Ny Diktsamling. Språk och Spår. Utkast.

Ett utkast till min nya diktsamling,  Språk och Spår.

Innehåll:

Språk-/Babel och Logos.

Levande Språk. Lektion i Guds grammatik

Spår / Guds spår)

Dikter

Möten (med Turner, Vermeer, Arvo Pärt och Bach)

Tankar


Bab(b)el.

I

Tystnaden bredde ut sig
som en öken
över det kollapsade högmodet,
det störtade tornet

byggt på lögner.

Man har sedan dess vandrat
över de ödsliga slätterna
och samlat skärvor som sammanfogats
till spruckna kärl

som inte håller vatten

Mörker
speglas i dessa spillror
av döda ord.
Ord som dödar och skiljer
oss från varandra

och Ordets givare.

De ville göra sig ett namn
utan att lyssna på Namngivarens ord,
därför förstod de till sist

inte heller inte varandras språk

De hör, men lyssnar inte med hjärtat
de hör med öronen men förstår inte.

De talade,
men vindarna
förde bort deras ord
så att de aldrig kunde sås i god jord

-Det du hörde var inte det han menade,
det du menade att hon sade var inte det hon sade
Språket stängdes mellan stumma hjärtan.

Vägen tillbaka till livet och språket
vaktas av keruber i glödande vitt.
Dörren öppnas bara för den som kan lösenordet:
DU, min Herre och min Gud.

Vägen är nu utmärkt till den plats

där vi hör någon tala

som en flödande vattenbäck,

klart, ljust, fullt av mening.

Ord av liv

som ger liv.

Vem överbryggar främlingsskapets bråddjup
som det kollapsade tornet i Babel rev upp?
Han som älskar oss och talar våra liv in i sitt ljus.

Vem upphäver språkförbistringen?

Ordet
som
blev
kött

Han är den levande platsen som vi förlorade
Eden
men som uppsökte oss igen
med korsmärkta händer

+++

Livets budskap är kodat i honom själv
som talade och det blev
som talade för att Ordet skulle vara vårt eviga ljus

Han har hjärtats ordbok som alla förstår,
Kärlekens språk och gärningar

Vi fick ett nytt alfabet att stava på
och vi lärde oss att bygga meningar
som inte stod i vägen
för varandra och för meningen

———————

Tolkar

Den frånvarande tolken
tömde orden på mening.
Vi var vilse i ordlöshetens labyrinter,
utlämnade till stumma
och skugglika gestalter
som förde bort oss till ett land
utan betydelse, utan mening,
utan gränser.

Dörrar var stängda mot himlens ljus,
ingen gick ut och in.
I tystnadens ödemark
föll natten in i oss.

Den närvarande tolken
andas orden fulla med liv
livgivande mening
som vi kan dela mellan varandra
som ett bröd
som mättar.

Dörrar öppnades mot himlens oändlighet
där ljuset uppfyllde allt vi var och ska bli
Språket återfunnet och renat
språk som sjunger av sällhet

om Honom som talade och det blev

Om Honom som älskade och gav sitt liv.


Guds Språk

Lektion i grammatik.  Läsövning årskurs 1.

Jag ÄR den Jag ÄR

Jag älskar

dig.

Du är skapad för

att ta emot.

Jag talar,
du lyssnar
och jag visar dig
vem Jag ÄR
vem du är i min blick

Mitt svar är
Amen,
det är sant
låt det bli så.

Stavningsövning i Guds språk

Lär dig ABC. Årskurs 1.

A, Alef-Alfa

Han som är den förste, som i begynnelsen var och är

B, Bet-Beta

vi bor i Hans hus

G, Gimmel-Gamma

Han går oss till mötes

D, Dalet

dörren är öppen

Han tar emot oss

och  sänder oss

+++

Årskurs 2. Fördjupad läsförståelse

Sonen talar Faderns språk

så att ett barn kan begripa

och synliggör honom

Han översätter det outsägliga

till språk vi kan förstå.

+++

Lär dig läsa Hans språk,

förstå Hans tilltal

i de Ord som talar för evigt

och det språk som ropar från galaxer, blomblad

och inifrån ditt hjärta

som är tomt

utan sin skapare och Herre.

Han skriver sin kärlek med

MAJUSKLER

över himlavalvet

i historien

i hjärtan.

Han bjuder upp subjekt och objekt till dans,

böjer verben så att de sjunger

lockar prepositionerna på rätt plats

och ger adjektiven ny färg och smak.

Manual för läsning. III

Lär dig läsa

genom att bokstavera exakt

så du inte lägger till något eget

eller drar ifrån ett iota

från vad talaren verkligen sade

Lär dig tolka

ett annat språk

genom att vilja veta vad orden

verkligen betyder

och gör dem sedan till dina egna

Lyssna efter hjärtemeningen

bakom orden

Tag vare på Ordet

som ditt hjärtas skatt

och bevara det

framför allt annat.

+++

Menar du allvar

Vill du verkligen lära känna mitt namn

bakom de synliga skrivtecknen

vill du lära dig koderna

som öppnar de förseglade breven

och lära dig orden utantill?

Behöver du min ordbok så mycket

som när du befinner dig i en främmande stad

och livet bokstavligen hänger på

att du kan göra dig förstådd?


Den två gånger födda människans språk

Du födde mig på nytt i din kärlek
för att jag skulle kunna lyssna och leva
förundrat,
i tacksamhet
över att Du visat så stor kärlek.

Jag följer dig
i tacksamhet.


Guds Spår

Du har lagt ut mirakelspår i universum

så att vi ska förstå att du har skapat allt

doftspår i världen

så att vi ska vilja se din härlighet

ljusspår i den mörka dalen

så att vi ska hitta hem.

Du har lämnat blodsspår

så att vi ska veta att du lidit för oss och

med oss och segrat.

+

Du  bor i ett ljus dit ingen kan komma

men ditt ljus har färdats

från evigheten fram till mina ögon

i denna stund

när jag ser din strålglans i allt.

Det är egentligen du som har färdats

på ljusets osynliga vinge

från din evighet

för att fylla mig

med dig själv,

o salighet

Ditt ljus trängde genom världens kompakta mörker

som en pil av din kärlek

när din Son kom och älskade oss tillbaka till dig

DU är ljus

från dig utgår det ljus

som lyser upp våra tankar och ögon

Dig kan vi inte se

för att ditt ansiktes härlighet och helighet

skulle bränna oss till aska

men vi värms av elden

i din Son,

som transponerar ditt ljus till vår tonart

så att vi kan sjunga.

+++

Din nåd är nu, är här, är evig

den övertäcker de skrämmande djupen

din kärlek omsluter de svindlande höjderna

din närvaro överbryggar avgrunden av frågor

din godhet läker levandets sår.

Du människobarn, som inte förmår att se mer än en springa

av ljusets spektrum och hela verkligheten.

Du kan använda ditt mikroskop men ser ändå inte livets insida

Du kan skåda ut i stjärnevärlden med ett teleskop

men ser ändå inte meningen med allt.

Hur kan du omfatta Skaparens upphöjda härlighet?

Med hans Ord i hjärtat behöver du inte fråga

ska jag söka i himlen eller nere på jorden..

Sök inte efter honom

som ger liv och anda åt allt

i det som bara är materia

utan använd ögonen att spåra hans närvaro

från atomernas ordnade hopar

till stjärnhoparnas katedraler

som talar från den minsta atom till galax

och i boken som kan läsas

med ord som inte bara är trycksvärta

utan ande och liv

ger liv och ande.

+++

I begynnelsen/Tid och evighet.

Vid händelsehorisonten

omslöt de osynliga händerna

vår tillblivelse och vår framtid

Han

som räknar ljusåren

i sekunder

långa som evigheter

kände redan

varje andetag

i en svindlande rymd

som var varm av hans kärleks blick

Innan singulariteten

såg Han oss

redan präglade med

Sonens avbild.

Ordet

Guds skapande förnuft

blev ljus

som lyste upp vårt inre

och sträckte sig fram

till tidens yttersta spets

när Riket har kommit

och Han blivit allt i alla

Kärnan, tung av energi och mening,

som rymde hela kosmos

var bara en blek avglans

av glöden i din Sons ögon

som brann och brinner

starkare än nebulosor

i sin kärlek till dig och till oss

Pulserande ljus

genom oräkneliga vintergator

mätbart ljus som synliggör det osynliga

förnuft som skapat allt.

+++

Ljus är ordning, förnuft, mening

struktur av skapelsens byggstenar

i ofattbart intelligent planering

Ljusvågor som balanserar mellan materia och Ande

i en salig lek på glädjens rymdocean

Ljus rymmer gnistor av Skaparens lysande hand.

+++

I

begynnelsen

Gud

I begynnelsen skapade

Gud

I begynnelsen var Ordet

som bokstaverade allt till existens

fyllt av liv, ljus och mening

i varje stavelse, i varje atom

I begynnelsen var Guds Ande

ruvande  över vattnen med liv

livets Ande som älskar

allt till liv och existens

Klockorna började ticka

och vår jord färdas nu

mellan två evigheter

före vår begynnelse

och efter att det sista sandkornet

runnit ut ur  tidens stora timglas.

Nu och för alltid

Nuets eviga punkt

Skaparens tempus

Han som är och var och skall komma

i ett evigt nu

Han som är från evighet

kommer oss till mötes från framtiden

nu och här.

Han omsluter oss på alla sidor

”En sådan kunskap är mig alltför underbar,

den är så hög

att jag ej kan förstå den.”

Vad är väl tid och rum för honom?

Det är vår hemvist en kort tid

men nu kliver vi snart ut i hans frihet

in i hans liv

i evighet

evigheternas evighet

Nu,

ska vi snart klä av oss dessa begränsningar

som en sliten klädnad

hos honom som ÄR

och vi får bli det vi var ämnade

att vara från begynnelsen

sådana som tillber honom

och gläds i honom för evigt.


Dikter

Bara Du

Du lyssnar till tystnadens ton mellan mina ord
Du läser ordens insida
Du tolkar mig
så att jag förstår mig själv bättre.

Märkt

Dödsmärkt från födseln
brännmärkt av mörker
Men den starkare plundrade fångvaktarens hus
och befriade den fångna

Nu
livsmärkt från den nya födelsen
gjord hel av honom som är världens ljus.
Frihet är proklamerad och stadfäst
för evigt.

Som man ropar får man svar

Våra liv hänger på en tråd
i det stora mörka blå omkring oss

Livstråden
så skör och så stark,

förbunden med lika tillfälliga trådar
i ett namnlöst kosmos

som snurrar mellan två intigheter.

Vem bryr sig om vår korta stund här?
Finns det något bland gasmoln, stjärnhopar, galaxer?

Vår ande ropar
men ett universum
av stoft, gasmoln och stjärnhopar
är stumt och obevekligt
och svarar inte.

Våra liv hänger på en tråd

och hålles av en stark hand

som väver samman alla trådar

i sin stora väv

Livstråden

så skör och så stark,

förbunden med andra trådar

i den namngivnes närvaro

på väg till fullbordan och uppfyllelse

Han vakar över oss och vill vårt liv,

att det ska bära hans kärleks insegel för evigt

Han är där bakom det synliga

och svarar när vår ande ropar efter

vägen hem.

+++

Den osynliga väggen av stelnad tid
bakom vilken det levande vattnet porlar
Överlastade vingar, tyngda av ofrihet,
lyfter inte

En fallucka i själen
en förödelsens stormhärjade ödemark,
smärtpunkternas ihållande ton
i nattens ekande rum.

+++

Centralerspektiv och horisontlinje
det som ger hela bilden djup

+++

Lång natts färd mot dag

Det ljusnar alltmer
vid urkällan
där det livgivande vattnet
strömmar genom mitt livs rotsystem.

+++

Från fångenskapen
till friheten
i vars kärlek jag lever.

+++

Markera övergångarna från det döda livet till det nya av Ande och vatten födda och bevarade i honom som ÄR

+++

Sommarkväll.
Mättad av dofter, fågelsång, vibrerande liv. Obeskrivlig skönhet.

I varje andetag ville jag famna all denna obeskrivliga skönhet, bli ett med allt.

Men himmel, jord och hav är för trångt ändå..

Förnyad för vilken gång i ordningen? Av Honom som ÄR.

Bortom orden, så långt bortom man kan komma är det tyst. Där råder den absoluta tystnaden.Men bortom den tystnaden kan nya ord formas.


Jag räddades ur stormigt hav till en stark och trygg klippa i vindarnas kaos. Jag fördes från mörkrets boningar

till den ljusaste plats man kan tänka sig, och ännu ljusare är den, och omslöts av ljuset i egen hög person.

+++

Sekunder som droppar av silver på en tråd som tycks sväva i luften.

Tillbaka till begynnelsen löper tiden emot mig framifrån

Nuets skälvning på tidens hav..

Tiden och rummet är en kapsel i kosmos för Guds eviga kärlek för att nå oss i vår kropsslighet.

Sonen översätter Faderns osynliga väsen och egenskaper till vår kroppslighet och tidslighet.

Vad visste vi om vår vägran att lyssna och lyda om inte Gud gett oss sitt Ord och sina bud?
Att enbart relatera till oss själva är som att snurra runt sitt eget huvud i förhållande till universum.//

Ljusets efterklang.
Din kärleks efterklang tonar genom rymden

Samla ögonblick på den osynliga kedjan som kommer att lysa med ett stilla sken i skymningen

innan de dunstar bort under tidens brännande sol.


Möte med konst och musik

Turner/ Ljusets gestaltningar

Flytande former

lyfter, svävar,  sjunker och landar

upplöses i ljus

blir ljus

Formlöshetens spektrum

övergår i färg

skalor som stiger och faller

från vitt till svart

Form förvandlas till färg

färg till ny form,

flyter in i varandra

upphäver och återfinner

varandra i något nytt

Formen vacklar inför färgens intensiva blick

och upplöses men förvandlar i sitt uppgivande

färg till nya former

form är färg

färg är sin form

Lager av skuggor

rymmer sjok av ljus

lager av mörker skalas av

i varje våg av ljus

Väggar av skugga

djupnar inemot grotta av ljus

Högresta berg av skugga

utan tydlig början eller slut

räfflade av tidens spår

försvinner bort mot en upplöst horisont

Stumma men talande möten

tysta igenkännanden över tidens broar

mellan färgspråk och översättning i ljus

Jordskimmer och ljustyngd i det svävande diset

stråk av solguld på stengrå himmel

jord nära upplösning

Gulvit dimma över den stenlika

gråräfflade marken

ljus nära att dras ner i myllan

Nedmyllade sorger

gror i mörkertystnad

nedmyllade glädjeminnen

bultar under den frusna marken

som strax brister i grönska.

Veermer

Skulptural stillhet

ljus som övergår

i andlöshet

i tystnad

där allt är sagt

innan vi ens behöver försöka säga något

Enkla åtbörder

igenkänning

yta och djup fångad tid

och eviga åtbörder

naglade i färg.


B A C H

Porlande bäck –

klara vatten av ljusa toner

där himlen speglar sig

Lovprisningens katedraler –

vibrerar av ljus

genom seklerna.

Bror och syster

Broder förtröstan
spelar på strängar av eld
i den mörkaste natten
och hoppet, hans syster,
sjunger fram ljuset
innan gryningen kommit.

+++


Hemkomst 

I

Högresta berg
stilla vattendrag
djupa skogars tystnad
vidsträckta dalar.

Uråldriga boplatser
för sånger som färdats långväga
under stjärnbeströdd himmel,
för toner som stigit likt sökarljus
vid slocknande eldar
mot den mörka horisonten.

Ständig längtan tillbaka till Eden,
den plats som strålade av Hans Ord
och mättades av hans närvaro.

Han hade vandrat där i skymningen
för att möta dem
men funnit svekets bortvända blick,
och trädgården stängdes för lång tid.

Hemligheten förseglades,
keruber vaktade dörren till Livets träd.
Människohjärtat hade nu slocknat
som en fallande stjärna i natten.

Hans Röst, majestätisk och ändå öm,
var nu bara ett avlägset eko
under den långa ökenvandringens tid.

Men minnet av hans närvaro
drev dem vidare att söka sig tillbaka.
Sedan dess stiger sångerna som lågor
mot natthimlen,
brinnande av saknad.

Nätterna är långa
med svårtydda tecken
inristade i tystnaden.

Men dagarna går mot ljuset
med löftesordet
om att den stängda dörren
en dag skulle öppnas igen,
inifrån skulle den öppnas.

Lång natts färd mot dag –
så löd det späda hoppets röst
från fjärran.

II

Vandrare, vem bjöd dig staven
och manade dig att söka vidare,
vem tecknade det förlorades skönhet
i så lysande färger att det inte gick att glömma dem,
en bild som ständig lyste igenom det du såg
utmed dagarnas brusande flod
i nattens orörliga tystnad?

Vem viskade ständigt-
dra vidare, bryt upp, du är inte framme,
dröj ej kvar för länge
så att bildenbleknar till en drömbild bara,
eller bilden blir det verkliga
där du slår dig till ro.

Väg,
stenig för att inte foten ska dröja för länge,
mjuk ibland för att den ska finna vila för att orka vidare

Hem-lighet och helighet
för stor för att förstås
men tillräcklig för att fylla
ett människohjärta
Du som sjunger sånger i natten,
Du som spelar den bärande
tonen som sträcker sig
som en lysande pil mot horisonten.

Du väntar vid hemkomsten
på dem du sände ut på dammiga vägar,
för att de skulle förstå och veta att
de verkligen var helt vilse utan Dig.

O, Du som är vår källa och visar vägen
till det gömda men inte glömda hemmet
där ljusets upprinnelse kan ses
helt utan skuggor,
där ordet klingar rent som en klocka
och

Där Du är
vilar himlen i en skugglös frid

Där Du är
är hemkomst, är salighet.

Tankar

I mellanrummet,
rummet mellan oss
mötesplatsen
som inte är du eller jag
och både du och jag

+++

Bruden håller elden brinnande de långa timmarna
i nattens tystnad.
Hon väntar och gör sig beredd
för Brudgummens ankomst.
Bruden vakar vid orden
som andra inte ens brytt sig om att läsa och förstå,
de brinner som facklor i mörkret.

Oljan ska inte sina,

natten ska inte släcka hoppets låga.

Hans ljus har redan besegrat mörkret.

”Väktare, vad lider natten?

Väktare, vad är kvar av natten?”

12 Väktaren svarar:

”Morgon kommer,

ändå är det natt.”

Brudgummens kärlek har fångat hennes hjärta
och snart får hon se honom,
ansikte mot ansikte.

”Och jag hörde en stark röst från tronen: ”Se! Nu står Guds boning  bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem. 4 Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta.”

Guds hand som är full av ljus

avskärmar automatiskt skuggorna.

Tom-rum

rummet är tomt

när den närvarande

inte är här

inte är hemma

Misströsta-

missa trösten

Förtrösta

bli tröstad före

av en som lovat

trösta

Vittfamnande, ljusomflutna frihet

i Guds fasta hand.

Medvetande

med-vetande

veta med någon

med Honom som andades in sin livsande i oss

så att vi kunde förstå omvärlden

skapade oss till sin avbild efter Logos,

sin förnuftiga tanke och ord

som rymmer alla miraklers obegriplighet

skapade oss genom Ordet

gav oss Ordet

hans ljus så att vi skulle förstå..

Du tänkte på att börja (om) så många gånger

att du hann fram till slutet

tidigare än andra.


Den extatiska sakligheten,

att ha sett Guds utsträckta hand

i Jesu händer på korset

och så träda ut ur mig själv,

honom till mötes.

Jesu sakliga extas på korset

att helt tömma sig,

gå ut ur sig själv till den förlorade människan

Saliga utgång och saliga ingång

i Guds Rike för oss förlorade.

Guds själavård

Inte ett ord om det förflutna sägs till den förlorade sonen

utan fadern öppnar dörren till framtiden

och ikläder honom den nya skapelsens klädnad.

Nu blir det stort kalas,

änglarna gläder sig i himmelriket.

+++

Stavningsövning i Guds språk

Lär dig ABC
Stava till
A, Alef-Alfa
Han som är den förste, som i begynnelsen var och är
B, Bet-Beta
vi bor i Hans hus
G, Gimmel-Gamma
Han går oss till mötes
D, Dalet
dörren är öppen
Han tar emot oss
och sänder oss

I honom som är given som förmedlare
och översättare
Sonen översätter Fadern
till ett begripligt språk
som ett barn kan begripa
och till kärlekens åtbärder som alla förstår
till och med utan ord

Sonen är Ordet
som blir verklig människa
och talar till oss
först utifrån sedan inifrån vårt innersta
när han fått inta tronplatsen

Lär dig läsa Hans språk,
förstå Hans tilltal
i de Ord som talar för evigt
och det språk som ropar från galaxer, blomblad
och inifrån ditt hjärta
som är tomt
utan sin skapare och herre.

Han skriver sin kärlek med
MAJUSKLER
så att vi ska se den tydligt

Manual för läsning, ABC

Lär dig läsa
genom att bokstavera exakt
så du inte lägger till något eget
eller drar ifrån något från vad talaren verkligen sade

Lär dig tolka
ett annat språk
genom att vilja veta vad orden
verkligen betyder
och gör dem sedan till dina egna

Lyssna efter hjärtemeningen
bakom orden
Tag vare på Ordet
som ditt hjärtas skatt
och bevara det
framför allt annat

Den två gånger födda människans språk

Jag lyssnar
förundrat
i tacksamhet
att Du talar i så stor kärlek
och gömmer det i mitt hjärta
Jag lyssnar på dig
och tar emot

Guds Spår

I begynelsen

I begynnelsen- Gud
Före begynnelsen -Gud.
I evighet-Gud.

Före skapelsens VARDE
var Faderns vilja och plan
var Sonen, var Anden.

Det Ord som i tidens fullbordan
den bestämda och räta tiden,
skulle bli människa i tiden och tala om Honom
som var och är från begynnelsen,
talades ut
och allt blev till som är till.
I Honom var liv,
mening, mål, skönhet.

Faderns skapande
hans förnuft som ingen kan utrannsaka
design, vishet
genom detta levande Ord.
Materia och tid
byggstenar för liv
lv som formas och ordnas
i oräknelig mångfald.

Sedan andas han liv i materien,
i de människor som skapats till hans avbild

Vid händelsehorisonten
omslöt de osynliga händerna
vår tillblivelse och vår framtid
Han
som räknar ljusåren
i sekunder
långa som evigheter
kände redan
varje andetag
i en svindlande rymd
som var varm av hans kärleks blick

Innan singulariteten
såg Han oss
redan präglade med
Sonens avbild.
Ordet
Guds skapande förnuft
blev ljus
som lyste upp vårt inre
och sträckte sig fram
till tidens yttersta spets
när Riket har kommit
och Han blivit allt i alla

Kärnan, tung av energi och mening,
som rymde hela kosmos
var bara en blek avglans
av glöden i din Sons ögon
som brann och brinner
starkare än nebulosor
i sin kärlek till dig och till oss

Pulserande ljus
genom oräkneliga vintergator
mätbart ljus som synliggör det osynliga
förnuft som skapat allt
Ljus är ordning, förnuft, mening
struktur av skapelsens byggstenar
i ofattbart intelligent planering

Ljusvågor som balanserar mellan materia och Ande
i en salig lek på glädjens rymdocean

Ljus rymmer gnistor av Skaparens lysande hand

I
begynnelsen
Gud
I begynnelsen skapade
Gud

I begynnelsen var Ordet
bräddfyllt av liv och ljus
och mening i varje stavelse
bokstaverar allt till existens

I begynnelsen var Guds Ande
ruvande över vattnen med liv
livets Ande som älskar
allt till liv och existens

Klockorna började ticka
och vår jord färdas nu
mellan två evigheter
före begynnelsen och efter den

Du bor i ett ljus dit ingen kan komma
men ditt ljus har färdats
från evigheten fram till mina ögon
i denna stund
när jag ser din strålglans i allt

Det är egentligen du som har färdats
på ljusets osynliga vinge
från din evighet
för att fylla mig
med dig själv
liv
ljus
o salighet

Ditt ljus trängde in i världens kompakta mörker
när din son kom och älskade oss tillbaka till dig
Ljuset gick upp i våra hjärtan
när du uppstod från de döda ???

DU är ljus
från dig utgår det ljus
som lyser upp våra tankar och ögon
Dig kan vi inte se
för att ditt ansiktes härlighet och helighet
skulle bränna oss till aska
men vi värms av din eld och din värme
i din Son,
som transponerar ditt ljus till vår tonart
så att vi kan sjunga

Dikter

Möte med konst och musik

Turner

Flytande former
lyfter, svävar, sjunker och landar
upplöses i ljus
blir ljus

Formlöshetens spektrum
övergår i färg
skalor som stiger och faller
från vitt till svart
Form förvandlas till färg
färg till ny form,
flyter in i varandra
upphäver och återfinner
varandra i något nytt

Formen vacklar inför färgens intensiva blick
och upplöses men förvandlar i sitt uppgivande
färg till nya former
form är färg
färg är sin form

Lager av skuggor
rymmer sjok av ljus
lager av mörker skalas av
i varje våg av ljus

Väggar av skugga
djupnar inemot grotta av ljus
Högresta berg av skugga
utan tydlig början eller slut
räfflade av tidens spår
försvinner bort mot ett ännu osynligt ljus

Stumma men talande möten
tysta igenkännanden över tidens broar
mellan färgspråk översättning i ljus

Jordskimmer och ljustyngd i det svävande diset
stråk av svagt ljus på stengrå himmel
jord nära upplösning
ljus nära att dras ner i myllan

Nedmyllade sorger djupt nere i jorden
gror i mörkertystnad
nedmyllade glädjeminnen
bultar under den frusna marken
som strax brister i grönska

Gulvit dimma över det stenlika
gråräfflade markens ..

Formen vacklar inför färgens intensiva blick
och upplöses men förvandlar i sitt uppgivande
färg till nya former
form är färg
färg är sin form

Lager av skuggor
rymmer sjok av ljus
lager av mörker skalas av
i varje våg av ljus

Väggar av skugga
djupnar inemot grotta av ljus
Högresta berg av skugga
utan tydlig början eller slut
räfflade av tidens spår
försvinner bort mot ett ännu osynligt ljus

Stumma men talande möten
tysta igenkännanden över tidens broar
mellan färgspråk och översättning i ljus

Veermer

Skulptural stillhet
ljus som övergår
i andlöshet
i tystnad
där allt är sagt
innan vi ens behöver försöka säga något

Enkla åtbörder
igenkänning
yta och djup fångad tid
och eviga åtbörder

Bach

I en höstlik park,
färdas ett stråk av toner
som ett ljusskepp över himlen.
Genom århundraden plöjer det en bred fåra
av skönhet och liv
genom vardagens grus och sand
och blottlägger ådrorna i stenen
som andas av liv och skönhet
Det rycker mig loss ur nuets järngrepp
på väg till något
från något
och jag fångas av en alldeles klar ton
som fyller universum och mitt hjärta
Tonen växer i styrka

Tack Johann Sebastian

Porlande bäck –
klara vatten av ljusa toner
där himlen speglar sig

Lovprisningens katedraler –
det gränslösa ljusets hemvist
där himlen speglar sig


Tankar

Guds hand som är full av ljus
avskämar automatiskt skuggorna.

När-varo
Den som är har varit när
den som var är där
Den närvarande är
när,-a, är där,
är här

Tom-rum
rummet är tomt
när ägaren
inte är hemma

Misströsta-
missa trösten
Förtrösta
bli tröstad före
av en som lovat
trösta

Havsomsluten, natt-vatten, ljusvärmd, doft-ton,

Medvetande
med-vetande
veta med någon
med Honom som andades in sin livsande i oss
så att vi kunde förstå omvärlden….
skapade oss till sin avbild efter Logos,
sin förnuftiga tanke och ord
som rymmer alla miraklers obegriplighet
skapa oss genom Ordet gav oss Ordet
hans ljus så att vi skulle förstå..

Du tänkte på att börja (om) så många gånger
att du hann fram till slutet
tidigare än andra.

Du människobarn,
som inte förmår att se mer än en springa av ljusets spektrum och hela verkligheten.
Du kan använda ditt mikroskop men ser ändå inte livets insida
Du kan skåda ut i stjärnevärlden med ett teleskop
men ser ändå inte meningen med allt.

Hur kan du omfatta Skaparens upphöjda härlighet?
Med hans Ord i hjärtat behöver di u inte fråga
ska jag söka i himlen eller nere på jorden..

Sök inte efter honom
inte efter andens liv i det fysiska livet
utan använd ögonen att spåra hans närvaro
från atomernas ordnade ….
till stjärnhoparnas katedraler
som talar från den minsta atom till galax
och i boken som kan läsas
med ord som inte bara är trycksvärta
utan ande och liv
ger liv och ande


Guds själavård

Inte ett ord om det förflutna sägs till den förlorade sonen
utan fadern öppnar dörren till framtiden
och ikläder honom den nya skapelsens klädnad.
Nu blir det fest

Den extatiska sakligheten,
att ha sett Guds utsträckta hand
i Jesu händer på korset
och så träda ut ur mig själv,
honom till mötes.
Jesu sakliga extas på korset
att helt tömma sig,
gå ut ur sig själv till den förlorade människan
Saliga utgång och saliga ingång
i Guds Rike för oss förlorade.

+++

Några dikter från den första samlingen.

Nuets eviga punkt

i den ilande tidsströmmen

där igenkännandet plötsligt sker

i de ögon du låter ljuset

vila över utan din skugga

Stundens mirakel

när du verkligen såg

en människa i det ljus

som inte är ert eget

utan hans i och till

vilken ni båda skapats

Igenkännandet-

att se varandra i den Seendes blick

mötet-

att verkligen stå i hans ljus

och låta det lysa upp

varandras ansikten


Plötsligt

Plötsligt stillnar dagen i din blick

horisonten dras tillbaka som havet vid ebb

det synliga tar en andlös paus

och vägen blir tydlig i ljus,

mitt seende vidgas i din blick

som är porten mot det eviga livet.

Mitt hjärta tar plats i din frihet

allt får liv av ditt liv

och själva livet vidgar sig

mot oanade djup

i din blick

som rymmer evigheten

Livet stiger mellan oss

Livet stiger mellan oss

när ljuset som färdats från skapelsens morgon

oskuggat reflekteras i våra ögon

ett ögonblick

vid en spricka i tidens kedja

där evigheten sipprar in

Livet djupnar mellan oss

när ljuset som färdats från påskdagsmorgonen

utan motstånd fyller våra hjärtan

ett ögonblick

vid sprickan i tidens kedja

där evigheten sipprar in

I nuets öppnade springa

strömmar detta liv

som inte är vårt eget

oss till mötes

och dess ljus överskuggar

det vi synes vara

för det vi är ämnade att bli

Lager av skuggor

rymmer sjok av ljus

lager av mörker skalas av

i varje våg av ljus

Väggar av skugga

djupnar inemot grotta av ljus

Högresta berg av skugga

utan tydlig början eller slut

räfflade av tidens spår

försvinner bort mot en upplöst horisont

Stumma men talande möten

tysta igenkännanden över tidens broar

mellan färgspråk och översättning i ljus

Jordskimmer och ljustyngd i det svävande diset

stråk av solguld på stengrå himmel

jord nära upplösning

Gulvit dimma över den stenlika

gråräfflade marken

ljus nära att dras ner i myllan

Nedmyllade sorger

gror i mörkertystnad

nedmyllade glädjeminnen

bultar under den frusna marken

som strax brister i grönska

Veermer

Skulptural stillhet

ljus som övergår

i andlöshet

i tystnad

där allt är sagt

innan vi ens behöver försöka säga något

Enkla åtbörder

igenkänning

yta och djup fångad tid

och eviga åtbörder

naglade i färg

+++

Märkt

Dödsmärkt från födseln
brännmärkt av mörker
Men den starkare plundrade fångvaktarens  hus
och befriade den fångna.

Nu
livsmärkt från den nya födelsen
helandegjord av  kärleken
Frihet är proklamerad och stadfäst
för evigt.

Som man ropar får man svar

Våra liv hänger på en tråd

i det stora mörka blå över oss

omkring oss och under oss

Livstråden

så skör och så stark,

förbunden med lika tillfälliga trådar

i ett namnlöst kosmos

som snurrar mellan två intigheter

Vem bryr sig om vår korta stund här?

Finns det något bland gasmoln, stjärnhopar, galaxer?

Vår ande ropar men ett universum

av stoft, gasmoln och stjärnhopar

är stumt och obevekligt

och svarar inte.

Våra liv hänger på en tråd

och hålles av en stark hand

som väver samman alla trådar

i sin stora väv

Livstråden

så skör och så stark,

förbunden med andra trådar

i Skaparens närvaro

på väg till fullbordan och uppfyllelse

Han vakar över oss och vill vårt liv,

att det ska bära hans kärleks insegel för evigt

Han är där bakom det synliga

och svarar när vår ande ropar efter

vägen hem.

Guds egen Sons liv hängde också på en tråd

hållen av hans starka händer

genom lidandet och döden för oss

fram till uppståndelsens härlighet

och livet hos Fadern.

+++

Tankar

Guds hand , full av ljus

avskämar skuggorna.

Tom-rum

rummet är tomt

när den närvarande

inte är här

inte är hemma

Misströsta-

missa trösten

Förtrösta

bli tröstad före

av en som lovat

trösta

Vittfamnande, ljusomflutna frihet

i Guds fasta hand.

Medvetande

med-vetande

veta med någon

med Honom som andades in sin livsande i oss

så att vi kunde förstå omvärlden

skapade oss till sin avbild efter Logos,

sin förnuftiga tanke och ord

som rymmer alla miraklers obegriplighet

skapade oss genom Ordet

gav oss Ordet

hans ljus så att vi skulle förstå..

Du tänkte på att börja (om) så många gånger

att du hann fram till slutet

tidigare än andra.

Du människobarn, som inte förmår att se mer än en springa av ljusets spektrum och hela verkligheten.

Du kan använda ditt mikroskop men ser ändå inte livets insida

Du kan skåda ut i stjärnevärlden med ett teleskop men ser ändå inte meningen med allt.

Hur kan du omfatta Skaparens upphöjda härlighet?

Med hans Ord i hjärtat behöver du inte fråga

ska jag söka i himlen eller nere på jorden..

Sök inte efter honom

som ger liv och anda åt allt

i det som bara är materia

utan använd ögonen att spåra hans närvaro

från atomernas ordnade hopar

till stjärnhoparnas katedraler

som talar från den minsta atom till galax

och i boken som kan läsas

med ord som inte bara är trycksvärta

utan ande och liv

ger liv och ande.


Den extatiska sakligheten,
att ha sett Guds utsträckta hand
i Jesu händer på korset
och så träda ut ur mig själv,
honom till mötes.

Jesu sakliga extas på korset
att helt tömma sig,
gå ut ur sig själv till den förlorade människan
Saliga utgång och saliga ingång
i Guds Rike för oss förlorade.

Guds själavård

Inte ett ord om det förflutna sägs till den förlorade sonen
utan fadern öppnar dörren till framtiden
och ikläder honom den nya skapelsens klädnad.

Nu blir det stort kalas,
änglarna gläder sig i himmelriket.

+++

Publicerat material från Dikter och Stycken,

Nuets eviga punkt

i den ilande tidsströmmen

där igenkännandet plötsligt sker

i de ögon du låter ljuset

vila över utan din skugga

Stundens mirakel

när du verkligen såg

en människa i det ljus

som inte är ert eget

utan hans i och till

vilken ni båda skapats

Igenkännandet-

att se varandra i den Seendes blick

mötet-

att verkligen stå i hans ljus

och låta det lysa upp

varandras ansikten


Plötsligt

Plötsligt stillnar dagen i din blick

horisonten dras tillbaka som havet vid ebb

det synliga tar en andlös paus

och vägen blir tydlig i ljus,

mitt seende vidgas i din blick

som är porten mot det eviga livet.

Mitt hjärta tar plats i din frihet

allt får liv av ditt liv

och själva livet vidgar sig

mot oanade djup

i din blick

som rymmer evigheten

Livet stiger mellan oss

Livet stiger mellan oss

när ljuset som färdats från skapelsens morgon

oskuggat reflekteras i våra ögon

ett ögonblick

vid en spricka i tidens kedja

där evigheten sipprar in

Livet djupnar mellan oss

när ljuset som färdats från påskdagsmorgonen

utan motstånd fyller våra hjärtan

ett ögonblick

vid sprickan i tidens kedja

där evigheten sipprar in

I nuets öppnade springa

strömmar detta liv

som inte är vårt eget

oss till mötes

och dess ljus överskuggar

det vi synes vara

för det vi är ämnade att bli

+++

Möte med ett musikstycke av Arvo Pärt. Cantus in Memoriam Benjamin Britten (1977).

Minnen av klockklang över en köldfångad stad

där ljusen aldrig fick brinna ner

av rädsla för vad de kunde avslöja

Långväga stjärnstoff brusar i fiolerna

och inne i din öronsnäcka

Ljusskenet från en galax

speglat i din vänstra hjärtkammare

brinner i en cello

medan det regnar silver över bergen

och morgonens dagg vibrerar

under solens flödande stråke

Ljusets hastighet

mellan två andetag,

tankens gnistregn

i den interstellära nattkylan

Människosmärtans förvandlingar

till sång

och döendet till

övervinnande liv

Vissheten växer som ljudliga ringar i tomrummet

och i mittpunkten av ett crescendo

är det stilla,

laddat av tystnad

där jorden hörs andas som ett sovande barn

Tonernas puls

fortsätter att slå

tills vinden för den utmed

vintergatans krökta rum

och hjärnvindlingarnas slättlandskap

inemot andlöshetens legato

Vissheten växer som ljudliga tonvågor

om Någon vars kärlek

andas bakom allt stjärnbrus,

blodsus och människolängtan

Visshetens ton utan slut

om den seende kärleken

som är evig


B A C H

Porlande bäck –

klara vatten av ljusa toner

där himlen speglar sig

Lovprisningens katedraler –

vibrerar av ljus

genom seklerna

Verklighet

Vi står mitt i din glädje,

detta vinddrag från verkligheten själv

och det ljusnar alltmer över mötesplatserna

där  vi övat oss i att ta emot

det som är givet för intet

och fritt ge det vidare

Vi lever bland vanlighetens under

och det minsta vi finner är stort,

märkt som det är

med Skaparens insegel

Vi väljer frivilligt

nödvändigheten att lägga ner

det som skymmer den Älskades ansikte,

att dagligen avklädas vårt eget

för att kunna iklädas honom

som är vårt verkliga liv

Vi ges varje stund

möjligheten att se allt

i hans ljus

och förvandlas av hans närvaro

Bror och syster

Broder förtröstan

spelar på strängar av eld

i den mörkaste natten

och hoppet, hans syster,

sjunger fram ljuset

innan gryningen kommit

Möten med verkligheten.

Din kärlek föder mig på nytt

när jag blickar in i sina ögon-

musik blir plötsligt hörbar igen

som efter en lång belägring av tystnad.

Nya landskap träder fram i morgonljuset

när dimmorna lättar

Din kärlek skapar mig på nytt

när du blickar ini mitt hjärta-

livet hörs sjunga där

som efter en lång stjärnlös natt.

Den nya dagen bär ditt namn

när alla dimmor lättat

+++

I mellanrummet,

rummet mellan oss

mötesplatsen

som inte är du eller jag

och både du och jag

I dig

Göm mig i dig

och rör ändlösa världar

till gräns och gränser

till ändlöshet

ljuset in emot ljusets

skälvande kärna av eld

där den inte längre är våg

utan har övergått

i den vilande ton

som bär världen

Rör mitt hjärta

inemot ditt eget

som värnar ett ljus

starkare än solens

mörkerfött ljus

hos en kärlek som lider

Rör alla nätter till dag

och mig inemot

förvandlingens under

liksom gryningen färdas

genom nattväkterna till

sitt glödande genombrott

Göm mig i dig

djupt i dig

närmast ditt hjärta

och röj platsen för den eviga närvaron

där ingen del av mig är min egen

Släck mig i dig

just där natten blir seende

och upptänd i mig den låga

vars ännu bara dunkla ljus

redan bländar dagsljuset

och får den hemligaste källan

att jubla utan uppehåll

Höj mitt hjärta

över de törstande bergen

och de ödsliga slätterna

över alla namn som kan nämnas

och sänk den outsägliga vinge

som ensam bär

påskdagsmorgonens tunga glädje

Släck den glöd i mig

som ännu förmörkar

din lågas andhämtning

och dröj kvar en stund

innan du lämnar

för att komma tillbaka

mellan längtans allt högre portvalv

Låt natten svalna

innan morgonen avslöjar det viloläger

där solen bleknar

vid dina ögons kärlek

Göm mig i dig

djupast i dig

där du lever

i mig