I Adventstid- ankomst och väntan.

 

 

 

 

 

 

Adventstid i imperfekt, presens och futurum.

 

 

 

Det är om Jesus Kristus, Guds Son, allting handlar, han som kom, som är här genom sin Ande, och som skall komma tillbaka. Det blir extra tydligt under kyrkoåret när vi firar advent, men det är lika aktuellt varje dag. Vi lever i skärningspunkten mellan det som hänt – att Guds rike verkligen redan kommit genom Jesus Messias, den efterlängtade befriaren och frälsaren – och att vi idag får leva i gemenskap med honom. Därför kan vi också se fram emot hans återkomst, när Guds rike ska bli fullt synligt för alla i all sin makt och härlighet.

 

Advent betyder ankomst, av latinets adventus. Vad advent också aktualiserar för oss är hur vi förhåller oss under väntans tider. Guds folk som fått löftena om Messias fick vänta länge, och när han väl kom var det många som inte tog emot honom, inte trodde på honom. Men Simeon och Hanna fick se och hålla Jesusbarnet (Luk 2). Nu väntar vi på vårt saliga hopps fullbordan, att Jesus Messias ska komma tillbaka. Under väntans tider få vi göra som dessa två trogna själar, hålla fast vid löften i uthållig bön, i tro och glad förväntan.

Allt vad Gud har sagt kommer att gå i fullbordan i sin tid, när Gud bestämt att det ska ske.

 

Var och en av oss har personliga böneämnen som vi väntar svar på. Vi väntar kanske på förändring, helande, konkret hjälp i olika situationer. Ingen vet varför vi ibland måste vänta så länge, men vi får be om nåd att bevaras i tron vad som än händer, så  att väntans tider kan innebära andlig tillväxt och mognad. Gud vet att det är svårt för oss..

 

 

 

Låt oss för ett ögonblick tänka att historiens största mirakel inte hade inträffat, om vi skulle varit utlämnade till meningslösheten i rymdens stora mörka tomhet, utan hopp och utan Gud. Om inte vår himmelske Fader hade förbarmat sig över oss i sin stora kärlek och sänt sin älskade Son för vår räddning, skulle verkligen döden haft sista ordet, försoning, förlåtelse, helande och upprättelse vara en vacker dröm, och ingen rättfärdig rättvisa kunna skipas till sist. Vi hade aldrig fått lära känna vår Skapare och Herre, och varit vilsna i tiden och inför evigheten.

 

Men det hände, Gud ske lov och pris! Hela världshistorien förändrades i och med detta, och varje enskild människas förutsättningar. Nu finns det hopp om vår framtid, kraft till förändring, mening med vår vandring. Även vår tideräkning bestäms ju av Kristi födelse. Det är helt i linje med dess djupaste innebörd: f Kr kände vi inte till den fulla Sanningen om Gud, e Kr kan vi lära känna Honom personligen och leva med Honom för evigt.

 

 

+++

 

Nu påminns vi alltså återigen om Guds nåd när vi tänder våra adventsljus . Det är ett budskap vi behöver mer än någonsin, att Gud kom till vår värld, in i vår värld som människa. I vår på många sätt svåra tid kan det livgivande ljuset från Jesus lysa upp den mörkaste natt, som ingenting annat kan göra. Gud är med oss, vill vara med oss, om vi öppnar vårt livs dörr för honom och bjuder in honom. 

 

 

Vi ska så småningom fira ATT det hände vid en bestämd tidpunkt i historien och på en bestämd plats, som med största sannolikhet inte inträffade 24 december utan kanske hellre i september under Lövhyddohögtiden. Ingen vet exakt NÄR det hände, men av olika anledningar förlades Kristi födelses fest till vintersolståndet, som var en hednisk högtid.  Utifrån de judiska högtiderna som är relevanta i sammanhanget, fullbordades profetiorna om Guds frälsning Det finns olika meningar om detta. Men det är intressant i sammanhanget att beakta Luk 1, och angivelserna för Johannes Döparens födelse. Jag återkommer till mötet mellan Jesu mor Maria och Johannes mor Elisabeth.

 

Under kyrkohistoriens lopp har man ofta förlorat kontakten med sina judiska rötter och inte förstått betydelsen av de högtider Gud instiftade för Israels folk. De traditioner som vuxit fram runt jultiden är ju som vi vet inte bibliska utan  kommer från olika håll. Vad vi kan göra är att vara medvetna om betydelsen av de judiska högtiderna, men framför allt fokusera på det viktigaste:  inkarnationens stora mysterium, att Guds Son blev människa. Den osynlige evige, mäktige Guden som skapat allt, blev ett litet människobarn för vår skull, med allt vad det innebär.

 

 

+++

 

 

 

Välsignad Advent! 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.