Ett utkast till min nya diktsamling,  Språk och Spår.

 

Innehåll:

 

 

Babel

Språk. Lektion i Guds grammatik

Spår (Guds spår)

Dikter

Möten (med Turner, Vermeer, Arvo Pärt och Bach)

Tankar

 

 

 

SPRÅK och språkförbistring/Logos och Babel.

 

 

Menar du allvar

 

Vill du verkligen lära känna mitt verkliga namn

bakom de synliga skrivtecknen,

det namn som Jag ÄR?

 

Vill du lära dig hur man verkligen läser

och förstår mina ord

som är Ande och liv,

och gömma dem djupt i ditt hjärta?

 

Behöver du mina ord så mycket

som när du befinner dig i en främmande stad

och livet bokstavligen hänger på

att du kan förstå språket

och att du själv kan tala det ?

 

 

 

 

Bab(b)el

 

 

I

Tystnaden breder ut sig

som en öken

över det kollapsade högmodet,

det störtade tornet

som var byggt på lögner.

 

Sedan dess har människorna vandrat

över främmande, ödsliga slättland

och försökte sammanfoga skärvorna

till meningar som bär.

 

Men det är bara mörker

som speglas i dessa spillror

av ord utan liv.

 

Det finns ingenting där att finna

annat än tystnad och tomhet.

Vägen tillbaka till livet och språket

vaktas av keruber i glödande vitt.

 

Dörren öppnas bara för den som kan lösenordet:

Du min Herre och min Gud

 

 

II

 

 

Språket

 

 

Men de ord som yttrades i begynnelsen

vibrerar fortfarande

av liv, av ljus, av mening

och träffar oss i nuets gnistregn.

 

Ordet själv

som var från begynnelsen

och som blev

människa för att tala liv till oss

är den levande platsen som vi förlorade –

Eden.

 

Där var och är allt ett

och salighet,

kärlekens hemvist.

 

 

+++

 

 

Guds eget språk. Lektion i grammatik/ Läsövning för nybörjare.

 

Jag ÄR den Jag ÄR.

Jag älskar

dig.

 

Du kan

ta emot

min kärlek.

 

Jag har talat

och visat dig

vem Jag ÄR

Jag vill att du ska

lyssna och öppna ditt hjärta för mig.

 

Ja, och Amen

är människans svar.

Det är sanningens ord

som befriar.

Mitt hjärta är vidöppet

för Dig.

 

 

 

Stavningsövning i Guds språk/. Lär dig ABC

 

A, Alef-

Han som är den förste och siste,

han som förblir densamme

B, Bet-

vi bor i Hans hus

 

G, Gimmel-

Han går oss till mötes

D, Dalet-

dörren är öppen

Han tar emot oss

och  sänder oss.

 

 

+++

 

Sonen talar Faderns språk

så att ett barn kan begripa,

och synliggör honom i

kärlekens åtbörder

Han översätter det outsägliga

till språk vi kan förstå.

 

Lär dig läsa Hans språk,

förstå Hans tilltal

i de Ord som talar för evigt

och det språk som ropar från galaxer, blomblad

och inifrån ditt hjärta

som är tomt

utan sin skapare och Herre.

 

Han skriver sin kärlek i

VERSALER

över himlavalvet, i historien

i hjärtana.

 

Han bjuder upp subjekt och objekt till dans,

böjer verben så att de sjunger

ställer prepositionerna på rätt plats

och ger adjektiven ny färg och smak.

 

 

Manual för läsning, ABC

 

Lär dig läsa

genom att bokstavera exakt

så du inte lägger till något eget

eller drar ifrån ett iota

från vad talaren verkligen sade

 

Lär dig tolka

ett annat språk

genom att vilja veta vad orden

verkligen betyder

och gör dem sedan till dina egna

 

Lyssna efter hjärtemeningen

bakom orden

Tag vare på Ordet

som ditt hjärtas skatt

och bevara det

framför allt annat.

 

+++

 

Den två gånger födda människans språk

 

Jag lyssnar

förundrat

i tacksamhet

att Du talar i så stor kärlek

och gömmer det i mitt hjärta

 

Jag lyssnar på dig

och tar emot gåvan

i tacksamhet

att du delar ditt liv

som ett bröd.

 

 

Guds Spår

 

Du har lagt ut mirakelspår i universum

så att vi ska förstå att du har skapat allt

doftspår i världen

så att vi ska vilja se din härlighet

ljusspår i den mörka dalen

så att vi ska hitta hem.

 

Du har lämnat blodspår

så att vi ska veta att du lidit

för oss och med oss

och segrat.

 

+

 

Din nåd övertäcker de skrämmande djupen

din kärlek omsluter de svindlande höjderna

din närvaro överbryggar avgrunden av frågor

din godhet läker levandets sår.

 

 

+++

 

I begynnelsen

 

Vid händelsehorisonten

omslöt de osynliga händerna

vår tillblivelse och vår framtid

 

Han

som räknar ljusåren

i sekunder

långa som evigheter

kände redan

varje andetag

i en svindlande rymd

som var varm av hans kärleks blick

 

Innan singulariteten

såg Han oss

redan präglade med

Sonens avbild.

 

Ordet

Guds skapande förnuft

blev ljus

som lyste upp vårt inre

och sträckte sig fram

till tidens yttersta spets

när Riket har kommit

och Han blivit allt i alla

 

Kärnan, tung av energi och mening,

som rymde hela kosmos

var bara en blek avglans

av glöden i din Sons ögon

som brann och brinner

starkare än nebulosor

i sin kärlek till dig och till oss

 

Pulserande ljus

genom oräkneliga vintergator,

mätbart ljus som synliggör det osynliga

förnuft som skapat allt

 

Ljus är ordning, förnuft, mening

struktur för skapelsens byggstenar

i ofattbart intelligent planering

Ljusvågor som balanserar mellan materia och Ande

i en salig lek på glädjens rymdocean

Ljus rymmer gnistor av Skaparens lysande hand

 

+++

 

I

begynnelsen

Gud

I begynnelsen skapade

Gud

 

 

I begynnelsen var Ordet

som bokstaverade allt till existens

fyllt av liv, ljus och mening

i varje stavelse, i varje atom

 

 

I begynnelsen var Guds Ande

ruvande  över vattnen med liv

livets Ande som älskar

allt till liv och existens

 

Klockorna började ticka

och vår jord färdas nu

mellan två evigheter

före vår begynnelse

och efter att det sista sandkornet

runnit ut ur  tidens stora timglas

 

++

 

Du  bor i ett ljus dit ingen kan komma

men ditt ljus har färdats

från evigheten fram till mina ögon

i denna stund

när jag ser din strålglans i allt

 

Det är egentligen du som har färdats

på ljusets osynliga vinge

från din evighet

för att fylla mig

med dig själv,

o salighet!

 

Ditt ljus trängde genom världens kompakta mörker

som en pil av din kärlek

när din Son kom och älskade oss tillbaka till dig

 

 

DU är ljus

från dig utgår det ljus

som lyser upp våra tankar och ögon

 

Dig kan vi inte se

för att ditt ansiktes härlighet och helighet

skulle bränna oss till aska

men vi värms av elden

i din Son,

som transponerar ditt ljus till vår tonart

så att vi kan sjunga.

 

 

 

Nu, för alltid

 

 

Nuets eviga punkt

Skaparens tempus

Han som är och var och skall komma

i ett evigt nu

Han som är från evighet

kommer oss till mötes från framtiden

nu och här

Han omsluter oss på alla sidor

”En sådan kunskap är mig alltför underbar,

den är så hög

att jag ej kan förstå den.”

 

Vad är väl tid och rum för honom?

Det är vår hemvist en kort tid

men nu kliver vi snart ut i hans frihet

in i hans liv

i evighet

evigheternas evighet

 

 

Nu,

ska vi snart klä av oss dessa begränsningar

som en sliten klädnad

hos honom som ÄR

och vi får bli det vi var ämnade

att vara från begynnelsen

sådana som tillber honom

och gläds i honom för evigt.

 

+++

 

 

 

 

Möte med konst och musik

 

Turner Ljusets gestaltningar

 

Flytande former

lyfter, svävar,  sjunker och landar

upplöses i ljus

blir ljus

Formlöshetens spektrum

övergår i färg

skalor som stiger och faller

från vitt till svart

Form förvandlas till färg

färg till ny form,

flyter in i varandra

upphäver och återfinner

varandra i något nytt

 

Formen vacklar inför färgens intensiva blick

och upplöses men förvandlar i sitt uppgivande

färg till nya former

form är färg

färg är sin form

 

Lager av skuggor

rymmer sjok av ljus

lager av mörker skalas av

i varje våg av ljus

 

Väggar av skugga

djupnar inemot grotta av ljus

Högresta berg av skugga

utan tydlig början eller slut

räfflade av tidens spår

försvinner bort mot en upplöst horisont

Stumma men talande möten

tysta igenkännanden över tidens broar

mellan färgspråk och översättning i ljus

Jordskimmer och ljustyngd i det svävande diset

stråk av solguld på stengrå himmel

jord nära upplösning

 

Gulvit dimma över den stenlika

gråräfflade marken

ljus nära att dras ner i myllan

Nedmyllade sorger

gror i mörkertystnad

nedmyllade glädjeminnen

bultar under den frusna marken

som strax brister i grönska

 

 

 

Veermer

 

Skulptural stillhet

ljus som övergår

i andlöshet

i tystnad

där allt är sagt

innan vi ens behöver försöka säga något

 

Enkla åtbörder

igenkänning

yta och djup fångad tid

och eviga åtbörder

naglade i färg

 

+++

 

Märkt

 

Dödsmärkt från födseln

brännmärkt av mörker

Men den starkare plundrade fångvaktarens  hus

och befriade den fångna.

 

Nu

livsmärkt från den nya födelsen

helandegjord av  kärleken

Frihet är proklamerad och stadfäst

för evigt.

 

 

Som man ropar får man svar

 

Våra liv hänger på en tråd

i det stora mörka blå över oss

omkring oss och under oss

 

Livstråden

så skör och så stark,

förbunden med lika tillfälliga trådar

i ett namnlöst kosmos

som snurrar mellan två intigheter

 

Vem bryr sig om vår korta stund här?

Finns det något bland gasmoln, stjärnhopar, galaxer?

 

Vår ande ropar men ett universum

av stoft, gasmoln och stjärnhopar

är stumt och obevekligt

och svarar inte.

 

Våra liv hänger på en tråd

och hålles av en stark hand

som väver samman alla trådar

i sin stora väv

 

Livstråden

så skör och så stark,

förbunden med andra trådar

i Skaparens närvaro

på väg till fullbordan och uppfyllelse

 

Han vakar över oss och vill vårt liv,

att det ska bära hans kärleks insegel för evigt

Han är där bakom det synliga

och svarar när vår ande ropar efter

vägen hem.

 

Guds egen Sons liv hängde också på en tråd

hållen av hans starka händer

genom lidandet och döden för oss

fram till uppståndelsens härlighet

och livet hos Fadern.

 

+++

 

 

Tankar

 

Guds hand , full av ljus

avskämar skuggorna.

 

Tom-rum

rummet är tomt

när den närvarande

inte är här

inte är hemma

 

Misströsta-

missa trösten

Förtrösta

bli tröstad före

av en som lovat

trösta

 

Vittfamnande, ljusomflutna frihet

i Guds fasta hand.

 

Medvetande

med-vetande

veta med någon

med Honom som andades in sin livsande i oss

så att vi kunde förstå omvärlden

skapade oss till sin avbild efter Logos,

sin förnuftiga tanke och ord

som rymmer alla miraklers obegriplighet

skapade oss genom Ordet

gav oss Ordet

hans ljus så att vi skulle förstå..

 

 

Du tänkte på att börja (om) så många gånger

att du hann fram till slutet

tidigare än andra.

 

 

Du människobarn, som inte förmår att se mer än en springa av ljusets spektrum och hela verkligheten.

Du kan använda ditt mikroskop men ser ändå inte livets insida

Du kan skåda ut i stjärnevärlden med ett teleskop men ser ändå inte meningen med allt.

Hur kan du omfatta Skaparens upphöjda härlighet?

Med hans Ord i hjärtat behöver du inte fråga

ska jag söka i himlen eller nere på jorden..

 

Sök inte efter honom

som ger liv och anda åt allt

i det som bara är materia

utan använd ögonen att spåra hans närvaro

från atomernas ordnade hopar

till stjärnhoparnas katedraler

som talar från den minsta atom till galax

och i boken som kan läsas

med ord som inte bara är trycksvärta

utan ande och liv

ger liv och ande.

 

---

 

Den extatiska sakligheten,

att ha sett Guds utsträckta hand

i Jesu händer på korset

och så träda ut ur mig själv,

honom till mötes.

Jesu sakliga extas på korset

att helt tömma sig,

gå ut ur sig själv till den förlorade människan

Saliga utgång och saliga ingång

i Guds Rike för oss förlorade.

 

 

Guds själavård

Inte ett ord om det förflutna sägs till den förlorade sonen

utan fadern öppnar dörren till framtiden

och ikläder honom den nya skapelsens klädnad.

Nu blir det stort kalas,

änglarna gläder sig i himmelriket.

 

 

+++

 

 

Publicerat material från Dikter och Stycken,

 

Nuets eviga punkt

i den ilande tidsströmmen

där igenkännandet plötsligt sker

i de ögon du låter ljuset

vila över utan din skugga

 

Stundens mirakel

när du verkligen såg

en människa i det ljus

som inte är ert eget

utan hans i och till

vilken ni båda skapats

 

Igenkännandet-

att se varandra i den Seendes blick

mötet-

att verkligen stå i hans ljus

och låta det lysa upp

varandras ansikten

 

---

 

 

Plötsligt

 

Plötsligt stillnar dagen i din blick

horisonten dras tillbaka som havet vid ebb

det synliga tar en andlös paus

och vägen blir tydlig i ljus,

mitt seende vidgas i din blick

som är porten mot det eviga livet.

 

Mitt hjärta tar plats i din frihet

allt får liv av ditt liv

och själva livet vidgar sig

mot oanade djup

i din blick

som rymmer evigheten

 

 

Livet stiger mellan oss

 

Livet stiger mellan oss

när ljuset som färdats från skapelsens morgon

oskuggat reflekteras i våra ögon

ett ögonblick

vid en spricka i tidens kedja

där evigheten sipprar in

 

Livet djupnar mellan oss

när ljuset som färdats från påskdagsmorgonen

utan motstånd fyller våra hjärtan

ett ögonblick

vid sprickan i tidens kedja

där evigheten sipprar in

 

I nuets öppnade springa

strömmar detta liv

som inte är vårt eget

oss till mötes

och dess ljus överskuggar

det vi synes vara

för det vi är ämnade att bli

 

+++

 

 

 

 

Möte med ett musikstycke av Arvo Pärt. Cantus in Memoriam Benjamin Britten (1977).

Minnen av klockklang över en köldfångad stad

där ljusen aldrig fick brinna ner

av rädsla för vad de kunde avslöja

Långväga stjärnstoff brusar i fiolerna

och inne i din öronsnäcka

Ljusskenet från en galax

speglat i din vänstra hjärtkammare

brinner i en cello

medan det regnar silver över bergen

och morgonens dagg vibrerar

under solens flödande stråke

 

Ljusets hastighet

mellan två andetag,

tankens gnistregn

i den interstellära nattkylan

Människosmärtans förvandlingar

till sång

och döendet till

övervinnande liv

 

Vissheten växer som ljudliga ringar i tomrummet

och i mittpunkten av ett crescendo

är det stilla,

laddat av tystnad

där jorden hörs andas som ett sovande barn

Tonernas puls

fortsätter att slå

tills vinden för den utmed

vintergatans krökta rum

och hjärnvindlingarnas slättlandskap

inemot andlöshetens legato

 

Vissheten växer som ljudliga tonvågor

om Någon vars kärlek

andas bakom allt stjärnbrus,

blodsus och människolängtan

Visshetens ton utan slut

om den seende kärleken

som är evig

 

 

B A C H

 

 

Porlande bäck –

klara vatten av ljusa toner

där himlen speglar sig

 

Lovprisningens katedraler –

vibrerar av ljus

genom seklerna

 

 

 

 

Verklighet

 

Vi står mitt i din glädje,

detta vinddrag från verkligheten själv

och det ljusnar alltmer över mötesplatserna

där  vi övat oss i att ta emot

det som är givet för intet

och fritt ge det vidare

 

Vi lever bland vanlighetens under

och det minsta vi finner är stort,

märkt som det är

med Skaparens insegel

 

Vi väljer frivilligt

nödvändigheten att lägga ner

det som skymmer den Älskades ansikte,

att dagligen avklädas vårt eget

för att kunna iklädas honom

som är vårt verkliga liv

Vi ges varje stund

möjligheten att se allt

i hans ljus

och förvandlas av hans närvaro

 

 

 

 

Bror och syster

 

 

Broder förtröstan

spelar på strängar av eld

i den mörkaste natten

och hoppet, hans syster,

sjunger fram ljuset

innan gryningen kommit

 

 

 

Möten med verkligheten. 

 

Din kärlek föder mig på nytt

när jag blickar in i sina ögon-

musik blir plötsligt hörbar igen

som efter en lång belägring av tystnad.

Nya landskap träder fram i morgonljuset

när dimmorna lättar

 

Din kärlek skapar mig på nytt

när du blickar ini mitt hjärta-

livet hörs sjunga där

som efter en lång stjärnlös natt.

Den nya dagen bär ditt namn

när alla dimmor lättat

 

+++

 

 

I mellanrummet,

rummet mellan oss

mötesplatsen

som inte är du eller jag

och både du och jag

 

 

I dig

 

Göm mig i dig

och rör ändlösa världar

till gräns och gränser

till ändlöshet

ljuset in emot ljusets

skälvande kärna av eld

där den inte längre är våg

utan har övergått

i den vilande ton

som bär världen

 

Rör mitt hjärta

inemot ditt eget

som värnar ett ljus

starkare än solens

mörkerfött ljus

hos en kärlek som lider

 

Rör alla nätter till dag

och mig inemot

förvandlingens under

liksom gryningen färdas

genom nattväkterna till

sitt glödande genombrott

 

Göm mig i dig

djupt i dig

närmast ditt hjärta

och röj platsen för den eviga närvaron

där ingen del av mig är min egen

 

Släck mig i dig

just där natten blir seende

och upptänd i mig den låga

vars ännu bara dunkla ljus

redan bländar dagsljuset

och får den hemligaste källan

att jubla utan uppehåll

 

Höj mitt hjärta

över de törstande bergen

och de ödsliga slätterna

över alla namn som kan nämnas

och sänk den outsägliga vinge

som ensam bär

påskdagsmorgonens tunga glädje

 

Släck den glöd i mig

som ännu förmörkar

din lågas andhämtning

och dröj kvar en stund

innan du lämnar

för att komma tillbaka

mellan längtans allt högre portvalv

 

Låt natten svalna

innan morgonen avslöjar det viloläger

där solen bleknar

vid dina ögons kärlek

Göm mig i dig

djupast i dig

där du lever

i mig

---