Redan samma dag som Jesus stod upp från de döda och lämnade graven visade han sig för två vandrare på väg till Emmaus. ( Luk 24:13-35). Det är en vacker skildring av Jesu omsorg om två ledsna och vilsna lärjungar. Han slår följe med dem, lyssnar och börjar sedan förklara allt som står skrivet om att Messias måste lida innan han kan gå in i sin härlighet. Han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.
De kände märkligt nog inte igen honom förrän han på deras enträgna begäran följer med dem hem och bryter brödet vid kvällsmåltiden. Då försvinner han plötsligt och de återvänder till Jerusalem för att träffa de elva (apostlarna) och andra lärjungar. Då får de veta att Jesus också visat sig för Petrus och de berättar om hur deras hjärtan brann när han öppnade Skrifterna för dem.
Lukas skriver sedan följande: Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade till dem: ”Frid vare med er!” 37 Uppskakade och rädda trodde de att det var en ande de såg. 38 Men han sade till dem: ”Varför är ni så oroliga? Varför kommer det upp tvivel i era hjärtan? 39 Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se! En ande har inte kött och ben som ni ser att jag har.” 40 När han hade sagt detta visade han dem sina händer och fötter.
41 När de i sin glädje och förundran fortfarande inte kunde tro, frågade han dem: ”Har ni något ätbart här?” 42 Då räckte de honom en bit stekt fisk , 43 och han tog den och åt inför deras ögon.44 Och han sade till dem: ”Detta är vad jag sade till er medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, profeterna och psalmerna.” 45 Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna. 46 Och han sade till dem: ”Det står skrivet att Messias ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda, 47 och att omvändelse och syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. 48 Ni är vittnen om detta. 49 Och jag ska sända över er vad min Far har lovat. Men ni ska stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.”
Enligt vad Lukas skriver i Apostlagärningarnas första kapitel var Jesus tillsammans med lärjungarna efter sin uppståndelse och innan himmelsfärden i fyrtio dagar. Hur gärna hade vi inte velat vara med och lyssna! Jesus talade med dem om Guds rike, inpräntade säkert sin undervisning i dem på nytt och hjälpte dem att förstå Skrifterna i ljuset av sin uppståndelse.
Han förberedde dem också för det stora som skulle ske när han fysiskt lämnat dem och den Helige Ande skulle komma över dem. Det markerade ju början på en helt ny epok, församlingens tidsålder, när evangeliet skulle predikas till jordens yttersta gräns, med början i Jerusalem och Judéen. Men det förstod lärjungarna ännu inte hela vidden av. Det var långt senare som det verkligen går upp för dem, att evangeliet gällde hedningarnas frälsning också, och inte bara judarnas.
Jesus markerade dock tydligt att tiden ännu inte var inne för lärjungarna att få veta när han skulle upprätta riket åt Israel. För dem var det naturligtvis det viktigaste, att Israels uppståndne Messias, Herre och Kung så snart som möjligt skulle träda fram för Israel och utropa Riket. Men vi vet ju med facit i handen att det skulle ske långt fram i tiden och att församlingens tidsålder varat i över två årtusenden. Vi väntar på att han snart ska komma tillbaka.
+++
Ett sätt att poängtera viktiga händelser i Bibeln är att det sker under en tidsperiod av 40 dagar eller år. Det kan handla om en prövningstid, som när Jesus frestades i öknen under 40 dagar eller när Israels folk vandrade i öknen i 40 år. Det kan också handla om en förberedelsetid inför att Gud uppfyller ett löfte och/eller en viktig förändring ska ske.
Här är några exempel på dessa fyrtioårsperioder:
När Noa samlat alla djuren gick han in med sin familj i arken. Den stora floden kom och det regnade i 40 dagar. 1 Moseboken 7:4.
Moses vistades 40 år i Midjans land när han flytt Egypten efter att ha dödat en egyptier. Efter dessa långa år blev han kallad av Gud att föra Israels folk ut ur slaveriet. Apg 7:30. Moses vistades senare 40 dagar vid två tillfällen på berget Sinai, där han tog emot stentavlorna från Gud. 2 Moseboken 24:18 , 2 Moseboken 34:28.
De tolv spejarna bespejade Kanaans land i 40 dagar. 4 Moseboken 13:26.
Invånarna i Nineve fick 40 dagar på sig att omvända sig från sin ondska när Jona profeterat om stadens undergång. De bättrade sig som vi vet och Gud skonade staden.
Elia gick i 40 dagar till berget Horeb, efter den dramatiska konfrontationen med Baals avgudapräster på berget Karmel. Först blev han styrkt av den måltid en Herrens ängel beredde åt honom. På Horeb talade Gud till honom i den stilla susningen. 1 Kungaboken 19:8.
+++
Efter dessa fyrtio dagar med Jesus fick de befallningen att stanna i Jerusalem och invänta Faderns löfte om att sända den Helige Ande. Det skulle ske tio dagar senare, och alltså 50 dagar efter Påsken. Då kom också en annan av de judiska högtiderna att uppfyllas när lärjungarna blev uppfyllda av den Helige Ande och lagen kom att skrivas in i deras hjärtan, och inte som i det gamla förbundet på lagtavlor av sten.
Jesus uppfyllde alla judiska högtider som var profetiska förebilder inför hans ankomst och försoningsverk. Lövhyddohögtiden återstår att uppfylla när han kommer tillbaka och sätter sig på kung Davids tron i Jerusalem.
alefochomega 