Månadens reflektioner-februari. Väsentligheter.

Turner.

Livet innehåller en del paradoxer, särskilt när det gäller tiden. Om vi blir 75 år gamla har vi haft 25 000 dagar att leva, och den som vill kan räkna ut hur många timmar det blir. Det är hur som helst en lång tid, även om man bortser från sömn, transporter, vardagsbestyr, och ändå  upplever vi ofta att livet är kort och går fort.
Vad är det då vi verkligen minns när vi tittar tillbaka? Det kan också ge lite vägledning om vad som egentligen är väsentligt och hur vi ska kunna samla våra krafter för att ta vara på detta.
Nu bortser jag från skapande, arbete, natur-och kulturupplevelser och tänker mest på det som har med känslor, relationer och upplevelser att göra, på gott och ont. Vi minns kärlek, goda gärningar och omtanke som visats oss och räknar det som det mest värdefulla och vackraste i livet. Förhoppningsvis finns det människor som också tänker med tacksamhet och värme på det goda vi gjort mot dem.
Eftersom kärleken är bland det viktigaste för alla människor (förutom god hälsa, drägliga livsvillkor i ett fungerande samhälle, frihet osv) så är det säkert det vi minns mest, den vi fick och den vi inte fick. Minnen kan ju också göra ont om de mest handlat om brist, saknad, smärta i relationer.
Vad gör vi då med allt detta? Går till vår himmelske Fader och ber om nåd för det som smärtar och skaver och tackar för den kärlek och godhet vi fått ta emot, och söker möjlighet att göra gott mot andra.
Hebr 4: När vi nu har en stor överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. 15 Vi har inte en överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd. 16 Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.
Hos Gud, i Hans fullkomliga kärlek finns läkedom och tröst för brustna hjärtan. Jesus är och har allt vi behöver för att försonas med vårt eget liv, med missräkningar och motgångar, förlorade tillfällen, bortkastad tid. Vi får leva i försoningens verklighet, som Jesus gjorde möjlig genom sin död på korset i ofattbar kärlek. Då får det förflutna, nuet och framtiden ett helt annat ljus. Då lyser hoppet om fullkomlig upprättelse, befrielse och helande hos Jesus i kampen och svårigheterna.
Det viktigaste och mest väsentliga är GRATIS, är nåd. Vi kan aldrig kvalificera oss för den höga ställning vi fått av nåd, som Guds älskade, förlåtna och upprättade barn.
Vi har fått den största gåvan, Guds kärlek, och genom hans liv och kraft kan vi vara generösa och förlåta och välsigna andra.
+++

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.