Den Helige Ande.

 

 

Med anledning av Pingsthelgen, så inleder jag en serie om den helige Ande och utgår i denna första del från  Joh 14:15-26 och Apostlagärningarna 2. Det är Andens speciella högtid när vi minns det fantastiska som hände när lärjungarna fylldes av Anden enligt vad Jesus lovade sina lärjungar. Men Gud den Helige Ande var naturligtvis med från början i skapelseögonblicket och genom historien. Kunskapen om Anden som person är något som Jesus Kristus uppenbarade på ett fullödigt och fullkomligt sätt. Jesus visade vem Fadern är och och även vem den Helige Ande är, i sitt eget liv.

 

Den treenige Gud vi tror på är till sin natur, sitt väsen ett mysterium, som vi bara kan nalkas i tro, vördnad och tillbedjan. Vi förstår inte hur den levande Guden kan vara Fader, Son och Helig Ande på ett intelllektuellt sätt. Det är något som uppenbaras i ord, liv och gärningar av Gud själv för sitt folk, sina barn, men det tar hela evigheten att börja lära känna Honom. Det är just i liv och gemenskap med Gud själv som det blir begripligt för vår oss, till dels här i tiden och på ett fullkomligt sätt  hos Gud i evigheten.

 

Den Helige Ande är alltså en person som Fadern och Sonen, även om det är svårare att föreställa sig Honom. Jesus är den synliga delen av den heliga treeningheten. Vi kan inte se Faderns  ansikte och leva, och inte heller Anden. Men Sonen blev människa och hans åsyna vittnen såg honom, rörde vid honom. Den som såg Jesus såg den osynlige Fadern och Skaparen, i och genom vilken Anden levde och verkade. Gud måste så att säga transponera sig själv till vår nivå och tala till oss för att vi skulle kunna få lära känna honom. Inkarnationen är ett av alla stora förunderliga mirakler, att Guds egen Son blev  människa till fullo samtidigt som han var Gud till fullo.

 

Allt med Gud är från vår sida mirakulöst, från det att Han skapar genom att tala, väljer ett folk som blir hans och genom detta förbereder sin Sons ankomst till jorden. Vi vet resten: Guds plan fullbordas när Jesus dör för våra synder och sedan uppväcker Fadern honom från de döda och för honom tillbaka till sig för att i evighet sitta vid sin högra sida i sitt Rike. En människa sitter alltså bredvid Fadern på Guds tron. Det är mäktigt att tänka sig, den sårmärkte Frälsaren, Messias och Herren, förblir människa i evighet och Gud, som han varit innan skapelsen.

 

Vi vet att vårt språk är bristfälligt men likafullt nödvändigt när det gäller att beskriva Gud. Det oerhörda är ju att Gud beskriver sig själv med våra ord, talar om sig själv på ett sätt som gör det möjligt för oss att begripa. Därför är det både rätt och fel att säga att Gud är större än våra ord och våra föreställningar.

Det är Han naturligtvis som Gud och skild från sin skapelse, men ändå använder han vårt språk för att kommunicera sig själv, så det måste vara tillräckligt för våra förutsättningar i denna vår jordiska existens. I det himmelska, hemma hos Gud, kommer vi säkert att kunna kommunicera direkt utan ord, vem vet..

 

+++

 

Först lite om pingsten  innan jag återvänder till Andens person och verkande i historien.

 

Den judiska högtiden Shavuot, pingsthögtiden, firades till minne av hur Gud gav det judiska folket de tio budorden. Det var femtio dagar efter påsk. Ordet kommer från det grekiska Πεντηκοστή, pentekoste, som betyder den femtionde. Det var dessutom en skördefest.  Efter Jesu död och uppståndelse under påsken, när hans slutgiltiga och fullkomliga offer på korset för hela världens synd fullbordats, uppfylldes också meningen med pingsten. Gud skulle nu kunna skriva sin lag i människornas hjärtan och bo bland sitt folk, när Anden i enlighet med profetiorna, utgjöts över Guds folk. 

 

Evangelisten Johannes berättar i avskedstalet, kap 14-16, om hur Jesus förklarade för lärjungarna hur han fortsatt skulle kunna vara närvarande hos de sina, trots att han snart måste lämna dem fysiskt. Som alltid ger Johannes en fördjupad förståelse  av det som skedde i det yttre.

 

Jesus hade lovat sina lärjungar att han inte skulle lämna dem faderlösa. Han skulle komma till dem och på den dagen skulle de förstå att han var i sin Fader och att de skulle vara i honom och han i dem. Fadern skulle ge dem en ”annan Hjälpare”,  ἄλλον Παράκλητον, allon Parakleton. Det betyder en Hjälpare av samma slag, en som är som Jesus själv. Grekiskan kan genom ordet ”allos”, annan,  uttrycka att det handlar om likhet. Annars hade ordet ”heteros” använts, som betyder av ett annat slag.

 

Genom den Helige Ande som skulle uppfylla dem, kunde också Fadern och Sonen komma till dem och bo i dem. Genom tro på Jesu försoningsverk och när vi älskar honom och  förblir i  i hans ord, kommer Fadern och Sonen för att ta sin boning i oss. Gud bor inte bara bland sitt folk genom den Helige Ande, utan i våra hjärtan som individer.  Mer om detta stora och förunderliga mirakel i nästa del.

 

Så här läser vi i Johannesevangeliet 15:15-21.

Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. 16 Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, 17 sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er. 18 Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er. 19 Ännu en kort tid, och världen ser mig inte längre, men ni skall se mig, ty jag lever, och ni kommer att leva. 20 Den dagen skall ni förstå att jag är i min Fader, och att ni är i mig och jag i er. 21 Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.” 22 


Judas – inte Judas Iskariot – frågade: ”Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen?”
23 Jesus svarade: ”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom.
24 Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Det ord som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig. 25 Detta har jag talat till er, medan jag är kvar hos er. 26 Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er. 27 

 

Apostlagärningarna kompletterar bilden med sin skildring av hur den Helige Ande kommer över dem och de uppfylls av Anden och börjar tala främmande språk.  De berättade om Guds väldiga gärningar på de språk som var representerade bland de judar som bodde i Jerusalem under högtiden.

 

Det var bokstavligen en uppfyllelse av Jesu löfte om att de skulle få kraft och bli hans vittnen, i Jerusalem, hela Judeen, Samarien och ända till jordens yttersta gräns (Apg 1:8). Det handlar fortfarande om personen den helige Ande, som ger lärjungarna kraft att bli vittnen. Anden är inte en kraft eller en opersonlig energi utan den tredje personen i Gudomen, ett med Fadern och Sonen av evighet, men med en speciell uppgift. 

 

Därefter trädde lärjungarna fram inför folket, med Petrus i spetsen, och förkunnade evangelium.  Skillnaden mellan före – och efter var påtaglig. Tvivel, förvirring och rädsla var som bortblåste, när Guds Ande uppfyllt dem på detta mäktiga sätt. Den första pingstpredikan som hölls måste bara läsas direkt. Jag återkommer med kommentarer längre fram. Här är texten från Apg 2:

 

2 1 När pingstdagen hade kommit var de alla samlade. 2 Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. 3 Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. 4 Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala. 5 

Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från alla folk under himlen. 6 Och när dånet hördes samlades folkskaran, och alla blev mycket uppskakade, eftersom var och en hörde sitt eget språk talas. 7 Häpna och förundrade sade de: ”Är de inte galileer, alla dessa som talar? 8 Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål? 9 Vi som är parter, meder eller elamiter, vi som bor i Mesopotamien, Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller Asien, 10 i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller Libyen åt Cyrene till eller är inflyttade främlingar från Rom, 11 vi som är judar eller proselyter, kretenser eller araber – vi hör dem tala på vårt eget språk om Guds väldiga gärningar.” 12 De var alla mycket häpna och förvirrade och frågade varandra: ”Vad kan detta betyda?” 13 Men andra sade hånfullt: ”De har druckit sig fulla av sött vin.”

 

Petrus pingstpredikan

14 Då trädde Petrus fram tillsammans med de elva och tog till orda och talade till dem: ”Ni judiska män och alla ni som bor i Jerusalem, detta bör ni veta, och lyssna nu på mina ord. 15 Det är inte som ni tror att dessa är berusade. Det är ju bara tredje timmen på dagen. 16 Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel:

17 Och det skall ske i de sista

dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande

över allt kött. Era söner och era döttrar

skall profetera, era unga män skall se syner,

och era gamla män skall ha drömmar. 18 Ja, över mina tjänare och

tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande,

och de skall profetera. 19 Jag skall låta under synas

uppe på himlen och tecken nere på jorden,

blod, eld och rök. 20 Solen skall vändas i mörker

och månen i blod, innan Herrens dag kommer,

den stora och härliga. 21 Och det skall ske att var och en

som åkallar Herrens namn skall bli frälst. 22 

Israeliter, lyssna till dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som Gud bekände sig till inför er genom kraftgärningar, under och tecken, som Gud genom honom utförde mitt ibland er, så som ni själva vet. 23 Efter Guds fastställda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av dem som är utan lagen spikade ni fast honom på korset och dödade honom. 24 Men honom har Gud uppväckt och löst ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt att han skulle behållas av döden. 25 David säger med tanke på honom:

Jag har alltid Herren för ögonen,

han står på min högra sida för att jag inte skall vackla. 26 Därför gläder sig mitt hjärta

och jublar min tunga, ja, också min kropp

skall vila i det hoppet 27 att du inte skall lämna mig i graven

eller låta din Helige se förgängelsen 28 Du har visat mig livets vägar,

och du skall uppfylla mig med glädje inför ditt ansikte. 29 

Mina bröder, jag får väl öppet säga er att vår stamfader David är både död och begraven, hans grav finns ibland oss än i dag. 30 Han var profet och visste att Gud med ed hade lovat att sätta någon av hans ättlingar på hans tron. 31 I förväg såg han Kristi uppståndelse och sade: Han skall inte lämnas kvar i graven, och hans kropp skall inte se förgängelsen. 32 Det är denne Jesus som Gud har uppväckt, och vi är alla vittnen till det. 33 Sedan han nu genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern tagit emot den utlovade helige Ande, har han utgjutit detta som ni ser och hör. 34 Ty David har inte farit upp till himlen. Men han säger: Herren sade till min Herre:

Sätt dig på min högra sida, 35 tills jag har lagt dina fiender

som en fotpall under dina fötter. 36 

Därför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort både till Herre och Messias.” 37 

När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad skall vi göra?” 38 Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. 39 Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar.” 40 Också med många andra ord vittnade han och uppmanade dem: ”Låt er frälsas från detta bortvända släkte.” 41 De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen.

 

Fortsättning följer.

 

+++

 

 

Pingstens glädje.

 

Några tankar om den glädje som är vår arvedel och som blir extra tydlig just under pingsten. Den som  blivit fylld av den helige Ande, vet att den glädjen inte liknar något annat.  Vi får del av Guds egen glädje. Gud är salig. Obeskrivlig glädje och salighet tillhör Guds väsen. Det är en glädje som inte är beroende av våra omständigheter, inte av oss själva. Det är en glädje som består och som håller igenom alla livets svårigheter. Vi kan uppleva att vi tappar den ibland, men Anden upplivar den i oss gång på gång. Den är en gåva som allt annat vi får av Gud. Det är hans egen glädje.

 

Det står i Apostlagärningarna: ”Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande” .

Där Guds Ande är, där är glädje, och frihet.

 

När vi tillber och prisar Gud i Anden är det en förövning på den saliga evighet som väntar oss, när vi får leva helt i Guds närvaro. Det är vårt livs mening och mål, att befriade från allt som fjättrar, tynger och begränsar stå inför Guds tron och ge honom vårt hjärtas tacksamhet i en salig lovsång och tjänst i evighet.

 

Vad karakteriserar Guds rike? ”Rättfärdighet, frid och glädje i den helige Ande”. Där Jesus Kristus regerar som Kung och Herre, där är rättfärdighet, frid och glädje.

 

Jesus sade, och det är samtidigt ett löfte: ”Detta har jag talat till er för att min glädje ska vara i er och för att er glädje ska bli fullkomlig”. (Joh 15:11).  Det är sant och verkligt. Det är inte en ytlig glädje som världen ger utan en glädje som håller genom lidande och nöd. Det var just kvällen innan sitt lidande som Jesus talade om sin glädje.

 

Precis innan hade Jesus sagt följande: ” Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.”  Kärlek och glädje hör ihop. Jesu glädje var fullkomlig eftersom han uppfyllt sin Faders vilja lika fullkomligt och förblev i hans kärlek.

 

Jesus var själv ”smord med glädjens olja”, enligt den messianska Psaltarpsalmen 45:8.

 

Det finns andra psalmer som beskriver den troendes glädje i Gud: ” Du ger mig glädje i hjärtat, större än andras när de får säd och vin i myckenhet” (4:8). Det är ett tema genom Skriften, som jag återkommer till.

 

+++

 

pear-tree-730330_960_720

 

Jag kommer att belysa den Helige Andes verk i våra liv på olika sätt i några inlägg. 

Det finns ett par kapitel som på ett särskilt sätt upplyser oss om hur den Helige Ande hjälper oss konkret i vårt kristna liv. Det är särskilt Romarbrevet 8 och Galaterbrevet 5. De rymmer så mycket som jag får återkomma till.
 
Sammanfattningsvis kan man säga att när Paulus undervisar om detta utgår han alltid från objektiva fakta, att Jesus dog för oss. Vi är frälsta av nåd. Allt är Guds verk. Det är Jesus som tog vår synd på sig och gjorde det möjlig för att oss bli Guds barn genom pånyttfödelse och dop. Han uppfyllde lagen för oss och gjord alltså allt det vi själva inte kunde åstadkomma. ”Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, som inte lever efter köttet utan efter Anden”.
 
Vi ÄR i Kristus och lever av hans Andes kraft i vår kristna vandring. Utgångspunkten är viktig. Vi är genomälskade av Gud och kan vara fullkomligt trygga i vår tillhörighet och identitet. Vi är nya skapelser i Kristus och hans Ande verkar i våra liv för att forma vår nya identitet. Det han påbörjat kommer han att fullborda.
 
MEN, det finns en annan sida av saken också! Kampen börjar på allvar när vi helt överlämnar oss till Gud.. Den står varje dag mellan vår gamla människa, som genom sitt sätt att tänka och agera levde som fiender till Gud och hans vägar. Eller mellan Köttet och Anden, som Paulus uttrycker det. ”Köttet” är mer än själva kroppen. Det innefattar också just vårt sinnelag, vår vilja till oberoende av Gud när vi går vår egen väg. Vi står under inflytande av världens tänkande och en andlighet som inte Gud sanktionerat istället för att påverkas av Guds tankar. I denna kamp har vi dagligen ett val att välja mellan att vandra i Anden eller låta de gamla mönstren dominera oss. Kampen kan vara svår och långvarig.
 
”De som lever efter köttet tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. 6 Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. 7 Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. 8 De som lever i köttet kan inte behaga Gud. Ni däremot lever inte i köttet utan i Anden, eftersom Guds Ande bor i er” (Rom 8:5-9).
 
När vi gör det, och Gud ser till viljan att göra det, så bistår oss Anden med sin kraft. Vi kan inte leva ett andligt liv som behagar Gud i egen kraft. Den Helige Ande hjälper oss att förbli i Jesus Kristus och ledas av Ordet och Anden.
 
Det finns många aspekter av att ”leva efter Anden” och det har mycket att göra med vårt sinne, hur vi tänker. Det är därför Paulus också uppmanar oss att förnya vårt sinne för att kunna förvandlas.
 
+++
 
Å ena sidan finns alltså glädjen över att få sin synd förlåten och komma in i Guds familj . När Anden bor i oss erfar vi en frid, frihet, förvissning och salighet som ingenting i världen kan liknas vid.
 
Å andra sidan har var och en denna personliga kamp att utkämpa, när Jesus ska ta gestalt i oss och vi ska bli de människor Gud vill att vi ska vara i honom. Guds Ord, gemenskapen med honom och Andens konkreta hjälp, är det som håller oss uppe. Det gör att vi reser oss igen när vi fallit. Vi vet att Gud älskade oss medan vi var syndare och hans kärlek förändras aldrig. Han älskar oss lika mycket när vi står som när vi faller. Men han vill att vi ska förbli stående och mogna i vårt andliga liv med Jesus.
 
I Gal 5:22 talas det om Andens frukt och det är en talande beskrivning av vår situation. Frukt växer på ett träd som är skapat, programmerat, för att producera t ex päron. Med sol, näring och nederbörd växer päronen på trädet. Den producerar sig inte själv. Det är i och genom päronträdet som frukten växer och mognar. Först blommar det och bär sedan frukt.
 
Analogin med vårt liv i Kristus är tydlig: om vi förblir i honom, låter han sin nåds sol lysa över oss, Ordets näring ger oss liv och växt och Andens regn vattnar oss. Då bär vi frukt. Tack vare honom, inte oss själva.
 
Andens frukt är alltså: Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning.
 
Vad gäller köttets gärningar så är det alltså något vi gör.. men den uppräkningen tar jag inte med här nu.