FORUM FÖR SAMTAL OM BIBELTEXTERNA.

 

bibeln

 

Välkomna, bibelläsande vänner!

 

Här kan vi samtala om bibeltexter som vi studerar. Utgångspunkten är inte renodlat akademisk, även om bidrag från goda kommentarer  gärna mottages, utan istället själva arbetet med texten och viljan att dela synpunkter på hur vi förstår den. Lika viktigt är att dela frågeställningar och tankar. Vår gemensamma utgångspunkt är kärleken till Guds Ord och drivkraften att fördjupa vår bibelteologiska förståelse och inte försvara eller motsäga olika teologiska traditioners tolkningar.

 

 

+++

 

petrus

Rembrandts Petrus.

 

Här är bara några inledande tankar, återkommer med mera.

 

För min del studerar jag Petrusbreven för tillfället och ska skriva ett inlägg om Petrus också utifrån Apostlagärningarna och de predikningar och tal som finns bevarade där. Det är fascinerande att följa hans personliga utveckling från fiskaren till en av de viktigaste ledarna  i den tidiga församlingen.  Han är ett levande och tydligt exempel på den Helige Andes verk bland apostlar och lärjungar efter att Jesus lämnat dem synligt och återvänt till sin Fader. Jesu löfte om att Anden skulle leda dem in i hela sanningen och förkunna vad som kommer att ske (Joh 16) förverkligades i deras liv.

 

Petrus fick kallelsen av Herren Jesus att vara en herde för fåren, att föda lammen (Joh 21).  Jesus hade lovat att han skulle bygga sin församling på den trons bekännelse Petrus uttalade vid Cesarea Filippi (Matt 16). Han bevarade denna tro och förden den vidare till oss. Det blir tydligt redan i den Andra brevets första vers, där det står att Jesus är vår Gud och Frälsare.

 

I det Första brevet, kap 5, beskriver han hur en herde ska vara. Petrus hade sett och lärt av Herden själv, Jesus, och vill förmedla detta. Katolska kyrkan borde också lära av Petrus och hur han såg på sig själv, och inse hur fel det var att göra honom till överhuvud för kristenheten och påve. Med Petrus egna ord:

 

1 Nu uppmanar jag de äldste bland er, jag som själv är en äldste och ett vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: 2 var herdar för Guds hjord hos er och vaka över den, inte av tvång utan frivilligt, så som Gud vill inte för egen vinning utan med hängivet hjärta.  3 Uppträd inte som herrar över dem som anförtrotts er, utan var föredömen för hjorden.  4 När den högste herden sedan uppenbarar sig, ska ni få härlighetens segerkrans som aldrig vissnar.

 

 

Petrus har också mycket att säga om det profetiska ordet och om Skriften själv, som är absolut centralt och avgörande för kyrkans tro. I det andra brevet hänvisas just till det profetiska ordet som grunden för allt, och det precis efter att han beskrivit hur de blivit ögonvittnen till Jesu majestät  (Lk 9 b la). Petrus fick se Jesus förvandlas på berget eller snarare en kort stund bli den han var redan, vilket inte var möjligt att uppfattas av mänskliga ögat i vanliga fall. Han såg Sonens härlighet och hörde Fadern tala om honom. Det var en händelse som satte outplånliga spår i hans liv.

 

Ändå hänvisar han till det profetiska ordet, som det viktigaste för de kristnas tro. Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan.  I 1:20-21 har vi dessa viktiga verser som tillsammans med 2 Tim 3:16-17 utgör grunden för hur Gud själv ser på Skriften och hur vi följaktligen ska se på den.

 

Det är intressant att Petrus använder verbet φέρω  (ferå), som b la betyder bära fram, leda,  i v 21: ”Ingen profetia har burits fram (ἠνέχθη) genom någon människas vilja, utan ledda (φερόμενοι) av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.” 

 

 

Petrus lär oss mycket om det profetiska i sina brev. Vi vet att han kände till Skrifterna väl eftersom han citerar från GT i sin första predikan på Pingstdagen. När den helige Ande utgjöts över apostlarna fick orden både liv och betydelse på ett nytt sätt och de började förstå meningen med deras Herres och Mästares död och uppståndelse. Det var dock mycket mer som Gud måste undervisa Petrus och de andra om, som vi kan läsa om i Apostlagärningarna.
I det första brevet, v 10-12 har vi dessa viktiga verser:
Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få. De undersökte vem eller vilken tid Kristi Ande i dem visade på, när han förutsade Kristi lidanden, och den härlighet som skulle följa. Och det blev uppenbarat för dem att det inte var sig själva utan er de tjänade med sitt budskap. Detta har nu förkunnats för er genom dem som i den helige Ande, sänd från himmelen, predikade evangeliet för er. Och detta önskar änglarna att blicka in i.”

Och vidare i det Andra brevet, som redan nämnts:

 

Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. 20 Framför allt ska ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen tolkning21 Ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud. (1:20-21).
Här blir det så klart att det var Gud själv, t o m Kristi Ande i dem, som visade hur och när Jesus Kristus skulle lida, dö och uppstå. Det kunde ingen människa tänka ut av sig själv. Därför var de ledda av den helige Ande när de profeterade om den kommande Messias, på samma sätt som apostlarna var ledda av samme Ande när de predikade evangeliet om honom. Det är Guds verk från början till slut, något som Petrus själv erfarit och kunde vittna om.
Därför varnar Petrus också för att på samma sätt som det fanns falska profeter under det gamla förbundets tid kommer det att finnas falska lärare som smyger in förödande läror i församlingen. Det gjorde även Paulus, och det var ett viktig uppdrag för apostlarna, att inte bara förkunna sanningens ord utan även varna för lögn och villolära. Kap 2 innehåller en lång utläggning om detta, något jag återkommer till.
Det gäller också kap 3, där Petrus återigen nämner vad som blivit förutsagt av de heliga profeterna, när han tar upp det brännande ämnet om Jesu återkomst.
”Detta är nu det andra brevet som jag skriver till er, mina älskade. I båda har jag med mina påminnelser velat väcka ert rena sinne, 2 så att ni tänker på det som är förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni har hört från era apostlar.
 

+++

 

Jag går inte i detalj in på hur man värderat autenciteten av hans brev historiskt och i vår tid bland dagens forskare. Många menar att de inte är skrivna av Petrus själv och det finns starka argument för detta, på samma sätt som det finns argument för att Petrus verkligen var författaren.

 

Men nu har vi den text vi har som den skrivits ner, bevarats och kanoniserats. De är Guds utandade ord till oss, samtidigt som de är författarens ord. Vi lever ständigt i denna dialektik mellan att ta till oss Guds ord som det överlämnats åt oss oss och det i sanning är, samtidigt som vi funderar över den rent mänskliga sidan av processen.

 

Jag är inte helt säker själv utan frågande inför vissa avsnitt i framför allt det Andra brevet, men är inte alls färdig med tankeprocessen.

 

Var det verkligen Petrus själv som skrev de första sju verserna i kap 1? Eller är det någon annan som använt händelser från Petrus liv och lagt till eget material utifrån sin språkliga och teologiska horisont mycket senare?

 

Det är v 3- 7 som gör mig betänksam. Kan det vara en skickligt genomtänkt och kondenserad sammanfattning av Petrus, som väl visste att han snart skulle lämna det jordiska när han skrev eller dikterade brevet? Är det ett slags andligt testamente, där han sammanfattar det viktigaste i tron? De första åtta verserna är ju som ett koncentrat, ett  kraftpaket av betydelse och mening. I brevets form var han kanske tvungen att kondensera, sammanfatta och kunde inte lägga ut texten som när han predikade och undervisade.

Men skulle verkligen Petrus själv använda dessa ord om att vi ska få del av ”gudomlig natur” (θείας κοινωνοὶ φύσεως)? Kanske, kanske inte. Jag återkommer i ett särskilt avsnitt till detta.

 

Det finns skillnader mellan breven vad gäller ordval och teologi, men även likheter. Det är i och för sig ingenting konstigt eftersom apostlarna naturligtvis adresserade olika ämnen i olika situationer och därför använde andra ord och formuleringar.

Likheterna med Judas brev är också väl kända och det är mycket intressant att fundera över detta.

 

Sedan har vi den intressanta frågan i stort om hur NT:s författare läser, tolkar och kommenterar GT. Det finns mycket att säga om detta. I detta fall kan man undra över hur han beskriver den rättfärdige Lot, med tanke på det vi vet om hans liv.

Det verkar helt tydligt att författaren kände till den rika litteratur som utmärker det andra templets period, särskilt från 2:4.

 

Fortsättning följer!

 

Om någon har synpunkter på dessa viktiga brev,  så välkommen !

 

 

+++