Vårt nya namn.

20190130_172857.jpg

 

 

 

Namnet har haft en stor betydelse i många kulturer och har det än idag. Det skulle utsäga något om personens egenskaper och karaktär. Vid ett barns födelse ville man dels inlemma den nya familjemedlemmen i släkten och dess historia, dels ge det en individuell och personlig särart. I Bibelns sammanhang var det mycket viktigt. Namnet ger information om personligheterna vi möter i de olika böckerna.  Där finns långa släktkrönikor med rader av namn som vi inte vet mycket om, men de förmedlar något väsentligt: Gud verkade i konkret historia som berörde dessa individer på olika sätt. Den enskilde glömdes inte bort utan nämndes vid namn, även om det ofta handlade om hur Gud verkade i relation till sitt folk som kollektiv.

 

Guds namn är ett stort ämne för sig som jag inte går in på här. 

 

Det hände också att Gud gav sina tjänare ett nytt namn, som ett tecken på att något avgörande skett med dem. Avram får heta Abraham, ”fader till många”, vilket karakteriserar hans unika kallelse i Guds frälsningshistoria. Tänk också på hur Moses och Samuel fick sina namn, och Jakob som efter sin kamp med Gud fick ett nytt namn, Israel, som för evigt länkade honom och hans folk till Gud själv på ett unikt sätt. Jesaja skrev: ” Men nu, så säger Herren, hans som har skapat dig, Jakob, han som har danat dig, Israel: frukta inte, ty jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min”. (43:1).

 

I NT får Simon sitt nya namn Petrus av Jesus, som ett tecken på hans uppgift i församlingen. Jesus själv fick sitt namn före konceptionen,  liksom Johannes döparen. Jesu namn var djupt betydelsefullt eftersom det betyder ”Herren frälser”. Det var ängeln Gabriel respektive Herrens ängel som proklamerade detta för Maria och Sakarias. När vi säger Jesus Kristus idag uttalar vi en trosbekännelse. Vi tror att just Jesus av Nasaret var och är den Smorde, den Messias som Gud utlovat i Skriften. Kristus är latiniserade varianten av grekiskans Χριστός  Messias, som på hebreiska är Mascihach מָׁשִיַח, Mašíaḥ. Messias är Jesu ämbetstitel, men kom tidigt att användas som ett namn.

 

+++

 

Det är Gud som ger oss vårt verkliga namn. Bara han känner oss så till fullo att han kan ge oss det namn som stämmer helt överens med vilka vi verkligen är.  Det är vår största glädje och förväntan, att vi som medborgare i hans eviga rike ska bära ett nytt namn som bara vi och Herren känner. Vi förstår ännu inte djupet av vilka vi är i Kristus och kommer att vara. Det tar ju nästan ett liv att lära känna oss själva i den här världen, så hur mycket mer vår sanna identitet som Guds barn.

 

I Upp läser vi : ”Den som har öron  må höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat. Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det”  (2:17).

 

Vi som tillhör Kristus har våra namn skrivna i Livets bok, i Lammets bok. Det är något att dagligen tacka vår Frälsare och Herre för. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.