På Pingstdagen minns vi det underbara som skedde när lärjungarna i enlighet med Jesu löfte blev fyllda med den helige Ande på ett mäktigt sätt. De började omedelbart berätta om Guds väldiga gärningar på de språk som var representerade bland de judar som församlats för högtiden. Det blev ett stort tecken för alla på Guds verk och uppfyllelsen av profetiorna. Det var bokstavligen en uppfyllelse av Jesu löfte om att de skulle få kraft och bli hans vittnen, i Jerusalem, hela Judeen, Samarien och ända till jordens yttersta gräns (Apg 1:8).
Men Anden är inte en kraft eller en opersonlig energi utan den tredje personen i Gudomen, ett med Fadern och Sonen av evighet, och med en speciell uppgift.
Den judiska högtiden Shavuot, pingst, firades till minne av hur Gud gav det judiska folket de tio budorden. Det var femtio dagar efter påsk. Ordet kommer från det grekiska Πεντηκοστή, pentekoste, som betyder den femtionde. Det var dessutom en skördefest. Efter Jesu död och uppståndelse under påsken, när hans slutgiltiga och fullkomliga offer på korset för hela världens synd fullbordats, kunde även meningen med pingsten uppfyllas. Gud skulle nu kunna verka inifrån människornas hjärtan på ett nytt sätt, skriva sin lag och sin vilja där och leda sitt folk.
Det är också början på skapelsens upprättelse efter syndafallets naturkatastrof som skilde människan från hennes Skapare: Gud ska bo bland sitt folk, i sina barns hjärtan. Denna återställda gemenskap mellan honom och dem blev möjlig genom Jesu död och Andens utgjutande och inneboende i dem.
Därefter trädde lärjungarna fram inför folket, med Petrus i spetsen, och förkunnade evangelium. Skillnaden mellan före – och efter var påtaglig. Tvivel, förvirring och rädsla var som bortblåsta när Guds Ande uppfyllt dem på detta mäktiga sätt. Den första pingstpredikan är fortfarande en av de bästa predikningar som hållits, och den belyser hur apostlarna förstod uppfyllelsen av profetiorna i det som hänt med dem. Jag återkommer med kommentarer längre fram. Texten från Apg 2 återfinns längst ner med Petrus predikan.
+++
Den helige Ande har varit verksam från början i skapelseögonblicket och genom frälsningshistorien. Han skapar och förmedlar liv, ger kraft, förklarar Guds ord, renar, leder de troende och enar dem. Han är Hjälparen som tröstar, förmanar och uppmuntrar och alltid är med Guds barn. Han förhärligar Jesus och förklarar Ordet. Han är sanningens Ande som bevarar oss i Guds uppenbarade sanning.
Anden överbevisar också världen om synd, rättfärdighet och dom. Han hjälper människor att inse att de är syndare i behov av Guds förlåtelse, att omvända sig och tro på Jesus och att sedan förbli i honom.
Kunskapen om Anden som person är något som Jesus Kristus uppenbarade på ett fullkomligt sätt. Jesus visade vem Fadern är och även vem den Helige Ande är i sitt eget liv. Anden var verksam i Jesu liv från konceptionen till uppståndelsen, han förberedde Guds folk för hans ankomst och kommer att bevara oss inför Jesu återkomst vid tidens slut.
+++
Den treenige Guden vi tror på är till sin natur, sitt väsen ett mysterium, som vi bara kan nalkas i tro, vördnad och tillbedjan. Vi förstår inte hur den levande Guden kan vara Fader, Son och Helig Ande på ett intellektuellt sätt. Det är något som Gud själv uppenbarar i ord, liv och gärningar för sitt folk, sina barn, men det tar hela evigheten att börja lära känna honom. Det är just i liv och gemenskap med Gud själv som det blir begripligt för vår oss, till dels här i tiden och på ett fullkomligt sätt hos Gud i evigheten.
Den Helige Ande är alltså en person som Fadern och Sonen, även om det är svårare att föreställa sig honom. Sonen är den person i den heliga treenigheten som blev människa i Jesus Kristus. Vi kan inte se Faderns ansikte och leva, och vi kan inte se Anden direkt, men vi erfar hans verkan och gärningar som när vi andas utan att kunna se luften, och får del av solenergins livgivande strålar.
+++
Evangelisten Johannes berättar i avskedstalet, kap 14-16, om hur Jesus förklarade för lärjungarna hur han fortsatt skulle kunna vara närvarande hos de sina, trots att han snart måste lämna dem fysiskt. Som alltid ger Johannes en fördjupad förståelse av det som skedde i det yttre.
Jesus hade lovat sina lärjungar att han inte skulle lämna dem faderlösa. Han skulle komma till dem och på den dagen skulle de förstå att han var i sin Fader och att de skulle vara i honom och han i dem. Fadern skulle ge dem en ”annan Hjälpare”, ἄλλον Παράκλητον, allon Parakleton. Det betyder en Hjälpare av samma slag, en som är som Jesus själv. Grekiskan kan genom ordet ”allos”, annan, uttrycka att det handlar om likhet. Annars hade ordet ”heteros” använts, som betyder av ett annat slag.
Genom den Helige Ande som skulle uppfylla dem, kunde också Fadern och Sonen komma till dem och bo i dem. Genom tro på Jesu försoningsverk och när vi älskar honom och förblir i i hans ord, kommer Fadern och Sonen för att ta sin boning i oss. Gud bor inte bara bland sitt folk genom den Helige Ande, utan i våra hjärtan som individer.
Så här läser vi i Johannesevangeliet 15:15-21.
Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. 16 Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, 17 sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er. 18 Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er. 19 Ännu en kort tid, och världen ser mig inte längre, men ni skall se mig, ty jag lever, och ni kommer att leva. 20 Den dagen skall ni förstå att jag är i min Fader, och att ni är i mig och jag i er. 21 Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.” 22
Judas – inte Judas Iskariot – frågade: ”Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen?” 23 Jesus svarade: ”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 24 Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Det ord som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig. 25 Detta har jag talat till er, medan jag är kvar hos er. 26 Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er. 27
+++
Pingstens glädje.
Några tankar om den glädje som är vår arvedel och som blir extra tydlig just under pingsten. Den som blivit fylld av den helige Ande, vet att den glädjen inte liknar något annat. Vi får del av Guds egen glädje. Gud är salig. Obeskrivlig glädje och salighet tillhör Guds väsen. Det är en glädje som inte är beroende av våra omständigheter, inte av oss själva. Det är en glädje som består och som håller igenom alla livets svårigheter. Vi kan uppleva att vi tappar den ibland, men Anden upplivar den i oss gång på gång. Den är en gåva som allt annat vi får av Gud. Det är hans egen glädje.
Det står i Apostlagärningarna: ”Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande”.
Där Guds Ande är, där är glädje, frid och frihet.
När vi tillber och prisar Gud i Anden är det en förövning till den saliga evighet som väntar oss, när vi får leva helt i Guds närvaro. Det är vårt livs mening och mål, att befriade från allt som fjättrar, tynger och begränsar stå inför Guds tron och ge honom vårt hjärtas tacksamhet i en salig lovsång och tjänst i evighet.
Vad karakteriserar Guds rike? ”Rättfärdighet, frid och glädje i den helige Ande”. Där Jesus Kristus regerar som Kung och Herre, där är rättfärdighet, frid och glädje.
Jesus sade, och det är samtidigt ett löfte: ”Detta har jag talat till er för att min glädje ska vara i er och för att er glädje ska bli fullkomlig”. (Joh 15:11). Det är sant och verkligt. Det är inte en ytlig glädje som världen ger utan en glädje som håller genom lidande och nöd. Det var just kvällen innan sitt lidande som Jesus talade om sin glädje.
Precis innan hade Jesus sagt följande: ” Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.”
Kärlek och glädje hör ihop. Jesu glädje var fullkomlig eftersom han uppfyllt sin Faders vilja lika fullkomligt och förblev i hans kärlek.
Jesus var själv ”smord med glädjens olja”, enligt den messianska Psaltarpsalmen 45:8.
Det finns andra psalmer som beskriver den troendes glädje i Gud: ” Du ger mig glädje i hjärtat, större än andras när de får säd och vin i myckenhet” (4:8). Det är ett tema genom Skriften, som jag återkommer till.
+++
Den Helige Andes verk i våra liv på olika sätt.
+++
Jag återkommer till Andens gåvor i ett speciellt inlägg!
+++
Apostlagärningarna 2.
2 1 När pingstdagen hade kommit var de alla samlade. 2 Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. 3 Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. 4 Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala. 5
Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från alla folk under himlen. 6 Och när dånet hördes samlades folkskaran, och alla blev mycket uppskakade, eftersom var och en hörde sitt eget språk talas. 7 Häpna och förundrade sade de: ”Är de inte galileer, alla dessa som talar? 8 Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål? 9 Vi som är parter, meder eller elamiter, vi som bor i Mesopotamien, Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller Asien, 10 i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller Libyen åt Cyrene till eller är inflyttade främlingar från Rom, 11 vi som är judar eller proselyter, kretenser eller araber – vi hör dem tala på vårt eget språk om Guds väldiga gärningar.” 12 De var alla mycket häpna och förvirrade och frågade varandra: ”Vad kan detta betyda?” 13 Men andra sade hånfullt: ”De har druckit sig fulla av sött vin.”
12 De var alla mycket häpna och förvirrade och frågade varandra: ”Vad kan detta betyda?” 13 Men andra sade hånfullt: ”De har druckit sig fulla av sött vin.”
Petrus predikan på den första pingstdagen, församlingens födelsedag.
14 Då trädde Petrus fram tillsammans med de elva och tog till orda och talade till dem: ”Ni judiska män och alla ni som bor i Jerusalem, detta bör ni veta, och lyssna nu på mina ord. 15 Det är inte som ni tror att dessa är berusade. Det är ju bara tredje timmen på dagen. 16 Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel:
17 Och det skall ske i de sista
dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande
över allt kött. Era söner och era döttrar
skall profetera, era unga män skall se syner,
och era gamla män skall ha drömmar. 18 Ja, över mina tjänare och
tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande,
och de skall profetera. 19 Jag skall låta under synas
uppe på himlen och tecken nere på jorden,
blod, eld och rök. 20 Solen skall vändas i mörker
och månen i blod, innan Herrens dag kommer,
den stora och härliga. 21 Och det
skall ske att var och en
som åkallar Herrens namn skall bli frälst. 22
Israeliter, lyssna till dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som Gud bekände sig till inför er genom kraftgärningar, under och tecken, som Gud genom honom utförde mitt ibland er, så som ni själva vet. 23 Efter Guds fastställda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av dem som är utan lagen spikade ni fast honom på korset och dödade honom. 24 Men honom har Gud uppväckt och löst ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt att han skulle behållas av döden. 25 David säger med tanke på honom:
Jag har alltid Herren för ögonen,
han står på min högra sida för att jag inte skall vackla. 26 Därför gläder sig mitt hjärta
och jublar min tunga, ja, också min kropp
skall vila i det hoppet 27 att du inte skall lämna mig i graven
eller låta din Helige se förgängelsen 28 Du har visat mig livets vägar,
och du skall uppfylla mig med glädje inför ditt ansikte. 29
Mina bröder, jag får väl öppet säga er att vår stamfader David är både död och begraven, hans grav finns ibland oss än i dag. 30 Han var profet och visste att Gud med ed hade lovat att sätta någon av hans ättlingar på hans tron. 31 I förväg såg han Kristi uppståndelse och sade: Han skall inte lämnas kvar i graven, och hans kropp skall inte se förgängelsen. 32 Det är denne Jesus som Gud har uppväckt, och vi är alla vittnen till det.
33 Sedan han nu genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern tagit emot den utlovade helige Ande, har han utgjutit detta som ni ser och hör. 34 Ty David har inte farit upp till himlen. Men han säger: Herren sade till min Herre:
Sätt dig på min högra sida, 35 tills jag har lagt dina fiender
som en fotpall under dina fötter. 36
Därför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort både till Herre och Messias.” 37
När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad skall vi göra?” 38 Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. 39 Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar.”
40 Också med många andra ord vittnade han och uppmanade dem: ”Låt er frälsas från detta bortvända släkte.” 41 De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen.
alefochomega 