Som kristna tror vi på det Gud har uppenbarat om sig själv i den heliga Skrift, förmedlade genom de inspirerade författarna.
Kyrkan sammanfattade sedan de viktigaste lärosatserna i de tidiga dop-och trosbekännelserna. Det var och förblir grundläggande för församlingens tro och liv, samtidigt som de utgjorde en klar gräns mot de olika typer av gnostisism och judaism som hotade den kristna trons sanning och frihet.
Men samtidigt tror vi inte på enbart en teoretisk lära om Gud, utan på en levande person. Jesus Kristus var Ordet själv som blev människa, förutsagt i GT. Om Jesus inte uppstått från de döda skulle kanske hans ord bevarats som en samling vishetsord, en bland många genom seklerna.
Men det oerhörda skedde som ingenting i denna världen kan mäta sig med, det faktum att Jesus uppstod och lever idag. Därför är det den levande Gudens Son vi tror på, tillber och älskar, tjänar. Hans ord visade sig vara sanna, och därför kan vi också lita på att han kommer tillbaka.
Aposteln Paulus uttrycker evangeliets kärna, att Jesus dog och uppstod för oss. I sina brev utvecklar han detta vidare, i b la Romarbrevet handlar det om hur vi dog från synden och lagen (kap 6 och 7).
I Kolosserbrevet handlar det om de andliga maktstrukturer som verkar i världen ovh är motståndare mot Gud och hans frälsningsplan, om hur vi också blir befriade från dessa genom korset. Korsfästelsen, en på alla sätt fruktansvärd och förnedrande avrättningsmetod hos romarna, är i centrum för vår tro. Det var och är oerhört motbjudande och obegripligt för både judar och hedningar, hur en upphöjd Gud kunde stiga ner på en sådan förbannelsens mörka plats. Men korset är för oss i ljuset av uppståndelsens verklighet, livets, kärlekens och hoppets symbol. Där besegrade Gud döden och allt ont.
Ingen, varken änglar eller människor, kunde förstå denna Guds kärlek som uttrycktes i Sonens lidande och död för oss. Vi kan bara tro och ta emot i stor tacksamhet. Om det var detta som krävdes för att få oss tillbaka till Gud, förlåtna och lösta från syndens och dödens mak, kan väl inte vi säga emot? Vi förstår inte syndens oerhörda allvar, de onda andemakternas fördärvliga inflytande i oss och i vår värld. Det är bara Gud själv som vet vad han behövde göra för att rädda oss och hela sin skapelse.
+++
När vi i tro tar emot evangeliet och blir döpta, sker den förvandling som gör oss till helt nya skapelser, något som Paulus och de andra nytestamentliga författarna skriver om ur olika perspektiv. När vi dog från synden, världen och lagen togs vi andligt från mörkrets välde in i den älskade Sonens rike.
Efes 1: I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, 6 för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas. 7 I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd 8 som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt. 9 Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, 10 den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden. 11 I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, 12 för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära. 13 I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. 14 Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.
+++
Vi tror inte på friden som ett abstrakt begrepp, Jesus ÄR vår frid . Vi tror inte på frälsningen bara som ett Guds verk, Jesus ÄR vår räddning, inte på rättfärdigheten som ett eftersträvansvärt tillstånd, Jesus ÄR vår rättfärdighet. Han är också vårt hopp, vår, glädje, vår tillflykt och beskydd,
Jesus ÄR vårt liv, det är tillvarons djupaste innebörd och mening att tillhöra honom.
Vårt liv är nu fördolt med Kristus i Gud, vi dog från allt som inte är av Gud, blev skilda från det genom korset, och ett med Kristus i Gud, genom Andens verk.
Kol 3: 1 Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. 2 Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. 3 Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud. 4 När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom.
Vi människor är alla identitessökande individer som behöver andras bekräftelse och samspel för att utvecklas och leva ett gott liv. Det finns så mycket att spegla sig i för att få denna efterlängtade bekräftelse, som mänskliga förebilder, idoler, grupper, ideologier, filosofier, religioner. En del försöker genom andliga övningar förlösa sin inneboende gudomliga identitet genom affirmationer som alltid börjar med Jag är.. Jag vill , Jag skapar mitt liv.
Detta är totalt väsensskilt från den kristna förhållningssättt som alltid börjar med: Du min Fader, Du Jesus min frälsare, du helige Ande min hjälpare. Du är vägen, sanningen, och livet. Du är ljuset, friden, kraften, kärleken i mitt liv. Tack!
Att tro är att erkänna detta vårt fundamentala beroende av vår skapare och leva i det som bedjande och tillbedjande människor.
+++
Vårt korta liv här på jorden, som kommer att sluta med den fysiska döden, är tack vare Jesu död och uppståndelse, inte slutet för oss. Vi kommer att uppstå och få nya kroppar. Hur det kommer att gå till är som allt Gud gör ett fullkomligt mysterium eftersom vi inte kan förstå det. Men det är sant, det är själva verkligheten själv, som Paulus i samma brev konstaterar.
Det finns inte tillstymmelse av nedvärdering av det kroppsliga i den judiskt- kristna traditionen. Om det har funnits och fortfarande finns ett sådant inslag beror det på ett arv från den grekiska filosofin som var dualistisk och såg frälsningen som en själens befrielse från det kroppsliga. Det själsliga, andliga, ansågs vara förmer än det materiella .
Men vår Gud är hela skapelsens Gud, och när hans Son själv blev människa helgades människolivet på ett särskilt sätt. Förutom att Gud nu s a s inifrån vet vad det är att vara människa fullt ut, är Människan Jesus Kristus, Guds älskade Son, på Faderns högra sida i det himmelska.
Efes 1: Sedan jag hört om er tro i Herren Jesus och er kärlek till alla de heliga, 16 upphör jag inte att tacka Gud för er när jag nämner er i mina böner. 17 Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om honom. 18 Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, 19 och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam.
20 Med denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, 21över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. 22 Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen, 23 som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.
alefochomega 