Försoningen.

300px-Cristo_crucificado

 

En förståelse av mysteriet med försoningen börjar och slutar med tacksamhet och förundran. ” Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv.”( 2 Kor 5:19).

Vad Jesu död och uppståndelse innebär för oss har alltid varit föremål för reflektion i kyrkan och det har funnits olika sätt att förklara detta. Jag ska här fundera lite över några bibeltexter

Hur än teologer i alla tider tolkat detta är det mest intressant att återigen gå till Bibeln och försöka förstå djupet och vidden i Guds helighets, kärleks och rättfärdighets mysterium. Det kan bli flera delar eftersom Skriften också innehåller olika sätt att se på detta, som tillsammans ger oss sanningen. Här presenterar jag några teman som sedan fördjupas längre fram.

 

Korset är centralt i vår tro. Det är helt avgörande för oss att Jesus dog för oss syndare. Jesus behövde inte dö, kunde inte dö egentligen eftersom han var och är Guds Son, ett med Gud i evighet, med liv i sig själv som aldrig kan dö. Han kom från Fadern in i denna onda, sjuka och syndiga värld för att ge sitt liv för oss. Det är helt tydligt när Jesus säger i Joh evangelium 10: 17 Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. 18 Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta tillbaka det. Det budet har jag fått av min Far.”

 

Man kan säga att synden dödade Jesus, vår synd. Gud lät det ske för att rädda oss från synden, som i sig bär sin konsekvens,  straffet, ( de är två sidor av samma sak) och leder till död. Död är dels fysisk död men särskilt separation från Gud i evighet. Hos Gud kan inte synd, ondska, död finnas. Därför måste Gud ta bort det från våra liv för att vi ska kunna leva hos honom. Vi kan inte själva befria oss från dessa bojor utan måste lösas, räddas från det som skiljer oss från vår Skapare.

 

Det såg på ytan ut som om judarnas Stora Råd och Pilatus hade makt över Jesus och dömde honom till döden men det skedde bara för att Gud tillät och ville det.

 

Varken de människor som var med de sista dagarna av Jesu liv på jorden eller de osynliga makter som är fiender mot Gud förstod detta, 1 Kor 2 : Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. 7 Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss. 8 Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt – om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre.

 

Jag ska försöka uttrycka det enkelt och på ”o-teologiskt” språk här i inledningen.

 

Alla vi människor har  gjort fel gentemot Gud. Vi tror inte på honom och vill inte höra och göra vad han sagt. Men det var Gud som tog initiativet till försoningen.

Vi blev hans fiender genom denna synd. Eftersom Gud är en alltigenom älskande helig och rättfärdig Gud måste synden hanteras på ett rättfärdigt sätt. I Guds väsen finns därför ett lika starkt och absolut motstånd mot det som förstör hans skapelse.

Han har som skapare rätten till oss och till allt han skapat. Att se hur onda krafter tränger sig in i hans skapelse med syftet att förstöra den kan naturligtvis inte Gud tillåta. Därför blir, tack och lov!, Gud heligt vred på den som startade upproret mot Guds goda ordning och på syndens, dödens och ondskans destruktiva makt.

Samtidigt älskade Gud människan som sin egen avbild, som han på ett särskilt sätt ville  skulle representera honom på jorden. Människan blev bedragen och/eller valde att inte tro, lyssna, älska och följa Gud. Genom sitt uppror, sin synd skildes hon från gemenskapen med Gud.

Gud måste alltså både rädda sin älskade skapelse och samtidigt döma synden i sin rättmätiga reaktion mot den. Guds vrede riktas mot synden, mot oss som syndare samtidigt som han i sin ofattbara kärlek räddar oss människor.

 

När Jesus led och dog för oss på korset tog han på sig synden och dess straff, våra missgärningar, smärtor, sjukdomar, övergivenhet, förakt osv.  Samtidigt tillintetgjorde han djävulens gärningar och satans makt över mänskligheten. Den upproriske ängeln var den som inledde upproret mot Guds, hans absoluta auktoritet och herravälde.

 

Vi lever nu i tiden mellan Jesu seger på korset och i uppståndelsen och hans återkomst vid tidens slut. Världen är ännu i ”den ondes våld”, som vi är väl medvetna om trots att Jesus sitter på Faderns högra sida. Men för alla som tillhör Jesus är Guds rike mitt ibland oss, inom oss, och vi har fått löfte om den fullständiga frälsningen när Jesus kommer tillbaka som Kung och Herre för att upprätta sitt synliga rike på jorden.

 

I denna tidsålder lider vi fortfarande. Vi blir sjuka och dör. Många förföljs och mördas för sin tro. Men vi är inte ensamma och vi vet att en dag är det slut på all ondska och allt lidande. Vi lever verkligen på hoppet, i tron och burna av Guds kärlek.

Jes 53 : Han hade varken skönhet
eller majestät. När vi såg honom var hans
utseende inte tilldragande.
3
Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man
och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.
4
Men det var våra sjukdomar
han bar,
våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom
för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.
5 
Han var genomborrad
för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom
för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.
6
Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld
lade Herren på honom.
7
Han blev misshandlad,
men han ödmjukade sig
och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort
till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun.
8
Genom våld och dom
blev han borttagen. Vem i hans släkte besinnar att när han rycktes bort
från de levandes land, blev han plågad på grund av
mitt folks överträdelse?
9 
Bland de ogudaktiga
fick han sin grav, men hos en rik var han i sin död, ty han hade ingen orätt gjort, och svek fanns inte i hans mun.
10
Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar
och leva länge, och Herrens vilja skall ha framgång genom honom.
11
Genom den vedermöda
hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar
min rättfärdige tjänare
de många rättfärdiga, och deras skulder
är det han som bär.
12 

Hur detta går ihop ser vi i den korsfäste Jesus. Han var fullkomligt lydig och överlåten till Gud i motsats till Adam, den första människa som medvetet valde att synda,. I sitt liv uppfyllde han Faderns vilja om hur en människa var ämnad att leva. I sin död för oss tog han verkligen både synden och dess konsekvens, straffet för synden, på sig själv för att vi inte skulle gå evigt förlorade utanför Guds gemenskap. Ett liv utan Gud är fördömelse, evigt mörker och förtvivlan. Den som inte fått sin synd förlåten är bunden till den och förblir i synden i evighet. Det är straff, det är fördömelse, det är evig pina, evig separation från levande Gud.

Vår kropp dör och begravs men vår ande och själ lever vidare, antingen hemma hos Gud eller borta från honom. I sin död ger Jesus sitt liv för oss, sitt heliga och rättfärdiga liv som vi får del av när vi tror och överlämnar oss åt hans räddning. Döden kunde inte behålla honom (Apg 2:24), eftersom han själv var syndfri och endast blev gjord till synd på korset för oss för att vi skulle av nåd kunna förlåtas och bli räknade som rättfärdiga inför Gud: 2 Kor 5:21 Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.

Uppståndelsen bekräftar hans fullbordade verk på korset. Jesus segrade och lever. Alla som tror och tar emot får sin synd utplånad, blir räddad i en pågående frälsning som börjar med omvändelse, pånyttfödelse av Guds Ande och ord,  får liv och gemenskap med Gud i tiden och i evigheten.

Mer om det i nästa del.

Men först bara några synpunkter på att synd och straff hör ihop från Rom 1. Det blir så tydligt i denna text, att straffet för synd är att Gud utlämnar oss till det vi väljer och det är fruktansvärt. Samtidigt är det Guds pedagogik, att när vi upplever konsekvenserna av våra felaktiga val, att utlämnas till synden och bli dess slav, kan det väcka oss till nöd och vilja till omvändelse. ”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud”.

Synden förstör vår höga kallelse, att leva i gemenskap med Gud. Den förslavar, förvanskar och förvrider oss och våra perspektiv på tillvaron. Den dödar oss, både andligt och till sist fysiskt. ”Syndens lön är döden, Rom 6:23-24, Men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre”.

18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt. 21 

Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. 22 De påstod att de var visa, men de blev dårar. 23 De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 24 Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen. 26 

Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. 27 På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. 28 Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen. 29 De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, 31 är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det.

Fortsättning följer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.