Livet sett genom Psaltaren. Inledning och tröstetema.

Psałterz_florianski1

 

Ingen bok i hela Bibeln uttrycker alla aspekter av vårt liv som Psaltaren. Därför har den varit läst och älskad av troende i alla tider. Den läses och sjungs också idag över hela världen, enskilt och i församlingar.

 

På hebreiska kallas den Tehillim, Lovsångernas bok men innehåller mer än bara lovprisning. Där finns också många psalmer som uttrycker klagan, sorg och tvivel (även om de oftast slutar i förvissning om att Gud trots allt och till sist ska hjälpa),  böner, omvändelse och bättring, framställningar av Guds gärningar i historien och reflektion över Guds Lag samt många viktiga messianska förutsägelser. Den skrevs och sammanställdes från ca 1400-400 f Kr och rymmer därför teologisk reflektion och människors erfarenheter av livet som Guds folk, enskilt och kollektivt.

 

Den användes och lästes på sabbaten, vid högtiderna och i den enskildas liv. Psaltaren är exempel på den hebreiska poesin med sitt rika bildspråk och sina typiska parallellismer, som innebär att en tanke upprepas med andra formuleringar i flera verser. Det är kanske det som gör att den lämpar sig så väl för meditation i ordets goda, bibliska mening: att begrunda orden noga, vaket och bedjande, att ta tid att låta dem verka i hjärta och förstånd.

 

Man kan göra en mer läromässig analys av dessa 150 psalmer, som framfördes med musik-ackompanjemang på stränginstrument (av grek psallein, knäppa  och spela med fingrarna). Kung David, som var en skicklig på att spela harpa,  har skrivit många av psalmerna och andra är b la Asaf, Koras söner. Det finns indelningar och jämförelser mellan de fem stora delarna i Psaltaren och de fem Moseböckerna. Jag kanske återkommer till detta. Målet är annars att belysa några aspekter av denna rika bok, som talar till oss lika starkt idag och hjälper oss att få ord på det vi går igenom, samtidigt som vi då vet att människor i tusentals år har upplevt liknande saker och begrundat, läst dessa psalmer i gudstjänster och fått hjälp av dess ord.

 

Jag avslutar denna inledning med att introducera tröstetemat, som jag återkommer till i nästa del.  Här finns goda och stärkande ord för oss när vi lider, från ps 31: ”Jag vill jubla och vara glad över din nåd, ty du ser till mitt lidande, du tar vård om min själ i nöden och överlämnar mig inte i fiendens hand” .

David, som skrivit psalmen, uttrycker den troendes stora gåva: att det finns ett Du att vända sig till på ett djupt personligt sett. Gud skaparen själv, som gjort sig känd som trofast i sitt förbund och som folkets räddare. Han ser, han vårdar och skyddar från fiendemakt.

Ingen av oss slipper undan lidande, sjukdom nöd och dödsvånda, men Gud är densamme då som nu. Han ser i sin nåd till vårt personliga lidande och vårdar sig om vår själ i nöden. Vi är inte ensamma, övergivna, utan hopp och hjälp. Det ende som verkligen kan hjälpa och rädda till och med från evig död, är oss så nära. Ännu så mycket mer för oss som lever på andra sidan korset, när den fullkomliga frälsning som profeterna och David själv profeterade om, fullbordats genom Jesus Kristus. Jesus är den levande frälsaren, som förstår vår nöd som ingen annan.

 

Ropa till honom på nödens dag, så skall han rädda dig och du skall ära honom ( 51:15).