Realism och hopp.

 

 

 

 

Vi människor hoppas alltid att om vi har det bra, det ska förbli så, och om vi har det svårt på olika sätt, att det ska bli bättre. Det är helt naturligt och rätt. Hoppet är en viktig drivkraft för att kämpa, uthärda och förbättra våra livsvillkor. Men frågan är hur realistiskt hoppet är. För att hoppet verkligen ska bära när det ser riktigt mörkt och illa ut, måste det grundas i något beständigt, starkt och fullkomligt. Vad kan  det vara?

 

Det har funnits många ideologier som försökt genomföra sina drömmar om en bättre värld, en slags idealtillvaro, men som oftast slutat i förtryck och kaos. Människor har lurats av fagra löften och orealistiska förväntningar.  Humanismen har höga tankar om människans förmåga till rationalitet, kloka beslut, förståelse, samarbete. Men den faktiska historien visar med all skrämmande tydlighet att det inte alltid fungerar, förr eller senare krackelerar idealbilden under verklighetens tyngd.

 

Bilden av mänskligheten vi möter i Bibeln är befriande realistisk. Människor, samhällen, allt slags ledarskap, tecknas mot bakgrund av det grundläggande problemet, synden. På alla nivåer, från individ och familj, till ett land, till relationer mellan nationer, agerar människor som frestas att ljuga, bedra,  utnyttja andra, få makt, bli korrumperade, göra andra illa, skapa konflikter, starta förödande krig. Ofta har man enligt egen utsago (bort) förklaringar till sitt omoraliska, orättfärdiga och onda beteende genom att skylla på andra, förvränga fakta, omskapa historien, se sig själv som offer.

 

Vi har sett det genom historien och ser det med skrämmande och smärtsam tydlighet varje dag, särskilt nu i detta fasansfulla krig mot Ukraina som utspelas framför våra ögon. Ingen vet hur det kommer att sluta, men låt oss bara fortsätta be för alla drabbade som lider och att kriget upphör. Man kan också konkret bidra med pengar till olika kristna hjälporganisationer .

 

Gud själv är naturligtvis realist eftersom han vet vad som kommer att hända i framtiden, och han känner människonaturen så väl. Han är också den ende som kan ge oss ett beständigt och tillförlitligt hopp om att han har det yttersta ordet och kontroll under tider som för oss är svåra att förstå och överblicka.

 

 

För att ha ett verkligt hopp måste det först och främst vila på den realistiska värderingen av människan, oss alla, att vi är oerhört svaga i oss själva och lätt förfaller  till synd mot Gud, mot medmänniskor. Synden bedrar och leder till lögn, egoism, maktmissbruk,  och onda handlingar. Så har det alltid varit och kommer att vara till historiens slut. Guds Ord är realitiskt och uppmanar oss därför till ständig vaksamhet, förbön, realistiska bedömningar av världsläget och det  politiska ledarskapet,  och inte minst förberedelse inför svåra tider. Det har blivit så klart nu, hur viktigt det är att inse att vi inte levde i den eviga fredens tid på jorden och därför inte behövde tänka på att ha en förberedelse i samhället och som individer för tider av kris och nöd. Nu har många vaknat och börjar fylla sina förråd, försvaret upprustar osv. Det är bra att det äntligen sker.

 

Vårt hopp kan inte byggas på människor, samällssystem, ideologier, drömmar, utan på vetskapen och vissheten om att världen är i den ondes våld, att nationernas ledare inte alltid vill sina folks och andras folk det bästa, och att det aldrig kommer att bli så bra som vi drömmer om och önskar. Det är inte möjligt, förrän Fridsfursten själv kommer tillbaka, Jesus Kristus. Vårt yttersta hopp kan bara vara till Gud själv, att hans goda vilja ska segra till slut. Men vägen dit är fruktansvärd för så många människor. En tredjedel av jordens befolkning tvingas leva under en auktoritär regim, bara ca 15% av världens nationer är liberala demokratier. Vårt hopp står till Gud , att han är med sitt folk och hjälper genom nöden, och att vi tar vår uppgift på allvar att hjälpa andra. En så stor medmänsklig mobilisering för att hjälpa flyktingar som vi ser nu är ju fantastisk.

 

 

Psaltaren 46

För sångmästaren. En sång av Koras söner till alamót.[a]

Gud är vår tillflykt och vår starkhet,
en hjälp i nöden, väl beprövad.
Därför skall vi inte frukta, om än jorden skakar
och bergen störtar ner i havsdjupet,
om än havets vågor brusar och svallar,
så att bergen bävar vid dess uppror. Sela.

 

+++

 

 

Jesu undervisning till sina lärjungar om hur de skulle förhålla sig under tiden före hans återkomst var just att uppmana till vaksamhet , förberedelse och realism. Han förberedde oss på tider av nöd och lidande.  Jag har gått igenom en del av hans eskatologiska tal och andra bibelböcker som tar upp den sista tiden i serien :https://wordpress.com/post/alefochomega.com/7661 och https://wordpress.com/post/alefochomega.com/7886

 

Här kan också sägas att Jesus talade om rykten om stor oro i världen, konflikter mellan folk, stridslarm, rykten om krig, hungersnöd, svåra sjukdomar, jordbävningar, kaos och oro.

 

I liknelsen om de förståndiga jungfrurna (Matt 25)  till att de hade olja i sina lampor och var beredda att möta brudgummen när han kom mitt i natten. De som redan inhandlat olja och hade sina kärl fulla behövde inte drabbas av panik och försöka få tag på det mitt i natten. Det handlar naturligtvis om Jesu återkomst, att vi måste vara andligt vakna, förnuftiga och redo för att möta honom, något som är omöjligt utan Andens bistånd. Men det kan ändå tillämpas på konkreta situationer i vår tid, och inskärpa nödvändigheten av att också vara förberedd på vad som kan hända i samhället, utifrån situationen i omvärlden. Vi måste vara beredda på förändringar, kanske riktiga nödtider av olika orsaker.

 

Då skall himmelriket liknas vid tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. 2 Fem av dem var oförståndiga och fem var förståndiga. 3 De oförståndiga tog sina lampor men tog ingen olja med sig. 4 De förståndiga tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. 5 Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade. 6 Vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom. 7 Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. 8 De oförståndiga sade till de förståndiga: Ge oss av er olja! Våra lampor slocknar. 9 De förståndiga svarade: Den räcker kanske inte både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp. 10 Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes. 11 Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! 12 Men han svarade: Amen säger jag er: Jag känner er inte. 13 Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer.

Vad Gud främst vill är allas omvändelse och frälsning. Han har redan åtgärdat syndaproblemet på korset och vägen hem till honom ligger öppen.  Sedan måste vi förbli i honom och få hjälp att förstå vad som händer och hålla ut i bön och förtröstan. I oroliga tider försöker man tolka och förstå vad som sker just nu, men det gäller att vara mycket försiktig och inte läsa in för mycket i bibeltexterna som handlar om den yttersta tiden (särskilt det som har med God och Magog att göra och som inte avser Ryssland).   Ingen vet hur allt passar in i Guds tidtabell, men vi får lita på att han ska fullborda sin plan.

Jesus lovade att vara med oss alla dagar till tidens ände och att han kommer tillbaka för att döma de orättfärdiga tyrannerna som förstör för folken, och ge upprättelse och läkedom – det är vårt stora hopp. Han har garanterat uppfyllelsen av detta med sitt eget blod, sitt eget liv.

I världen lider vi betryck, men vår frid är i honom, vår hjälp och vår tröst.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.