Ett utkast till min nya diktsamling, Språk och Spår.
Innehåll:
Språk-/Babel och Logos.
Levande Språk. Lektion i Guds grammatik
Spår / Guds spår)
Dikter
Möten (med Turner, Vermeer, Arvo Pärt och Bach)
Tankar
Bab(b)el.
I
Tystnaden bredde ut sig
som en öken
över det kollapsade högmodet,
det störtade tornet
byggt på lögner.
Man har sedan dess vandrat
över de ödsliga slätterna
och samlat skärvor som sammanfogats
till spruckna kärl
som inte håller vatten
Mörker
speglas i dessa spillror
av döda ord.
Ord som dödar och skiljer
oss från varandra
och Ordets givare.
De ville göra sig ett namn
utan att lyssna på Namngivarens ord,
därför förstod de till sist
inte heller inte varandras språk
De hör, men lyssnar inte med hjärtat
de hör med öronen men förstår inte.
De talade,
men vindarna
förde bort deras ord
så att de aldrig kunde sås i god jord
-Det du hörde var inte det han menade,
det du menade att hon sade var inte det hon sade
Språket stängdes mellan stumma hjärtan.
Vägen tillbaka till livet och språket
vaktas av keruber i glödande vitt.
Dörren öppnas bara för den som kan lösenordet:
DU, min Herre och min Gud.
Vägen är nu utmärkt till den plats
där vi hör någon tala
som en flödande vattenbäck,
klart, ljust, fullt av mening.
Ord av liv
som ger liv.
Vem överbryggar främlingsskapets bråddjup
som det kollapsade tornet i Babel rev upp?
Han som älskar oss och talar våra liv in i sitt ljus.
Vem upphäver språkförbistringen?
Ordet
som
blev
kött
Han är den levande platsen som vi förlorade
Eden
men som uppsökte oss igen
med korsmärkta händer
+++
Livets budskap är kodat i honom själv
som talade och det blev
som talade för att Ordet skulle vara vårt eviga ljus
Han har hjärtats ordbok som alla förstår,
Kärlekens språk och gärningar
Vi fick ett nytt alfabet att stava på
och vi lärde oss att bygga meningar
som inte stod i vägen
för varandra och för meningen
———————
Tolkar
Den frånvarande tolken
tömde orden på mening.
Vi var vilse i ordlöshetens labyrinter,
utlämnade till stumma
och skugglika gestalter
som förde bort oss till ett land
utan betydelse, utan mening,
utan gränser.
Dörrar var stängda mot himlens ljus,
ingen gick ut och in.
I tystnadens ödemark
föll natten in i oss.
Den närvarande tolken
andas orden fulla med liv
livgivande mening
som vi kan dela mellan varandra
som ett bröd
som mättar.
Dörrar öppnades mot himlens oändlighet
där ljuset uppfyllde allt vi var och ska bli
Språket återfunnet och renat
språk som sjunger av sällhet
om Honom som talade och det blev
Om Honom som älskade och gav sitt liv.
Guds Språk
Lektion i grammatik. Läsövning årskurs 1.
Jag ÄR den Jag ÄR
Jag älskar
dig.
Du är skapad för
att ta emot.
Jag talar,
du lyssnar
och jag visar dig
vem Jag ÄR
vem du är i min blick
Mitt svar är
Amen,
det är sant
låt det bli så.
Stavningsövning i Guds språk
Lär dig ABC. Årskurs 1.
A, Alef-Alfa
Han som är den förste, som i begynnelsen var och är
B, Bet-Beta
vi bor i Hans hus
G, Gimmel-Gamma
Han går oss till mötes
D, Dalet
dörren är öppen
Han tar emot oss
och sänder oss
+++
Årskurs 2. Fördjupad läsförståelse
Sonen talar Faderns språk
så att ett barn kan begripa
och synliggör honom
Han översätter det outsägliga
till språk vi kan förstå.
+++
Lär dig läsa Hans språk,
förstå Hans tilltal
i de Ord som talar för evigt
och det språk som ropar från galaxer, blomblad
och inifrån ditt hjärta
som är tomt
utan sin skapare och Herre.
Han skriver sin kärlek med
MAJUSKLER
över himlavalvet
i historien
i hjärtan.
Han bjuder upp subjekt och objekt till dans,
böjer verben så att de sjunger
lockar prepositionerna på rätt plats
och ger adjektiven ny färg och smak.
Manual för läsning. III
Lär dig läsa
genom att bokstavera exakt
så du inte lägger till något eget
eller drar ifrån ett iota
från vad talaren verkligen sade
Lär dig tolka
ett annat språk
genom att vilja veta vad orden
verkligen betyder
och gör dem sedan till dina egna
Lyssna efter hjärtemeningen
bakom orden
Tag vare på Ordet
som ditt hjärtas skatt
och bevara det
framför allt annat.
+++
Menar du allvar
Vill du verkligen lära känna mitt namn
bakom de synliga skrivtecknen
vill du lära dig koderna
som öppnar de förseglade breven
och lära dig orden utantill?
Behöver du min ordbok så mycket
som när du befinner dig i en främmande stad
och livet bokstavligen hänger på
att du kan göra dig förstådd?
Den två gånger födda människans språk
Du födde mig på nytt i din kärlek
för att jag skulle kunna lyssna och leva
förundrat,
i tacksamhet
över att Du visat så stor kärlek.
Jag följer dig
i tacksamhet.
Guds Spår
Du har lagt ut mirakelspår i universum
så att vi ska förstå att du har skapat allt
doftspår i världen
så att vi ska vilja se din härlighet
ljusspår i den mörka dalen
så att vi ska hitta hem.
Du har lämnat blodsspår
så att vi ska veta att du lidit för oss och
med oss och segrat.
+
Du bor i ett ljus dit ingen kan komma
men ditt ljus har färdats
från evigheten fram till mina ögon
i denna stund
när jag ser din strålglans i allt.
Det är egentligen du som har färdats
på ljusets osynliga vinge
från din evighet
för att fylla mig
med dig själv,
o salighet
Ditt ljus trängde genom världens kompakta mörker
som en pil av din kärlek
när din Son kom och älskade oss tillbaka till dig
DU är ljus
från dig utgår det ljus
som lyser upp våra tankar och ögon
Dig kan vi inte se
för att ditt ansiktes härlighet och helighet
skulle bränna oss till aska
men vi värms av elden
i din Son,
som transponerar ditt ljus till vår tonart
så att vi kan sjunga.
+++
Din nåd är nu, är här, är evig
den övertäcker de skrämmande djupen
din kärlek omsluter de svindlande höjderna
din närvaro överbryggar avgrunden av frågor
din godhet läker levandets sår.
Du människobarn, som inte förmår att se mer än en springa
av ljusets spektrum och hela verkligheten.
Du kan använda ditt mikroskop men ser ändå inte livets insida
Du kan skåda ut i stjärnevärlden med ett teleskop
men ser ändå inte meningen med allt.
Hur kan du omfatta Skaparens upphöjda härlighet?
Med hans Ord i hjärtat behöver du inte fråga
ska jag söka i himlen eller nere på jorden..
Sök inte efter honom
som ger liv och anda åt allt
i det som bara är materia
utan använd ögonen att spåra hans närvaro
från atomernas ordnade hopar
till stjärnhoparnas katedraler
som talar från den minsta atom till galax
och i boken som kan läsas
med ord som inte bara är trycksvärta
utan ande och liv
ger liv och ande.
+++
I begynnelsen/Tid och evighet.
Vid händelsehorisonten
omslöt de osynliga händerna
vår tillblivelse och vår framtid
Han
som räknar ljusåren
i sekunder
långa som evigheter
kände redan
varje andetag
i en svindlande rymd
som var varm av hans kärleks blick
Innan singulariteten
såg Han oss
redan präglade med
Sonens avbild.
Ordet
Guds skapande förnuft
blev ljus
som lyste upp vårt inre
och sträckte sig fram
till tidens yttersta spets
när Riket har kommit
och Han blivit allt i alla
Kärnan, tung av energi och mening,
som rymde hela kosmos
var bara en blek avglans
av glöden i din Sons ögon
som brann och brinner
starkare än nebulosor
i sin kärlek till dig och till oss
Pulserande ljus
genom oräkneliga vintergator
mätbart ljus som synliggör det osynliga
förnuft som skapat allt.
+++
Ljus är ordning, förnuft, mening
struktur av skapelsens byggstenar
i ofattbart intelligent planering
Ljusvågor som balanserar mellan materia och Ande
i en salig lek på glädjens rymdocean
Ljus rymmer gnistor av Skaparens lysande hand.
+++
I
begynnelsen
Gud
I begynnelsen skapade
Gud
I begynnelsen var Ordet
som bokstaverade allt till existens
fyllt av liv, ljus och mening
i varje stavelse, i varje atom
I begynnelsen var Guds Ande
ruvande över vattnen med liv
livets Ande som älskar
allt till liv och existens
Klockorna började ticka
och vår jord färdas nu
mellan två evigheter
före vår begynnelse
och efter att det sista sandkornet
runnit ut ur tidens stora timglas.
–
Nu och för alltid
Nuets eviga punkt
Skaparens tempus
Han som är och var och skall komma
i ett evigt nu
Han som är från evighet
kommer oss till mötes från framtiden
nu och här.
Han omsluter oss på alla sidor
”En sådan kunskap är mig alltför underbar,
den är så hög
att jag ej kan förstå den.”
Vad är väl tid och rum för honom?
Det är vår hemvist en kort tid
men nu kliver vi snart ut i hans frihet
in i hans liv
i evighet
evigheternas evighet
Nu,
ska vi snart klä av oss dessa begränsningar
som en sliten klädnad
hos honom som ÄR
och vi får bli det vi var ämnade
att vara från begynnelsen
sådana som tillber honom
och gläds i honom för evigt.
Dikter
Bara Du
Du lyssnar till tystnadens ton mellan mina ord
Du läser ordens insida
Du tolkar mig
så att jag förstår mig själv bättre.
Märkt
Dödsmärkt från födseln
brännmärkt av mörker
Men den starkare plundrade fångvaktarens hus
och befriade den fångna
Nu
livsmärkt från den nya födelsen
gjord hel av honom som är världens ljus.
Frihet är proklamerad och stadfäst
för evigt.
Som man ropar får man svar
Våra liv hänger på en tråd
i det stora mörka blå omkring oss
Livstråden
så skör och så stark,
förbunden med lika tillfälliga trådar
i ett namnlöst kosmos
som snurrar mellan två intigheter.
Vem bryr sig om vår korta stund här?
Finns det något bland gasmoln, stjärnhopar, galaxer?
Vår ande ropar
men ett universum
av stoft, gasmoln och stjärnhopar
är stumt och obevekligt
och svarar inte.
Våra liv hänger på en tråd
och hålles av en stark hand
som väver samman alla trådar
i sin stora väv
Livstråden
så skör och så stark,
förbunden med andra trådar
i den namngivnes närvaro
på väg till fullbordan och uppfyllelse
Han vakar över oss och vill vårt liv,
att det ska bära hans kärleks insegel för evigt
Han är där bakom det synliga
och svarar när vår ande ropar efter
vägen hem.
+++
Den osynliga väggen av stelnad tid
bakom vilken det levande vattnet porlar
Överlastade vingar, tyngda av ofrihet,
lyfter inte
En fallucka i själen
en förödelsens stormhärjade ödemark,
smärtpunkternas ihållande ton
i nattens ekande rum.
+++
Centralerspektiv och horisontlinje
det som ger hela bilden djup
+++
Lång natts färd mot dag
Det ljusnar alltmer
vid urkällan
där det livgivande vattnet
strömmar genom mitt livs rotsystem.
+++
Från fångenskapen
till friheten
i vars kärlek jag lever.
+++
Markera övergångarna från det döda livet till det nya av Ande och vatten födda och bevarade i honom som ÄR
+++
Sommarkväll.
Mättad av dofter, fågelsång, vibrerande liv. Obeskrivlig skönhet.
I varje andetag ville jag famna all denna obeskrivliga skönhet, bli ett med allt.
Men himmel, jord och hav är för trångt ändå..
Förnyad för vilken gång i ordningen? Av Honom som ÄR.
Bortom orden, så långt bortom man kan komma är det tyst. Där råder den absoluta tystnaden.Men bortom den tystnaden kan nya ord formas.
Jag räddades ur stormigt hav till en stark och trygg klippa i vindarnas kaos. Jag fördes från mörkrets boningar
till den ljusaste plats man kan tänka sig, och ännu ljusare är den, och omslöts av ljuset i egen hög person.
+++
Sekunder som droppar av silver på en tråd som tycks sväva i luften.
Tillbaka till begynnelsen löper tiden emot mig framifrån
Nuets skälvning på tidens hav..
Tiden och rummet är en kapsel i kosmos för Guds eviga kärlek för att nå oss i vår kropsslighet.
Sonen översätter Faderns osynliga väsen och egenskaper till vår kroppslighet och tidslighet.
Vad visste vi om vår vägran att lyssna och lyda om inte Gud gett oss sitt Ord och sina bud?
Att enbart relatera till oss själva är som att snurra runt sitt eget huvud i förhållande till universum.//
Ljusets efterklang.
Din kärleks efterklang tonar genom rymden
Samla ögonblick på den osynliga kedjan som kommer att lysa med ett stilla sken i skymningen
innan de dunstar bort under tidens brännande sol.
Möte med konst och musik
Turner/ Ljusets gestaltningar
Flytande former
lyfter, svävar, sjunker och landar
upplöses i ljus
blir ljus
Formlöshetens spektrum
övergår i färg
skalor som stiger och faller
från vitt till svart
Form förvandlas till färg
färg till ny form,
flyter in i varandra
upphäver och återfinner
varandra i något nytt
Formen vacklar inför färgens intensiva blick
och upplöses men förvandlar i sitt uppgivande
färg till nya former
form är färg
färg är sin form
Lager av skuggor
rymmer sjok av ljus
lager av mörker skalas av
i varje våg av ljus
Väggar av skugga
djupnar inemot grotta av ljus
Högresta berg av skugga
utan tydlig början eller slut
räfflade av tidens spår
försvinner bort mot en upplöst horisont
Stumma men talande möten
tysta igenkännanden över tidens broar
mellan färgspråk och översättning i ljus
Jordskimmer och ljustyngd i det svävande diset
stråk av solguld på stengrå himmel
jord nära upplösning
Gulvit dimma över den stenlika
gråräfflade marken
ljus nära att dras ner i myllan
Nedmyllade sorger
gror i mörkertystnad
nedmyllade glädjeminnen
bultar under den frusna marken
som strax brister i grönska.
Veermer
Skulptural stillhet
ljus som övergår
i andlöshet
i tystnad
där allt är sagt
innan vi ens behöver försöka säga något
Enkla åtbörder
igenkänning
yta och djup fångad tid
och eviga åtbörder
naglade i färg.
B A C H
Porlande bäck –
klara vatten av ljusa toner
där himlen speglar sig
Lovprisningens katedraler –
vibrerar av ljus
genom seklerna.
Bror och syster
Broder förtröstan
spelar på strängar av eld
i den mörkaste natten
och hoppet, hans syster,
sjunger fram ljuset
innan gryningen kommit.
+++
Hemkomst
I
Högresta berg
stilla vattendrag
djupa skogars tystnad
vidsträckta dalar.
Uråldriga boplatser
för sånger som färdats långväga
under stjärnbeströdd himmel,
för toner som stigit likt sökarljus
vid slocknande eldar
mot den mörka horisonten.
Ständig längtan tillbaka till Eden,
den plats som strålade av Hans Ord
och mättades av hans närvaro.
Han hade vandrat där i skymningen
för att möta dem
men funnit svekets bortvända blick,
och trädgården stängdes för lång tid.
Hemligheten förseglades,
keruber vaktade dörren till Livets träd.
Människohjärtat hade nu slocknat
som en fallande stjärna i natten.
Hans Röst, majestätisk och ändå öm,
var nu bara ett avlägset eko
under den långa ökenvandringens tid.
Men minnet av hans närvaro
drev dem vidare att söka sig tillbaka.
Sedan dess stiger sångerna som lågor
mot natthimlen,
brinnande av saknad.
Nätterna är långa
med svårtydda tecken
inristade i tystnaden.
Men dagarna går mot ljuset
med löftesordet
om att den stängda dörren
en dag skulle öppnas igen,
inifrån skulle den öppnas.
Lång natts färd mot dag –
så löd det späda hoppets röst
från fjärran.
II
Vandrare, vem bjöd dig staven
och manade dig att söka vidare,
vem tecknade det förlorades skönhet
i så lysande färger att det inte gick att glömma dem,
en bild som ständig lyste igenom det du såg
utmed dagarnas brusande flod
i nattens orörliga tystnad?
Vem viskade ständigt-
dra vidare, bryt upp, du är inte framme,
dröj ej kvar för länge
så att bildenbleknar till en drömbild bara,
eller bilden blir det verkliga
där du slår dig till ro.
Väg,
stenig för att inte foten ska dröja för länge,
mjuk ibland för att den ska finna vila för att orka vidare
Hem-lighet och helighet
för stor för att förstås
men tillräcklig för att fylla
ett människohjärta
Du som sjunger sånger i natten,
Du som spelar den bärande
tonen som sträcker sig
som en lysande pil mot horisonten.
Du väntar vid hemkomsten
på dem du sände ut på dammiga vägar,
för att de skulle förstå och veta att
de verkligen var helt vilse utan Dig.
O, Du som är vår källa och visar vägen
till det gömda men inte glömda hemmet
där ljusets upprinnelse kan ses
helt utan skuggor,
där ordet klingar rent som en klocka
och
Där Du är
vilar himlen i en skugglös frid
Där Du är
är hemkomst, är salighet.
Tankar
I mellanrummet,
rummet mellan oss
mötesplatsen
som inte är du eller jag
och både du och jag
+++
Bruden håller elden brinnande de långa timmarna
i nattens tystnad.
Hon väntar och gör sig beredd
för Brudgummens ankomst.
Bruden vakar vid orden
som andra inte ens brytt sig om att läsa och förstå,
de brinner som facklor i mörkret.
Oljan ska inte sina,
natten ska inte släcka hoppets låga.
Hans ljus har redan besegrat mörkret.
”Väktare, vad lider natten?
Väktare, vad är kvar av natten?”
12 Väktaren svarar:
”Morgon kommer,
ändå är det natt.”
Brudgummens kärlek har fångat hennes hjärta
och snart får hon se honom,
ansikte mot ansikte.
”Och jag hörde en stark röst från tronen: ”Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem. 4 Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta.”
Guds hand som är full av ljus
avskärmar automatiskt skuggorna.
Tom-rum
rummet är tomt
när den närvarande
inte är här
inte är hemma
Misströsta-
missa trösten
Förtrösta
bli tröstad före
av en som lovat
trösta
Vittfamnande, ljusomflutna frihet
i Guds fasta hand.
Medvetande
med-vetande
veta med någon
med Honom som andades in sin livsande i oss
så att vi kunde förstå omvärlden
skapade oss till sin avbild efter Logos,
sin förnuftiga tanke och ord
som rymmer alla miraklers obegriplighet
skapade oss genom Ordet
gav oss Ordet
hans ljus så att vi skulle förstå..
Du tänkte på att börja (om) så många gånger
att du hann fram till slutet
tidigare än andra.
Den extatiska sakligheten,
att ha sett Guds utsträckta hand
i Jesu händer på korset
och så träda ut ur mig själv,
honom till mötes.
Jesu sakliga extas på korset
att helt tömma sig,
gå ut ur sig själv till den förlorade människan
Saliga utgång och saliga ingång
i Guds Rike för oss förlorade.
Guds själavård
Inte ett ord om det förflutna sägs till den förlorade sonen
utan fadern öppnar dörren till framtiden
och ikläder honom den nya skapelsens klädnad.
Nu blir det stort kalas,
änglarna gläder sig i himmelriket.
+++
Stavningsövning i Guds språk
Lär dig ABC
Stava till
A, Alef-Alfa
Han som är den förste, som i begynnelsen var och är
B, Bet-Beta
vi bor i Hans hus
G, Gimmel-Gamma
Han går oss till mötes
D, Dalet
dörren är öppen
Han tar emot oss
och sänder oss
I honom som är given som förmedlare
och översättare
Sonen översätter Fadern
till ett begripligt språk
som ett barn kan begripa
och till kärlekens åtbärder som alla förstår
till och med utan ord
Sonen är Ordet
som blir verklig människa
och talar till oss
först utifrån sedan inifrån vårt innersta
när han fått inta tronplatsen
Lär dig läsa Hans språk,
förstå Hans tilltal
i de Ord som talar för evigt
och det språk som ropar från galaxer, blomblad
och inifrån ditt hjärta
som är tomt
utan sin skapare och herre.
Han skriver sin kärlek med
MAJUSKLER
så att vi ska se den tydligt
Manual för läsning, ABC
Lär dig läsa
genom att bokstavera exakt
så du inte lägger till något eget
eller drar ifrån något från vad talaren verkligen sade
Lär dig tolka
ett annat språk
genom att vilja veta vad orden
verkligen betyder
och gör dem sedan till dina egna
Lyssna efter hjärtemeningen
bakom orden
Tag vare på Ordet
som ditt hjärtas skatt
och bevara det
framför allt annat
Den två gånger födda människans språk
Jag lyssnar
förundrat
i tacksamhet
att Du talar i så stor kärlek
och gömmer det i mitt hjärta
Jag lyssnar på dig
och tar emot
Guds Spår
I begynelsen
I begynnelsen- Gud
Före begynnelsen -Gud.
I evighet-Gud.
Före skapelsens VARDE
var Faderns vilja och plan
var Sonen, var Anden.
Det Ord som i tidens fullbordan
den bestämda och räta tiden,
skulle bli människa i tiden och tala om Honom
som var och är från begynnelsen,
talades ut
och allt blev till som är till.
I Honom var liv,
mening, mål, skönhet.
Faderns skapande
hans förnuft som ingen kan utrannsaka
design, vishet
genom detta levande Ord.
Materia och tid
byggstenar för liv
lv som formas och ordnas
i oräknelig mångfald.
Sedan andas han liv i materien,
i de människor som skapats till hans avbild
Vid händelsehorisonten
omslöt de osynliga händerna
vår tillblivelse och vår framtid
Han
som räknar ljusåren
i sekunder
långa som evigheter
kände redan
varje andetag
i en svindlande rymd
som var varm av hans kärleks blick
Innan singulariteten
såg Han oss
redan präglade med
Sonens avbild.
Ordet
Guds skapande förnuft
blev ljus
som lyste upp vårt inre
och sträckte sig fram
till tidens yttersta spets
när Riket har kommit
och Han blivit allt i alla
Kärnan, tung av energi och mening,
som rymde hela kosmos
var bara en blek avglans
av glöden i din Sons ögon
som brann och brinner
starkare än nebulosor
i sin kärlek till dig och till oss
Pulserande ljus
genom oräkneliga vintergator
mätbart ljus som synliggör det osynliga
förnuft som skapat allt
Ljus är ordning, förnuft, mening
struktur av skapelsens byggstenar
i ofattbart intelligent planering
Ljusvågor som balanserar mellan materia och Ande
i en salig lek på glädjens rymdocean
Ljus rymmer gnistor av Skaparens lysande hand
I
begynnelsen
Gud
I begynnelsen skapade
Gud
I begynnelsen var Ordet
bräddfyllt av liv och ljus
och mening i varje stavelse
bokstaverar allt till existens
I begynnelsen var Guds Ande
ruvande över vattnen med liv
livets Ande som älskar
allt till liv och existens
Klockorna började ticka
och vår jord färdas nu
mellan två evigheter
före begynnelsen och efter den
–
Du bor i ett ljus dit ingen kan komma
men ditt ljus har färdats
från evigheten fram till mina ögon
i denna stund
när jag ser din strålglans i allt
Det är egentligen du som har färdats
på ljusets osynliga vinge
från din evighet
för att fylla mig
med dig själv
liv
ljus
o salighet
Ditt ljus trängde in i världens kompakta mörker
när din son kom och älskade oss tillbaka till dig
Ljuset gick upp i våra hjärtan
när du uppstod från de döda ???
DU är ljus
från dig utgår det ljus
som lyser upp våra tankar och ögon
Dig kan vi inte se
för att ditt ansiktes härlighet och helighet
skulle bränna oss till aska
men vi värms av din eld och din värme
i din Son,
som transponerar ditt ljus till vår tonart
så att vi kan sjunga
Dikter
Möte med konst och musik
Turner
Flytande former
lyfter, svävar, sjunker och landar
upplöses i ljus
blir ljus
Formlöshetens spektrum
övergår i färg
skalor som stiger och faller
från vitt till svart
Form förvandlas till färg
färg till ny form,
flyter in i varandra
upphäver och återfinner
varandra i något nytt
Formen vacklar inför färgens intensiva blick
och upplöses men förvandlar i sitt uppgivande
färg till nya former
form är färg
färg är sin form
Lager av skuggor
rymmer sjok av ljus
lager av mörker skalas av
i varje våg av ljus
Väggar av skugga
djupnar inemot grotta av ljus
Högresta berg av skugga
utan tydlig början eller slut
räfflade av tidens spår
försvinner bort mot ett ännu osynligt ljus
Stumma men talande möten
tysta igenkännanden över tidens broar
mellan färgspråk översättning i ljus
Jordskimmer och ljustyngd i det svävande diset
stråk av svagt ljus på stengrå himmel
jord nära upplösning
ljus nära att dras ner i myllan
Nedmyllade sorger djupt nere i jorden
gror i mörkertystnad
nedmyllade glädjeminnen
bultar under den frusna marken
som strax brister i grönska
Gulvit dimma över det stenlika
gråräfflade markens ..
Formen vacklar inför färgens intensiva blick
och upplöses men förvandlar i sitt uppgivande
färg till nya former
form är färg
färg är sin form
Lager av skuggor
rymmer sjok av ljus
lager av mörker skalas av
i varje våg av ljus
Väggar av skugga
djupnar inemot grotta av ljus
Högresta berg av skugga
utan tydlig början eller slut
räfflade av tidens spår
försvinner bort mot ett ännu osynligt ljus
Stumma men talande möten
tysta igenkännanden över tidens broar
mellan färgspråk och översättning i ljus
Veermer
Skulptural stillhet
ljus som övergår
i andlöshet
i tystnad
där allt är sagt
innan vi ens behöver försöka säga något
Enkla åtbörder
igenkänning
yta och djup fångad tid
och eviga åtbörder
Bach
I en höstlik park,
färdas ett stråk av toner
som ett ljusskepp över himlen.
Genom århundraden plöjer det en bred fåra
av skönhet och liv
genom vardagens grus och sand
och blottlägger ådrorna i stenen
som andas av liv och skönhet
Det rycker mig loss ur nuets järngrepp
på väg till något
från något
och jag fångas av en alldeles klar ton
som fyller universum och mitt hjärta
Tonen växer i styrka
Tack Johann Sebastian
Porlande bäck –
klara vatten av ljusa toner
där himlen speglar sig
Lovprisningens katedraler –
det gränslösa ljusets hemvist
där himlen speglar sig
Tankar
Guds hand som är full av ljus
avskämar automatiskt skuggorna.
När-varo
Den som är har varit när
den som var är där
Den närvarande är
när,-a, är där,
är här
Tom-rum
rummet är tomt
när ägaren
inte är hemma
Misströsta-
missa trösten
Förtrösta
bli tröstad före
av en som lovat
trösta
Havsomsluten, natt-vatten, ljusvärmd, doft-ton,
Medvetande
med-vetande
veta med någon
med Honom som andades in sin livsande i oss
så att vi kunde förstå omvärlden….
skapade oss till sin avbild efter Logos,
sin förnuftiga tanke och ord
som rymmer alla miraklers obegriplighet
skapa oss genom Ordet gav oss Ordet
hans ljus så att vi skulle förstå..
Du tänkte på att börja (om) så många gånger
att du hann fram till slutet
tidigare än andra.
Du människobarn,
som inte förmår att se mer än en springa av ljusets spektrum och hela verkligheten.
Du kan använda ditt mikroskop men ser ändå inte livets insida
Du kan skåda ut i stjärnevärlden med ett teleskop
men ser ändå inte meningen med allt.
Hur kan du omfatta Skaparens upphöjda härlighet?
Med hans Ord i hjärtat behöver di u inte fråga
ska jag söka i himlen eller nere på jorden..
Sök inte efter honom
inte efter andens liv i det fysiska livet
utan använd ögonen att spåra hans närvaro
från atomernas ordnade ….
till stjärnhoparnas katedraler
som talar från den minsta atom till galax
och i boken som kan läsas
med ord som inte bara är trycksvärta
utan ande och liv
ger liv och ande
Guds själavård
Inte ett ord om det förflutna sägs till den förlorade sonen
utan fadern öppnar dörren till framtiden
och ikläder honom den nya skapelsens klädnad.
Nu blir det fest
Den extatiska sakligheten,
att ha sett Guds utsträckta hand
i Jesu händer på korset
och så träda ut ur mig själv,
honom till mötes.
Jesu sakliga extas på korset
att helt tömma sig,
gå ut ur sig själv till den förlorade människan
Saliga utgång och saliga ingång
i Guds Rike för oss förlorade.
+++
Några dikter från den första samlingen.
Nuets eviga punkt
i den ilande tidsströmmen
där igenkännandet plötsligt sker
i de ögon du låter ljuset
vila över utan din skugga
Stundens mirakel
när du verkligen såg
en människa i det ljus
som inte är ert eget
utan hans i och till
vilken ni båda skapats
Igenkännandet-
att se varandra i den Seendes blick
mötet-
att verkligen stå i hans ljus
och låta det lysa upp
varandras ansikten
Plötsligt
Plötsligt stillnar dagen i din blick
horisonten dras tillbaka som havet vid ebb
det synliga tar en andlös paus
och vägen blir tydlig i ljus,
mitt seende vidgas i din blick
som är porten mot det eviga livet.
Mitt hjärta tar plats i din frihet
allt får liv av ditt liv
och själva livet vidgar sig
mot oanade djup
i din blick
som rymmer evigheten
Livet stiger mellan oss
Livet stiger mellan oss
när ljuset som färdats från skapelsens morgon
oskuggat reflekteras i våra ögon
ett ögonblick
vid en spricka i tidens kedja
där evigheten sipprar in
Livet djupnar mellan oss
när ljuset som färdats från påskdagsmorgonen
utan motstånd fyller våra hjärtan
ett ögonblick
vid sprickan i tidens kedja
där evigheten sipprar in
I nuets öppnade springa
strömmar detta liv
som inte är vårt eget
oss till mötes
och dess ljus överskuggar
det vi synes vara
för det vi är ämnade att bli
Lager av skuggor
rymmer sjok av ljus
lager av mörker skalas av
i varje våg av ljus
Väggar av skugga
djupnar inemot grotta av ljus
Högresta berg av skugga
utan tydlig början eller slut
räfflade av tidens spår
försvinner bort mot en upplöst horisont
Stumma men talande möten
tysta igenkännanden över tidens broar
mellan färgspråk och översättning i ljus
Jordskimmer och ljustyngd i det svävande diset
stråk av solguld på stengrå himmel
jord nära upplösning
Gulvit dimma över den stenlika
gråräfflade marken
ljus nära att dras ner i myllan
Nedmyllade sorger
gror i mörkertystnad
nedmyllade glädjeminnen
bultar under den frusna marken
som strax brister i grönska
Veermer
Skulptural stillhet
ljus som övergår
i andlöshet
i tystnad
där allt är sagt
innan vi ens behöver försöka säga något
Enkla åtbörder
igenkänning
yta och djup fångad tid
och eviga åtbörder
naglade i färg
+++
Märkt
Dödsmärkt från födseln
brännmärkt av mörker
Men den starkare plundrade fångvaktarens hus
och befriade den fångna.
Nu
livsmärkt från den nya födelsen
helandegjord av kärleken
Frihet är proklamerad och stadfäst
för evigt.
Som man ropar får man svar
Våra liv hänger på en tråd
i det stora mörka blå över oss
omkring oss och under oss
Livstråden
så skör och så stark,
förbunden med lika tillfälliga trådar
i ett namnlöst kosmos
som snurrar mellan två intigheter
Vem bryr sig om vår korta stund här?
Finns det något bland gasmoln, stjärnhopar, galaxer?
Vår ande ropar men ett universum
av stoft, gasmoln och stjärnhopar
är stumt och obevekligt
och svarar inte.
Våra liv hänger på en tråd
och hålles av en stark hand
som väver samman alla trådar
i sin stora väv
Livstråden
så skör och så stark,
förbunden med andra trådar
i Skaparens närvaro
på väg till fullbordan och uppfyllelse
Han vakar över oss och vill vårt liv,
att det ska bära hans kärleks insegel för evigt
Han är där bakom det synliga
och svarar när vår ande ropar efter
vägen hem.
Guds egen Sons liv hängde också på en tråd
hållen av hans starka händer
genom lidandet och döden för oss
fram till uppståndelsens härlighet
och livet hos Fadern.
+++
Tankar
Guds hand , full av ljus
avskämar skuggorna.
Tom-rum
rummet är tomt
när den närvarande
inte är här
inte är hemma
Misströsta-
missa trösten
Förtrösta
bli tröstad före
av en som lovat
trösta
Vittfamnande, ljusomflutna frihet
i Guds fasta hand.
Medvetande
med-vetande
veta med någon
med Honom som andades in sin livsande i oss
så att vi kunde förstå omvärlden
skapade oss till sin avbild efter Logos,
sin förnuftiga tanke och ord
som rymmer alla miraklers obegriplighet
skapade oss genom Ordet
gav oss Ordet
hans ljus så att vi skulle förstå..
Du tänkte på att börja (om) så många gånger
att du hann fram till slutet
tidigare än andra.
Du människobarn, som inte förmår att se mer än en springa av ljusets spektrum och hela verkligheten.
Du kan använda ditt mikroskop men ser ändå inte livets insida
Du kan skåda ut i stjärnevärlden med ett teleskop men ser ändå inte meningen med allt.
Hur kan du omfatta Skaparens upphöjda härlighet?
Med hans Ord i hjärtat behöver du inte fråga
ska jag söka i himlen eller nere på jorden..
Sök inte efter honom
som ger liv och anda åt allt
i det som bara är materia
utan använd ögonen att spåra hans närvaro
från atomernas ordnade hopar
till stjärnhoparnas katedraler
som talar från den minsta atom till galax
och i boken som kan läsas
med ord som inte bara är trycksvärta
utan ande och liv
ger liv och ande.
Den extatiska sakligheten,
att ha sett Guds utsträckta hand
i Jesu händer på korset
och så träda ut ur mig själv,
honom till mötes.
Jesu sakliga extas på korset
att helt tömma sig,
gå ut ur sig själv till den förlorade människan
Saliga utgång och saliga ingång
i Guds Rike för oss förlorade.
Guds själavård
Inte ett ord om det förflutna sägs till den förlorade sonen
utan fadern öppnar dörren till framtiden
och ikläder honom den nya skapelsens klädnad.
Nu blir det stort kalas,
änglarna gläder sig i himmelriket.
+++
Publicerat material från Dikter och Stycken,
Nuets eviga punkt
i den ilande tidsströmmen
där igenkännandet plötsligt sker
i de ögon du låter ljuset
vila över utan din skugga
Stundens mirakel
när du verkligen såg
en människa i det ljus
som inte är ert eget
utan hans i och till
vilken ni båda skapats
Igenkännandet-
att se varandra i den Seendes blick
mötet-
att verkligen stå i hans ljus
och låta det lysa upp
varandras ansikten
Plötsligt
Plötsligt stillnar dagen i din blick
horisonten dras tillbaka som havet vid ebb
det synliga tar en andlös paus
och vägen blir tydlig i ljus,
mitt seende vidgas i din blick
som är porten mot det eviga livet.
Mitt hjärta tar plats i din frihet
allt får liv av ditt liv
och själva livet vidgar sig
mot oanade djup
i din blick
som rymmer evigheten
Livet stiger mellan oss
Livet stiger mellan oss
när ljuset som färdats från skapelsens morgon
oskuggat reflekteras i våra ögon
ett ögonblick
vid en spricka i tidens kedja
där evigheten sipprar in
Livet djupnar mellan oss
när ljuset som färdats från påskdagsmorgonen
utan motstånd fyller våra hjärtan
ett ögonblick
vid sprickan i tidens kedja
där evigheten sipprar in
I nuets öppnade springa
strömmar detta liv
som inte är vårt eget
oss till mötes
och dess ljus överskuggar
det vi synes vara
för det vi är ämnade att bli
+++
Möte med ett musikstycke av Arvo Pärt. Cantus in Memoriam Benjamin Britten (1977).
Minnen av klockklang över en köldfångad stad
där ljusen aldrig fick brinna ner
av rädsla för vad de kunde avslöja
Långväga stjärnstoff brusar i fiolerna
och inne i din öronsnäcka
Ljusskenet från en galax
speglat i din vänstra hjärtkammare
brinner i en cello
medan det regnar silver över bergen
och morgonens dagg vibrerar
under solens flödande stråke
Ljusets hastighet
mellan två andetag,
tankens gnistregn
i den interstellära nattkylan
Människosmärtans förvandlingar
till sång
och döendet till
övervinnande liv
Vissheten växer som ljudliga ringar i tomrummet
och i mittpunkten av ett crescendo
är det stilla,
laddat av tystnad
där jorden hörs andas som ett sovande barn
Tonernas puls
fortsätter att slå
tills vinden för den utmed
vintergatans krökta rum
och hjärnvindlingarnas slättlandskap
inemot andlöshetens legato
Vissheten växer som ljudliga tonvågor
om Någon vars kärlek
andas bakom allt stjärnbrus,
blodsus och människolängtan
Visshetens ton utan slut
om den seende kärleken
som är evig
B A C H
Porlande bäck –
klara vatten av ljusa toner
där himlen speglar sig
Lovprisningens katedraler –
vibrerar av ljus
genom seklerna
Verklighet
Vi står mitt i din glädje,
detta vinddrag från verkligheten själv
och det ljusnar alltmer över mötesplatserna
där vi övat oss i att ta emot
det som är givet för intet
och fritt ge det vidare
Vi lever bland vanlighetens under
och det minsta vi finner är stort,
märkt som det är
med Skaparens insegel
Vi väljer frivilligt
nödvändigheten att lägga ner
det som skymmer den Älskades ansikte,
att dagligen avklädas vårt eget
för att kunna iklädas honom
som är vårt verkliga liv
Vi ges varje stund
möjligheten att se allt
i hans ljus
och förvandlas av hans närvaro
Bror och syster
Broder förtröstan
spelar på strängar av eld
i den mörkaste natten
och hoppet, hans syster,
sjunger fram ljuset
innan gryningen kommit
Möten med verkligheten.
Din kärlek föder mig på nytt
när jag blickar in i sina ögon-
musik blir plötsligt hörbar igen
som efter en lång belägring av tystnad.
Nya landskap träder fram i morgonljuset
när dimmorna lättar
Din kärlek skapar mig på nytt
när du blickar ini mitt hjärta-
livet hörs sjunga där
som efter en lång stjärnlös natt.
Den nya dagen bär ditt namn
när alla dimmor lättat
+++
I mellanrummet,
rummet mellan oss
mötesplatsen
som inte är du eller jag
och både du och jag
I dig
Göm mig i dig
och rör ändlösa världar
till gräns och gränser
till ändlöshet
ljuset in emot ljusets
skälvande kärna av eld
där den inte längre är våg
utan har övergått
i den vilande ton
som bär världen
Rör mitt hjärta
inemot ditt eget
som värnar ett ljus
starkare än solens
mörkerfött ljus
hos en kärlek som lider
Rör alla nätter till dag
och mig inemot
förvandlingens under
liksom gryningen färdas
genom nattväkterna till
sitt glödande genombrott
Göm mig i dig
djupt i dig
närmast ditt hjärta
och röj platsen för den eviga närvaron
där ingen del av mig är min egen
Släck mig i dig
just där natten blir seende
och upptänd i mig den låga
vars ännu bara dunkla ljus
redan bländar dagsljuset
och får den hemligaste källan
att jubla utan uppehåll
Höj mitt hjärta
över de törstande bergen
och de ödsliga slätterna
över alla namn som kan nämnas
och sänk den outsägliga vinge
som ensam bär
påskdagsmorgonens tunga glädje
Släck den glöd i mig
som ännu förmörkar
din lågas andhämtning
och dröj kvar en stund
innan du lämnar
för att komma tillbaka
mellan längtans allt högre portvalv
Låt natten svalna
innan morgonen avslöjar det viloläger
där solen bleknar
vid dina ögons kärlek
Göm mig i dig
djupast i dig
där du lever
i mig
