Det var en gång..
Så börjar ju många sagor och myter. Vad gäller faktisk historia är till skillnad från dessa, angivelser i tid och rum väsentlig. Det är också ett genomgående drag i Bibelns böcker. I den här serien ska jag lyfta fram dess historiska berättande, som sammantaget utgör en stor del. Med några ord i början av den berättande texten anges en plats, vilka personer som var med, och vad som hände, en tidpunkt. Det förankrar Guds handlande i historien, bland människor, i hela det sammanhängnade berättande som Bibeln utgör. Det finns en början, en handling som drivs framåt genom århundraden, och ett slut.
Historia är inte en exakt vetenskap utan det handlar om vilket perspektiv man anlägger på stora skeenden. Vems historia vill man berätta? Är det kungarnas, kvinnornas, nationernas, slavarnas, adelns, barnens, makthavarnas, de rikas eller fattigas historia? Lika viktig är frågan om vem som skriver historien, är det segrarna eller förlorarnas historia? Det finns ingen helt och hållet objektiv historieskrvning, inte ens akademiska forskare i ämnet kan ha en fullständig bild av allt som påverkat olika händelser och belysa alla olika aspekter.
När det gäller Bibeln och all annan förhistorisk och antik historieskrivning, så hade man naturligtvis ingen historievetenskaplig utgångspunkt i vår moderna mening. De egna gudarna, de regerande kungarna och deras erövring stod i centrum för framställningen, och allt annat var underordnat. Man använde sig av överdrifter för att förhärliga egna segrar och sitt lands välgång och framgång.
Det är en särskild slags teologisk historia, som utformades med speciella syften. Guds handlande med ett utvalt släkte, ett folk skildras , och det på ett sätt som gällde för den tid det skrevs ned. Man hade vissa mallar och regler för hur materialet utformades. Vad gäller förhistorien finns av naturliga skäl inte många utombibliska dokument som bekräftar den bibliska framställningen av t ex Abrahams släkt, men det är inte heller märkligt. Grannfolken nedteckande som sagt sin egen historia.
Men det är oerhört viktigt för Bibelns helhet att vi håller fast vid dess historicitet. Det är historiska fakta, saker som verkligen hände, som ledde fram till den avgörande tidpunkt när Gud på ett unikt och påtagligt sätt blev delaktig i mänsklig historia genom Jesu liv och död. Det är inte myter eller legender som Jesus förhöll sig till och uppfyllde, utan konkreta löften till ett historiskt folk, det judiska folket, baserat på verkliga händelser.
+++
I alla tider och bland alla folk har människor suttit vid lägerelden och berättat historier, fört vidare sin släkts minnen och samtalat. Idag har vi andra lägereldar, virtuella sådana, men behovet av att dela berättelser är lika starkt.
Berättelser är en så fundamental företeelse i mänsklig historia att man kan säga att det handlar om något lika grundläggande för oss som människor, ett sätt att förstå oss själva och omvärlden. Det som berättandet förmedlar av kunskap, gemensamma minnen och traditioner, reflektion över liv och mening, sedelärande och spännande berättelser för undervisning och reflektion, skapar identitet för gruppen och individen i sin tid och på sin plats.
Berättelser kan ju ha verklighetsbakgrund, bygga på något slags faktiska händelser, som sedan utformats litterärt. De kan innehålla en blandning av lögn och sanning, eller vara helt uppdiktade. Men det gemensamma är att det finns en struktur och avsikt i berättelsen, och en plan bakom upplägget, med en början, en höjdpunkt och ett slut.
Det gäller också Bibeln i sin helhet i den meningen att det finns en uttänkt plan, en sammanhängande berättelse även om genrerna skiljer sig åt, och därmed språket. Men den intelligenta avsikten bakom upplägget lyser igenom de mänskliga författarnas verk. Gud vakade över hela den process när hans ord och gärningar så småningom skrevs ner för dem det de berörde, och för eftervärlden. Man levde framför allt i en muntlig tradition, något som är svårt för oss att förstå idag, vi som inte har behövt memorera texter. De som fick uppdraget att skriva ned detta var själva dealktiga i denna djupa gemenskap av människor som var vittnen till det Gud sade och gjorde, eller som fick höra det av dem. Man tog tillvara vittnesbördet på ett särskilt sätt, även om det i det judiska folkets historia fanns tragiska tider av djupt avfall då Guds ord glömdes bort.
Bibeln är både Guds och människors historia, liksom hans ord både är gudomligt och mänskligt. Det kan inte vara på något annat sätt, eftersom Gud valde att i sin aktiva kärlek verka mitt ibland de människor han utvalt för gemenskap med sig själv, för att visa vem han är och vad han vill. Dessa fick sedan uppdraget att bevara hans ord och skriva ner det på ett genomtänkt sätt.
2 Tim 3 Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, 17 för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.
Denna frälsningshistoria kulminerade i när Sonen blev människa, han som är fullkomlig Gud, och sann och fullkomlig människa. Det är ett mysterium samtidigt som det är grunden för sanningen, på vilken vår tro vilar.
+++
De första elva kapitlen , som kallas urhistorien är omöjliga att tidsbestämma exakt, men det finns en viktig angivelse: I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Det var självklart för författarna att allt började med Gud Skaparen själv. Den Gud som skapat allt, verkade också sedan i historien med påvisbara effekter och med ett bestämt mål: att genomföra sin stora räddningsplan av mänskligheten. Berättelserna om t ex en stor översvämning i forntiden finns hos många folk, liksom om världens och mänsklighetens tillkomst.
Det intressanta är att Bibelns första kapitel rymmer en slags polemik mot andra religiösa texter med sin framställning av Gud som ensam, suverän skapare, och människans värdighet som hans avbild. Boken om begynnelserna, Genesis, förklarar just hur allt började, varför Gud måste ingripa för att rädda sin skapelse. De tre stora upproren mot hans vilja som skildras i kap 3, 6 och 11, utgör en bakgrund till den faktiska historien som började med Abram. Mer om det framöver.
alefochomega 