Genesis 1-3. Inledning.

 

Inledning till Gen 1-3.

 

 

 

p00z9591

 

 

 

De tre första kapitlen i Bibeln är nog bland de mest komprimerade texter som finns. De låter oss få inblick i skapelsens begynnelse och även orsakerna till dödens, syndens och ondskan upphov. Vi skulle  inte ha vetat något om detta utan dessa texter. Därför är det så viktigt att försöka förstå dem,  de säger så mycket om Gud, oss själva och verkligheten. Förutsättningen för det är att man inte låter lura sig av den till synes enkla formen som verkar stötande naiv och mytisk för många, utan förstår att författaren på detta geniala sätt sammanfattar det som tillhör de viktigaste och största lärdomarna i livet. Mycket är och förblir naturligtvis ett mysterium men vi får veta det vi behöver för att kunna lära känna vår Skapare och frälsare, och oss själva.

 

 

Jag förstår skapelseberättelsen som uppenbarad historia, dels i form av en storslagen teologisk framställning i kap 1, och sedan just berättelser i kap 2-11, som både uttrycker det israeliska folkets tro och deras särart gentemot de omgivande kulturerna. Det vi kallar urhistorien, som även rymmer skildringen av den stora översvämningen, var ju gemensam för alla och man berättade om den inom ramen för sina religiösa system. Man hade ett gemensamt historiskt och kulturellt arv som man behandlade på olika sätt. Bibelns författare skrev ju utifrån vetskapen om att den sanne Guden  hade uppenbarat sig och sitt skaparverk för sina betrodda tjänare. Den utgångspunkten var helt unik.

 

 

Det bästa sättet att framställa eviga sanningar på ett enkelt sätt är just i form av berättelser. Historien består av många sådana och de ger oss en framställning av sådant vi skulle ha svårt att förstå annars.

 

 

Syftet med dessa texter var och är ju att framhäva att Israels Gud är Skaparen, som också verkat i historien ända fram till den avgörande händelse när Ordet, Guds Son, genom vilken och för allting skapades blev människa. Det är genom Jesus vi förstår Guds plan till fullo och hur historien avslutas med hans återkomst vid tiden slut. Allt hänger samman från början till slut i Guds historia, hans frälsningshistoria. Vi är en liten del av denna stora helhet.

 

 

Genesis ska nog inte främst läsas som naturvetenskap, även om det mesta stämmer med fakta: universum hade verkligen en begynnelse och är in i minsta detalj finjusterat i makro-och mikrokosmos för att kunna hysa det rika liv vi ser inom växt-och djurvärlden. Människan har upptäckt de naturlagar som styr och de sinnrika matematiska mönster som återkommer i naturen.  DNA visar att livets funktionalitet är baserad på information och bakom all slags strukturerad information finns en intelligens. Att slumpen och tiden skulle åstadkommit livsformers specialdesign och geniala uppbyggnad in minsta detalj och hela det ekologiska samspelet,  kräver mer tro än tron på en Skapare.

Men huvudfokus är på Gud och människa, som visar Guds avsikt med hela skapelsen. Gud skapar genom en process stegvis en miljö för människan på jorden där hon kan bo. Den är som vi vet helt unik i kosmos.

 

Vi kan aldrig bortse från att den skrevs i en för oss främmande kontext av tankesystem och världsbild som är totalt annorlunda. Men vi kan förstå vad författaren och Gud ville säga oss, om vi inte läser in för mycket av vår världsbild i texten.

 

 

 

+++

 

 

Vi människor brukar vilja veta hur saker började och ska sluta och varför det blev som det blev. I en roman är början viktig för att vi ska bli intresserade av att läsa igenom hela boken, och om den är riktigt bra, ser vi med spänning fram mot upplösningen i slutet. Ibland blir vi besvikna över slutet, men när det gäller Bibeln finns inte den risken. Slutet gott, allting gott.
Det som började så gott med det Gud skapat, avslutar han på ett fullkomligt underbart sätt. Vår historia som mänsklighet handlar om den långa tiden emellan. Det är en oerhört dramatisk, både vacker och tragisk historia som rymmer kamp och lidande, men även utveckling och framsteg för mänskligheten.
Men framför allt har vi den stora berättelsen om Guds räddning, hur han griper in i historien för att befria oss från synd och död och därmed låter oss komma tillbaka till det som var livets mening och mål: att ta emot Guds kärlek, lära känna honom som ett barn sin Fader, och leva för honom nu och i evighet.

 
Bibeln är den enda samling skrifter som låter oss få kunskap om det som ligger bortom vår horisont. Det är egentligen oerhört att få veta att den Gud som i historien visat sig vara en älskande Fader och Frälsare, också är universums och vår Skapare. Vi förstår också oss själva bättre i ljuset av dessa urgamla berättelser, som är historia men samtidigt mer än historia eftersom de förmedlar djupa existentiella sanningar. Lika fantastiskt är det att läsa om hur allting kommer att sluta, när tiden och den nuvarande världsordningen upphör. Det är egentligen historia uppenbarad av Gud själv. Vi skulle aldrig ha vetat något om hur allting började och hur det kommer att sluta om inte Gud avslöjat det för oss.

 

+++

 

 

earth-space-google-science-technology-origin_70132

Vårt vackra hem i kosmos.

 

 

Allting börjar för oss med att den evige Guden skapar himmel och jord, alltså hela kosmos. Det omfattar verkligheten med det fysiska, materiella universum ( även om det vi ser med våra ögon bara är en bråkdel av allt som finns) och med den immateriella verklighet som vi människor delvis består av som är vår själ, vårt medvetande. Det utspelar sig i våra fysiska kroppar, i hjärnan, men är inte enbart materiellt. Det är fortfarande en gåta och det finns många teorier om vad medvetandet är, vad människan är och vad som skiljer oss från den övriga skapelsen.

 

 

Jag utgår självklart från att människan är unik, som skapad till Guds avbild och samtidigt en del av naturen. Det är inte konstigt, vi delar och deltar i de biologiska och fysikaliska livsprocesser som styr på jorden och i universum. Vi utgör en helhet av kropp, själ och ande. Det finns ingen dualism i Bibeln, att kroppen skulle vara av mindre värde än själ och ande. Gud såg att det var mycket när han skapade man och kvinna i hela sin kroppslighet, sina givna gåvor som språket, förnuftet, känslor osv och med en förmåga att kommunicera med  varandra och med Gud.

 

Gud är upphovet till allt liv. Han ÄR liv och ger liv. Därför handlar vår historia om hur Gud återerövrar liv, som skadats av fördärvsmakterna synd och död. Han älskar det han skapat och vill på samma sätt rädda det till sig själv. Han älskar oss som de människor han skapat till sin avbild och räddar oss genom att hans egen Son blir en av oss.
Därför är Bibeln historia av ett speciellt slag: frälsningshistoria. Vi lär känna Gud som agerar för att rädda oss, trots att människorna vänt honom ryggen och hur verkar direkt i historien. Gud skapar alltså inte universum och drar sig undan och lämnar mänskligheten åt sitt öde, tvärtom. Han verkar i och genom människor, för att förbereda för sin Sons ankomst. Det är huvudsyftet med det Gud uppenbarat. Då blir t ex det naturvetenskapliga perspektivet intressant, men sekundärt. Det är bra att ha i bakhuvudet vid läsningen av Urhistorien. De första kapitlen handlar alltså om begynnelser: universums och mänsklighetens begynnelse. Vi får veta varför det finns död, lidande, främlingsskap, ondska, synd men även arbete och vila, familj, konflikter, kärlek, och glädje.

 
Det finns myter och legender om skapelsen och i jämförelse med dem framstår Bibeln som tillförlitlig i sin logiska och trovärdiga framställning av förloppet. Det finns inga kampmotiv mellan gudar och avgrundskrafter ö h t utan Gud agerar i suveränt majestät. Gud skapar genom att tala och sedan göra det han säger. Vi vet av NT att Gud skapade genom och för sitt Ord, Guds Son. Ordet på grekiska är LOGOS, som betyder ord, tanke, plan och förnuft. Det är ett stort ämne som jag återkommer till.

 

 

+++
Först några allmänna förutsättningar utifrån en helhetsbild. Gud är alltså den suveräne Skaparen, den ende Guden, som är helt skild från sin skapelse men ändå aktivt verksam inom de förutsättningar han fastställt. När Gud skapar universum skapas också själva rummet och tiden. Tid och rum kan aldrig begränsa Gud men det sätter gränser för oss. Gud skapade människor för att kunna kommunicera med dem, så det är heller inget problem för Gud, även om han ofta måste besegra ett större eller mindre motstånd från vår sida när det gäller att vilja höra vad han säger.
Gud ger liv, uppehåller allt, råder och styr skeendena fram mot sina mål inom ramen för en viss autonomi, som han bestämt ska finnas. Gud tog en kalkylerad risk när han inrättade skapelsen på det sättet, med varelser som har fri vilja, både änglar och människor. Människan skapades till Guds avbild med den höga kallelsen att representera honom på jorden, tillbe och tjäna honom allena. Hon skulle ta emot sitt liv och allt hon behövde för växt och mognad i gemenskap med honom.
Det är viktigt att fastslå att Gud inte behöver något, vare sig av änglar eller människor. Han äger allt inom sig själv, allt liv, all härlighet. Gud är en enhet bestående av tre personer, Fadern, Sonen och den Helige Ande. Man kan säga att Gud är gemenskap i själva sitt väsen, ÄR kärlek.
Gud är utanför skapelsen, som har själva sin existens i tid och rum och är beroende av Gud för sin existens. Men det finns ändå utrymme för frihet inom ramarna för det intrikata samspelet mellan våra val, Guds försyn och hans verksamhet i stort för att föra sin skapelse till slutmålet, trots vårt motstånd och synd. Det förblir ett mysterium hur Gud verkar för att genomföra detta. Men han gör det för att han är suverän och allsmäktig Gud.

 

 

 

garden-of-eden-1440x900

 

 

+++
Allt började i en lustgård och slutade i en stad. I Bibelns första bok, möter vi människan i en vacker lustgård, som hon får i uppdrag att vårda. I Bibelns sista bok har den heliga staden Jerusalem kommit ner från Gud till den nyskapade jorden. Vi går tydligen från att vara trädgårdsodlare och bönder till att bli stadsbor! Hur ska vi förstå detta? Vad betyder det för oss som människor? Det tema som dominerar från början till slut, är att Gud vill vara nära de människor han skapat, ha gemenskap med dem. Det börjar med att Gud vandrade i lustgården (Gen 3:8), vilket är en underbar bild just på denna närhet, och slutar med att Guds tabernakel står bland människorna (Joh Upb 21:2). Den långa vägen däremellan förbereder Gud för att hans Son ska bli människa och göra slut på den separation som synden åstadkom, genom att dö och uppstå.

Samtidigt utbredde människan sig på jorden och utvecklar sig och sina samhällen under ett ständigt inhämtande av kunskap och färdigheter. Det är en historia präglad av kamp, kärlek, konflikter, arbete, framgång och motgång.
Tillbaka till 1:a Moseboken! För det första har vi livets träd, som stod mitt i lustgården och, som enligt Uppenbarelseboken, kommer att stå mitt på stadens gata i det nya Jerusalem. Det är alltså symbolen för Guds närvaro, som finns med från det första kapitlet till det sista. Gud är liv och ger liv. I Johannes-prologen (1:4) ser vi att det Ord med vilket Gud skapade allt var en person, Sonen, och i honom var detta liv. Det är alltså inte svårt för oss som har hela Skriften i åtanke att låta detta livets träd symbolisera Kristus, Sonen. Han fanns hos Gud före skapelsen och han är från början ämnad att vara vår medelpunkt. Från Gud Skaparens och Faderns perspektiv ÄR hans Son alltings medelpunkt. ”Allt är skapat genom honom och till honom”.

 

 

Man kan förstå det som att han var  närvarande i de första människornas begynnelse som den människorna skulle leva av och genom. All kunskap, visdom, sanning, rättfärdighet och godhet fanns i Honom, det levande trädet och det var i ett stycke, odelbart och fullkomligt. Det finns naturligtvis andra tolkningar av livets träd.

 

Gud hade varnat de första människorna och sagt att de skulle ”döden dö” om de var olydiga mot hans befallning och inte fortsatte stå under hans ords, hans livs, inflytande. Döden innebär separation från Gud. De blev skilda från gemenskapen med Gud och döden började verka i deras liv med den fysiska döden som slutmål.
Det var sedan innan världens skapelse bestämt att han skulle offras på korsets trä (Upb. 13:8) , där det står om ”Lammet, som är slaktat från världens grundläggning” och i 1 Petr 1:20: ”Han var utsedd redan före världens skapelse”…

 

Detta visar det för oss nästan obegripliga faktum, att innan människorna valde att göra uppror mot Gud, hade Han bestämt att Sonen långt fram i tiden skulle ta deras synd och straff på sig. Gud skapar tiden men står själv utanför den och därför vet han allt som ska ske utan att för den skull sätta människans fria vilja ur spel. Mycket är och förblir ett mysterium när det gäller Guds väsen men eftersom han har uppenbarat det för oss är det meningen att vi ska förstå något av det.
Efter syndafallet, var planen från början att Sonen skulle ta på sig alla konsekvenser av detta  och genom sin död och uppståndelse krossa satans och därmed dödens  makt, så att människorna åter skulle få tillträde till Guds liv, livets träd. När Gud drev ut de första människorna ”satte han keruberna och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd” (4:23-24).   Det var ett uttryckt för Guds kärleksfulla omsorg att han gjorde det , för att de inte skulle äta av livets träd och i evighet förbli i sitt fallna tillstånd. Syndafallet var en jättelik natur-katastrof, som vi nog inte förstår vidden av, även om vi lever i och med dessa konsekvenser dagligen.
Ett träd saknas dock i det sista kapitlet och det är kunskapens träd på, eller hellre, om gott och ont. Det betyder kunskapen om allt. Det är detta hela historien handlar om. De första människorna fick befallningen att inte äta av detta träd, som också stod mitt i lustgården. De fick äta fritt av alla andra träd men inte detta.
Vad kan kunskapens träd i sin tur betyda? Det är några av nyckelfrågorna till förståelse av vår Bibel. Många har funderat på det och jag återkommer till detta grundläggande tema på olika sätt.

 

 

109767

 

 

 

De två träden beskriver vår väg från livet i relation till Gud. Han ställde de två träden i lustgården för att vi skulle välja; livet och låta Gud vara Gud och definiera vad som är liv, sant och rätt, eller döden, som blev följden av olydnaden. Gud gav i sin generositet de första människorna tillåtelse att äta av alla träden utom detta enda och det var för det första prövningen av huruvida människorna skulle lyda Guds befallning.

 

 

Det gällde också själva livsinnehållet för dem: skulle de erkänna Guds suveräna herravälde och låta sig näras av hans visdom eller välja självsvåldigheten i att som skapade varelser avgöra vad som är gott och ont, sant och falskt, rätt och fel? Det är skildringen av köttets väg, av människan som går sin egen väg utan Gud. Senare i 1:a Moseboken möter vi människor som väljer att säga JA till Gud och går Andens väg. De hör, tar emot i tro och lyder.
Det är två teman som återkommer genom Bibeln. Vi kommer att se den gudlösa släktlinjens representanter, som likt Kain gick bort från Herrens ansikte och byggde sin egen stad efter sina regler (och så småningom försökte de bygga ett högt torn), och den gudfruktiga släktlinjen som börjar med Set och karakteriseras av att de vandrade med Gud, i tro och lydnad.

 

 

Som skapade till Guds avbild skulle människan representera Gud på jorden och råda över det skapade, även den varelse som i sin fysiska form uppträdde som en orm. När hon blir så ytterligt bedragen förlorar hon också denna funktion och på något sätt överlämnas den till fienden. Det förstår vi av att det som är Gud totalt främmande, synd med allt vad det innebär och död, blir påtagliga verkligheter. Guds bud var tydligt, att om de åt av det förbjudna trädet skulle de ”döden dö”.
På vilket sätt ”dog” de första människorna efter att ha brutit mot detta bud? Det var inte en omedelbar fysisk död utan en andlig. De förlorade livsgemenskapen med Gud, de skildes från honom. Människan ska leva ”av varje ord som utgår från Guds mun” (5Mos 8:3 och Matt 4:4). Människan var ämnad att ha andligt liv i kontakten med Gud och levde då av hans Ord. Den kontakten bröts i Eden när Adam och Eva inte levde av det ord, det bud som Gud uttalat. De ”dog” då, skildes från Gud. Livsgemenskapen med Gud skulle uppehållas genom Gud Ord. Sonen var detta Ord och man kan säga att Livets Träd var en bild på dennes närvaro i paradiset.

 

 

Människorna skulle livnära sig av Guds levande Ord. Men när de överträdde de gränser Gud satt för dem förlorade de inte bara närheten till Gud utan blev också främlingar för sig själva och varandra. Man kan säga att de kom i strid med sig själva, eftersom de inte levde i enlighet med den natur de skapats av Gud att vara. Här började det stora främlingsskapet, klyvnaden, vilsenheten.

 

 

Det måste finnas mer i den här gamla texten som verkligen betyder något än att vi fastnar i beskrivningen att en orm skulle prata med Eva. Kräldjuret ormen kunde inte tänka, prata och bedra då lika lite som nu! Varför skulle sedan Eva lyssna och svara på detta tilltal? Det kan alltså inte enbart ha varit en varelse som enbart tillhörde djurriket i form av en fysisk orm.
Det kan inte vara så och det blir tydligt när vi gräver lite djupare i ordets betydelse finner vi följande: Hebr Nachash betyder visserligen orm som substantiv. Men den hebreiska roten nchs betyder som verb att bedra och genom divination förespå framtiden. Som adjektiv betyder det ”den skinande”, lysande.
Vi får ingen förklaring till hur och varför frestaren fått tillträde till den plats där människorna vistades. Därför vet vi ingenting om den ondes, det ondas ursprung. Med Guds tillåtelse uppträder han bara plötsligt i lustgården och börjar ljuga om Gud. Därför är det meningslöst att spekulera om saken. Vi får acceptera att Bibeln inte ger oss en förklaring utan istället beskriver hur Gud löser problemen med synd, ondska och död.

 

 

En del menar att man av flera andra texter kan utläsa att det var en andlig varelse, en ängel i hög ställning, som hade viss kunskap om det gudomliga som han använder för att bedra människorna. Det är hur som helst en andlig varelse med stor attraktionskraft, som viskar lockande ord till Eva.

 

 

Något slags uppror måste ha skett i den andliga verkligheten och frestaren, den onde, försöker få människorna på sin sida emot Gud. Han kommer inte åt Gud själv men kan förstöra Guds avbild människan. Gud tillåter detta, antagligen för att både änglar och människor i alla tider ställs inför valet att lyda Gud eller inte. Men i sin allsmäktiga visdom och rådslut använder Gud både synd och uppror för sina syften. Det sker alltid med utgångspunkten att Gud är fullkomligt rättfärdig och nådig i allt han gör.

 

I texten uppträder han som en orm som smyger sig på människan för att lura och bedra. Den andra sidan av hans personlighet är den direkt våldsamma, och beskrivs som drakens, som förföljer och dödar Guds folk.
Ormen, som är fienden, ljuger helt öppet och planterar de lögner som kommer att dominera i historien, i religionerna, i kulterna: människan kan bli som Gud genom att få kunskap och att hon inte kommer att dö. Det är ett direkt förnekande av det Gud sade.

 

 

Utifrån detta uppstår sedan tanken på reinkarnation, ett konkret sätt att att undkomma den eviga döden genom att ständigt födas på nytt och därmed undkomma domen som är förbunden med döden. Det fanns många lika myter kring ormen i omvärlden. Den betraktades av vissa som en symbol för gudomen.

 

 

imagen-3

 

 

Gud hade sagt: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda …över hela jorden… Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem:”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över ..” (1:26-28).

 

En högre kallelse än detta kunde vi inte ha fått. Vi är skapade till Guds avbild. Mer kunde och kan vi aldrig bli. Gud är och förblir suverän Gud och människan finner sin plats i relation med honom, i tro, kärlek och lydnad.
Men det typiska för avgudadyrkan, kulter och religioner är ju erbjudandet om gnosis, kunskap, som gör de initierade utvalda och speciella. I ritualerna brukar ingå moment som handlar om att undkomma döden. Människan ska bli gudomlig genom att förstå och känna till s k hemligheter.
Synd är överträdelse i sitt ursprung, överträdelse av konkreta bud, av det Gud sagt. När man överträder hamnar man utanför det liv som Gud avsett och hans beskydd. Man klipps av från Guds liv med allt vad det innebär och står ensam i mörkret, naken och vilsen. Det man trodde skulle vara ljus blev mörker, självständighet blev ensamhet, kunskap blev förvirring.

 

De som äter av kunskapens träd gör sig oberoende av Gud och sig själv till herre och utgår från sig själv. Det är relativismens födelse. Den skapade människan tror sig kunna veta och förstå det absoluta. Det är också början på den tanke som dominerar religioner och filosofier, om att både ont och gott måste finnas som komplement till varandra och att målet är att uppnå en enhet mellan de båda. Det senare är typiskt för den ockulta och gnostiska traditionen.
Det handlade alltså om ett lydnadstest från Guds sida, för att ta reda på om människan ville lyda ett enda bud och förtrösta på att han visste det bästa för dem. I detta ingick också att människan genom sitt val blev medveten om gott och ont på ett erfarenhetsmässigt sätt. Vrångbilden som frestaren gav av Gud var att framställa honom som missunnsam genom att stänga henne ute från kunskapen. Men kunskapen fanns i livets träd. Där skulle de första människorna äta och växa till mognad, i gemenskap och lydnad för Gud. Sonen, Kristus var med från början, han var livets träd.

 

Nu fick människan bära på den stora bördan av frihet och oberoende genom sitt val. Det finns många fler aspekter av det här. Det rymmer många lager av betydelser och jag återkommer i andra sammanhang till detta tema.

 

+++

 

Vi ska försöka förstå lite mer av detta genom att bekanta oss ännu lite närmre med huvudpersonerna i dramat.
Vad är det då ormen gör för att lura Eva? Han ifrågasätter för det första det Gud har sagt och vrider det en aning, inte särskilt mycket. Det innehåller fortfarande ett visst mått av sanning men betoningen förändras på ett subtilt sätt. Gud sade att Adam fritt kunde äta av alla träd i lustgården, ”men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö” (2:17). Fienden vrider det till: ” Har Gud verkligen sagt: Ni får inte av alla träd i lustgården?” (3:1). Han negerar alltså Guds bud, vilket gör att Eva omedelbart blir negativt inställd till Gud och det sker nästan omärkligt. Han sår tvivlets och misstroendets frö först.

 

 

Det märkliga är ju att Eva ö h t svarar ormen och sedan att Adam var så passiv och inte ingrep. Det kan man fundera vidare på…
Det hela verkar så mytologiskt och främmande att det är svårt för oss som postmoderna människor att ta detta på allvar. Kan vi det? Säger det verkligen något om oss? Vi ger texten en chans, så får vi se var vi hamnar!

 

Vi ser att ormen, den skinande gestalten som hade kunskap och utstrålning,  lyckades med sin strategi att väcka misstro mot Guds ord eftersom Eva lägger till en mening som Gud inte sagt. Hon är redan vunnen för fienden genom att uttrycka tanken att Gud är så missunnsam att de inte ens får ”röra vid trädet”.

När han så förvånansvärt enkelt lyckats med detta sätter han in den stora stöten: ” Ni ska visst inte dö! Men Gud vet att den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont”.

 

Dessa två påståenden av lögnaren sammanfattar alltså det gudsuppror som pågått sedan dess och många mytologier, religioner och kulter:
1) tanken att döden egentligen inte existerar och/ eller att människan inte kommer att dö utan lever vidare i en lång serie av återfödelser, eller att hon helt upphöra att existera.

 

 

2) att människan ska bli som Gud genom att få en kunskap som är oberoende av honom.
Det Gud sade var sant och vad ormen gör är att förvrida och förvanska detta. Guds bud var för människans bästa, men fienden framställer Guds bud som felaktigt. Det är här det börjar, det som kallas ”laglöshetens hemlighet”. Frestarens lögner slår rot i människorna. Detta sprider sig sedan genom de första generationerna fram till våra dagar och den yttersta tiden då, som Bibeln säger, själva inkarnationen av denna laglöshet ska träda fram, ”laglöshetens människa”. Han kallas också för Antikrist, den som är i stället för den sanne Kristus, och hans absoluta motsats.. Här ser vi detta spår som leder fram till Uppenbarelseboken, via profetiska skrifters hänvisning till hur laglösheten under historien mognar fram till sin fullbordan och denne träder fram. Mer om det längre fram.
Livets träd står för allt Gud är i sin helighet, sanning, kärlek, rättfärdighet och godhet. När människan inte fogar sig i detta och erkänner Guds anspråk på detta, uppstår relativismen. Sanningen blir uppblandad med lögn och människan själv menar sig kunna bestämma vad som är sant, rätt och gott. Det är upp till var och en.. när människan vänt upp och ner på ordningen och vill vara i centrum.

 

 

Sedan har vi Guds närvaro i lustgården. Lustgården var Guds boning på samma sätt som tabernaklet senare blev det och templet. ”Gud vandrade i lustgården” (1 Mos 1: 3:8) och i Upb. står det ” Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem”.

 

Denna tanke mellan- landar i Johannes evangelium 1:14: ”Och ordet blev kött och bodde ibland oss…”. Ordet där är ”eskenåsen”, ἐσκήνωσεν, ”slog upp sitt tält” eller ”tabernaklade” ibland oss. Vid Jesus första ankomst till jorden som frälsare tog Gud det första steget till att återupprätta sitt rike på jorden. Det sista och slutgiltiga är när Jesus kommer återkommer som domare. Under Israels historia hade dock Gud varit närvarande med sitt folk i tabernaklet i öknen och sedan i templet i Jerusalem.

 

 

Konsekvensen av olydnaden skilde de första människorna från Gud och den skiljer oss än idag från honom om vi inte tagit emot Guds nåd i Jesus Kristus. Han försonar oss med Gud och leder oss tillbaka hem till vår himmelske Fader.

 

 

 

Forts följer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.