Blandade ämnen, b la om tillbedjan och bön. 1

 

 

 

Vi människor är skapade för att tillbe och förhärliga Gud, och att finna vår djupaste glädje och tillhörighet i  Honom själv. Detta är egentligen det förhållningssätt som är skapelsegivet och som ständigt låter Gud vara i centrum. Lovsången är människans rätta hållning inför sin Skapare och Gud. Att lyfta sin själ till honom i förundran och tacksamhet är att leva befriad, att redan här och nu leva i den verklighet som blir vår permanenta tillvaro en dag och i evighet: att tillbe och tjäna Herren i den nya skapelsen. Det är både en nåd och välgärning från Guds sida, att han vill att vi inte ska vara inkrökta i oss själva ständigt utan få lyfta blicken till hans fria horisonter. Det är befriande att se bort från oss själva, och det gör vi i vår lovsång och tillbedjan. Han är värd att prisas, lovas och äras i all evighet. ”Tacka Herren, ty han är god, ty hans nåd varar i evighet”!

 

När vi prisar och tillber Gud erkänner vi också hans rätt som Skapare och Herre. Vi ställer oss på hans sida gentemot allt som talar emot honom i världen. 

 

 

Bön och lovsång beskriver våra grundläggande behov av hjälp och att få rikta vårt tack till Någon. Vi får lära känna en personlig Gud som relaterar till var och en av oss personligen, som lyssnar, leder, styrker och mättar oss med sin närvaro. Vårt liv får vara en ständig dialog med vår Herre. Vi är helt beroende av Gud för allt. Bönens och tillbedjans uttrycksformer är många, det viktiga är att det sker i ande och sanning. Ibland behöver vi tala ut ordentligt och precisera våra önskningar, frågor, nöd eller glädje, ibland bara vila i tystnadens frid hos Gud. Vid andra tillfällen får vi frambära ett lovets offer, när det kostar på att tacka och prisa honom, i nöd och sjukdom t ex. Vi gör det också genom våra gärningar, vårt liv.

 

Det viktigaste är att hålla lågan brinnande, vår livsnödvändiga kontakt med Gud att den inte slocknar helt i livets stormar. Då får vi be att Gud blåser på lågan så att den flammar upp igen.

 

Profeten Jesaja profeterade om Messias : Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa, och en tynande veke skall han icke utsläcka; han skall i trofasthet utbreda rätten. (42:3) och detta uppfylldes i Jesu liv och gärning när han förkunnade Guds rike, botade, befriade och upprättade människorna i Matt 12:15-21 . 

 

Matteus berättar om detta: Jesus gick omkring i alla städer och byar, och han undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. 36 När han såg folkskarorna, förbarmade han sig över dem, eftersom de var rivna och slagna, som får utan herde. 37 Och han sade till sina lärjungar: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. 38 Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd (Matt 9)

 

Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet” (Hebr 13:8) . Jesus förbarmar sig ständigt över oss alla och vill att vi kommer till honom för att bli räddade och botade. Han är den ende som kan göra oss till nya skapelser i sin Andes kraft och liv,  läka själens sår, ge oss en framtid och ett hopp.

 

 

 

 

 

 

 

+++

 

Hur håller vi oss mitt på vägen, hur kan vi ha två förhållningssätt närvarande samtidigt: leva här och nu och ta vara på tiden, ”förlossa, friköpa tiden” enligt Paulus i Efes 5:16, och, samtidigt ha vårt sinne vänt mot Gud och det himmelska, vara redo för uppbrott från den här världen och gå hem till Gud. 

I det kristna livet är det ofta både-och. Vi lever i världen , men inte av världen. Vi längtar efter Jesu återkomst, men flyr inte vår uppgift utan tjänar Herren. 

Vi kan sörja och lida, men är alltid glada. Vi har många frågor och kämpar trons kamp, men är alltid trygga hos Gud och har en frid som övergår allt förstånd. Trots allt, genom allt.  

 

 

+++

 

 

 

 

 

 

 

 

Gud  älskar mig fullkomligt trots att han ser den fulla sanningen om mig, tack vare sin Son. Han ser på mig och oss alla genom Jesus Kristus och hans fullkomliga soningsverk på korset. Gud låter mig få bli den han vill att jag ska vara, det jag skapades för- att vara Hans. 

 

Guds själavård är effektiv: vi får dö bort från synd, själsliga sår, inre strider och problem, och får av nåd LEVA i Kristus, fortsätta förbli i Kristus, vara rotade i honom. Han är större än vårt onda, våra problem. Jesus ÄR vår frid, vår läkedom, vårt sunda sinne, vår frihet från syndens tvång eller annan tvingande, vårt hopp, vår kraft, vår glädje. Jesus själv är hela vårt nya liv, som besegrar allt ont och sjukt vi kan ha burit på när vi blir frälsta.

 

Vi ger ära till Gud för vad han gjort för oss genom Jesu död och uppståndelse, när vi håller oss nära honom och förblir i hans Ord, och inte låter det gamla livet hindra vår väg framåt. Kampen kan vara lång och svår när det gäller att verkligen bli och vara det vi är, med Paulus ord: ” Så ska också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.  (Rom 6:11). Det är Guds nåd att vi får leva nu, en dag i taget , och inte plågas av det förflutnas skuggor eller oro för framtiden. Därför är det bra att be Fader Vår varje dag.

 

Vi kan också behöva hjälp i bön och samtal med kristna syskon om särskilda svårigheter. Vi är aldrig ensamma och har varandra i Kristi kropp. Vårt eget ansvar för relationen med Herren, själavård, gemenskap i gudstjänstliv, bön och bibelläsning hjälper oss.

 

Vi har framför allt  en Hjälpare som ingen annan- den Helige Ande. 

 

Låt oss sjunga denna underbara psalm och lovsång. Gud välsigne dig!

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.