åkallar honom och omvänder sig.
Hur man än försöker förklara/bortförklara människors handlingar att skada med socio-ekonomiska eller psykologiska förklaringar, kvarstår ändå faktum att man utsätter en annan medmänniska för våld, rån, övergrepp osv, för att vinna något egoistiskt mål som att ge utrymme åt sin religiösa övertygelse, att kontrollera, hämnas, berika sig, få en pervers tillfredsställelse eller vad det nu kan vara. Det är inte lätt att förstå. Det finns naturligtvis förmildrande omständigheter, att människor begår dessa handlingar i tillfällig affekt i en pressad situation, p g a bristande kontroll, egna trauman, hot mot sig själva. Det finns ju graderingar på denna skala. Man förvrider perspektiven och gör sig själv till offer med legitima skäl att skada den andre, finner ursäkter och bortförklaringar för det man gör.
Hur ska vi förstå Bergspredikans etik? Jag tror den gäller på en personlig nivå och ger oss ett utrymme att agera för att inte trappa upp angrepp och konflikter genom att inte svara med samma mynt. Vi bevara vår mänskliga värdighet och styrka genom att inte själva förfalla till makt och våld. Det handlar om att avväpna och paradoxalt nog skaffa sig ett övertag genom att ge efter. Guds sätt att övervinna det onda är ju speciellt och jag återkommer till det i kommande inlägg, då jag ska titta närmare just på Matt 5-7.
Men ett land måste skydda sina invånare från terror och systemhotande brottslighet med alla tillgängliga medel, och kan inte vända andra kinden till, på samma sätt som när det gäller försvarskrig. Det är tyvärr nödvändigt och legitimt att försvara sig med våld. Staten har våldsmonopolet, som ska vara noga reglerat, inte kriminella eller terrorister. Det finns särskilda lagar i sådana situationer som ska förhindra total anarki och kaos. Men när enskilda stater eller halvmilitära terrorgrupper angriper och attackerar oprovocerat skapar det fruktansvärt lidande och svåra ställningstagande för hur man ska agera på bästa sätt.
Vi får be för de som har ansvar att styra och leda vårt land, och om sammanhållning och samarbete. Vi ber om Guds förbarmande, nåd, hjälp och beskydd för vårt land, för andra länder i krig och kaos, för alla civila som drabbas på de olika sidorna om hat, lögn, konflikt, våld och krig. I Jesu Kristi , vår Herres och frälsares heliga namn.
+++
Några ord av Paulus i Romarbrevet 12 :
Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. 10 Var innerligt tillgivna varandra i broderlig kärlek. Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning. 11 Var inte tröga när det gäller nit, var brinnande i anden, tjäna Herren. 12 Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen. 13 Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet. 14 Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. 15 Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. 16 Lev i endräkt med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det som är ringa. Var inte självkloka.
17 Löna inte ont med ont, sträva efter det som är gott inför alla människor. 18 Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er. 19 Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den,säger Herren. 20 Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud. 21 Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.
alefochomega 