Dikt och musik

stjärnor

 

Musik och Dikt

 

Förutom bönen, naturen och konsten är det musiken som inspirerar mig till att skriva poesi.

Här sammanför jag det musikstycke med den dikt jag fick inspiration att skriva.

 

Det första exemplet är Bach. All musik av Bach inspirerar mig. Här är bara ett par exempel bland många.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

BACH

 

 

Porlande bäck –

klara vatten av ljusa toner

där himlen speglar sig

 

Lovprisningens katedraler –

vibrerar av ljus

genom seklerna.

 

+++

 

Plötsligt stillnar dagen i din blick

horisonten dras tillbaka som havet vid ebb

det synliga tar en andlös paus

och vägen blir tydlig i ljus.

 

Mitt seende vidgas i din blick

som är porten mot det evigheten,

mitt hjärta tar plats i din frihet.

 

+++

 

 

 

 

 

 

 

 

Det andra exemplet på musik som inspirerat till en längre diktsvit, ”Hemkomsten”,  är Im abendrot av Richard Strauss och Sanctus-satsen ur  Hector Berlioz’ Requiem. Vidare inspirerade mig b la denna musik från den ortodoxa kyrkomusiken. Det är vackert på olika sätt, men talar som bara musik kan göra, direkt till hjärtat. Sedan får man försöka översätta de känslor, och djupa intryck som musiken ger till ord. Men det lyckas aldrig helt. Musiken är unik, eftersom den går så djupt in i själ och hjärta och uttrycker det som inga ord kan utsäga.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hemkomst

 

I

 

Högresta berg

stilla vattendrag

djupa skogars tystnad

vidsträckta dalar

 

Uråldrig hemvist

för sånger

som färdats långväga

under stjärnbeströdd himmel

för toner som stigit

som sökarljus

vid eldars sken

mot den mörka horisonten

 

Den ständiga längtan tillbaka

till platsen för mötet

den plats som strålade och doftade

av Hans spår

och röjde beröringen av

Hans skapande hand

Rösten, majestätisk och ändå öm,

var bara ett avlägset eko nu

i ökenvandringens tid

 

Trädgården var stängd

hemligheten förseglad

Människohjärtat hade slocknat

som en fallande stjärna

i natten

 

Han hade vandrat i skymningen

för att möta dem

men funnit svekets bortvända blick,

den beslöjade blicken

som skuggats av den första lögnen

och trädgården stängdes

för lång tid

                

Sedan dess stiger sånger som bloss

ur längtanshjärtan

i den stora tomheten under himlen

 

 

Nätter av tecken

inristade i tystnaden

mellan andetag och saknad

knappt synliga under gryningens vinge

 

 

Dagar med löftesord

som de bar med sig 

och delade som ett livgivande bröd,

om att den stängda dörren

en dag skall öppnas igen

 

 

 

 

II

 

 

Vandrare, vem bjöd dig staven

och bjöd dig söka vidare,

vem tecknade det förlorades skönhet

i så lysande färger,

en bild som ständig lyste igenom det du såg

utmed dagarnas brusande flod

i nattens orörliga tystnad?

 

Vem viskade ständigt-

dra vidare, bryt upp,

du är inte framme,

dröj ej kvar för länge

så att bilden

bleknar till en drömbild bara

eller bilden blir det verkliga

där du slår dig till ro

 

 

Väg,

stenig för att inte foten ska dröja

för länge,

mjuk ibland för att den ska finna vila för

att orka vidare

 

Hemlighet,

som bär det högsta namnet

du som sjunger hjärtats sånger i natten,

du som spelar tonen som sträcker sig som en

lysande pil mot horisonten. 

Du väntar vid hemkomsten

på dem du sände ut på dammiga vägar,

genom städernas larm,

för att de skulle första och veta att

de verkligen var helt vilse 

utan Dig.

 

O, Du som är hjärtats källa och mål

som visar vägen

till det gömda men inte glömda hemmet

där ljusets upprinnelse kan ses

utan skuggor,

där ordet klingar rent som en klocka

och allt blir klart

 

Där Du är

lägrar sig himlen

i en skugglös frid

 

Där Du är

är hemkomst,

är salighet.

 

 

+++

 

 

Det tredje exemplet är Arvo Pärt:  Cantus in memoriam Benjamin Britten.

 

Här är musiken först :

 

 

 

 

Här är dikten jag skrev första gången jag hörde detta fantastiska musikstycke:

Möte med ett musikstycke av Arvo Pärt. Cantus in Memoriam Benjamin Britten (1977).

 

 

Minnen av klockklang över en köldfångad stad

där ljusen aldrig fick brinna ner

av rädsla för vad de kunde avslöja

Långväga stjärnstoff brusar i fiolerna

och inne i din öronsnäcka

Ljusskenet från en galax

speglat i din vänstra hjärtkammare

brinner i en cello

medan det regnar silver över bergen

och morgonens dagg vibrerar

under solens flödande stråke

 

Ljusets hastighet

mellan två andetag,

tankens gnistregn

i den interstellära nattkylan

människosmärtans förvandlingar

till sång

och döendet till

övervinnande liv.

 

Vissheten växer som ljudliga ringar i tomrummet

och i mittpunkten av ett crescendo

är det stilla,

laddat av tystnad

där jorden hörs andas som ett sovande barn

Tonernas puls

fortsätter att slå

tills vinden för den utmed

vintergatans krökta rum

och hjärnvindlingarnas slättlandskap

inemot andlöshetens legato.

 

Vissheten växer som ljudliga tonvågor

om Någon vars kärlek

andas bakom allt stjärnbrus,

blodsus och människolängtan

Visshetens ton utan slut

om den seende kärleken

som är evig.

 

+++