Ett utkast till min nya diktsamling, Språk och Spår.
Innehåll:
Språk
Babel
Språk. Lektion i Guds grammatik
Spår (Guds spår)
Dikter
Möten (med Turner, Vermeer, Arvo Pärt och Bach)
Tankar
SPRÅK och språkförbistring
Menar du allvar
Vill du verkligen känna mitt namn
bakom de synliga skrivtecknen
vill du lära dig koderna
som öppnar de förseglade breven
och lära dig orden utantill?
Behöver du mina ord så mycket
som när du befinner dig i en främmande stad
och livet bokstavligen hänger på
att du kan förstå språket?
Bab(b)el
Tystnaden breder ut sig
som en öken
över det kollapsade högmodet
glashuset i skymningslandet,
och de förlorade orden.
Man har sedan dess gått
över historiens slättland
och försökt sammanfoga skärvorna
Minnet av de ord som vibrerade
av liv, av ljus, av mening
ekar mellan skärvorna.
Ordet själv
som var från begynnelsen
och som blev
människa för att tala liv till oss
är den levande platsen som vi förlorade,
Eden.
Där var och är allt ett
och salighet.
Guds eget språk. Lektion i grammatik/ Läsövning för nybörjare.
Jag ÄR
Jag älskar
dig.
Du kan
ta emot
min kärlek.
Jag talar
Jag visar dig
vem Jag ÄR
Jag vill att du ska
lyssna och öppna ditt hjärta
Ja, människans svar är
ekot av Ditt ord och
Amen,
det är sant.
Mitt hjärta är vidöppet
för Dig.
Stavningsövning i Guds språk/. Lär dig ABC
A, Alef-
Han som är den förste och siste,
han som förblir densamme
B, Bet-
vi bor i Hans hus
G, Gimmel-
Han går oss till mötes
D, Dalet-
dörren är öppen
Han tar emot oss
och sänder oss
Sonen talar Faderns språk
så att ett barn kan begripa
och synliggör honom i
kärlekens åtbörder
Han översätter det outsägliga
till språk vi kan förstå.
Lär dig läsa Hans språk,
förstå Hans tilltal
i de Ord som talar för evigt
och det språk som ropar från galaxer, blomblad
och inifrån ditt hjärta
som är tomt
utan sin skapare och herre.
Han skriver sin kärlek med
MAJUSKLER
över himlavalvet, i historien
i hjärtana.
Han bjuder upp subjekt och objekt till dans,
böjer verben så att de sjunger
ställer prepositionerna på rätt plats
och ger adjektiven ny färg och smak.
Manual för läsning, ABC
Lär dig läsa
genom att bokstavera exakt
så du inte lägger till något eget
eller drar ifrån ett iota
från vad talaren verkligen sade
Lär dig tolka
ett annat språk
genom att vilja veta vad orden
verkligen betyder
och gör dem sedan till dina egna
Lyssna efter hjärtemeningen
bakom orden
Tag vare på Ordet
som ditt hjärtas skatt
och bevara det
framför allt annat.
Den två gånger födda människans språk
Jag lyssnar
förundrat
i tacksamhet
att Du talar i så stor kärlek
och gömmer det i mitt hjärta
Jag lyssnar på dig
och tar emot gåvan
i tacksamhet
att du delar ditt liv
som ett bröd.
Guds Spår
Du har lagt ut mirakelspår i universum
så att vi ska förstå att du har skapat allt
doftspår i världen
så att vi ska vilja se din härlighet
ljusspår i den mörka dalen
så att vi ska hitta hem.
Du har lämnat blodspår
så att vi ska veta att du lidit för oss och
med oss
och segrat.
+
Din nåd övertäcker de skrämmande djupen
din kärlek omsluter de svindlande höjderna
din närvaro överbryggar avgrunden av frågor
din godhet läker levandets sår.
+++
I begynnelsen
Vid händelsehorisonten
omslöt de osynliga händerna
vår tillblivelse och vår framtid
Han
som räknar ljusåren
i sekunder
långa som evigheter
kände redan
varje andetag
i en svindlande rymd
som var varm av hans kärleks blick
Innan singulariteten
såg Han oss
redan präglade med
Sonens avbild.
Ordet
Guds skapande förnuft
blev ljus
som lyste upp vårt inre
och sträckte sig fram
till tidens yttersta spets
när Riket har kommit
och Han blivit allt i alla
Kärnan, tung av energi och mening,
som rymde hela kosmos
var bara en blek avglans
av glöden i din Sons ögon
som brann och brinner
starkare än nebulosor
i sin kärlek till dig och till oss
Pulserande ljus
genom oräkneliga vintergator
mätbart ljus som synliggör det osynliga
förnuft som skapat allt
Ljus är ordning, förnuft, mening
struktur av skapelsens byggstenar
i ofattbart intelligent planering
Ljusvågor som balanserar mellan materia och Ande
i en salig lek på glädjens rymdocean
Ljus rymmer gnistor av Skaparens lysande hand
I
begynnelsen
Gud
I begynnelsen skapade
Gud
I begynnelsen var Ordet
som bokstaverade allt till existens
fyllt av liv, ljus och mening
i varje stavelse, i varje atom
I begynnelsen var Guds Ande
ruvande över vattnen med liv
livets Ande som älskar
allt till liv och existens
Klockorna började ticka
och vår jord färdas nu
mellan två evigheter
före vår begynnelse
och efter att det sista sandkornet
runnit ut ur tidens stora timglas
–
Du bor i ett ljus dit ingen kan komma
men ditt ljus har färdats
från evigheten fram till mina ögon
i denna stund
när jag ser din strålglans i allt
Det är egentligen du som har färdats
på ljusets osynliga vinge
från din evighet
för att fylla mig
med dig själv,
o salighet
Ditt ljus trängde genom världens kompakta mörker
som en pil av din kärlek
när din Son kom och älskade oss tillbaka till dig
DU är ljus
från dig utgår det ljus
som lyser upp våra tankar och ögon
Dig kan vi inte se
för att ditt ansiktes härlighet och helighet
skulle bränna oss till aska
men vi värms av elden
i din Son,
som transponerar ditt ljus till vår tonart
så att vi kan sjunga.
Nu, för alltid
Nuets eviga punkt
Skaparens tempus
Han som är och var och skall komma
i ett evigt nu
Han som är från evighet
kommer oss till mötes från framtiden
nu och här
Han omsluter oss på alla sidor
”En sådan kunskap är mig alltför underbar,
den är så hög
at jag ej kan förstå den.”
Vad är väl tid och rum för honom?
Det är vår hemvist en kort tid
men nu kliver vi snart ut i hans frihet
in i hans liv
i evighet
evigheternas evighet
Nu,
ska vi snart klä av oss dessa begränsningar
som en sliten klädnad
hos honom som ÄR
och vi får bli det vi var ämnade
att vara från begynnelsen
sådana som tillber honom
och gläds i honom för evigt
+++
Nuets eviga punkt
i den ilande tidsströmmen
där igenkännandet plötsligt sker
i de ögon du låter ljuset
vila över utan din skugga
Stundens mirakel
när du verkligen såg
en människa i det ljus
som inte är ert eget
utan hans i och till
vilken ni båda skapats
Igenkännandet-
att se varandra i den Seendes blick
mötet-
att verkligen stå i hans ljus
och låta det lysa upp
varandras ansikten
Plötsligt
Plötsligt stillnar dagen i din blick
horisonten dras tillbaka som havet vid ebb
det synliga tar en andlös paus
och vägen blir tydlig i ljus,
mitt seende vidgas i din blick
som är porten mot det eviga livet.
Mitt hjärta tar plats i din frihet
allt får liv av ditt liv
och själva livet vidgar sig
mot oanade djup
i din blick
som rymmer evigheten
Livet stiger mellan oss
Livet stiger mellan oss
när ljuset som färdats från skapelsens morgon
oskuggat reflekteras i våra ögon
ett ögonblick
vid en spricka i tidens kedja
där evigheten sipprar in
Livet djupnar mellan oss
när ljuset som färdats från påskdagsmorgonen
utan motstånd fyller våra hjärtan
ett ögonblick
vid sprickan i tidens kedja
där evigheten sipprar in
I nuets öppnade springa
strömmar detta liv
som inte är vårt eget
oss till mötes
och dess ljus överskuggar
det vi synes vara
för det vi är ämnade att bli
Dikter
Möte med konst och musik
Turner Ljusets gestaltningar
Flytande former
lyfter, svävar, sjunker och landar
upplöses i ljus
blir ljus
Formlöshetens spektrum
övergår i färg
skalor som stiger och faller
från vitt till svart
Form förvandlas till färg
färg till ny form,
flyter in i varandra
upphäver och återfinner
varandra i något nytt
Formen vacklar inför färgens intensiva blick
och upplöses men förvandlar i sitt uppgivande
färg till nya former
form är färg
färg är sin form
Lager av skuggor
rymmer sjok av ljus
lager av mörker skalas av
i varje våg av ljus
Väggar av skugga
djupnar inemot grotta av ljus
Högresta berg av skugga
utan tydlig början eller slut
räfflade av tidens spår
försvinner bort mot en upplöst horisont
Stumma men talande möten
tysta igenkännanden över tidens broar
mellan färgspråk och översättning i ljus
Jordskimmer och ljustyngd i det svävande diset
stråk av solguld på stengrå himmel
jord nära upplösning
Gulvit dimma över den stenlika
gråräfflade marken
ljus nära att dras ner i myllan
Nedmyllade sorger
gror i mörkertystnad
nedmyllade glädjeminnen
bultar under den frusna marken
som strax brister i grönska
Veermer
Skulptural stillhet
ljus som övergår
i andlöshet
i tystnad
där allt är sagt
innan vi ens behöver försöka säga något
Enkla åtbörder
igenkänning
yta och djup fångad tid
och eviga åtbörder
naglade i färg
Möte med ett musikstycke av Arvo Pärt. Cantus in Memoriam Benjamin Britten (1977).
Minnen av klockklang över en köldfångad stad
där ljusen aldrig fick brinna ner
av rädsla för vad de kunde avslöja
Långväga stjärnstoff brusar i fiolerna
och inne i din öronsnäcka
Ljusskenet från en galax
speglat i din vänstra hjärtkammare
brinner i en cello
medan det regnar silver över bergen
och morgonens dagg vibrerar
under solens flödande stråke
Ljusets hastighet
mellan två andetag,
tankens gnistregn
i den interstellära nattkylan
Människosmärtans förvandlingar
till sång
och döendet till
övervinnande liv
Vissheten växer som ljudliga ringar i tomrummet
och i mittpunkten av ett crescendo
är det stilla,
laddat av tystnad
där jorden hörs andas som ett sovande barn
Tonernas puls
fortsätter att slå
tills vinden för den utmed
vintergatans krökta rum
och hjärnvindlingarnas slättlandskap
inemot andlöshetens legato
Vissheten växer som ljudliga tonvågor
om Någon vars kärlek
andas bakom allt stjärnbrus,
blodsus och människolängtan
Visshetens ton utan slut
om den seende kärleken
som är evig
B A C H
Porlande bäck –
klara vatten av ljusa toner
där himlen speglar sig
Lovprisningens katedraler –
vibrerar av ljus
genom seklerna
Verklighet
Vi står mitt i din glädje,
detta vinddrag från verkligheten själv
och det ljusnar alltmer över mötesplatserna
där vi övat oss i att ta emot
det som är givet för intet
och fritt ge det vidare
Vi lever bland vanlighetens under
och det minsta vi finner är stort,
märkt som det är
med Skaparens insegel
Vi väljer frivilligt
nödvändigheten att lägga ner
det som skymmer den Älskades ansikte,
att dagligen avklädas vårt eget
för att kunna iklädas honom
som är vårt verkliga liv
Vi ges varje stund
möjligheten att se allt
i hans ljus
och förvandlas av hans närvaro
Märkt
Dödsmärkt från födseln
brännmärkt av mörker
Men den starkare plundrade fångvaktarens hus
och befriade den fångna
Nu
livsmärkt från den nya födelsen
gjord hel av ljuset
Frihet är proklamerad och stadfäst
för evigt.
Som man ropar får man svar
Våra liv hänger på en tråd
i det stora mörka blå över oss,
omkring oss och under oss
Livstråden
så skör och så stark,
förbunden med lika tillfälliga trådar
i ett namnlöst kosmos
som snurrar mellan två intigheter
Vem bryr sig om vår korta stund här?
Finns det något bland gasmoln, stjärnhopar, galaxer?
Vår ande ropar men ett universum
av stoft, gasmoln och stjärnhopar
är stumt och obevekligt
och svarar inte.
Våra liv hänger på en tråd
och hålles av en stark hand
som väver samman alla trådar
i sin stora väv
Livstråden
så skör och så stark,
förbunden med andra trådar
i den namngivnes närvaro
på väg till fullbordan och uppfyllelse
Han vakar över oss och vill vårt liv,
att det ska bära hans kärleks insegel för evigt
Han är där bakom det synliga
och svarar när vår ande ropar efter
vägen hem.
Bror och syster
Broder förtröstan
spelar på strängar av eld
i den mörkaste natten
och hoppet, hans syster,
sjunger fram ljuset
innan gryningen kommit
Möten med verkligheten.
Din kärlek föder mig på nytt
när jag blickar in i sina ögon-
musik blir plötsligt hörbar igen
som efter en lång belägring av tystnad.
Nya landskap träder fram i morgonljuset
när dimmorna lättar
Din kärlek skapar mig på nytt
när du blickar ini mitt hjärta-
livet hörs sjunga där
som efter en lång stjärnlös natt.
Den nya dagen bär ditt namn
när alla dimmor lättat
+++
I mellanrummet,
rummet mellan oss
mötesplatsen
som inte är du eller jag
och både du och jag
I dig
Göm mig i dig
och rör ändlösa världar
till gräns och gränser
till ändlöshet
ljuset in emot ljusets
skälvande kärna av eld
där den inte längre är våg
utan har övergått
i den vilande ton
som bär världen
Rör mitt hjärta
inemot ditt eget
som värnar ett ljus
starkare än solens
mörkerfött ljus
hos en kärlek som lider
Rör alla nätter till dag
och mig inemot
förvandlingens under
liksom gryningen färdas
genom nattväkterna till
sitt glödande genombrott
Göm mig i dig
djupt i dig
närmast ditt hjärta
och röj platsen för den eviga närvaron
där ingen del av mig är min egen
Släck mig i dig
just där natten blir seende
och upptänd i mig den låga
vars ännu bara dunkla ljus
redan bländar dagsljuset
och får den hemligaste källan
att jubla utan uppehåll
Höj mitt hjärta
över de törstande bergen
och de ödsliga slätterna
över alla namn som kan nämnas
och sänk den outsägliga vinge
som ensam bär
påskdagsmorgonens tunga glädje
Släck den glöd i mig
som ännu förmörkar
din lågas andhämtning
och dröj kvar en stund
innan du lämnar
för att komma tillbaka
mellan längtans allt högre portvalv
Låt natten svalna
innan morgonen avslöjar det viloläger
där solen bleknar
vid dina ögons kärlek
Göm mig i dig
djupast i dig
där du lever
i mig
Tankar
Guds hand , full av ljus
avskämar skuggorna.
Tom-rum
rummet är tomt
när den närvarande
inte är här
inte är hemma
Misströsta-
missa trösten
Förtrösta
bli tröstad före
av en som lovat
trösta
Vittfamnande, ljusomflutna frihet
i Guds fasta hand.
Medvetande
med-vetande
veta med någon
med Honom som andades in sin livsande i oss
så att vi kunde förstå omvärlden
skapade oss till sin avbild efter Logos,
sin förnuftiga tanke och ord
som rymmer alla miraklers obegriplighet
skapade oss genom Ordet
gav oss Ordet
hans ljus så att vi skulle förstå..
Du tänkte på att börja (om) så många gånger
att du hann fram till slutet
tidigare än andra.
Du människobarn, som inte förmår att se mer än en springa av ljusets spektrum och hela verkligheten.
Du kan använda ditt mikroskop men ser ändå inte livets insida
Du kan skåda ut i stjärnevärlden med ett teleskop men ser ändå inte meningen med allt.
Hur kan du omfatta Skaparens upphöjda härlighet?
Med hans Ord i hjärtat behöver du inte fråga
ska jag söka i himlen eller nere på jorden..
Sök inte efter honom
som ger liv och anda åt allt
i det som bara är materia
utan använd ögonen att spåra hans närvaro
från atomernas ordnade hopar
till stjärnhoparnas katedraler
som talar från den minsta atom till galax
och i boken som kan läsas
med ord som inte bara är trycksvärta
utan ande och liv
ger liv och ande.
Den extatiska sakligheten,
att ha sett Guds utsträckta hand
i Jesu händer på korset
och så träda ut ur mig själv,
honom till mötes.
Jesu sakliga extas på korset
att helt tömma sig,
gå ut ur sig själv till den förlorade människan
Saliga utgång och saliga ingång
i Guds Rike för oss förlorade.
Guds själavård
Inte ett ord om det förflutna sägs till den förlorade sonen
utan fadern öppnar dörren till framtiden
och ikläder honom den nya skapelsens klädnad.
Nu blir det stort kalas,
änglarna gläder sig i himmelriket.
+++
