De fyrtio dagarna mellan uppståndelsen och himmelsfärden

 

emmaus-road-mosaic

 

Redan samma dag som Jesus stod upp från de döda och lämnade graven visade han sig för två vandrare på väg till Emmaus. ( Luk 24:13-35). Det är en vacker skildring av Jesu omsorg om två ledsna och vilsna lärjungar. Han slår följe med dem, lyssnar och börjar sedan förklara allt som står skrivet om att Messias måste lida innan han kan gå in i sin härlighet. Han börjar med Mose, alla profeterna och sedan de övriga Skrifterna.

De känner märkligt nog inte igen honom förrän han, på deras enträgna begäran, följer med dem hem och bryter brödet vid kvällsmåltiden. Då försvinner han plötsligt och de återvänder till Jerusalem för att träffa de elva (apostlarna) och andra lärjungar. Då får de veta att Jesus också visat sig för Petrus och de berättar om hur deras hjärtan brann när Jesus öppnade Skrifterna för dem. Lukas skriver sedan följande: Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade till dem: ”Frid vare med er!” 37 Uppskakade och rädda trodde de att det var en ande de såg. 38 Men han sade till dem: ”Varför är ni så oroliga? Varför kommer det upp tvivel i era hjärtan? 39 Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se! En ande har inte kött och ben som ni ser att jag har.” 40 När han hade sagt detta visade han dem sina händer och fötter. 41 När de i sin glädje och förundran fortfarande inte kunde tro, frågade han dem: ”Har ni något ätbart här?” 42 Då räckte de honom en bit stekt fisk , 43 och han tog den och åt inför deras ögon.44 Och han sade till dem: ”Detta är vad jag sade till er medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, profeterna och psalmerna.” 45 Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna. 46 Och han sade till dem: ”Det står skrivet att Messias ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda, 47 och att omvändelse och syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. 48 Ni är vittnen om detta. 49 Och jag ska sända över er vad min Far har lovat. Men ni ska stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.”
Enligt vad Lukas skriver i Apostlagärningarnas första kapitel, så var det under fyrtio dagar som Jesus var tillsammans med lärjungarna efter sin uppståndelse och innan himmelsfärden. Hur gärna hade vi inte velat vara med och lyssna! De umgicks,  han åt tillsammans med dem och samtalade säkert mycket personligt om tiden med  innan korsfästelsen, liksom de omvälvande händelserna i samband med passionshistorien. Jesus talade med dem om Guds rike, inpräntade säkert  sin undervisning i dem på nytt och hjälpte dem att förstå Skrifterna i ljuset av hans uppståndelse. Han förberedde dem också för det stora som skulle ske när han fysiskt lämnat dem och den Helige Ande skulle komma över dem. Det markerade ju början på en helt ny epok, församlingens tidsålder, när evangeliet skulle predikas till jordens yttersta gräns, med början i Jerusalem och Judéen.  Men det förstod lärjungarna ännu inte hela vidden av. Det är långt senare  som det verkligen går upp för dem, att evangeliet gäller hedningarnas räddning också, och inte bara judarnas.

 

Jesus markerar dock tydligt att tiden ännu inte är inne för lärjungarna att få veta när Herren ska upprätta riket åt Israel. För dem var det naturligtvis det viktigaste, att Israels uppståndne Messias, Herre och Kung så snart som möjligt  skulle träda fram för Israel och utropa Riket. Men vi vet ju med facit i handen, att det skulle ju ligga långt fram i tiden och att församlingens tidsålder varat i över 2 000 år och vi väntar ännu på att han ska komma tillbaka och upprätta riket. Vi som är hednakristna och som blivit inympade i det ädla olivträdet, väntar lika ivrigt som  våra judekristna bröder på detta. Det var särskilt Paulus som fick en uppenbarelse om Guds vilja och plan i detta.

 

Det är många viktiga händelser i Bibeln som just sker under 40 dagar. Det kan handla om en prövningstid, som när Jesus frestades i öknen under 40 dagar eller när Israels folk vandrade i öknen i 40 år. Det kan också handla om en förberedelsetid inför att Gud uppfyller ett löfte och/eller en viktig förändring ska ske. Här är några exempel på dessa fyrtioårsperioder:
När Noa samlat alla djuren gick han in med sin familj i arken. Den stora floden kom och det regnade i 40 dagar. 1 Moseboken 7:4.
Moses vistades 40 år i Midjans land när han flytt Egypten efter att ha dödat en egyptier. Efter dessa långa år blev han kallad av Gud att föra Israels folk ut ur slaveriet. Apg 7:30. Moses vistades senare 40 dagar vid två tillfällen på berget Sinai, där han tog emot stentavlorna från Gud. 2 Moseboken 24:18 , 2 Moseboken 34:28.
De tolv spejarna bespejade Kanaans land i 40 dagar. 4 Moseboken 13:26.
Invånarna i Nineve fick 40 dagar på sig att omvända sig från sin ondska när Jona profeterat om stadens undergång. De bättrade sig som vi vet och Gud skonade staden.
Elia gick i 40 dagar till berget Horeb, efter den dramatiska konfrontationen med Baals avgudapräster på berget Karmel. Först blev han styrkt av den måltid en Herrens ängel beredde åt honom. På Horeb talade Gud till honom i den stilla susningen. 1 Kungaboken 19:8.

Efter dessa fyrtio dagar med Jesus fick de befallningen att stanna i Jerusalem och invänta Faderns löfte om den Helige Ande. Det skulle vara tio dagar senare och alltså 50 dagar efter Påsken. Då kommer också en annan av de judiska högtiderna att uppfyllas när lärjungarna blir döpta i den Helige Ande och lagen kommer att skrivas in i deras hjärtan, och inte som i det gamla förbundet på lagtavlor av sten. I avskedstalet, som evangelisten Johannes skildrar det, säger Jesus b la detta:15 Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. 16 Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, 17 sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er. 18 Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er. 19 Ännu en kort tid, och världen ser mig inte längre, men ni skall se mig, ty jag lever, och ni kommer att leva. 20 Den dagen skall ni förstå att jag är i min Fader, och att ni är i mig och jag i er. 21 Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.” 22


Judas – inte Judas Iskariot – frågade: ”Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen?”
23 Jesus svarade: ”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom.24 Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Det ord som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig. 25 Detta har jag talat till er, medan jag är kvar hos er. 26 Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er. 27 

Jesus uppfyller alla judiska högtider som var profetiska förebilder för hans ankomst och försoningsverk. Lövhyddohögtiden återstår att uppfylla när han kommer tillbaka och sätter sig på kung Davids tron i Jerusalem.

Mer om det i ett annat sammanhang.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.