Långfredag.

 

 

300px-Cristo_crucificado

 

Idag får vi återigen meditera över det Jesus gjorde för oss under påsken i Jerusalem för så länge sedan. Många undrar kanske hur Jesu död kan ha med oss att göra idag.   För att försöka förstå detta stora mysterium finns flera olika sätt att se på det i NT och här utgår jag från de förebilder som Paulus  använder sig av för att förklara försoningen och uppståndelsen, Adam och Kristus.

 

Det är verkligen ett av Bibelns huvudteman, om hur vi kan få leva i frid med Gud, försonade genom det ställföreträdande offer han bestämt. Gud vill att vi ska ha gemenskap med honom och därför tar han itu med synden som skiljer oss från honom. Offertjänsten i GT symboliserade och förebådade på ett profetiskt sätt det verkliga offret på korset. När Jesus dog var det istället för oss, för vår skull, så att vi inte skulle vara skilda från Gud i evighet . Vi borde ha dött, eftersom syndens lön är döden, syndens yttersta resultat är döden, men han tog vår synd på sig och vi går fria.  Vi kommer naturligtvis alla att dö rent fysiskt, men det betyder att vi inte behöver förbli i döden, separerade från Gud.

 

Någon annan betalar alltså priset för vår obetalbara skuld. Vui kan inte själv utplåna den skuld vi har inför Gud, och det kan ingen annan heller göra. Bara Gud själv kan förlåta synd och utplåna skuld, och just det gör Gud när han genom sin Son tar på sig våra synder och lider straffet som är döden. Jesus var den enda fullkomliga människa som levt på jorden, fullkomligt rättfärdig, god och utan synd. Det är så oerhört att han älskade oss så mycket och betalade med sitt liv för vår skuld, och vi kan inte annat än älska en sådan Frälsare och Herre.

 

Det är komplicerat resonemang som Paulus för i Rom 5, men det går inte att gå in på alla detaljer här. Jag återkommer i kommande inlägg.

 

Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat. 13 Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns. 14 Ändå regerade döden från Adam till Mose, också över dem som inte hade syndat genom en sådan överträdelse som Adams. Och Adam är en förebild till den som skulle komma.
 
 
15 Men syndafallet kan inte jämföras med nåden. För om de många dog genom en endas fall, så har Guds nåd och gåva så mycket mer överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd. 16 Inte heller kan gåvan jämföras med det som kom genom en endas synd. Domen kom genom en enda och ledde till fördömelse, men gåvan kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande. 17 För om döden kom att regera efter en endas fall genom denne ende, hur mycket mer ska då inte de som tar emot den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva få regera i liv genom den ende, Jesus Kristus?
 
 
 
18 Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till ett frikännande, till liv för alla människor. 19 Liksom de många stod som syndare genom en enda människas olydnad, så ska också de många stå som rättfärdiga genom den endes lydnad.
 
 
 
 

Paulus beskriver Kristus som den andre Adam, i vilken en ny mänsklighet/människa kan få leva som upprättad och försonad med Gud. Den förste Adam misslyckades att bevara sin ställning som Guds avbild och vi är alla hans avkomma, eftersom vi kommer att dö och vi alla oundvikligen syndar. Jesus prövades och led, men klarade att stå fast i sin överlåtelse till Faderns vilja, och genom att han som Guds Son och fullkomlig människa dog för våra synder, kan vi få nytt liv. Jesus gav sitt liv i döden för att vi skulle få förlåtelse och leva hos Gud. Döden hade egentligen ingen makt över honom eftersom han var utan synd, men han tog vår synd och i sin död och uppståndelse tillintegjorde han både döden och synden.

 

Röd-ros-med-grönt-Blue-Heaven-Begravningsbyrå
 
 
 
 
 
 

I 1 Kor 15 handlar det om uppståndelsen, och här kan heller inte hela Paulus tankegång analyseras, men det viktiga är att han även i dessa verser utgår från Adam och Kristus.

 

Eftersom döden kom genom en människa, kom också de dödas uppståndelse genom en människa. 22 Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus. 

 

Alla som levt och lever är ättlingar till Adam, det kan ingen av oss ändra på. Men vi kan välja att tro på det Gud gjort för oss genom Kristus och så pånyttfödas i vår ande, få liv från Gud och komma in i den verklighet som NT beskriver som att vara ”i Kristus”. Som Adams efterkommande måste vi dö, men tack vare Jesus Kristus får vi leva för evigt. Vi får vara i Kristus, välsignade, bevarade, evigt älskade av Fadern.

 

Det är naturligtvis som med allt annat som har med Gud att göra ett mysterium, som vi får tro, försöka förstå och tacka för. Gud gör allt detta för vår skull, för att rädda oss i sin ofattbart stora kärlek.

 

Det är egentligen vad kristen tro handlar om: hur Jesu död, uppståndelse och kan förvandla våra liv för alltid. Det finns många sätt att uttrycka detta mysterium på, som vi ser när vi läser igenom Nya Testamentet. Här uttrycker sig Paulus på detta sätt i 2 Kor 5:17-19.

 

Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit. 18 Och allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. 19 Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord.

20 Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar genom oss. Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud! 

 

Det Gud gjorde när han försonade världen med sig själv genom Kristus är evangelium, det goda budskapet om vår räddning.

 

Var och en av oss gick vår egen väg, men Gud sökte upp oss. Även om det var vi som gjort fel och syndat, tog han initiativet till försoning.  Jesus tog det på sig för att lösa oss ifrån allt det som förstör våra liv. Vi behöver höra detta för att förstå att det är sant, att det är vad livet ytterst handlar om: att få gemenskap med Gud. Vi är alla redan förlåtna för allt vi gjort, vi som var fientliga mot Gud är redan försonade med honom. Det skedde på Golgata för 1 988  år sedan. När vi äntligen förstår detta börjar våra liv förvandlas, när vi går från mörker till ljus, från lögn till sanning, från död till liv. 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.