Gott nytt nådens år!

 

 

Lottas samling.

 

 

 

 

 

 

Vi ber, hoppas och önskar att det ska bli ett nytt gott år fritt från pandemin och snart möjligt att återgå till ett mer normalt liv. Människor lider på olika sätt och det är verkligen en svår tid, som så många gånger förr i historien. Samtidigt har säkert många haft tid och möjlighet att reflektera lite djupare över vad som verkligen är viktigt i livet. Allt som sker kan bli till något gott. Det är positivt att  ta vara på alla små ljusglimtar i vardagen, att vara tacksam, att leva här och nu.

 

Året som gick har lärt oss mycket.  Var och en har sin berättelse om vad som varit svårast och om hur man tagit sig igenom.  Här vill jag bara nämna några saker. Vi har alla påmints om hur utsatta och hjälplösa vi är, hur snabbt omständigheter förändras av sjukdom, död, ekonomisk nöd, ensamhet, sorg. När allt går oss väl är det lätt att finna en trygghet i det fungerande, invanda livet och att det ska få vara så. Vi vill att det ska förbli som det är när livet är som bäst, men ingenting varar för evigt. Allt har sin tid, goda och onda tider, lyckliga och förtvivlade stunder.

 

Tyvärr är det inte säkert att allt snabbt kommer att förändras till det bättre 2021. Vi får ha tålamod och fortsätta vara försiktiga. Därför är det enda vi kan vara förvissade om, nu som alltid, att Gud i sin godhet vill vara med oss och hjälpa oss. Vi får också fortsätta be för varandra och bistå varandra.

 

 

 

Herrens nåd är det 

att det inte är ute med oss,

ty det är inte slut

med hans barmhärtighet.

23 Den är var morgon ny,

ja, stor är din trofasthet.

24 Herren är min del,

det säger mig min själ,

därför står mitt hopp till honom.

25 Herren är god mot dem

som väntar på honom,

mot den själ som söker honom.

26 Det är gott att i stillhet

hoppas på hjälp från Herren.

 

 

Vad gör vi med vår visshet om förgängligheten, att vårt liv så snabbt förgår? Som alltid är Bibeln realistisk. Vårt liv är kort, osäkert, svårt. Därför uppmanas vi att betänka detta och använda vår dyrbara tid till att söka Gud, investera i evigheten.  Vad består i det perspektivet? Kärleken. Att älska Gud och våra medmänniskor efter bästa förmåga. Vår Fader ser till hjärtat, till viljans intention även om vi ofta inte lyckas fullkomligt med detta.

 

Vi ska ta tillvaro allt gott vi får uppleva och njuta av i denna värld, men samtidigt veta att det så fort kan tas ifrån oss. Men då består, tro, hopp och kärlek, och vår relation med Gud, och vår gemenskap med andra.

 

 

+++

 

 

 

 

 

 

 

En bön av gudsmannen Mose.

Psaltaren 90.

Guds evighet och människans förgänglighet.

 

Herre, du har varit vår tillflykt

från släkte till släkte.

2 Innan bergen blev till

och du skapade jorden

och världen,

ja, från evighet till evighet är du, Gud.

 

 

3 Du låter människorna vända åter till stoft,

du säger: ”Vänd åter,

ni människors

barn!”

 

4 Ty tusen år är i dina ögon

som den dag som förgick i går,

de är som en nattväkt.

5 Du sköljer dem bort,

de är som en sömn.

Om morgonen liknar de gräset som frodas.

6 Om morgonen gror det

och blomstrar,

om aftonen vissnar det

och blir torrt.

 

 

7 Vi går under genom din vrede,

genom din förbittring

förskräcks vi.

8 Du ställer våra missgärningar inför dig,

våra hemliga synder

i ditt ansiktes ljus.

9 Alla våra dagar försvinner

genom din harm,

vi slutar våra år som en suck.

10 Vårt liv varar sjuttio år

eller åttio, om krafterna räcker.

När det är som bäst

är det möda och bekymmer.

Snart är det förbi, vi flyger bort.

 

 

11 Vem känner din vredes makt

och din harm,

så att han fruktar dig?

12 Lär oss inse

att våra dagar är räknade,

så att vi får visa hjärtan.

13 Vänd åter, Herre!

Hur länge dröjer du?

Förbarma dig över dina tjänare!

14 Mätta oss med din nåd

när morgonen gryr,

så att vi får jubla och vara glada

i alla våra dagar.

 

15 Gläd oss lika många dagar

som du har plågat oss,

lika många år

som vi har sett olycka.

16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare

och din härlighet över deras barn.

 

17 Må Herrens, vår Guds, ljuvlighet vara över oss.

Ge framgång åt våra händers verk,

ja, åt våra händers verk

må du ge framgång.

 

 

 

 

 

 

+++

 

 

Jag avslutar med Paulus brev till Filipperna, kap 3.  Det är ett av de brev han skrev när han satt i fängelse för Kristi skull. Detta brev omnämner glädjen 16 gånger. Paulus hade lärt sig att vara förnöjd och finna sig i alla livets omständigheter. I sina andra brev berättar han mer om mödorna, lidandena i sin tjänst, men också om Guds uppehållande kraft och nåd. Som vittne för Jesus Kristus och som hans apostel hade han fått lida förföljelse och skulle även dö som martyr för sin Herre.

 

Jag säger inte att jag har saknat något, för jag har lärt mig att vara nöjd med det jag har. 12 Jag kan leva enkelt och jag kan leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen. Jag kan vara mätt och jag kan vara hungrig, leva i överflöd och lida brist. 13 Allt förmår jag i honom som ger mig kraft. 14 Men ni gjorde väl som hjälpte mig i mitt svåra läge.

 

 

Inte bara det, genom Guds nåd kunde han bevara glädjen i Gud och förtrösta på Herrens hjälp.

 

Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. 5 Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. 6 Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. 7 Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

 

 

Han kan också lära oss att ha målet för vårt liv ständigt för ögonen, hur situationen än ser ut just nu.

 

 

Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. 8 Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus 9 och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. 10 Då känner jag Kristus  och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, 11 i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda.

12 Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus. 13 Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför 14 och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus. 15 Det är så vi bör tänka, alla vi fullkomliga. Tänker ni fel i något avseende, skall Gud uppenbara också det för er. 16 Dock, låt oss hålla fast vid det som vi har nått fram till.

 

 

 

Så vi är på väg mot målet och tar med Guds hjälp ett steg i taget, en dag i sänder. Gud är trofast och är med oss.

 

 

 

 

 

 

 

Dikt av Nils Bolander (1902-1959) , som var präst och skrev många diktsamlingar. Den heter ”Ett ark papper”

Jag såg ett pappersark fullskrivet med bokstäver och ord.

Grova stavfel och språkfel. Osköna överstrykningar.

Fula plumpar. Klumpiga staplar. Slarviga öglor.

Jag läste och upprördes i mitt innersta.

Vilken klåpare hade komponerat detta nonsens?

Vilken inbilsk narr hade skapat detta fuskverk?

 

Då såg jag med ens vad det var

och rodnade av blygsel och skam:

Det fullskrivna arket var mitt gångna år.

Jag själv var den klene skrivaren,

mästaren till klottret och kråkfötterna.

Och längst ned på sidan

hade en mäkta sträng lärare skrivit

med rödaste blod

ett rättvist betyg: Underkänd!

 

I samma stund skymtade jag en hand,

som räckte mig ett nytt, bländande vitt, oskrivet ark,

och förnam en röst som sade: Skriv!

Det vita arket var mitt nya år,

och handen och rösten var den stränge lärarens

som givit mig ännu en chans

före avgångsexamen, den sista, den ofrånkomliga.

Då föll jag på knä

– en skamsen liten skolpojke-

och bad:

Herre, du stränge men rättvise lärare!

Inte en bokstav vill jag skriva

utan att du håller i pennan,

inte en mening

utan att du formar den,

inte ett skiljetecken

utan att du godkänt det.

 

Som dånet av ett starkt tordön

och bruset av väldiga vatten

nådde mig då hans röst:

Skrivare, skriv!

I en starkare hand har du utlämnat din penna.

Nu är du äntligen mogen

att skriva en godkänd sida.

Och fylld av en outsäglig trygghet

präntade jag de allra första stavelserna

på det nya arket:

Se, han gör allting nytt!

En pennfjäder i den Store Skrivarens hand

vill jag vara.

Skrivare, skriv!

Skriv snabbt, skriv hårt, skriv brinnande!

O, att han ville ta ett fast grepp om mig

och med sin levande ande

skriva en outplånlig skrift,

ett Kristus-brev, i mitt liv

för bröderna att tröstas, stärkas

och förnyas av.

Så att någon enda liten människa

kunde tacka Gud för mig.

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.