Eskatologisk ordbok. Inledning 1. Lite historisk bakgrund.

 

 

Herodes tempel. 

 

 

Det är viktigt att börja med Jesu egen undervisning om den sista tiden och hans återkomst. Jag ska utgå från Matt 24 (med paralleller hos Mk och LK)  och infogar sedan de profetiska hänvisningar Jesus själv gör. 

 

Man brukar tala om tre olika sätt att se på profetiorna om den yttersta tiden, eskatologin: att de redan har inträffat (preterism), att de håller på att uppfyllas genom historien (historicism), och att de avser framtida händelser (futurism). 

 

Ett bra sätt att tänka utifrån för att få rätt perspektiv kan vara att utgå från själva gudsrikestanken. Jesus kom med Guds rike, han var det personifierat, och han förmedlar det under sitt liv på jorden. Guds rike har alltså redan kommit, till de människor som då rent fysiskt kunde komma till Jesus som Herre och Frälsare, och  sedan till alla som kommit till Jesus genom den helige Ande i historien, och som gör det idag. Guds är alltså redan här , som en fördold verklighet.

 

Just därför väntar vi också på Jesu återkomst när han kommer tillbaka och Riket ska bli fullt synligt och bestående, när allt motstånd är besegrat.

 

På engelska talar man om  already, not yet, redan men ännu inte.

 

Jag tror det är rätt teologisk utgångspunkt för att se på dessa ting.  Den mest omvälvande händelsen för världen blir när Herren Kristus kommer tillbaka och Guds domsförfarande kulminerar. Innan dess kommer det att bli en fruktansvärd tid. 

 

Men, samtidigt var det som skedde år 70 oerhört dramatiskt och avgörande för historien och det judiska folket och den verklighet lärjungarna levde i när Jesus talade till dem. 

På samma sätt har under historiens gång Guds folk utsatts för förföljelse under ogudaktiga härskare och det sker än idag. 

 

Så för min del tror jag att  man måste väga in flera aspekter för att kunna få någon slags överblick av den yttersta tiden, även om vi aldrig helt kan förstå allt Det är viktigt att se Daniels bok och de andra profeterna tillsammans med  Uppenbarelseboken och de nytestamentliga breven, som jag kommer in på senare. 

 

 

 

+++

 

 

Men först lite kortfattad bakgrund och historia.

 

Det utlovade landet var litet och hade alltid klämts mellan stormakterna. Det var det mindre storslagna tempel, kallat det andra templet, som återbyggts under stora problem och lång tid av de från fångenskapen i Babylon återvändande judarna, tack vare den persike kungen Cyrus edikt. Det hade stått färdigt 515. Men tillvaron blev aldrig igen som tiden före exilen, som under glansdagarna då kung Salomo och David regerade. Judarna var märkta som folk av den långa landsflykten. Gud hade varnat för detta från början, att de skulle fördrivas om de avföll till avgudadyrkan. Men det var trots allt deras tempel som Herodes arbetat på och förbättrat under decennier och som betydde så mycket för deras identitet och sammanhållning som folk.

Jesu profetia gick alltså i uppfyllelse 35 år senare. Herodes tempel blev klart ca 64 e Kr, och sex år senares raserades det av den romerska ockupationsmakten.

När Jesus lämnade templet och var på väg ut, kom hans lärjungar fram för att visa honom på tempelbyggnaderna. 2 Men han sade till dem: ”Ni ser allt detta? Jag säger er sanningen: Här ska inte lämnas sten på sten. Allt ska rivas ner.”

 

Det var alltså kulmen på det krig mot romarna som pågått sedan år 66. Seloterna var en grupp som ville störta ockupationsmakten och var pådrivande, medan de andra dominerande grupperna inom judendomen ville anta det erbjudande man fick från romarna om kapitulation i utbyte mot eftergifter. Judas från Galileen hade redan år 6-7 initierat ett uppror mot romarnas skattskrivning, vilket dock krossats. Tanken på våldsamt motstånd levde vidare och hade religiösa fananatiska övertoner eftersom man menade att  bara skulle ha Gud till Herre och inte betala skatt till de hedniska romerska kejsarna. 

 

 

För judarna på Jesu tid var naturligtvis dessa händelser av eskatologisk karaktär.  Jerusalem var omringat, men de romerska styrkorna mötte till en början starkt motstånd och hävde belägringen tillfälligt. Det var dock inbördes stridigheter mellan olika grupperingar bland judarna, och man kunde inte enas om strategi och försvar. Det fanns några somt o m förstörde livsmedelsreserverna vilket förvärrade sistationen drastiskt. Den judiske historieskrivaren Josephus ( 38-100 e Kr) har skildrat dessa fruktansvärda händelser i ”Om det judiska kriget”, något han själv var ögonvittne till. Han menade att denna katastrof inträffade på årsdagen av Nebukadnessars förstörelse av Salomos tempel 587 f Kr. Det vet vi inte men tanken är slående.

 

Deras tempel förstördes och plundrades, belägringen orsakade en svält som var så svår att man tvangs äta hö, kaoset och nöden var fruktansvärd. De var instängda när romarna forcerade murarna och folkmassorna trängdes ihop i staden utan utvägar i takt med att de romerska trupperna avancerade och motståndet från de judiska krigarna försvagades. Flyktingar från omkringliggande områden hade sökt sig till Jerusalem, förutom de många pilgrimer som var där för påskfirandet, så det var mycket folk i staden vid denna tid. Seloterna vägrade ge upp och förskansade sig på tempelområdet, vilket gjorde att romarna koncentrade sin insats dit. De desperata människorna pressades också i den riktningen. Det hela slutade med hundratusentals döda och att överlevande togs som krigsfångar och slavarbetare, eller dödades av vilda djur på arenor i provinserna.

 

Kejsaren Vespanianus son, generalen Titus, sägs ha velat att templet skulle vara intakt för att kunna lägga beslag på alla dyrbarheter, men det stacks i brand. På den berömda Titusbågen i Rom finns en relief som visar att Titus på vanligtsegermanér i triumf återvände till sin stad och att den sjuarmade ljusstaken från templet bars i procession som en värdefull trofé.

 

Seloterna flydde till Masada, dit de romerska trupperna kom och belägrade fästningen och intog den. Men det var efter ett par års strid, seloterna höll ut under svåra umbäranden, men till sist utspelades där ännu en fruktansvärda tragedi när det inte lyckades längre. Man begick kollektivt självmord istället för att låta sig besegras av fienden.

 

 

Tack vare Jesu varning (Matt 24:15) kunde de kristna undkomma fasorna just genom att fly till Pella i Jordanien, och återvände sedan till Jerusalem efter en tid.

 

 

 

+++

 

 

I nästa del fortsätter jag med detta: 

Själva tecknet på Jesu återkomst är bedrägerier och messiaspretendenter som ska uppstå. Det Jesus kallar födslovåndor är krig, svält, jordbävningar, förföljelse, falska profeter och laglöshet, kärlekslöshet, samt evangeliets utbredande.

Det är framför allt till Daniel som han gör den viktiga referensen i sitt eskatologiska tal. Det utgör också vad som verkar vara en tydlig vändpunkt i skeendet, som är avgörande.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.