Evigheten och tiden.

solstrimma över jorden

 

 

 

Evigheten är Guds ”tempus” och en beskrivning hur totalt annorlunda Skaparen ÄR i förhållande till sin skapelse.   Det handlar inte bara om en tid som saknar början eller slut, utan också om en helt annan kategori av liv. Guds existens är kvalitativt av ett helt annat slag. Gud ÄR evig, har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Han ÄR liv och ger liv åt det han skapar.

 

När Guds Son träder in i tiden lovar han att ta oss ur den, till sig. Jesus dör för att befria oss inte bara från synd och död utan också från denna nuvarande tidsåldern. Vi friköps från tiden till evigheten, när vi får del av det eviga livet.  Tid och rum måste bli Guds mötesplats med oss, eftersom vi lever i den fysiska världen.

 

Därför blir Gud människa för att möta oss ansikte mot ansikte, för att rädda oss, för att ge oss av sitt eget eviga livet. När det i Bibeln talas om detta liv vi av nåd får del av genom Jesus Kristus, heter det på grekiska ζωὴν αἰώνιον, zåen aionion, och kännetecknar just Guds slags liv.

 

Vi föds på nytt för att få Guds slags andliga liv, och då återskapas vi också till att bli de människor Gud ville vi skulle vara i  begynnelsen. Människor som lever i beroende av sin Skapare, i gemenskap med sin himmelske Fader. Tron är alltid kontaktpunkten mellan Gud och oss, evighet och tid. 

 

Guds Son, som kom från evigheten, var under sin tid på jorden underställd solens uppgång och nedgång, han som skapat solen och hela universum och som står utanför tid och rum. Han gjorde det för oss, för att kunna ta oss till sin Fader, och vår Fader. Vilken ofattbar kärlek!

 

Vi kan inte förstå vidden av den verklighet som väntar oss hemma hos Gud i evigheten,  men vi har fått Anden som en handpenning  på det välsignade arv han lovat oss.Vi har fått en försmak av den salighet som väntar oss men fullheten av Guds rikes härlighet är än så länge bara vårt dyrbara hopp .

+++

 

Vår existens utspelar sig i tid och rum och vår personliga tid på jorden är ju mycket kort, men Jesus är dörren ut mot den stora friheten i evighet, där ingen synd, inget ont, inga begränsningar finns mer.   För oss är det vi fyllt tiden med viktigast och det som vi bär med oss. Kärleken, uppgiften, upplevelserna, erfarenheterna, lärdomarna osv osv. Det är alltså livet i tiden som är viktigast. Våra personligheter som formats i livet blir med Guds nåd bevarade in i hans evighet, visserligen som nya skapelser, men ändå intakta som individuella personer.  Gud är livets Gud och bevarar livet, helar det skadade livet, upprättar det förstörda livet, nyskapar det av synden förödda livet.

 

 

Det största väntar oss alltså när Jesus kommer tillbaka för att upprätta sitt synliga rike och när sedan Fadern ska skapa en ny himmel och ny jord. Därför är tiden både viktig och ändå inte det enda vi har. Vi använder vår tid för att mogna som människor, i relation till Gud och i hans tjänst Samtidigt ingår vi i något mycket större, och kan därför ha lite sund distans till oss själva och tidens gång. Vi tillhör redan evigheten.