Inledning till en längre serie om biblisk antropologi.
Jag börjar med utblicken mot framtiden och återkommer flera delar med bakgrunden till det Paulus skrev om Adam och Kristus.
+++
Det finns två slags människor och vilka vi är bestämmer vår framtid. Paulus skriver om Adam och Kristus i Romarbrevet och om den jordiska människan och den himmelska i det mäktiga kapitel som handlar om uppståndelsen i 1 Kor 15. Alla som har levt på jorden, lever och kommer att leva, är ättlingar till de första människorna. Det är självklart. Vi delar samma existentiella villkor.
Det är lika självklart att den som tillhör Jesus Kristus kommer att dela hans liv, den himmelska människas liv i evigheternas evighet. Det är Livet som vi bara kan ana det, det liv i gemenskap med Gud i hans ljus och härlighet, som han ville att det skulle vara från begynnelsen och som vi fått ett förskott på här i vårt jordeliv. Anden är en försmak, och en garanti på hur det Livet kommer att bli i sin obegränsade fullhet och fullbordan.
Det oerhörda, som jag hela tiden återkommer till och som är det största som hänt just i vår mänskliga historia, är att Guds Son blev en människa på jorden. I Gamla testamentets skrifter läser vi om hur Gud förberedde denna för mänskligheten avgörande händelse och hur det uppfylldes och förmedlades genom det Nya förbundet och dess heliga skrifter.
Sonen, Jesus Kristus, den i sanning himmelska människan, kommer med Guds rike, den andliga verklighet som är Guds närvaro och herravälde, in i världen som från syndafallet präglats av det vi ser omkring oss idag: våld, lidande, död. Det var inte Guds mening med sin skapelse. Men då som idag, vänder många människor Gud ryggen och vill inte höra och följa Guds budord om att älska honom och sin nästa. Därför ser det ut som det gör. Det onda har fått makt med oss, på ett individuellt plan och i det stora hela.
Men, tillbaka till den himmelska världen som landade på jorden i och med Jesus! Gud vill att alla ska tro på honom, födas på nytt genom hans Ande och bli medborgare i riket, den himmelska verkligheten där Gud råder med sin rättfärdighet, kärlek, godhet, frid och salighet. Hans dörr står ännu öppen och han inbjuder oss alla att ta emot sin frälsning. Hur kan man egentligen inte vilja ta emot detta är frågan…
Här är texten från 1 Kor 15:
Den första människan, Adam, blev en levande varelse. Den siste Adam blev en livgivande ande.
46 Men det första var inte det andliga, utan det jordiska. Därefter kom det andliga. 47 Den första människan kom från jorden, av jord. Den andra människan kom från himlen. 48 Så som den jordiska människan var, så är också de jordiska. Och så som den himmelska människan är, så är också de himmelska. 49 Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, ska vi också bära den himmelska människans bild.
Vi som är Guds barn i Jesus Kristus kommet alltså att likna honom, vara som han. Det går inte att föreställa sig hur det blir när vi vid Jesu återkomst och uppståndelsen från de döda kommer att förvandlas. Vi får antagligen samma slags uppståndelsekropp som Jesus har och som är ämnad för att leva på samma sätt hos Gud i evighet. Vi som hör hemma hos Gud tillhör evigheten, när denna mäktiga förvandling ägt rum. Med Paulus ord i samma kapitel, v 50:
Men det säger jag, bröder: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga. 51 Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, 52 i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. 53 Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. 54 Men när det förgängliga är klätt i oförgänglighet och det dödliga klätts i odödlighet, då uppfylls det ord som står skrivet: Döden är uppslukad i seger. 55 Du död, var är din seger? Du död, var är din udd 56 Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. 57 Men Gud vare tack som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!
När vi somnar in i döden gör vi det alltså med förvissningen om uppståndelsens dag, att vi ska få nya kroppar som passar i det himmelska livet. Vi kommer att se Jesus som vi älskat och trott på, men inte kunnat se, och vad som sedan sker är bortom min föreställningsförmåga. Våra begrepp och ord är för små för att ens försöka förstå och beskriva det. Men vi vet att det blir saligt, härligt och mycket spännande att leva det livet.
+++
Här är texten i Romarbrevet, som ger själva bakgrunden till Paulus syn på människan och det Jesus Kristus som den andre Adam gjorde, för att befria oss från syndens, fördömelsens och dödens makt.
12 Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat. 13 Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns. 14 Ändå regerade döden från Adam till Mose, också över dem som inte hade syndat genom en sådan överträdelse som Adams. Och Adam är en förebild till den som skulle komma. 15 Men syndafallet kan inte jämföras med nåden. För om de många dog genom en endas fall, så har Guds nåd och gåva så mycket mer överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd. 16 Inte heller kan gåvan jämföras med det som kom genom en endas synd.
Domen kom genom en enda och ledde till fördömelse, men gåvan kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande. 17 För om döden kom att regera efter en endas fall genom denne ende, hur mycket mer ska då inte de som tar emot den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva få regera i liv genom den ende, Jesus Kristus? 18 Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till ett frikännande, till liv för alla människor. 19 Liksom de många stod som syndare genom en enda människas olydnad, så ska också de många stå som rättfärdiga genom den endes lydnad. 20 Dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli större. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer. 21 Liksom synden regerade genom döden, så skulle också nåden regera genom rättfärdigheten och ge evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.
+++
I den första delen började jag med den stora utblicken mot framtiden, det saliga hopp varje troende har, om att få uppstå och leva med Jesus Kristus i evighet. I kommande delar ska jag istället titta tillbaka och fundera över vad en människa är, utan och med Kristus.
Det finns många olika svar på frågan, men jag tror som sagt inte att det är möjligt att besvara frågan utan att se oss själva i relation till vår Skapare. I den djupaste existentiella meningen räcker det inte med att blicka inåt eller bekräftas av andra människor. Vi vet nämligen inte av oss själva hur en människa ska vara och därför präglas hela mänsklighetens historia av detta ständiga sökande efter sig själv, sin identitet. Vi har inte skapat oss själva och vet därför heller inte meningen med varför vi finns, vad vi gör här eller vart vi ska ta vägen.
Men det finns en utväg. Vi kan lära känna universums Skapare på ett personligt sätt. Han är och blir för oss det identitesskapande Du, som hjälper oss att se oss att förstå oss själva och världen. Bara Skaparen själv vet vad som var meningen med allt från början och med oss.
Jag återkommer till detta tema flera gånger framöver. Men vi får alltså ”se” honom som såg oss från begynnelsen och i vars blick vi lever. Det förändrar i sin tur inte bara vår verklighetsuppfattning, utan förvandlar hela vårt liv. Det blir inte längre vi som är i centrum utan Gud själv och vi på rätt plats i förhållande till honom och världen. Människan finner verkligen sin plats, när Gud får vara i centrum
Vi ”ser” naturligtvis Gud med trons ögon så länge vi lever på jorden, men vi kommer att se honom ansikte mot ansikte hemma hos honom.
I det kristna livet finns alltid denna dynamik: redan nu och här är vi hans barn, räddade, men ändå inte fullkomligt frälsta. Guds rike är inom oss som är av Anden pånyttfödda, men vi väntar på att Jesus kommer tillbaka och riket uppenbaras i sin nu fördolda, härlighet. Vi lever i tiden, men tillhör evigheten. Syndens, lagens och dödens makt är bruten genom Jesu död, men vi syndar ändå, blir sjuka och kommer att dö. Vi är sannerligen medborgare i två riken, där vi bor rent konkret någonstans på jorden, och i Guds rike.
Vi som är Adams ättlingar och tagit emot det livgivande och glada budskapet, evangeliet, om att Guds egen Son blev människa, lever alltså redan i Guds rike. Riket är där Guds vilja sker. Vi tillhör därför framtiden på ett speciellt sätt, eftersom det bara är riket som har framtiden för sig. Gud, som verkar i tiden men ÄR utanför den, har redan förberett vår framtid, som kommer till oss när Jesus återvänder som den Herre över skapelsen han redan är. Jesus Kristus kom den första gången med Guds närvaro i tiden, som sedan blir ett verkligt NU för varje människa som hör och tror på evangeliet.
De som hörde och trodde på honom när han vandrade omkring i Galiléen, tog emot sanningen om Gud och dess verklighet då, liksom alla som tror har tagit emot i sin tid och på sin plats. Gud gjorde sig närvarande genom Jesus för alla i sin tid, men han kommer till sitt folk i det som är vår framtid, när tiden tagit slut. För Gud måste de olika aspekterna av tiden vara tillgängliga på något sätt. Det är också ett mysterium, som så mycket är vad gäller Guds verklighet.
Det vi redan är som räddade och befriade människor i Kristus, ska vi bli helt och fullt i evigheten.
Det finns alltid många sätt att uttrycka denna mäktiga verklighet som är Guds fulla närvaro och herravälde, när Jesus kommer tillbaka och Gud skapar nya himlar och en ny jord. Vi måste ju tänka i rumsliga kategorier när vi talar om detta, men vi förstår inte riktigt vidden av att Gud blir allt i alla, att han är fullkomligt närvarande och vi med honom, fria från tidens tvång och alla begränsningar.
Vad vi vet är att allt som förstört Guds skapelse, synd, ondska, lidande, död, förgängelse inte kommer att existera mer utan det blir som Gud hade planerat det att vara från början. Guds fullkomliga närvaro. Det betyder evig frid, salighet och mest kvalitativa och maximerade form av liv vi kan tänka oss.
Ordet Adam är ju hebreiska och betyder människa. Vilka är vi i oss själva, utan Gud och med Gud? Utan Gud är människan utelämnad till syndens förgörande krafter och evig död. Med och hos Gud som gav oss den andre Adam, Kristus, räddas vi från dessa makter som vi inte rår på, till försoning, liv och salighet.
Bibeln handlar om Guds väg till oss när han förbereder för sin Sons ankomst i världen och människans väg till Kristus. Människan gick vilse när hon genom sin överträdelse av Guds ord förlorade gemenskapen med Gud. Människan hittar hem till Gud igen genom Jesus som är vägen, sanningen, och livet.
Gud frågade ju Adam: Var är du? Gud visste naturligtvis att Adam gömde sig för hans ansikte. Det är intressant att tänka över denna fråga och jag återkommer till detta.
Men frågan gäller fortfarande. Vi brukar ju istället fråga Gud var han är, ibland anklagande, ibland förtvivlat. Är vi människor som vill komma ut i Guds ansiktes ljus och se och tro på den andre Adam som Gud sände till oss? Den andre Adam, Kristus, som är en fullkomlig avbild av Gud och som i allt uppfyllde Guds vilja och levde som Gud hade menat.
I Jesus Kristus ser vi hur en riktig människa ska vara och leva. Det är alltså bara Guds Son själv som är riktig mänsklig, som aldrig syndade trots att han var frestad och prövad som vi, utan levde i fullkomlig gemenskap med Fadern och i fullkomlig kärlek till honom och alla människor.
