Sara, Hagar, och deras söner.

 

En kvinnas son och hans avkomlingar påverkar dagspolitiken ända fram till idag. Det är  Hagars son Ismael. Jag ska dock inte säga något om vare sig Ismaels släktlinje eller konflikten i Mellanöstern utan istället om hur Hagar fick möta Guds omsorg, och hur hon gav Herren ett så vackert och djupt betydelsefullt namn, som vi alla kan ta till oss. ”Du är seendets Gud, eller den Gud som ser mig”. Hon var i svår nöd och Gud sände en ängel och hjälpte henne vid två tillfällen.

Hagar var en egyptisk tjänstekvinna åt Abrahams fru Sara. Ett drama kom att utspela sig mellan dessa tre människor och deras söner, Isak och Ismael.

Det är ett av många exempel i Bibeln på typiska familjekonflikter och problem inom släkten som blir avgörande och speciella eftersom Gud verkar genom de berörda människorna för att genomföra sina planer. Gud slöt ett förbund med Abraham, vilket är en de viktigaste händelserna i den bibliska historien. Abraham utvaldes för att bli den som fick löftena om Guds välsignelse till det folk, det land som skulle bli det judiska folk och landet Israel, från vilken Messias, Frälsaren för alla folk, skulle komma.

 

Abraham och Sara var ju till sin stora sorg barnlösa långt upp i åren och trots att Gud själv uppenbarade sig för Abraham, ingick ett förbund med honom och lovade honom en son, kunde han inte riktigt invänta Guds tid. På sin frus uppmaning gick han in till Hagar, som blev gravid och födde Ismael.

Det var alltså Sara som föreslog att hennes man skulle gå in till tjänstekvinnan Hagar och skaffa barn med henne. När hon väl fött en son började hon förakta sin husmor. Abraham ville inte lägga sig i utan lämnade beslutet till sin hustru, som då bestraffade Hagar, varvid hon antagligen flydde i förtvivlan.

 

 

 

 

Det underbara som hände sedan var att Herrens ängel fann henne vid en vattenkälla och manade henne att gå tillbaka till sin husmor. Hon fick också en profetia om den son hon skulle föda, Ismael. (Gen 16:11-12).

”Och hon gav Herren (Jahve) som hade talat med henne, ett namn. Hon sade: ”Du är den Gud som ser mig”, för hon tänkte: ”Har jag verkligen fått se en skymt av honom som ser mig?”

Det är ju ett så signifikativt namn på Gud. Han är verkligen den Gud som ser oss, var vi är befinner oss, och som har ett ord in i vår situation. När det ser som mest hopplöst ut, mitt i öknen, kan han peka på en vatten källa och så hålla oss vid liv.

 

Guds ängel talade en andra gång från himlen när Hagar och Ismael blev bortdrivna för gott efter löftessonen Isaks födelse (Gen 21).

”Barnet växte och blev avvant, och den dag då Isak avvandes gjorde Abraham en stor fest. 9 Men då Sara såg att den egyptiska kvinnans son hånskrattade, den son som Hagar fött åt Abraham, 10 sade hon till Abraham: ”Driv ut den här slavinnan och hennes son, för den här slavinnans son skall inte dela arvet med min son, med Isak.” 11 Abraham tog mycket illa vid sig för sin sons skull. 12 Men Gud sade till Abraham: ”Tag inte illa vid dig för pojkens och din slavinnas skull. Lyd Sara i allt hon säger till dig, ty det är genom Isak som du skall få din avkomma. 13 Men också slavinnans son skall jag göra till ett folk, eftersom han är din avkomling.” 14 Tidigt nästa morgon tog Abraham bröd och en lädersäck med vatten och gav det till Hagar. Han lade det på hennes axlar och lät henne gå tillsammans med pojken. Hon gav sig i väg och irrade omkring i Beer-Shebas öken.

15 När vattnet i lädersäcken hade tagit slut, övergav hon pojken under en buske 16 och gick och satte sig en bit bort, på ett bågskotts avstånd, ty hon tänkte: ”Jag orkar inte se på när pojken dör.” Där hon nu satt på något avstånd brast hon i gråt. 17 Då hörde Gud pojkens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från himlen och sade till henne: ”Hur är det, Hagar? Var inte rädd! Gud har hört pojkens rop där han ligger. 18 Gå och res upp honom och tag hand om honom. Jag skall göra honom till ett stort folk.” 19 Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon fick syn på en brunn med vatten. Hon gick dit och fyllde sin lädersäck med vatten och gav pojken att dricka. 20 Gud var med pojken, och denne växte upp och bodde i öknen och blev bågskytt. 21 Han bosatte sig i öknen Paran, och hans mor tog en hustru åt honom från Egypten.

 

Trots att det inte ingick i Guds plan att Abraham och Sara själva skaffade sig en son och inte inväntade Guds tid, tog Herren också ansvaret för detta och visade sin omsorg om de förskjutna,  Hagar och Ismael.

 

Det var hur som helst en svår familjekonflikt med avund, förkastelse, kanske felaktiga val och beslut. Men mitt i och genom allt detta verkade Gud för att låta sina löften till Abraham gå vidare till mirakelbarnet Isak (som förresten betyder skratt..   med tanke på hur Sara log) och Jakob, de tre patriarkerna.

Gud hade ju också lovat att Abrahams avkomma skulle bli talrik som himlens stjärnor. Han måste ha blivit perplex och förstod säkert inte vidden av detta mäktiga löfte, att hans avkomlingar skulle befolka jorden än till denna dag, med avkomlingar rent fysiskt och även andligt sett. Men Abraham trodde på Gud och det räknades honom till rättfärdighet.

Han blev trons fader, trots sin svaghet. Han trodde på det Gud lovat att han skulle göra, vilket i sig var helt omöjligt. Bara Gud kan ge liv och han visar sin makt när flera av dessa kvinnor i Abrahams släkt blir med barn, trots att de var ofruktsamma. När det gällde frälsningshistorien visade Gud sin absoluta suveränitet och gjorde under, ett av många under i historien.

 

 

 

+++

 

Sara kunde som sagt inte få barn, men Gud gjorde ett kreativt mirakel, särskilt som hon var väldigt gammal! Läs själva Gen 17-18. Det finns en underbar dialog där mellan Herren och Sara. Hon log (av förvåning och skepsis?) när hon fick höra att hon till sist skulle bli mor på sin ålderdom, vilket hon förnekade när Herren påpekade detta. (18:9-15).

Det var  likadant med sonen Isaks hustru Rebecka, hon blev gravid efter att hennes make bett för henne, och födde tvillingarna Jacob och Esau. Jacobs älskade Rakel var även hon ofruktsam men Gud grep in till slut och gjorde det möjligt för henne att föda Josef och Benjamin. Vi vet hur betydelsefullt Josefs liv blev i den bibliska historien, men det är en annan historia…