Kommer alla till himlen?

 

Den frågan har debatterats i kyrkohistorien och fortsätter att göra det i vår tid . Det är kanske inte så märkligt eftersom man reagerar starkt känslomässigt vid tanken på att den kärleksfulle Guden skulle tillåta att människor döms och straffas i evighet.

 

Man har många ogenomtänkta föreställningar om detta och utgår från ett rent subjektivt perspektiv. Man känner icke -kristna människor som är snälla och lever ett bra liv och förstår inte varför de skulle straffas om Gud är god. Om man inte själv är troende tänker man också ofta så om sig själv…

 

Det är snarare Gud, om han nu finns, som borde svara på varför svåra saker hänt i ens liv, trots att man är en bra människa…

 

Man menar att det är omöjligt att Gud skulle fördöma människor på ett så grymt sätt när deras enda brist är att de inte tror på honom. De har ju ändå gjort sitt bästa och inte begått svåra brott..

 

Man tycker att Guds kärlek utesluter dom och straff, och att det är hans skyldighet att ta emot alla.

 

Och så har vi detta med dem som aldrig hört evangeliet.. hur kan de bli straffade för något de inte ens känner till?

 

 

 

+++

 

Jag ska här granska några av universalisternas obibliska läror.

 

De menar att allas frälsning till slut ingår i det som kallas ”alltings upprättelse” i Bibeln, om än i olika stadier. Jag återkommer till detta.

 

Man menar också att Guds kärlek är större än Guds vrede och att Gud därför överser med de obotfärdiga syndare som förkastat hans nåd under sitt liv på jorden och låter dem göra bättring i en odefinierad rad av tidsåldrar där de stegvis kommer att göra upp med sina synder.

 

Gud skulle då alltså fortsätta att verka efter döden i de människors liv som inte omvände sig och trodde på Jesus under sitt jordeliv. De får chansen att inse sina fel och brister efter döden och bli rehabiliterade och upprättade till slut. Guds mål är ju att alla ska bli frälsta och det får ta hur många eoner, tidsåldrar som helst. Det finns olika utformningar av denna idé.

 

Missförstånden och feltolkningarna är många när det gäller detta och jag ska försöka ta upp några aspekter i ett par inlägg.

 

 

+++

 

I den här tankemodellen är döden inte en absolut slutgiltig punkt efter vilken de döda bara kan invänta Guds dom vid uppståndelsen, utan innebär ett helt annat sätt att se på detta i jämförelse med det bibliska perspektivet. Liv och död, tid och evighet, Guds kärlek och Guds rättfärdiga vrede och straffdomar omdefineras eller förvrängs.

 

Det finns sedan olika sätt att förklara detta. Man försöker slingra sig ur den bibliskt självklara utgångspunkten att det finns en evighet. Gud är evig, utan början eller slut. Hans LIV, zoe, är helt unikt inte bara när det gäller att det tidsmässigt är utan början och slut utan också rent kvalitativt. Han ÄR Ande, kärlek, ljus, helighet, osv. Vi är biologiska varelser med ett rikt själsliv, som lever ett kort liv på jorden präglat av den existentiella separation från Gud som alla föds in i, och som härrör från de första människornas olydnad mot Gud. Den resulterade i död, andlig död i form av denna separation från den helige Guden, och fysisk död. Genom döden kom synden och allt ont in i världen. Den onde fick makt över mänskligheten genom lögn och bedrägeri.

 

Vi är alltså rent ontologiskt, när det gäller vårt varande,  andligt döda och skilda från Gud. Det var han som tog initiativet till att vi skulle kunna bli försonade med honom, till att åtgärda huvudproblemet, synden som skilde oss från honom. Han lät sin egen Son bli människa, uppfylla all rättfärdighet, leva ett fullkomligt liv utan synd och uppenbara sin kärlek och vilja att rädda alla människor, att dö på korset i vårt ställe genom att synden, Guds vrede över synden, straffet, förbannelsen lades på honom.

 

Vi har alla syndat mot Gud och andra och kan inte ställa det till rätta i egen kraft. Inga goda gärningar, ingen askes, ingenting i mänsklig makt kan få oss rättfärdiga inför den Helige och Rättfärdige Guden. Det var Gud själv som tog initiativet till att röja hindren ur vägen för att vi skulle kunna komma till honom som förlåtna och försonade. Gud är inte skyldig till något av allt det människor anklagar honom för. Jesus var oskyldig men tog vår skuld på sig. Det är det oerhörda i evangelium, de goda nyheterna om hur Gud gripit in för att rädda oss till sig från död, synd och elände.

 

+++

 

Sammanfattningsvis så här långt:

 

1 . Frågan om vår frälsning är alltså b la ontologisk. Det handlar om att vi rent existentiellt är döda i synden och skilda från Gud och att vi förblir i detta dödens tillstånd efter vår fysiska död, om vi inte får evigt liv från Gud när vi omvänder oss och tror på Jesus Kristus, föds på nytt av Guds Ande och blir medborgare i Guds eviga rike.

 

2) Sättet att se på tid och evighet i de universalistiska modellerna vilar på en annan grund än den bibliska. Det liknar mer en cirkulär uppfattning, där det inte finns en evighet med eller utan Gud som väntar efter döden, utan tidsåldrar som avlöser varandra. Biblisk verklighetsuppfattning består i den uppenbarade sanningen att Gud skapade allt i begynnelsen, att han verkar i historien och för den fram till dess slut när Jesus kommer tillbaka och det eviga tillståndet inträder. Man kan diskutera detaljerna i detta skeende med tusenårsriket, den slutliga domen, skapandet av nya himlar och en ny jord, men det faller utanför ämnet.

 

  1. Sättet att se på Guds kärlek och Guds vrede som motsatser, vilka utesluter varandra, är också djupt obiblisk. Hos Gud finns det inte några motsättningar eller inre konflikter mellan hans egenskaper. Även om det är svårt för oss som människor att förstå, så verkar Gud i sin kärlek genom sina rättfärdiga domar. Han ÄR helig, rättfärdig, god och kärleksfull, och agerar utifrån det i allt han säger och gör.

 

Guds kärlek och Guds vrede kan inte ställas mot varandra på ett sådant sätt att de skulle utesluta varandra.

 

Om inte Gud dömde dem som medvetet och illasinnat gjort så mycket ont, vilsefört och vållat andra stor skada och fruktansvärt lidande, och som förkastat hans kärleksfulla erbjudande om förlåtelse, vore han inte rättfärdig och god.

 

Jag fortsätter i nästa inlägg med fler punkter och fördjupar resonemanget.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.